# Denna hundrädsla min hund bär på alltså... Author: [Borttaget] Molly är min första hund och ju mer tiden går desto mer lär man sig hur hon är. Förut trodde jag hon var rädd för alla hundar för alltid men hon är rädd för okända hundar, men lär hon känna en hund så blir dom bra vänner och hon gnyr och drar mot hennes hund-vänner. Ser hon hennes vänner på håll blir hon galen, känner hon grannens hunds doft i trapphuset blir hon galen och piper och gnyr. Molly är liksom: jag avskyr alla tills jag lärt känna dom. Idag kan vi trots allt gå förbi okända hundar utan problem, jag ser till att ha kort koppel och går framför henne så jag möter mötande hundar och inte hon. När vi passerat springer hon förbi mig, stannar upp och vänder om och vill gå till de hundar vi mött. Så hon är inget hopplöst fall utan bara..... feg. **Är det nåt att träna på eller kvittar det?** Hon behöver ju inte hälsa på alla hundar heller så jag tycker vi uppnått det jag ville: kunna passera andra hundar och få henne att lära sig lita på andra hundar. Vet inte ens varför jag frågar här om detta ;) Kanske för att vi fick ett bakslag idag, så jag blir lite nojig, när hon vart livrädd för de 2 irländska varghundarna vi stötte på. Jag stod och klappade dom och Molly sprang i cirklar och skrek för sitt liv. Nu när jag tänker efter gjorde jag helt fel och även hon med hundarna (som vi känner). Vi gick bara rakt på, inte i en halvcirkel, så Molly såg det troligen som ett stort hot. ## Comment 1 Author: Fenix_Chicci Om hon inte har problem med hundmöten och kan gå förbi utan att hetsa upp sig så tycker jag inte det är så stort problem. Det du kan göra är att tex. leka med henne eller ge en godbit när ni ser en hund för att få henne att tycka det är roligt när ni går förbi andra hundar. Som du säger så behöver hon ju inte hälsa på alla hundar. Min tik är ju också rädd för främmande hundar men hon har en annorlunda taktik, hon gör utfall, skäller, morrar och försöker göra sig så stor och farlig som möjlig, Där hade vi ett ganska stort problem att bena ur, för det är inte kul när hon får sina utbrott, varken för henne, mig eller hunden vi möter. Men vi har kommit långt tack vare skvallerträning, hon har lättare för att lugnt gå förbi en hund och när utbrotten kommer lugnar hon sig snabbare. Skulle min hund vara som din är nu skulle jag vara helnöjd. Och visst, vi är en bra bit på väg men inte riktigt där än. ## Comment 2 Author: [Borttaget] #1 Smart, det ska jag göra! Har varit nöjd med våra framsteg tills bakslaget idag, lätt hänt att man blir lite nojig dock :) Men det är ju bra att ni kommit någon vart i alla fall :) Toppen ju! ## Comment 3 Author: lambero Ifall du tycker att det är ett problem så ska ni givetvis träna på det. Alternativt ifall du upplever att hon mår dåligt av hur det är.  Men annars så finns det ingen anledning att ändra på något, tycker jag.  Har också en lite osäker hund som, precis som din, vill springa fram något steg och sedan vända sig om och titta. Jag brukar se till att hålla lite avstånd till främmande hundar så att han kan titta på hunden från ett avstånd som han är nöjd med utan att bli orolig. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #3 Hon mår absolut inte dåligt om vi bara passerar hundar. Idag vart det lite knasigt.. jag gick rakt på, hon släppte sina hundar mot mig rakt på. Det ansågs säkerligen som hotfullt för min hund så hon vart livrädd. Tänkte inte alls på det.. annars brukar vi gå som en halvcirkel förbi andra hundar och det funkar kanon bra! Det ger ett intryck av att vi bara ska passera, inte möta. Det känner min hund sig trygg med. Ja, så brukar vi med göra :) Min hund vill dock stanna och glo på mötande hundar, jag brukar bara gå.. vill verkligen inte att mötande hund ska bli provocerad av min hund och sedan vill jag lära min hund att om vi bara går förbi på avstånd så kommer vi ifrån den läskiga hunden liksom. Har hon skött sig bra får hon massa beröm, men ser jag tecken på stor rädsla så ignorerar jag hennes känslor liksom. Det är skönt att få prata av sig när man får ett litet bakslag, så tack ni!