10: Vinthundar

Greyhound [Medlemmarnas raser]

2010-06-22 15:01 #0 av: SaraC

Vi tycker att det är toppen att låta våra medlemmar beskriva sina raser. Den här gången är det Elcyion som ger oss sin bild av greyhound.

Foto: Elcyion

Foto: Elcyion

Vad har du för ras och vad fick dig att välja rasen?

Jag hade en greyhound, och jag valde rasen för att de är snälla, lugna och kräver inte särskilt mycket i form av varken motion eller aktivitet.

Hur skulle du vilja beskriva din ras?

Greyhounden (och de flesta andra vinthundar) har en väldigt stor integritet. Det vet hur de vill bli behandlade, och ser till att bli behandlade på det sättet också. Därför är det extra viktigt att träna med positiv förstärkning på den här typen av hund. Hårda ord får dem bara att stänga ner och gå in i sin egen värld. Sen får man självklart säga ifrån om de hittar på något alldeles för tokigt.

De ska aldrig vara rädda för människor, men de ska inte heller älska allt och alla. Det visar sig genom att de är mer eller mindre ointresserade av främlingar, men tillåter dem att klappa på dem. När de sedan känner personen i fråga, blir de jätteglada när de ser dem. Inomhus är greyhounden lugn. Den varken hörs eller syns.

Den fungerar utmärkt att ha i lägenhet, eftersom de mycket sällan skäller.

Greyhounden är en kortdistansare, och kräver därför mindre motion än vad många tror. 1-2 timmars promenader/dag + springa lös någon/några gånger/vecka är de nöjda med. De har heller inga problem att ta det lugnt några dagar med väldigt lite motion om du skulle bil sjuk eller liknande.

Greyhounden har inte heller något större behov av mental stimulans, även om de (precis som alla hundar) mår bra av att hitta på saker lite nu och då.

Foto: Elcyion

Foto: Elcyion

Hur skulle du vilja beskriva din hund?

För Molly var det viktigt att få lov att vara med. Där matte var, där ville hon också vara. Om det var i soffan eller sängen spelade ingen roll. Hon hade ganska klarar idéer på vad hon ville och inte ville göra. Regnade det, skulle man absolut INTE gå ut. Sen fick matte säga vad hon ville. Hon tyckte väldigt mycket om att åka bil, och hoppade gärna in i första bästa bil som var öppen. Hon var envis och hade mycket vilja, men inte på ett sådant sett att det blev jobbigt i vardagen. Hon utmanade mig konstant till att bli en bättre hundförare, då greyhounds inte riktigt fungerar som den gemene brukshunden.

Finns det för- och nackdelar med rasen?

Jag tycker att det finns många fördelar med rasen. Den är lugn inomhus och fungerar ofta väldigt bra ihop med barn. De är lätta att ta med sig, eftersom de borta (precis som hemma) inte gör särskilt stort väsen av sig. De hittar ett ställe att ligga på, och sedan är de nöjda. De är sällan lika påträngande som andra hundtyper. Vill de kela kommer de och lägger huvudet i knäet på dig, och ser på dig med bedjande ögon. Men mycket sällan att de använder tassen och skrapar på dig eller på andra sätt kräver att få uppmärksamhet. Rasen är generellt väldigt frisk, och vad jag vet, finns det inga rasbundna sjukdomar. En annan fördel (som jag ser det) är att greyhounden först och främst jagar med synen. Den ser väldigt långt, men när bytet försvinner för ögat, är det borta i deras värld. Till skillnad från andra raser som kan spåra iväg långt.

Foto: Elcyion

Foto: Elcyion

Med alla goda ting, finns det även en baksida. En av dem är deras jaktinstinkt. En greyhound utan jaktinstinkt är ingen greyhound. Men det är något man måste vara väldigt medveten om. Din greyhound KOMMER att försöka jaga byten som den ser ute. Den är avlad i flera hundra år att själv jaga ikapp bytet och döda det. Detta ställer ganska stora krav på dig som ägare eftersom en greyhound måste få lov att rusa av sig lös. Cykla i all ära, men det räcker inte i längden.

Greyhounden behöver ofta även täcke på vintern, då deras päls är väldigt tunn, och de saknar ett fettlager under huden som isolerar.

Hur aktiverar du din hund?

Greyhounden är avlad för att jobba självständigt från sin förare, och detta bör man ha i åtanke när man aktiverar dem. Självständigt arbete är det som passar dem bäst. Olika aktiveringsleksaker, blodspår och lättare nosarbeten i till exempel sökruta eller liknande är uppgifter som brukar passa ganska bra.

Foto: Elcyion

Foto: Elcyion

Vem passar som ägare till din ras?

Den som vill ha en greyhound, bör ha en hel del humor. Hur väl du än tränar, kommer du aldrig att få en perfekt lydig hund. Den kommer att sticka iväg efter haren den såg om den har chansen. Den kommer med största sannolikhet att visa dig ganska tydligt när den inte är intresserad av det du vill. Som ex. Valde min tik att totalt ignorera mig om jag blev arg. Det var bara att trycka undan ilskan och vara glad igen. Då var hon helt med på noterna igen.

Du bör även vara beredd på att göra en hel del "think outside of the box". Standard lösningarna är sällan de som fungerar på en greyhound. Till exempel så fick jag lära min tik att sitta när vi åkte bil. Där var det ända stället hon självmant satte sig ner, och jag därmed kunde lägga till ett kommando på det. I alla andra lägen vägrade hon att böja på bakbenen. När kommandot satt, var sedan hennes grej. Blev man förvirrad på ett kommando/under träningen satte man sig och såg ut som ett ljus.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-06-22 15:20 #1 av: SaraC

Vill du vara med i en sådan här artikel? Svara på frågorna nedan i ett PM till mig. Svara så utförligt du själv vill och lägg till om det är något som saknas. Och glöm inte att skicka med några bilder också!

Vad har du för ras och vad fick dig att välja rasen?

Hur skulle du vilja beskriva din ras?

Hur skulle du vilja beskriva din hund?

Finns det för- och nackdelar med rasen?

Hur aktiverar du din hund?

Vem passar som ägare till din ras?

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-06-22 17:19 #2 av: Elcyion

Filmen är filmad på hundöarna på Drottningsholm, där vi deltar i en inofficiell inkallningstävling, och vann Skrattande

Anmäl
2010-06-24 02:11 #3 av: AnnaCDSG

Intressant artikel! Väljer mellan greyhound och saluki som nästa hund så det var givande läsning. Glad



Anmäl
2010-06-24 13:44 #4 av: Elcyion

Då kan jag även tipsa om vinthund.net Ett forum för enbart vinthundar och grupp 5.

Tack så mycket :) Kul att någon tyckte om den :) Det finns även en mer utmålad raspresentation i hundens värld (gratis e-tidning på internet). Den finns i nr 3.

Anmäl
2010-06-25 03:23 #5 av: AnnaCDSG

#4 Ska kolla in länkarna. Tack så mycket! :)



Anmäl
2010-06-28 13:48 #6 av: SaraC

Väldigt intressant läsning!

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-07-05 03:02 #7 av: OurKingdom

Jag har en liten goldenntik och i vårt område finns det två stycken greyhounds och de brukar busa omkring.

Min lilla sötis ser dock ganska klumpig ut när hon är med dem och blir ganska lätt förvirrad då dem är så snabba, men de hade väldigt kul, ändå! :D

Jag fick också mysa lite med dem och det är som det står i artikel: de var lite reserverade i början, men drog sig aldrig undan. Sedan började vi stöta på dem lite oftare så dem har "accepterat" lite, lite mera nu.

Helt underbar hundras ur mina ögon! :3

 

Anmäl
2010-07-05 12:36 #8 av: Elcyion

#7 Det gäller att hitta just rätt punkt när man kelar. Molly älskade att bli kliad på halsen (med naglarna), i öronen, på höfterna och uppe på ryggen, bak vid korset.

Ju bättre man kelar, desto snabbare smälter dem Flört

Just deras reserverade sätt, utan rädsla är något jag verkligen fastnade för när jag väl hade greyhound. Jätteskönt att kunna gå på stan, och jag vet att hunden inte springer fram till okänd. Okändas kassar var däremot en annan historia Skäms

Anmäl
2010-07-08 00:31 #9 av: Ebba55

MILO MIN HUND SOM ÄR 1år

Anmäl
2010-07-28 00:12 #10 av: Naiz

Greyhound är en underbar ras! Jag har fastnat totalt! :)

Den är precis som du beskriver :)

Anmäl
2010-07-28 00:25 #11 av: zoolatri

Jättebra artikel:)

Anmäl
2010-07-28 11:36 #12 av: Elcyion

Tack så mycket :)

Anmäl
2010-07-29 01:36 #13 av: alena

Fin hund du har!

Härligt att läsa! Stämmer exakt in på Greyhounds!

Har själv 2 Greyhounds och en Afghan/Saluki.

Greyhoundsen är lättare + följsammare att ha och göra med än Afghan/Salukin. Han är mycket mer självständig, men är iallafall den roligaste och mest påhittiga hund jag haft.

Greyhoundsen har ju också lämpligare päls att sköta.

Humor behövs absolut om man ska kunna umgås med sånna här hundar.

Man måste kunna vända "påhitten" till det positiva eller se humorn i det.

Tex. istället för att bli irriterad på att han kommit på hur man öppnar dörrn... lägg på ett komando och använd "påhittet" till hjälp när tex. händerna är fulla med kassar.

Mina hundar kompletterar varandra och jag har en otroligt underbart härlig flock.... det bästa man kan ha om man inte kräver 100%lydnad.

Älskar vinthundar så det är så sant som det är sagt:

 EN GÅNG VINTHUND, ALLTID VINTHUND!

Dom som inte gillar vinthundar har nog aldrig blivit bekant med dessa ljuvliga individer.

Anmäl
2010-07-31 19:31 #14 av: Elcyion

#13 Tack tack Skrattande Tyvärr fick hon vandra vidare till de evigt gröna ängarna för ca. 1 år sedan pga sjukdom Gråter

Jag har hört att andra menar på att greyhounds är den mest bitchiga vinthunden i gruppen. Det stämmer iaf väl in på min tik. Men jag har aldrig haft något att jämföra det med.

Vad säger du om det? *nyfiken*

Anmäl
2010-07-31 20:33 #15 av: alena

#14 Tråkigt att höra att hon inte finns kvar hos dig.

Mina  Greyhounds och dom jag träffat på, är det mest underbara varelser man kan ha och göra med.... följsamma, tillgivna och helt fantastiska. Enda nackdelen är jakt instinkten, men hinner man hejda i tid, så funkar det också (vi har ju en katt också).

Rippe kan vara lite grining på endel hanhundar, sånna som springer rakt på och skäller och är stöddiga fast dom knappt når halvvägs upp till honom. Sånt ohyfs ska man väl inte behöva acceptera heller.

Har läst nånstans att vinthundar kan vara lite noga med "etiketten" dvs att man inte är ohövlig och framfusig när man träffas.

Shaggy accepterar allt och alla... både folk och fä av alla sorter... han är hel cool i alla situationer.

Jag tror ju personligen att kanske Afghanen kan vara bland de svårast i gruppen eftersom dom är så självständiga och väldigt påhittiga, men man lär sig tänka lite som dom.... och så måste man ha humor, för det bor en väldigt vig och smart clown i alla afghaner......

Jag förstår ganska ofta vad Azlan tänker och tänker "norpa" för något och jag tycker att restan av familjen borde lära sig nån gång att ta undan saker de vet han tycker är trevliga att lägga beslag på.

Husse tex är hopplös på att lämna lypsyl framme + ryggsäcken när han varit och fiskat. Lypsylen är god att tugga på och i ryggsäcken finns mycket kul att plocka ur.

Min mans syster säger att det är kul att vi har en Azlan, för det är roligt att höra allt han hittar på, men hon vill inte ha en sån som han själv.

Hur det än är så anser jag att greyhounds är ett ganska säkert kort om man vill ha en mysig och tillgiven hund.

Vill man ha roliga påhitt , få sig ett skratt ibland och funderare hur kom han på det där....då  är det en Afghan man ska ha....om man orkar med pälsvården.

Vet folk som haft Afghan, men gått över till Saluki pga av pälsvården.

Sen finns det folk som gått över från Afghan till Saluki och gått tillbaka till Afghan för att de saknade alla påhitt och tokiga upptåg.

Azlan är mest lik pappa afghan både till sätt och utséende, så därför beskriver jag honom som Afghan. Vilka egenskaper han har från Saluki förutom lite mindre päls än en renrasig Afghan, har jag svårt att se.

Har läst att det användes Saluki för att få fram Afghan, så de är ju väldigt nära släkt de raserna. Azlans lite kortare päls gör att han påminner mer om hur Afghanerna såg ut för ca. 80 år sedan, så han och hans syskon är ett steg bakåt i tiden.

 

Anmäl
2010-07-31 20:41 #16 av: Elcyion

#15 Vinthundar generellt kan vara ganska duktiga rasrasister. Min tex tålde enbart tikar från grupp 10. Resten var det stor risk att hon startade slagsmål med. Men då var hon även en omplacering som inte ens visste vad boll eller godis var när jag fick hem henne. Så hur mycket som beror på det, vet jag inte.

Vad jag menade med bitchiga är just humöret. Min tik kunde ha ett hemskt humör mot andra hundar, men var en ängel (med små horn) mot människor och barn.

Lite som skillnaden mellan en hemma-häst och en tävlingshäst med nerverna på utsidan. Menar inte att greyhounds är instabila. Mer att de kan vara snabba på att fräsa ifrån, och det ordentligt. Lite samma snabbhet i reaktionen.

Sen säger jag absolut inte emot dig om att afghanen antagligen är mer påhittig. Molly hade sina små stunder med hyss, men det var ganska sällan.

Anmäl
2010-07-31 21:06 #17 av: alena

#16 Azlan har väldigt svårt att möta vissa gråhundar och jämthundar och det har han överfört på Rippe.

Läste för nån vecka sedan att Gråhund, Jämthund och lapphund har mer lika DNa som vargar, än andra hundraser, så kanske det är en av  orsakerna... jag vet inte.

Jag har också hört att  vinthundar ofta kan vara "rasister" mot andra raser, men bara de ser formen på en annan vinthund så är det en kompis.

Vinthundar umgås och leker helst med andra vinthundar, sägs det, men Azlan gillar alla hundar utom då "de där gråa med rull rumpa".

När Shaggy flyttade in riktigt såg man vad överlycklig och glad Rippe blev, men det kanske var igenkännade eftersom de bodde tillsammans på kenneln.

Båda mina Greyhounds har ju jag fått som omplaceringar och Rippe verkade inte begripa sig på leka och leksaker alls och han fattade inte ens hur man plockar ur godis ur en toarulle. Han tog mjukisdjuren av Azlan som han lekte med och använde dom som kudde. Kanske för att tala om att det blev för busigt när Azlan jonglerar och härjar på med dom.

Shaggy är mer lekfull och kan jonglera och leka med mjukis djur ute. Han plockar dom ur leksakskorgen inne och har flera stycken med sig i soffan och kommer det någon, så hämtar han nåt av dom och visar.

Shaggy bodde ju inne med familjen på kenneln och hade inte tävlat så mycket.

Rippe däremot var ju tävlings hund på kenneln, flyttade till annan familj, kom tillbaka till kenneln och sen till oss. På kenneln bodde han periodvis i hundhus, medan Shaggy bara bott inomhus med familjen. Eftersom Rippe var lite nedtryckt av andra hanhundar på kenneln, och inte bodde inne så fick kanske inte han leka så mycket så därför vistte haninte hur man gör, men ibland nu verkar han villa vara med i Azlans vilda lekar.

Anmäl
2010-08-22 15:55 #18 av: lovelight

Hej!

Jag ska snart hämta min greyhound valp. Hon kommer att kapplöpa, kommer att bli kanon kul. Som en del skrev här i forumet så håller jag med.....en greyhound är en kanon hund. Har haft en greyhound innan lilla valpen Lilo.....han var min ögonsten. Han dog för mig i februari i år 2010. När han försvann från mig blev allt tomt. Många tror bara för att greyhounden inte har så mycket päls att dom är äckliga mm.....

Men vilket faller man för personligheten eller pälsen. Vill man ha en hund som fäller o ha mycket pälsvård skaffa då en hund me mycket päls, vill man ha en hund med mindre päls o mer aktivitet ute ta en greyhound. En greyhound passar dom flesta.....Hunden är vad man gör den till!!!!!

Underbar läsning! Underbar greyhound!

Anmäl
2010-08-22 16:17 #19 av: alena

Som jag alltid har sagt... dom som inte gillar Greyhounds har nog aldrig blivit riktigt bekanta med någon.

Det är absolut det härligaste och underbaraste hund man kan ha.

Anmäl
2010-08-27 01:00 #20 av: giffan

Underbar läsning, stämmer på pricken på en greyhound.

En sak du missat (tror jag) är att de är hemskt kloka och anpassningsbara.

Då jag hade greyhounds så fick jag ta hand om många som bott i kennel (ute) på irland och från england. Dessa hundar hade aldrig bott i en familj i ett hus med möbler. men snacka så tacksamma hundar. De fungerade super från dag1 även med mina då små barn. Och då fick man hundar som verkligen ställde upp för en.

 

Just nu har jag ingen greyhound då  vi bor lite tokigt till.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2010-08-27 14:42 #21 av: alena

#20 Stämmer. Dom är så följsamma, kloka och anpassningsbara.

Mina 2 Greyhounds som flyttade till oss när dom var drygt 2 år.

Man tycker vilken omställning för dom och vad hemskt att som för tex Rippe flytta igen. Han som redan bott på kenneln, nytt hem och kenneln igen innan han kom till oss, men han funkade direkt med Azlan, familjen och allt... förutom Nisse katt då, men nu funkar det också.

Rippe kan ju inte veta att har man jagat "hare" på bana, får man inte jaga katt inom hus.....

När jag var till "hundpratare", sa Rippe till henne att han inte ville flytta igen för han trivdes så bra.

Rippe följer mig från rum till rum och håller koll så jag inte försvinner. Shaggy är mer husses pojk.

Shaggy möter husse vid dörrn på natten när han kommer från jobbet, och då ska han "kramas". Rippe och Azlan möter inte husse, de sover på natten.

När jag kommer hem möts jag av hela flocken!

Är jag sjuk ligger Rippe nära och en gång när jag höll på att "tuppa av", slickade han mig i ansiktet med orolig blick.

Folk tror även att dom är svåra att dressera, men börjar man från valp (vuxna är också läraktiga men tar lite längre tid) utan att vara hård, så kan dom bli suveränt duktiga.

Shaggys kull syster har vunnit flera lydnads tävlingar och hon tränar även spår med henne.

En greyhound är absolut en makalöst trogen och klok följeslagare som vill göra allt den kan för sin husse/matte.

Det bästa man kan ha!

Man blir verkligen förtvivlad när man läser om hundarna på bla. Irland, som inte duger som kapplöpnings hundar....så härliga varelser som far så illa............

Anmäl
2010-08-27 21:16 #22 av: Elcyion

#20 Tyckte att jag fick med en del av det, men eftersom det är en prentation av rasen, ville jag inte "lova" för mycket.

#21 Att greyhounds/vinthundar skulle vara lätta att träna med håller jag inte med om. De är muka i sinnet (utom vid jakt) och kloka/smarta. Men de saknar ofta allt intresse för träning.

De kan vara enormt svåra att motivera till att öht försöka, och skulle de väl försöka är de intresserade under en väldigt kort och begränsad period.
Memea Mohlin (stavning?) förklarade det ganska bra på en föreläsning jag var på. Hon delade in alla hundraser i 3 grupper. Eftersom jag nu inte hittar mina anteckningar får ni ta det för vad det blir. Men i ena kategorin hade du hundar som var "taggade" av nästan allt (brukshundar), den andra kategorin hundar som var intresserade av det mesta med inte tänker jobba ihjäl sig för bollen du har i fickan (sällskapshundar och utställningslinjer) och den tredje gruppen som enbart har ett specielintresse och endast det är riktigt intressant (bl.a vinthundar och andra jakthundraser).

Nu är det inte en sanning som gäller alla individer, men om man tittar på hundar i stort och gör en ganska grov indelning, tycker jag att hennes resonemang håller ganska bra.

MEN är de riktigt motiverade till något, lär de sig det snabbt som bara den.

Med det vill jag väl säga att vill någon ha en hund att träna med, ska man inte köpa vinthund. Vill man bara träna för husbehov, aktivering eller bara testa på i små doser kan en vinthund fungera.

Anmäl
2010-08-27 23:42 #23 av: alena

Jo, så är det ju.

Dom är ju inte alls som brukshundar att lära saker, men absolut inte omöjliga... med rätt motivering och inte hård träning eller hårda ord, så lär dom sig både det ena och andra.

Det är så jätte roligt att Shaggys kull syster vunnit lydnads tävling över brukshundar. Många tror att vinthundar är helt hopplösa och de inte går att få dom att lyda... men där blev några av dom överbevisade.

Husbehovs dressyr och lite skojig aktievering det fixar dom.....

Anmäl
2010-08-31 20:38 #24 av: [rightPAW]

Jättebra artikel, man blir riktigt sugen på en greyhound :) Skulle passa perfekt för mig, både livsstilen och boendet :)

Anmäl
2010-09-01 01:35 #25 av: alena

#24 Tror jag det! har man en gång haft en Greyhound är man såld på rasen!

Kan ju fortsätt också på mina inlägg om att dom går faktiskt att lära både det ena och andra. Rippe kunde ingenting när jag fick honom i lydnad och roliga saker.

Han visste inte ens hur man lekte eller fick ur godis ur en försluten toa rulle. Jag har inte träna just nå lydnad mer än lagt in lite "stanna", "sitt", plats"  och nån konst till vardags, tex innan han slänger sig över matskålen.

För skojs skull och för att han skulle få träna att lyssna på mig med lite störning + att vi skulle få lite mer "egen tid" (utan Azlan och Shaggy), så gick vi lydnads kurs i våras. Han var jätte duktig! Funderade nästa om det var fel hund jag hade med mig. Visst ville han efter och skällde när det kom rådjur på åkern, men han drog inte iväg när han var lös och vi hade inkallning efter det.

Jakthundarna som var med på kursen reagerade inte alls. Rippe reagerade långt innan rådjuren kom fram. Dom är väldigt lyhörda och uppmärksamma vinthundarna.

Instruktören körde störning med fågelvinge i lina som hon viftade runt bland hundarna. Jag la ner honom och gick runt hela ringen av hundar och han låg kvar på sin plats i ringen och höll koll på mig.

Enda gången han klev upp från plats liggning i grupp, var när han fick en fotboll på sig, och det ska man väl inte behöva tåla heller.

Bara 2 inkallningar på hela kursen fick han "fri spel" och sprang runt, runt alla hundar och människor. Sånt får man ta om man har vinthund!

Jag blev jätte stolt över honom på kursen, med tanke på att folk säger att vinthundar inte går nå bra att få att lyda, att dom är svår tränade och bara vill springa.

Visst dom älskar att springa, men dom kan lyda också.

Har man en vinthund är det bara så dom måste få springa av sig, men kommer något då, så kanske den drar iväg efter.

Vinthundar jagar ju med synen, så allt som rör sig, går att jagas!

Den underbara varelse en vinthund är över väger allt!

I en vinthund har man verkligen en trogen kamrat i många år, men det är viktigt att inte vara hård på dom.

Lek fram lydnad och konster.... och ta inte lydnad på allvar för det är bara kul, näär "omöjliga hundar" lyckas lite.

Anmäl
2010-09-01 06:31 #26 av: Elcyion

#25 En bekant till mig tränar/tävlar rally lydnad med sin greyhound tik.

Jag kommer ihåg när jag försökte gå en grundkurs med min tik för IMMI. Det är enbart mjuk träning. Ordet nej är inte ens tillåtet när du tränar. Det är bara gör om, gör rätt.

Vi träffades 1 gång/vecka, och fick läxor med oss hem (samma övningar som vi hade gått igenom på kurstillfället). Hon tyckte att det var kul de 2 första veckorna. Efter det, så ville inte hon mer. Det blev helt enkelt för mycket av det goda.

Hade vi haft kurs 1 gång/varannan vecka, och hälften av läxorna, hade det fungerat bra mycket bättre. Funderade länge på att gå på privat träningar, för att kunna få en takt som passade oss båda bättra.

Men jag fick aldrig tummarna loss.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.