# Stolthet för min valp
Author: Hiro

Jag känner mig jätte stolt över min valp eller tja unghund.

I början så kändes det ganska hopplöst, jag tyckte inte om henne. Eller tja, jag hade inget iot henne men jag hade inga känslor alls.

Hon var min valp så jag tog hand om henne och lärde henne basen i vardagslydnad men det fanns inga känslor.  Då hon var sex månader så började vi träna lydnad på riktigt för jag hade tänkt tävla och då hände det! Jag kände äntligen att vi var "vi" och inte hon och jag. Det var en enorm lättnad att känna att jag tyckte om henne.

Vi tränar lydnad, spår, budföring och som vi nyligen börjat med och inte hunnit träna så mycket.

I takt med att vi började träna mer tillsammans så väcktes mina känslor för henne och allt kändes bra igen. Jag började då även tänka på vad hon egentligen kunde, vad jag hade lärt henne utan att egentligen tänka på det. Jag hade tränat henne då hon var en hund, och inte min partner.

Jag hade lärt henne allt ifrån att gå fint i koppel till att vänta på tillåtelse att äta då skålen ställdes ned.

Idag så är jag jätte stolt över henne och jag är jätte glad att jag fick köpa henne då jag egentligen inte skulle fått det. Hon var redan tingad men på något sätt så blev hon ledig.

Jag flög och hämtade henne i januari i Stockholm. Väl hemma så var hon bara en darrande valp utomhus. -32 och blåsigt första gången hon var ute då uppfödaren var rädd för urinvägsinfektion.

Som sagt, vi tränade vardagslydnad men då vi började träna mer, mot ett av de mål jag hade att tävla i lydnad så började saker hända.

Hon och jag blev vi, partners, vänner och bästa vänner.

Hon är fantastisk egentligen. Vi har tävlat i inkallning där vi kom fyra av tolv med endast tolv sekunder över långsidan på en fotbollsplan och då var hon yngst - bara 7 månader gammal och vi hade aldrig tränat inkallning. Hon avlyssnar mina rörelser och vi tränar många moment utan att jag säger ett ord, jag kan lyfta ett ben, peka eller röra min arm och hon gör det hon tror jag vill och det är nästan alltid det jag önskar.

Ett av de senaste trixen jag började lära in (slalom mellan mina ben) tog det sammanlagt på tre tränings tillfällen cirka en minut för henne att förstå hela konceptet.

Jag började med att flytta mitt ben och hålla en godis på andra sidan och då hon gick igenom klickade jag, nästa träning så gjorde jag det utan godis i handen, klickade och gav godis.

Nu så behöver jag bara lyfta på mitt ben så rusar hon mellan, redo för nästa ben och vi är uppe i fem steg innan belöning. Dock så berömmer jag henne självklart men inget godis visas.

Jag håller även på att lära in trixet att hon skall hoppa över mitt ben snett över mot mig om ni förstår? Hon ska stå på ena sidan och hoppa över till den andra samtidigt som hon tittar på mig. Jag lyfte på benet, och höll upp handen på andra sidan. Hon hoppade.

Vi tränar även att hon skall gå in i fotposition och följa med och sätta sig rakt då jag svänger höger. De senaste två gångerna vi tränade det så satte hon det perfekt. 

Jag vill bara säga det, vilken fantastisk hund jag har fått! Jag kan inte vara stoltare och ser fram emot då vi börjar träna agility på riktigt då hon är snabb, har bra hopp och lyssnar på mitt kroppsspråk. Hon har hela världen för sina tassar, alla förutsättningar. Bara tiden kan stoppa oss.  
Jag längtar tills vi får stå på pallen för det kommer att hända, vi kommer att få motgångar för de kommer men en dag kommer vi stå där. Det kan vara en pall för lydnad, agility, spår, budföring eller kanske freestyle. Vem vet? inte jag eller min partner Delta ♥

## Comment 1
Author: vallhund

Gratulerar!

## Comment 2
Author: Hiro

:\]

## Comment 3
Author: [Borttaget]

Härlig läsning det märks att ni är ett bra team och att ni båda gillar att träna :) 👍

## Comment 4
Author: Hiro

#3 Det känns som om jag har hittat rätt hund för mig för vi båda (som du skriver) tycker det är jätte kul att träna och vi båda har bra uteslutnings förmåga då hon är bra att lista ut vad jag önskar av henne. :)