02: Schnauzer/Pinscher/Molosser med flera

Grupp 2

2010-09-07 15:13 #0 av: SaraC

Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar.

Affenpinscher

FCI-nummer 186

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 25-30 cm. Vikt för hanhundar och tikar är ca 4-6 kg.

Färg: Rent svart.

Kort om rasen: Affenpinschern hölls ursprungligen som sällskapshund i ett område i sydtyskland. Rasens anfäder finns avbildade på träsnitt gjorda av konstnären Albrecht Dürer (1471 - 1528). Denna vid föregående sekelskifte mycket populära dvärghund utvecklades ur den strävhåriga pinschern. Det aplika uttrycket förstärktes av den sträva hårkransen runt huvudet. Till sättet är affenpinschern oförskräckt, vaksam, envis och tillgiven, ibland med temperamentsfullt humör. Den är en trevlig familjehund på alla sätt och vis.

Ur Standard för Affenpinscher

-------------------------------------------------------------------------------

Foto: Photo of a Aidi-dog av Werner from WikiDog (CC BY-SA)

Aidi

FCI-nummer 247

Ursprungsland/hemland: Marocko

Storlek/vikt: Mankhöjden är 52-62 cm.

Färg: Svart, fawn (från blek sand till djupt röd, dessa pälsar kan vara brindle med en svart mantel) och brun (från beige till mörkt brun, de ljusaste nyanserna kan ha en djupare brunt mantel).

Kort om rasen: Aidi har sedan urminnes tider funnits i bergen och på platåerna i Nordafrika. För närvarande finns i stort antal i Atlasbergen i Marocko, det land som innehar rasstandard. Rasen har en nära koppling till den halvnomadiska pastorala befolkningen, där den har i uppgift att försvara sin ägares tält och tillhörigheter samt skydda djurflockarna från rovdjur. Det finns inga fårhundar i Atlas regionen. Den marockanska hund som lever i bergen har aldrig vaktat djurflockar i samma bemärkelse som i den europeiska delen av världen. Aidi är mycket trogen och tillgiven sina familjemedlemmar, den visar en medfödd vaksamhet och ett anmärkningsvärt skyddande beteende. Den är alltid alert och känner instinktivt om någon form av fara är i närheten och agerar på lämpligt sätt.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Anatolisk herdehund.jpg

Anatolisk herdehund

FCI-nummer 331

Ursprungsland/hemland: Anatolien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 74 - 81 cm, för tikar 71 - 79 cm. Vikt för vuxna hanhundar är 50 -65 kg, för tikar 40 - 55 kg.

Färg: Alla färger är tillåtna.

Kort om rasen: Den anatoliska herdehunden är en fårvaktarhund av gammalt ursprung. Den härstammar troligtvis från de stora jakthundar som hölls i Mesopotamien. Rasen har under årens lopp anpassats till vissa speciella förutsättningar, varav de mest avgörande är klimatet - heta och mycket torra somrar, kalla vintrar -, invånarnas livsstil - bofasta, semi-nomader och nomader - och arbetet med fåren. Hundarna vaktar fårhjordar, som förflyttar sig mycket långa sträckor på den centralanatoliska platån. Hundarna vistas alltid utomhus, oavsett vädret. Anatolisk herdehund skall ha ett jämnt humör och vara modig, men inte aggressiv. Den är självständig, mycket intelligent och lättfostrad. Den är stolt och självmedveten. Mot sina ägare är den trofast och tillgiven. Som vuxen är den dock reserverad mot främlingar.

Ur Standard för Anatolisk herdehund

-------------------------------------------------------------------------------


Appenzeller sennenhund

FCI-nummer 46

Ursprungsland/hemland: Schweiz

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanar är 52-56 cm, för tikar 50-54 cm. +2 eller -2 cm tolereras.

Färg: Grundfärgen skall vara svart eller leverbrun med roströd tanteckning och vita, så symmetriska tecken som möjligt.

Kort om rasen: År 1853 beskrivs för första gången en appenzeller sennenhund i boken "Tierleben der Alpenwelt" som en "ljust skällande, korthårig, medelstor, flerfärgad sennenhund", som "man kan träffa på i vissa trakter där den vaktar bostaden eller föser samman hjorden under arbete i regelbundna, trånga slag." På initiativ av professor dr Albert Heim, som med stort engagemang tog sig an de schweiziska sennenhundarna och därmed också "appenzellern", grundades 1906 "Appenzeller Sennenhund Club" med syfte att arbeta för att bevara och främja rasens naturliga egenskaper. Även om det är många som har kommit att intressera sig för rasen, är avelsbasen fortfarande mycket liten. Endast genom ansvarsmedvetet och uppmärksamt avelsarbete kommer det att bli möjligt att bevara och befästa rasens ursprungliga och utmärkta arvsanlag. Appenzeller sennenhund skall vara livlig, temperamentsfull, självsäker och orädd. Rasen är något avvaktande mot främlingar och är en pålitlig väktare. Den är gladlynt och läraktig.

Ur Standard för Appenzeller sennenhund

-------------------------------------------------------------------------------

Berner sennenhund

Berner sennenhund

FCI-nummer 45

Ursprungsland/hemland: Schweiz

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 64-70 cm, idealhöjd 66-68 cm. Mankhöjd för tik är 58-66 cm, idealhöjd 60-63 cm.

Färg: Kolsvart grundfärg med djupt roströda tecken samt vit teckning.

Kort om rasen: Berner sennenhund är en gårdshund av gammalt ursprung, som hölls som vakt-, drag- och boskapsdrivande hund i alpområdet i traktema kring Bern.  Idag är berner sennenhunden, tack vare sin attraktivt trefärgade teckning och sin anpassningsförmåga, känd och omtyckt i hela världen. Berner sennenhund skall vara självsäker, uppmärksam, vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den skall vara godmodig och tillgiven mot familjen, självsäker och vänlig mot främlingar samt ha ett jämnt temperament och god följsamhet.

Ur Standard för Berner sennenhund

-------------------------------------------------------------------------------

Foto: Hilo

Boxer

FCI-nummer 144

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 57 - 63 cm, för tik 53 - 59 cm. Vikt för hanhund är över 30 kg (vid en mankhöjd på ca 60 cm), och för tik ungefär 25 kg (vid en mankhöjd på ca 56 cm).

Färg: Gul eller tigrerad, i båda fallen med svart mask.

Kort om rasen: Boxern anses närmast härstamma från den lilla "Brabanter Bullenbeisser", en tysk bulldogg som fanns i början av 1800-talet. På den tiden var uppfödare av Bullenbeisser mestadels jägare som använde hunden till jakt. Den hade till uppgift att hålla fast det vilt, som hetshundar stött upp tills jägaren kom och nedlade bytet. För att klara sin uppgift att bita och hålla sig kvar i bytet, var hunden tvungen att ha en så bred mun och breda käkar som möjligt. De Bullenbeisser som hade dessa yttre egenskaper var bäst lämpade för sin uppgift och kom därför att användas i aveln. Denna selektiva avel på brukbarhet kom alltså att ge en brednosig ras med "uppnäsa". Boxern skall vara mentalt stabil, självmedveten, lugn och ha jämnt sinnelag. Dess tillgivenhet och trofasthet mot sin förare och hela familjen liksom dess vaksamhet och oförskräckta mod som försvarare är sedan gammalt berömd. Den är beskedlig i familjen men avvaktande mot främlingar, glad och vänlig i lek men oförskräckt när det är allvar. Boxern är lätt att dressera på grund av sin samarbetsvilja, käckhet och sitt mod, sin naturliga skärpa och sitt luktsinne. Genom sin anspråkslöshet och renlighet är boxern lika trevlig och uppskattad som sällskapshund, som den är som skydds- och tjänstehund.

Ur Standard för Boxer

-------------------------------------------------------------------------------

Broholmer

Broholmer

FCI-nummer 315

Ursprungsland/hemland: Danmark

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är ca 75 cm, för tikar ca 70 cm. Vikt för hanhundar är 50-70 kg, för tikar 40-60 kg.

Färg: Gul med svart mask, rödgul eller svart.

Kort om rasen: Rasen är som typ känd sedan medeltiden då den bland annat användes till hjortjakt. Senare användes den mest som vakthund på större gårdar och slott. I slutet av 1700-talet renavlades rasen och ökade i antal tack vare greve Sehested på Broholm, varifrån rasen har sitt namn. Efter andra världskriget dog rasen nästan ut, men i mitten av 1970-talet började en grupp intresserade att tillsammans med danska kennelklubben återuppbygga rasen. Broholmer skall vara lugn, godmodig, vänlig och ändå vaksam. Den skall uppträda med stor självsäkerhet.

Ur Standard för Broholmer

-------------------------------------------------------------------------------

Bullmastiff

Bullmastiff

FCI-nummer 157

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 64-69 cm, för tik 61-66 cm. Vikt för hanhund är 50-59 kg, för tik 41-50 kg.

Färg: Alla nyanser av brindle, fawn eller rött är tillåtna.

Kort om rasen: Hundar av bullmastifftyp har under lång tid funnits i England och huvudsakligen använts av skogvaktare som skydd och hjälp i arbetet med att hålla efter tjuvskyttar. Först i slutet av 1800-talet började typen stabiliseras utseendemässigt, bland annat genom korsningar med mastiff och bulldogg. Rasen godkändes av engelska kennelklubben så sent som 1924. Bullmastiffen är än idag en robust och tålig hund, som tycker om och klarar de flesta typer av väderlek, möjligen med undantag av extrem värme. Den är föga intresserad av vilt och trots sin storlek förvånansvärt rörlig och smidig. Rasen skall utstråla kraft, vara tålig, aktiv och pålitlig. Till temperamentet är den gladlynt, alert och trofast.

Ur Standard för Bullmastiff

-------------------------------------------------------------------------------

Cane corso

Cane corso

FCI-nummer 343

Ursprungsland/hemland: Italien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 64 - 68 cm, för tik 60 - 64 cm. En avvikelse på +/- 2 cm tolereras. Vikt för hanhund är 45 - 50 kg, för tik 40 - 45 kg.

Färg: Svart, blygrå, skiffer, ljusgrå, ljust fawn (gulaktig), hjortröd och mörk fawn, brindle.

Kort om rasen: Cane corso är en vakthund som främst härstammar från de gamla romerska molosserhundarna. Från att tidigare varit spridd över hela Italien har rasen under senare århundraden bevarats i och runt regionen Apulien i södra Italien. Rasnamnet kommer från latinets "cohors", som betyder "försvarare och väktare av gården". Cane corso är en väktare av egendom, familj och boskap. Rasen är synnerligen vig och den är lättlärd. Förr i tiden användes den till att driva boskap och till jakt på högvilt.

Ur Standard för Cane corso

-------------------------------------------------------------------------------

Cao da serra da estrela, pelo compr

FCI-nummer 173

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 65-72 cm, för tik 62-68 cm. Vikt för hanhund är 40-50 kg, för tik 30-40 kg.

Färg: Fawn, varggrå och gul, antingen enfärgat eller med vita tecken.

Kort om rasen: Cao da serra da estrela är en oskiljaktig följeslagare till herden, en trogen väktare av hjorden, som den lidelsefullt försvarar mot varg och boskapstjuvar. Den är också en utmärkt vakthund och en bra följeslagare. Den kan också i vissa fall användas som draghund. Rasen är känd sedan många hundra år som bergshund från Serra da Estrela i norra Portugal. Trots sitt okända ursprung kan rasen anses vara en av de äldsta raserna på iberiska halvön. Cao da serra da estrela är uppmärksam och värdig. Dess uttryck är lugnt, men ändå intresserat och livfullt. Den är imponerande och utmärks av sin ibland hotfulla misstrogenhet mot främlingar. Däremot är den utmärkt foglig och lydig mot herden och ägaren.

Ur Standard för Cao da serra da estrela

-------------------------------------------------------------------------------

Cao da serra da estrela, pelo curto

FCI-nummer 173

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 65-72 cm, för tik 62-68 cm. Vikt för hanhund är 40-50 kg, för tik 30-40 kg.

Färg: Fawn, varggrå och gul, antingen enfärgat eller med vita tecken.

Kort om rasen: Cao da serra da estrela är en oskiljaktig följeslagare till herden, en trogen väktare av hjorden, som den lidelsefullt försvarar mot varg och boskapstjuvar. Den är också en utmärkt vakthund och en bra följeslagare. Den kan också i vissa fall användas som draghund. Rasen är känd sedan många hundra år som bergshund från Serra da Estrela i norra Portugal. Trots sitt okända ursprung kan rasen anses vara en av de äldsta raserna på iberiska halvön. Cao da serra da estrela är uppmärksam och värdig. Dess uttryck är lugnt, men ändå intresserat och livfullt. Den är imponerande och utmärks av sin ibland hotfulla misstrogenhet mot främlingar. Däremot är den utmärkt foglig och lydig mot herden och ägaren.

Ur Standard för Cao da serra da estrela

-------------------------------------------------------------------------------

Cao de castro laboreiro

Cao de castro laboreiro

FCI-nummer 170

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 58-64 cm, för tikar 55-61 cm. En avvikelse på +2 cm tolereras. Vikt för hanhundar är 30-40 kg, för tikar 25-35 kg.

Färg: Den vanligaste färgen är densamma som vargens och den mest önskvärda färgen är "bergsgrå" som den kallas av lokalbefolkningen. Bergsgrå är en tigrerad päls med en grundfärg i olika nyanser av grått, täckt med ljusare och mörkare nyanser av brindle. Päls i tre olika färger är typiskt, i allt från ljust brun till rödaktig och mahogny.

Kort om rasen: En av de äldsta hundraserna på den iberiska halvön har fått sitt namn efter byn Castro Laboreiro som ligger i norra Portugal, som rasen härstamma ifrån. Cao de castro laboreiro är en lojal och trogen följeslagare till sin familj, egenskaper som är viktig i arbetet med att skydda djurflockar mot vargattacker. Den ständiga vaksamheten gör rasen till en idealisk väktare av den egendom den anförtrotts. Rasen har ett ädelt sinnelag och är mycket smidig och energisk. Den kan vara en aning fientlig, men söker inte bråk.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Cao fila de sao miguel

Cao fila de sao miguel

FCI-nummer 340

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 50-60 cm, för tikar 48-58 cm. Vikt för hanhundar är 25-35 kg, för tikar 20-30 kg.

Färg: Fawn, ljus fawn med svart överskikt, grå, från ljusa nyanser till mörka; alltid med brindle.

Kort om rasen: Cao fila de sao miguel är en boskapshund som härstammar från ön Saint Miguel i Azorerna. Den har ett gemensamt förflutet med den nu utdöda Terceira Dog. Rasen är en utmärkt boskapshund och en lika duglig vakthund. Cao fila de sao miguel har en mycket bestämd karaktär gentemot främlingar, men är mycket följsam sin ägare. Det är en mycket intelligent och lättlärd hund. I arbetet med att driva mjölkkobesättningar biter den lågt för att undvika att skada kornas juver, men när det handlar om att driva djur som kommit ifrån flocken kan den bita högre.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Foto: Perro Cimarrón Uruguayo, raza autóctona del Uruguay. Ejemplar llamado "Boquerón de Quilligan". Requerida para su uso la mencion del nombre de pedigree del animal. av Andres de Montbard (CC BY-SA)

Cimarrón uruguayo

FCI-nummer 353

Ursprungsland/hemland: Uruguay

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 58-61 cm, för tikar 55-58 cm. En avvikelse på 2 cm tolereras. Vikt för hanhundar är 38-45 kg, för tikar 33-40 kg.

Färg: Brindle eller alla nyanser av fawn, med eller utan mask.

Kort om rasen: Cimarrón uruguayos ursprung är osäkert. Det är känt att de härstammar från de hundar som infördes av de spanska och portugisiska erövrarna. De hundar som blev kvar i landet blandades med varandra. Det naturliga urvalet gjorde att endast de lämpligaste, starkaste och mest intelligenta individerna överlevde. Så blev cimarrón uruguayo till. Landets invånare insåg värdet av dessa hundar, domesticerade dem och började successivt använda dem som väktare av egendomar och som vallhundar i det dagliga arbetet med boskapen. Hundarna blev mycket framgångsrika i sitt arbete. Cimarrón uruguayo är en välbalanserad, intelligent hund med stort mod.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Ciobanesc romanesc de bucovina

Ciobanesc romanesc de bucovina

FCI-nummer 357

Ursprungsland/hemland: Sydöstra Europa

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 68-78 cm, idealhöjd är 71-75 cm. Mankhöjd för tikar är 64-72 cm, idealhöjd är 66-68 cm. En avvikelse på -4 cm tolereras. Vikten ska stå i proportion till mankhöjden.

Färg: Största delen av pälsen är rent vit eller vitbeige med distinkta fläckar i grått, svart eller svart med skiftningar i röd-fawn. Solida färger (utan mönster) i vit, vitbeige, askgrå eller svart accepteras, men är inte önskvärda.

Kort om rasen: Ciobanesc romanesc de bucovina härstammar från Karpaterna (Rumänien och Serbien) och södra Donau (vissa regioner i Bulgarien). Urval och förbättring har lett till den aktuella typen. Rasen används framgångsrikt både för att försvara fäkreatur och som vakthundar för hushållen i de nämnda regionerna. Det är en harmonisk, lugn och lojal hund som ofta är barnkär. Rasen är en mycket skicklig väktare över djurflockar och en modig kämpe i att försvara dessa mot rovdjur som björn, varg och lodjur.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Foto: Danish/Swedish farmdog at the beach av Medico80 (CC BY-SA)

Dansk-svensk gårdshund

FCI-nummer 356

Ursprungsland/hemland: Danmark och Sverige

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 34-37 cm, för tik 32-35 cm. Tillåten avvikelse +/- 2 cm

Färg: Vit färg skall dominera med en- eller flerfärgade fläckar i olika storlek och kombinationer (svart, tan, leverbrunt och olika nyanser av fawn). Med eller utan tanteckning. Mycket små fläckar eller prickar i den vita grundfärgen (flecking) är tillåtet.

Kort om rasen: Dansk-svensk gårdshund erkändes som ras 1987 i Sverige och Danmark under namnet dansksvensk gårdshund. Den har sedan gammalt funnits på lantgårdar i Danmark och Sverige. Gårdshunden har använts som vakthund, råttfångare och sällskap. Rasen är alert, livlig och uppmärksam.

Ur Standard för Dansk-svensk gårdshund

-------------------------------------------------------------------------------

Dobermann

Dobermann

FCI-nummer 143

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 68-72 cm, för tik 63-68 cm. Medelstorlek eftersträvas. Vikt för hanhund är ca 40-45 kg, för tik ca 32-35 kg.

Färg: Färgen skall vara svart eller brun med roströda, skarpt avgränsade och rena tecken.

Kort om rasen: Dobermann har fått sitt namn från sin första kända uppfödare: Friedrich Louis Dobermann (1834-1894) som hade laglig rätt att infånga alla kringströvande hundar. Från denna depå handplockade han särskilt skarpa hundar för avelsbruk. De så kallade "slaktarhundarna", som redan vid denna tid kunde betraktas som en tämligen homogen "ras", utgjorde troligen den främsta grunden för dobermannrasen. Dessa hundar uppblandades med en schäfervariant och från nämnda blandning hundar framavlade han på 1870-talet dobermann, som vid denna tid erhöll sina bruksegenskaper, både som vakt-, gårds- och sällskapshund. Den användes flitigt som polishund. Vid jakt användes den främst för rovdjursbekämpning. Mot denna bakgrund var det nästan självklart att dobermann redan i början av 1900-talet officiellt blev erkänd som polishund. Rasen är synnerligen lämplig som sällskaps-, skydds- och brukshund såväl som familjehund. Dobermann skall till sin karaktär vara vänlig och fredlig. Den är mycket trogen sin familj och barnkär. Eftersträvansvärt är måttligt livligt temperament, samt måttlig skärpa och retningströskel. En dobermanns goda följsamhet och arbetsglädje samt prestationsförmåga, mod och hårdhet bör även beaktas. Rasen skall också ha en balanserad uppmärksamhet på omvärlden och stort vikt skall läggas vid självsäkerhet och oräddhet.

Ur Standard för Dobermann

-------------------------------------------------------------------------------

Dogo argentino

Dogo argentino

FCI-nummer 292

Ursprungsland/hemland: Argentina

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 62- 68 cm, för tik 60-65 cm.

Färg: Rent vit. En svart eller mörk fläck runt ett öga tolereras om den inte täcker mer än 10% av huvudet.

Kort om rasen: Dogo argentino har sitt ursprung i Córdoba-provinsen i centrala Argentina. Rasen är en korsning mellan flera raser och den gamla kamphunden från Córdoba som i sig var produkten av korsning mellan mastiff, bulldogg och bullterrier. Hundkamp var mycket populär i alla samhällsskikt och Córdoba-hunden var vida känd och uppskattad av hängivna hundkampsfantaster. Rasens anpassningsförmåga har gjort den mycket användningsbar bland annat har den använts vid jakt på storvilt. Den har visat sig vara en ädel vän liksom en lojal och omutlig väktare. Dogo argentino skall vara glad, ärlig, ödmjuk, vänlig och inte skällig, alltid medveten om sin styrka. Den får aldrig vara aggressiv, ett drag som allvarligt skall ges akt på. Dess dominerande sätt gör att den ständigt konkurrerar om revir med hundar av samma kön vilket mest märks hos hanhundar. Rasen är en intelligent, tyst, modig och tapper.

Ur Standard för Dogo argentino

-------------------------------------------------------------------------------

Dogo canario

Dogo canario

FCI-nummer 346

Ursprungsland/hemland: Spanien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 60-65 cm, för tikar 56-61 cm. Hos mycket typiska exemplar tillåts en avvikelse på 1 cm från maximi- respektive minimimåtten. Vikt för hanhundar är minst 50 kg, för tikar minst 40 kg.

Färg: Tigrerad i alla nyanser från varmt mörkt till mycket ljust grått eller blont; fawnfärgad i alla nyanser ända till sandfärgad.

Kort om rasen: Dogo canario har sitt ursprung på öarna Teneriffa och Gran Canaria i ögruppen Kanarieöarna. Rasen uppstod genom korsningar mellan en inhemsk boskapshund med och hundar som fördes till ögruppen. Ur dessa korsningar uppstod en grupp hundar av "doggtyp" som var medelstora och robusta till konstruktionen. De hade egenskaperna hos en moloss kombinerat med vighet och energi och var temperamentsfulla, aktiva, rustika och trogna till karaktären. Under 1600- och 1700-talen växte populationen avsevärt vilket avspeglar sig i många historiska texter från tiden efter den spanska erövringen, i vilka förklaras vilka uppgifter hundarna utförde framförallt som vakt- och boskapshund liksom att hjälpa slaktarna att kontrollera nötboskapen. Dogo canario ger ett lugnt intryck och har en uppmärksam blick. Den är särskilt lämpad att utföra vaktfunktioner och har traditionellt använts till att driva och sköta nötboskap. Dogo canario har ett jämnt temperament och ett stort självförtroende. Den är mild och värdig tillsammans med familjen, trogen sin ägare men misstrogen gentemot främlingar. Uttrycket är värdigt, självsäkert och något distanserat. När hunden är uppmärksam är dess hållning bestämd och blicken vaksam.

Ur Standard för Dogo canario

-------------------------------------------------------------------------------

Dogue de bordeaux

Dogue de bordeaux

FCI-nummer 116

Ursprungsland/hemland: Frankrike

Storlek/vikt: Mankhöjden skall nästan motsvara omkretsen på huvudet. Mankhöjd för hanhund är 60 - 68 cm, för tik 58 - 66 cm. En avvikelse på -1 cm eller + 2 cm tolereras. Vikt för hanhund är minst 50 kg, för tik minst 45 kg.

Färg: Enfärgat i alla nyanser av rödgult - från mahogny till isabella (gulvit).

Kort om rasen: Dogue de bordeaux är en av Frankrikes äldsta hundraser. Den omnämns redan på 1300-talet. I mitten av 1800-talet användes hundarna för jakt på till exempel vildsvin, till hundslagsmål, som vakt av hem och boskap eller som hjälpreda till slaktaren. Rasen minskade kraftigt i antal under de båda världskrigen och var nära nog utrotad efter det andra världskriget, men fick en ny start under 1960-talet. Som gammal kamphundsras är dogue de bordeaux försedd med vaktinstinkt, vilket gör den vaksam med stort mod, men aldrig aggressiv. Rasen är en god kamrat, mycket fäst vid och tillgiven sin ägare. Den skall vara lugn med jämnt humör och hög retningströskel. Hanhunden är i allmänhet dominant till karaktären.

Ur Standard för Dogue de bordeaux

-------------------------------------------------------------------------------

Dvärgpinscher

Dvärgpinscher

FCI-nummer 185

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 25-30 cm. Vikt för hanhundar och tikar är 4-6 kg.

Färg: Enfärgat hjortröd, rödbrun till mörkrödbrun, eller svart med tanteckning.

Kort om rasen: Runt förra sekelskiftet fanns dvärgpinschern i stort antal. Stamboken från 1925 innehåller redan 1 300 exemplar. Ur de många färgvarianterna avlade man, som hos pinschern, på svart med ljusare tanteckning och enfärgat röda till bruntoniga hundar. Dvärgpinschern är livlig, temperamentsfull, självsäker och balanserad. Detta gör den till en trevlig familje- och sällskapshund.

Ur Standard för Dvärgpinscher

-------------------------------------------------------------------------------

Dvärgschnauzer, peppar & salt

Dvärgschnauzer, peppar & salt

FCI-nummer 183

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 30-35 cm. Vikt för hanhundar och tikar är 4-8 kg.

Färg: Målet är en mellanton med lika fördelad, väl pigmenterad pepparfärgad och grå underull. De tillåtna färgnyanserna är från mörkt järngrå till silvergrå. Alla färgvarianterna måste uppvisa en mörk mask som harmoniskt skall anpassa sig till varje färgslag och understryka uttrycket.

Kort om rasen: Runt förra sekelskiftet uppträdde en schnauzerdvärghund runt Frankfurt am Main under namnet strävhårig dvärgpinscher. Det var ingen lätt uppgift att ur olika former, storlekar och typer och ur virrvarret av hårda, mjuka och silkesaktiga pälsstrukturer ta fram en liten hund som exteriört och temperamentsmässigt till fullo motsvarade sin större rasfrände. Dvärgschnauzern liknar schnauzern i lynnet men har också den lilla hundens karaktär och uppförande. Dess klokhet, oräddhet, uthållighet och vaksamhet gör dvärgschnauzern till en trevlig sällskapshund, som också kan tjäna som vakthund och ändå utan problem rymmas i en liten bostad.

Ur Standard för Dvärgschnauzer

-------------------------------------------------------------------------------

Dvärgschnauzer, svart

Dvärgschnauzer, svart

FCI-nummer 183

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 30-35 cm. Vikt för hanhundar och tikar är 4-8 kg.

Färg: Rent svart med svart underull.

Kort om rasen: Runt förra sekelskiftet uppträdde en schnauzerdvärghund runt Frankfurt am Main under namnet strävhårig dvärgpinscher. Det var ingen lätt uppgift att ur olika former, storlekar och typer och ur virrvarret av hårda, mjuka och silkesaktiga pälsstrukturer ta fram en liten hund som exteriört och temperamentsmässigt till fullo motsvarade sin större rasfrände. Dvärgschnauzern liknar schnauzern i lynnet men har också den lilla hundens karaktär och uppförande. Dess klokhet, oräddhet, uthållighet och vaksamhet gör dvärgschnauzern till en trevlig sällskapshund, som också kan tjäna som vakthund och ändå utan problem rymmas i en liten bostad.

Ur Standard för Dvärgschnauzer

-------------------------------------------------------------------------------

Dvärgschnauzer, svart & silver

Dvärgschnauzer, svart & silver

FCI-nummer 183

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 30-35 cm. Vikt för hanhundar och tikar är 4-8 kg.

Färg: Målet är svarta täckhår med svart underull. Vita tecken skall finnas över ögonen, på kinderna, i skägget, på strupen, som två skilda trekanter på framsidan av bringan, på mellanhänderna, tassarna, på innansidan av bakbenen och under svansen. Panna, hals och öronens utsida skall liksom täckhåret vara svarta.

Kort om rasen: Runt förra sekelskiftet uppträdde en schnauzerdvärghund runt Frankfurt am Main under namnet strävhårig dvärgpinscher. Det var ingen lätt uppgift att ur olika former, storlekar och typer och ur virrvarret av hårda, mjuka och silkesaktiga pälsstrukturer ta fram en liten hund som exteriört och temperamentsmässigt till fullo motsvarade sin större rasfrände. Dvärgschnauzern liknar schnauzern i lynnet men har också den lilla hundens karaktär och uppförande. Dess klokhet, oräddhet, uthållighet och vaksamhet gör dvärgschnauzern till en trevlig sällskapshund, som också kan tjäna som vakthund och ändå utan problem rymmas i en liten bostad.

Ur Standard för Dvärgschnauzer

-------------------------------------------------------------------------------

Dvärgschnauzer, vit

Dvärgschnauzer, vit

FCI-nummer 183

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 30-35 cm. Vikt för hanhundar och tikar är 4-8 kg.

Färg: Rent vit med vit underull.

Kort om rasen: Runt förra sekelskiftet uppträdde en schnauzerdvärghund runt Frankfurt am Main under namnet strävhårig dvärgpinscher. Det var ingen lätt uppgift att ur olika former, storlekar och typer och ur virrvarret av hårda, mjuka och silkesaktiga pälsstrukturer ta fram en liten hund som exteriört och temperamentsmässigt till fullo motsvarade sin större rasfrände. Dvärgschnauzern liknar schnauzern i lynnet men har också den lilla hundens karaktär och uppförande. Dess klokhet, oräddhet, uthållighet och vaksamhet gör dvärgschnauzern till en trevlig sällskapshund, som också kan tjäna som vakthund och ändå utan problem rymmas i en liten bostad.

Ur Standard för Dvärgschnauzer

-------------------------------------------------------------------------------

Engelsk bulldogg

Foto: texasmamma

Engelsk bulldogg

FCI-nummer 149

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Vikt för hanhund är 25 kg, för tik 23 kg.

Färg: Enfärgad eller enfärgad med svart mask eller svart nosparti. Brindle, röd i olika nynaser, fawn, blekgult, vitt och vitt med någon av tidigare nämnda färger.

Kort om rasen: Engelsk bulldogg är Englands nationalras. Som framgår av namnet har den förr använts till tjurhetsning (strid mellan hund och tjur) som innebar att hunden skulle bita sig fast i tjurens mule och hänga kvar för att trötta ut tjuren. Speciella krav ställdes på hundens utseende för att denna verksamhet skulle kunna genomföras. Tjurhetsning förbjöds i lag 1835. Rasen föll därefter nästan i glömska men entusiaster som ville behålla den avlade fram rasen till en fredlig sällskapshund. Därmed tog den moderna bulldoggen form, men dess nuvarande utseende har tämligen litet gemensamt med forna tiders hetshund. Den engelska bulldoggen ger intryck av beslutsamhet, styrka och aktivitet. Rasen skall vara alert, djärv, lojal, pålitlig och modig. Dess uppträdande skall vara oförskräckt men den skall ha ett tillgivet kynne.

Ur Standard för Engelsk bulldogg

-------------------------------------------------------------------------------

Entlebucher Sennenhund.jpg

Entlebucher sennenhund

FCI-nummer 47

Ursprungsland/hemland: Schweiz

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 44-50 cm (upp till 52 cm tolereras), för tikar 42-48 cm (upp till 50 cm tolereras).

Färg: Typiskt trefärgad. Grundfärgen skall vara svart med gul till rostbrun tanteckning och så symmetriska vita tecknen som möjligt.

Kort om rasen: Entlebucher sennenhund är den minsta bland de fyra schweiziska sennenhundarna. Den härstammar från Entlebuch, en dal som breder ut sig inom kantonerna Luzern och Bern. Den första rasbeskrivningen med namnet "Entlibucherhund" är från 1889, men ännu lång tid därefter skilde man överhuvudtaget inte på appenzeller och entlebucher sennenhund. Efter att den schweiziska klubben för entlebucher sennenhund grundats år 1926 har rasen betraktats och avlats som egen ras. Rasen fick en uppgång i och med att man upptäckte och förde i bevis dess stora lämplighet som brukshund vid sidan av den rastypiska egenskapen som livlig och outtröttlig boskapsdrivande hund. Idag, medan rasen fortfarande förekommer i begränsad omfattning, har allt fler lärt sig uppskatta den tilltalande trefärgade hunden, som också kan glädja sig åt en tilltagande popularitet som familjehund. Entlebucher sennenhund skall vara livlig, temperamentsfull, självsäker och orädd. Den är godmodig och tillgiven mot personer den känner men något avvaktande mot främlingar. Rasen är en pålitlig vakthund. Den skall vara gladlynt och läraktig.

Ur Standard för Entlebucher sennenhund

-------------------------------------------------------------------------------

Fila brasileiro

Fila brasileiro

FCI-nummer 225

Ursprungsland/hemland: Brasilien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 65-75 cm, för tik 60-70 cm. Vikt för hanhund är minst 50 kg, för tik minst 40 kg.

Färg: Alla enfärgade färger är tillåtna utom de diskvalificerande (helt vita hundar, musgrå, skäckiga eller merlefärgade hundar).

Kort om rasen: Fila brasileiro härstammar från de hundar spanjorer och portugiser tog med sig till Brasilien på 1500-talet. Ur dessa, tillsammans med lokala hundraser, utvecklades rasen. I sitt hemland används rasen som vakt- och boskapshund, men också till storviltsjakt. "Trofast som en fila" är ett brasilianskt talesätt. Rasens karaktärsdrag skall vara beslutsamhet och enastående mod. Fila brasileiro skall vara lugn gentemot sin ägare och familj och synnerligen tålmodig mot barn. Den söker sig alltid till sin ägares sällskap. Ett annat särdrag hos rasen är dess misstänksamhet mot främlingar. Rasen skall ha ett lugnt temperament, tillförsikt och självsäkerhet när den inte störs av främmande ljud eller vistas i ovana omgivningar. Likaväl som rasen är väktare av egendom, har den också en instinktiv förmåga att jaga storvilt och valla boskap.

Ur Standard för Fila brasileiro

-------------------------------------------------------------------------------

Grand danois

Foto: texasmamma

Grand danois

FCI-nummer 235

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Lägsta mankhöjd för hanhund är 80 cm, för tik 72 cm.

Färg: Gul, tigrerad, harlekin, svart (vita tecken tillåtna, samt mantelteckning) och blå.

Kort om rasen: Som föregångare till dagens grand danois betraktas såväl den gamla "Bullenbeisser" som "Hatzrüde" och "Saurüde", vilka var ett mellanting mellan den tunga mastiffen av engelskt ursprung och en snabb och smidig vinthund. År 1878 förband man sig att kalla alla varianter av doggar för det gemensamma samlingsnamnet tysk dogg. Därmed lades grunden för en utveckling mot en självständig tysk hundras. I anslutning till en utställning år l880 i Berlin fastställdes för första gången en standard för tysk dogg (grand danois). Grand danois skall till sin karaktär vara vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare. Mot främlingar är den tillbakadragen och reserverad. Självsäkra, oförskräckta, lättuppfostrade och läraktiga sällskaps- och familjehundar eftersträvas, vilka har hög retningströskel och inte är aggressiva.

Ur Standard för Grand danois

-------------------------------------------------------------------------------

Grosser schweizer sennenhund

Foto: Sophie Eos

Grosser schweizer sennenhund

FCI-nummer 58

Ursprungsland/hemland: Schweiz

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 65-72 cm, för tik 60-68 cm.

Färg: Typiskt trefärgad. Svart grundfärg med varmt roströd tanteckning och vita tecken.

Kort om rasen: På en utställning år 1908 visades två "korthårig berner sennenhund" för professor Albert Heim, den store främjaren av de schweiziska sennenhundarna. Denne kände i dessa igen den gamla, stora sennen- eller slaktarhunden, som höll på att försvinna och vars förfäder tidigare var vitt spridda i Mellaneuropa. Rasen föddes upp som skydds-, drag- eller boskapsdrivarhund. År 1912 grundades Grosser Schweizer Sennenhundklubb, som alltsedan dess ansvarat för rasen. Numera bedrivs avel även i andra länder och grosser schweizer sennenhunds lugna och harmoniska väsen gör den uppskattad som familjehund. Grosser schweizer sennenhund skall ha gott självförtroende. Den skall vara uppmärksam, vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den skall även vara godmodig och tillgiven mot familjen, självsäker mot främlingar samt ha ett jämnt temperament.

Ur Standard för Grosser schweizer sennenhund

-------------------------------------------------------------------------------

Hollandse smoushond längst fram på bilden. Foto: Hollandse smoushonden, zelfgemaakte foto www.holaandse-smoushond.nl av Jovare (CC BY-SA)

Hollandse smoushond

FCI-nummer 308

Ursprungsland/hemland: Nederländerna

Storlek/vikt: Mankhöjden är 35-42 cm och vikten 9-10 kg.

Färg: Enfärgat gult i alla nyanser, en mörk halmfärg föredras. Öron, mustasch, skägg och ögonbryn kan vara av en mörkare nyans av gult än resten av hunden.

Kort om rasen: Hollandse smoushond är en livlig, stark och aktiv hund. Den är byggd för att kunna följa häst och vagn, samt för att fånga råttor i stallet. Rasen är tillgiven, glad och vänlig. Den får inte vara nervös, överaktiv, lättskrämd, skällig eller benägen att springa iväg på egen hand. Hollandse smoushond ska vara en trevlig och enkel familjehund.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Hovawart

Hovawart

FCI-nummer 190

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 63-70 cm, för tik 58-65 cm.

Färg: Svart med tan-teckning, svart och blond.

Kort om rasen: Hovawart är en mycket gammal tysk brukshundsras. Sedan år 1922 har denna ras blivit framavlad på nytt genom användning av typmässigt liknande hundar som man fortfarande fann på bondgårdarna. Dessutom korsade man in schäfer, newfoundlandshund, leonberger och ytterligare hundraser under de första årens avelsarbete. Genom kraftfulla urvalsåtgärder fick man åter fram den ursprungliga brukshunden. I ursprungslandet lägger man mycket stor vikt vid sundhet hos rasen. Hovawart är en erkänt mångsidig brukshund. Förutom att vara balanserad och välartad äger rasen skydds- och kamplust, självsäkerhet och hårdhet, balanserat temperament och ett mycket gott luktsinne. Det är en harmoniskt byggd brukshund, hängiven sin familj, vilket gör den till en framstående sällskaps-, vakt-, skydds-, räddnings- och spårhund.

Ur Standard för Hovawart

-------------------------------------------------------------------------------

Kavkazskaja ovtjarka

Kavkazskaja ovtjarka

FCI-nummer 328

Ursprungsland/hemland: Före detta Sovjetunionen

Storlek/vikt: Hanhundens mankhöjd skall ej understiga 65 cm. Tikens mankhöjd skall ej understiga 62 cm.

Färg: Pälsen består av partier i olika nyanser av grått oftast i ljusa skiftningar som har en tendens att övergå i rost, halmgult, vitt rödbrunt, brindle. Skäckig och mer eller mindre fläckig päls förekommer också.

Kort om rasen: Kavkazskaja ovtjarka kommer ursprungligen från Kaukasusbergen i Ryssland. Där har den använts till att vakta stora boskapshjordar, ett arbete som kräver stor skärpa och försvarslust. Uthållighet, anspråkslöshet och förmåga att anpassa sig till olika väderförhållanden är egenskaper som har gjort rasen användbar i nästan alla klimatzoner inom före detta Sovjetunionen. Kavkazskaja ovtjarka är till sin natur skarp och misstänksam med väl utvecklad försvarslust. Den skall vara harmonisk och lugn.

Ur Standard för Kavkazskaja ovtjarka

-------------------------------------------------------------------------------

Kraski ovcar

Kraski ovcar

FCI-nummer 278

Ursprungsland/hemland: Slovenien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 57-63 cm, idealhöjd är 60 cm. Mankhöjd för tikar är 54-60 cm, idealhöjd är 57 cm. En avvikelse på +2 cm tolereras men gör att hundens helhetsintryck försämras. Vikt för hanhundar är 30-42 kg, för tikar 25-37 kg.

Färg: Järngrå med en icke synlig övergång till en ljusgrå eller sandig färg.

Kort om rasen: Kraski ovcar är en ras som har funnits i flera århundraden. Förmodligen följde den illyrierna på deras vandring genom Istrien och över de dalmatiska öarna tills de slog sig ned i den slovenska regionen Karst Massif. Rasen nämndes i skrift första gången år 1689. Kraski ovcar har ett fint, måttligt skarpt temperament. Den är modig och djärv, men inte bitsk. Gentemot sin ägare är den mycket tillgiven. Rasen är en omutlig och god vakthund och en trevlig följeslagare. Den är misstänksam mot främlingar och har också en stark karaktär.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Landseer.jpg

Landseer

FCI-nummer 226

Ursprungsland/hemland: Tyskland/Schweiz

Storlek/vikt: Hanhund får i genomsnitt variera mellan 72 och 80 cm. Tik får i genomsnitt variera mellan 67 och 72 cm. Mindre avvikelser under eller över angiven mankhöjd tolereras.

Färg: Pälsens grundfärg skall vara rent vit med oregelbundna svarta fläckar på kropp och kors. Hals, förbröst, buk, ben och svans skall vara vita. Huvudet skall vara svart.

Kort om rasen: Landseer, kontinental typ, hör idag till de mer sällsynta hundraserna, men så har det inte alltid varit. För ungefär 200 år sedan kom de första exemplaren av dessa mäktiga, svartvita hundar till Europa från New Foundland. Fiskare från England och Frankrike som under sommaren uppsökte de rika fiskevattnen vid New Foundland, stötte på dessa hundar på öarna. På grund av hundarnas tilltalande yttre tog de med några hem. Framför allt i England blev rasen vid denna tid mycket populär. Ganska snabbt spred sig ryktet om "New Foundlandshunden" också över Englands gränser. Utvecklandet av landseer-raserna i Europa gick dock långsamt och första världskriget fick det hela att stanna upp. 1961 blev rasen officiellt erkänd av FCI.

Ur Standard för Landseer

-------------------------------------------------------------------------------

Leonberger

Leonberger

FCI-nummer 145

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 72 - 80 cm, idealhöjd 76 cm. Mankhöjd för tikar är 65 - 75 cm, idealhöjd 70 cm.

Färg: Lejongul, röd, rödbrun; även sandfärgad (blekt gul, cremefärgad) och alla kombinationer därav, dock alltid med svart mask.

Kort om rasen: Mot slutet av 1830- och början av 1840-talen korsades en svart/vit newfoundlandstik med en så kallad "barry-hane". Senare användes även en pyreneisk bergshund. Resultatet blev mycket stora hundar med övervägande lång, vit päls. Målet var att få fram en lejonliknande hund. De första hundar som verkligen kallades för leonberger föddes år 1846. Dessa hundar förenade i sig de främsta egenskaperna hos de raser de härstammade från. Redan en kort tid därefter kom många av dessa hundar från Leonberg att säljas över hela världen som statussymboler. Mot slutet av 1800-talet hölls rasen företrädesvis som gårdshund. Dess vakt- och dragegenskaper var mycket uppskattade. Idag är leonberger en utmärkt familjehund, som uppfyller alla krav dagens moderna liv kan ställa på den. Som familjehund under dagens boende- och levnadsförhållanden skall leonberger vara en trevlig kamrat, som utan problem kan tas med överallt och som utmärker sig genom utpräglad vänlighet. Rasen skall varken vara skygg eller aggressiv. Som sällskapshund skall rasen vara en behaglig, följsam och orädd följeslagare i alla situationer.

Ur Standard för Leonberger

-------------------------------------------------------------------------------

Mastiff

Mastiff

FCI-nummer 264

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: -

Färg: Aprikos eller silver, fawn eller mörkt fawn-brindle.

Kort om rasen: Det finns mycket skrivet om mastiffernas ursprung och historia. De flesta är eniga om att rasen härstammar från Mellersta Östern. Troligen kom hundarna till England med olika invandrande folkgrupper. Möjligen fanns redan då en inhemsk typ av mastiffer, vilka korsades med de invandrade hundarna. På drottning Elisabeth I:s tid användes mastiffer till björn-, tjur- och lejonhetsningar. De användes även under Charles V:s tid som stridshundar. Dagens mastiff är en trevlig sällskapshund, trofast, lugn och intelligent. Rasen förenar pampighet med mod. Den är lugn och tillgiven sin ägare, men också kapabel att vakta.

Ur Standard för Mastiff

-------------------------------------------------------------------------------

Mastín espanol

Mastín espanol

FCI-nummer 91

Ursprungsland/hemland: Spanien

Storlek/vikt: Rasen skall vara harmoniskt byggd trots sin storlek. Minimimankhöjd för hanhund är 77 cm, för tik 72 cm. Det är önskvärt att dessa mått överskrids. Hanhundar bör vara över 80 cm och tikar över 75 cm.

Färg: Alla färger är tillåtna.

Kort om rasen: Mastin espanol används i ursprungslandet som vakt- och skyddshund. Rasens främsta användningsområde var att vakta boskap under de stora förflyttningar av hjordar som har ägt rum årligen ända sedan medeltiden. Hundarna skulle skydda fåren från vargar och andra rovdjur, både under vandringarna och på betesplatserna. Denna uppgift utfördes året runt, i alla typer av väderlek och i skiftande terräng. Rasens används även idag för beskydd av betande och vandrande boskapshjordar, men också som vakthund på lantgårdar och i andra sammanhang. Mastin espanol skall vara tålig, tillgiven, vänlig och stolt. Den skall vara mycket modig. Av beteendet skall framgå att denna ras har självförtroende och styrka och att den är medveten om sin enorma kraft. Den får absolut inte vara vek, rädd eller obalanserad.

Ur Standard för Mastin espanol

-------------------------------------------------------------------------------

Mastino napoletano

Mastino napoletano

FCI-nummer 197

Ursprungsland/hemland: Italien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är från 65 - 73 cm, för tik från 60 - 68 cm. En tolerans på +/ 2 cm är tillåtet. Vikt för hanhund är mellan 60 - 70 kg, för tik mellan 50 - 60 kg.

Färg: Önskvärda pälsfärger är grå, blygrå och svart, men den får även vara leverbrun, fawn och rådjursröd. Nämnda färger kan även förekomma med tigrering. Likaså tolereras avblekta nyanser av nämnda färger som till exempel hasselnötsfärg, duvgrått, isabellafärg.

Kort om rasen: Mastino napoletano sägs vara ättling till de stora romerska mastiffer som Columella (1:a århundradet e.Kr.) beskriver i sin bok De RE Rustica. Det var mastiffer som spreds över hela Europa genom att de användes som stridshundar av de romerska legionärerna. Rasen anses därför vara ursprung till många andra europeiska mastiffraser. Rasen har överlevt under 100 tals år på landsbygden kring Neapel och Vesuvius. En nyinventering av rasen gjordes 1947. Rasens temperament skall vara stabilt och tillgivet. Mastino napoletano får varken visa aggressivitet eller bitskhet utan anledning, men den vaktar oavbrutet både hemmet och dess innevånare.

Ur Standard för Mastino napoletano

-------------------------------------------------------------------------------

Newfoundlandshund

Newfoundlandshund

FCI-nummer 50

Ursprungsland/hemland: Kanada

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är i genomsnitt 71 cm, för tik i genomsnitt 66 cm. Vikt för hanhund är i genomsnitt 68 kg, för tik i genomsnitt 54 kg. Stora hundar är önskvärda men skall inte favoriseras på bekostnad av symmetri, allmän sundhet, stark konstruktion och korrekta rörelser.

Färg: Svart, vit och svart eller brun.

Kort om rasen: Newfoundlandshunden sägs härstamma från infödda hundar och en stor svart björnhund som kom med vikingar till ön Newfoundland någon gång efter 1100-talet. Senare kom europeiska fiskare till ön och med dem en mängd olika hundraser. Dessa hundar blev del i skapandet av newfoundlandshunden där dock de ursprungliga karaktärsdragen bibehölls. När kolonisationen av öarna började år 1610 var newfoundlandshundens utseende redan etablerat liksom dess karakteristiska arbetssätt. Det var dessa egenskaper som gjorde att rasen kunde motstå det extremt stränga klimatet, där hundarna arbetade ömsom som draghundar för tunga laster och ömsom som livräddare i de hårda vattnen runt ön. Newfoundlandshundens uttryck förmedlar mildhet och godmodighet. Rasen skall visa värdig glädje och kreativitet och är känd för sin gedigna vänlighet och fridsamhet.

Ur Standard för Newfoundlandshund

-------------------------------------------------------------------------------

Cadebou.jpg

Perro dogo mallorquín/ca de bou

FCI-nummer 249

Ursprungsland/hemland: Spanien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 55-58 cm, för tik 52-55 cm. Vikt för hanhund är 35-38 kg, för tik 30-34 kg.

Färg: Brindle, fawn eller svart.

Kort om rasen: Sedan antiken har utbyte av både kultur och vetenskap skett sjövägen mellan länderna i medelhavsområdet. Dessa ömsesidiga kontakter gav även tillfälle till utbyte av husdjur, till exempel sällskaps- och vakthundar, vilka behövdes i hamnarna och vid bosättningar i kusttrakterna, som skydd mot pirater och banditer. Bland dessa skiljde en typ av hundar sig från de övriga. Det var mastiffen från den Iberiska halvön som, i Spanien, användes som jakt- eller för kamper med tjurar så kallad bullbaiting. Denna hundras följde med kung Jacob I på dennes krigståg och anlände till Balearerna kring år 1230. På 1600-talet medförde engelsmännen sina egna kamp- och vakthundar till Balearerna. Dessa hundar parade sig med de infödda mastifferna från Iberiska halvön. I början av 1900-talet bullbaiting mycket populärt och engelsmännen som bodde på öarna sökte en hund som skulle passa till dessa kamper. Detta förklarar namnet "ca de bou" - tjurhund (det vill säga bulldogg). Rasen är till sin natur lugn, men kan också visa tapperhet och mod. Den skall vara vänlig mot människor, trogen och tillgiven sin ägare. Som sällskaps- och vakthund är den oöverträffad. Under lugna förhållanden är rasen tillitsfull och självsäker. När den blir upphetsad blir uttrycket genomträngande.

Ur Standard för Perro dogo mallorquín/ca de bou

-------------------------------------------------------------------------------

Pinscher

Pinscher

FCI-nummer 184

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 45-50 cm. Vikt för hanhundar och tikar är 14-20 kg.

Färg: Enfärgat hjortröd, rödbrun till mörkrödbrun, eller svart med tanteckning.

Kort om rasen: Den släthåriga pinschern representerar en mycket gammal ras som redan 1880 var omnämnd i den tyska hundstamboken. Den har samma förfäder som schnauzern, vilken man också kallade strävhårig pinscher. Den släthåriga pinschern skilde sig från början med sin färg och korta päls från den strävhåriga varianten. Rasen används som vakt- och sällskapshund. Pinschern är livlig, temperamentsfull, självsäker och balanserad. Detta tillsammans med klokhet och uthållighet gör den till en trevlig familje-, vakt- och sällskapshund.

Ur Standard för Pinscher

-------------------------------------------------------------------------------

Pyrenéerhund

Foto: Sophie Eos

Pyrenéerhund

FCI-nummer 137

Ursprungsland/hemland: Frankrike

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 70-80 cm, för tikar 65-75 cm. 2 cm över övre mankhöjdsgräns tillåts för de hundar som i övrigt är perfekta i typen.

Färg: Vit eller vit med fläckar i grått (grävlingsfärgade eller vargfärgade), ljusgult eller gulrött på huvudet, öronen och svansroten och ibland på kroppen.

Kort om rasen: Rasen har funnits i Pyrenéerna sedan urminnes tider. Den var känd under medeltiden och användes som vakthund på slotten. Den var en uppskattad sällskapshund redan på 1600-talet och förekom vid hovet hos Ludvig XIV. Den första detaljerade beskrivningen av rasen finns i en bok från 1897 av greve de Bylandt. Tio år senare startade de första rasklubbarna. Den nuvarande standarden är fortfarande mycket lik den första som utarbetades 1923, det är mest förtydliganden som man har tillfört. Pyrenéerhund har använts till att självständigt skydda hjordar mot rovdjur och urvalet har grundat sig på egenskaper för vakt och försvar liksom på hur bunden hunden är vid sin hjord. Detta har främst resulterat i en kraftig och vig hund som också är godmodig och tillgiven dem den vaktar. Denna vakthund tenderar att uppträda självständigt och initiativrikt vilket kräver en viss fasthet från ägarens sida.

Ur Standard för Pyrenéerhund

-------------------------------------------------------------------------------

Pyreneisk mastiff

Pyreneisk mastiff

FCI-nummer 92

Ursprungsland/hemland: Spanien

Storlek/vikt: Minimistorlek för hanhundar är 77 cm, för tikar 72 cm. Önskvärt är att hanhundar överskrider 81 cm och tikar 75 cm.

Färg: Bottenfärgen skall vara vit men alltid med en mask, eventuella fläckar på kroppen skall ha samma färg som ansiktsmasken. Fläckarna kan vara oregelbundet utbredda på kroppen, men konturerna skall alltid vara tydligt markerade. Tassar, ben och svansspets skall alltid vara vita. De färger som föredras är i prioriteringsordning: rent vitt (snövit) med mellangrå tecken och vitt med intensivt gyllengula tecken; vitt med bruna tecken, vitt med svarta tecken, vitt med silvergrå tecken, vitt med ljust beige tecken, vitt med sandfärgade tecken, vitt med marmorerade tecken.

Kort om rasen: Pyreneisk mastiff användes förr i tiden som försvar mot rovdjur, främst mot varg och björn. Numera används den med fördel som vakthund. Den är mycket lättdresserad. Rasen skall vara vänlig, lugn, stolt och synnerligen intelligent. Mot främlingar skall den vara orädd och aldrig undfallande. Mot andra hundar är den vänligt inställd och medveten om sin styrka. Om den tvingas slåss är den en ytterst skicklig slagskämpe och visar då ett beteendemönster utvecklat sedan sekler i strider mot vargar.

Ur Standard för Pyreneisk mastiff

-------------------------------------------------------------------------------

Rafeiro do alentejo

FCI-nummer 96

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 66-74 cm, för tikar 64-70 cm. Vikt för hanhundar är 45-60 kg, för tikar 35-50 kg.

Färg: Svart, varggrå, fawn eller gul. Med eller utan brindle, men alltid med vita tecken. Den kan också vara vit med fläckar i nämnda färger.

Kort om rasen: Rafeiro do alentejo tros härstamma från molosser från Mellanöstern. På grund av deras storlek och mod de användes dessa hundar av stammar vars överlevnad var beroende av djurhållning. När man började hålla sig med större djurflockar märkte man att dessa under förflyttning var utsatta för många faror under de långa vandringarna. På vägen till fjällen om sommaren och tillbaka till slätterna om vintern var flockarna därför alltid åtföljda av stora hundar, vilket ledde till att hundarna sedan spriddes längs vägen från region till region. Så förklaras uppkomsten av denna kraftfulla hund. Rafeiro do alentejo är en utmärkt gårds- och egendomsväktare och dessutom mycket användbar som boskapsbeskyddare. Den är mycket noggrann i sitt vaktande av det område eller den egendom som den anförtrotts. Rasen har ett lugnt och säkert uttryck och är varken aggressiv eller skygg.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Foto: Sznaucer olbrzym pieprz i sól av Pleple2000 (CC BY-SA)

Riesenschnauzer, peppar & salt

FCI-nummer 181

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 60-70 cm. Vikt för hanhundar och tikar är 35-47 kg.

Färg: Målet är en mellanton med lika fördelad, väl pigmenterad pepparfärgad och grå underull. De tillåtna färgnyanserna är från mörkt järngrå till silvergrå. Alla färgvarianterna måste uppvisa en mörk mask som harmoniskt skall anpassa sig till varje färgslag och understryka uttrycket.

Kort om rasen: Riesenschnauzer är en bruks- och sällskapshund som ursprungligen användes till att driva boskapshjordar i södra Tyskland. Omkring sekelskiftet 1900 insåg målmedvetna uppfödare att riesenschnauzern hade mycket hög arbetskapacitet och besatt ytterst värdefulla karaktärsegenskaper. Sedan 1913 stambokförs den och redan 1925 blev den erkänd som tjänstehund. Typiska karaktärsdrag för riesenschnauzern är dess godmodiga och balanserade karaktär och omutliga trofasthet gentemot sin ägare. Den besitter högt utvecklade sinnesorgan, klokhet, läraktighet, styrka, snabbhet, uthållighet och motståndskraft. Den är modig och viljestark. Genom sin tålighet och sitt goda självförtroende lämpar sig riesenschnauzern bäst som sällskaps-, bruks- och tjänstehund.

Ur Standard för Riesenschnauzer

-------------------------------------------------------------------------------

Riesenschnauzer, svart

Riesenschnauzer, svart

FCI-nummer 181

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 60-70 cm. Vikt för hanhundar och tikar är 35-47 kg.

Färg: Rent svart med svart underull.

Kort om rasen: Riesenschnauzer är en bruks- och sällskapshund som ursprungligen användes till att driva boskapshjordar i södra Tyskland. Omkring sekelskiftet 1900 insåg målmedvetna uppfödare att riesenschnauzern hade mycket hög arbetskapacitet och besatt ytterst värdefulla karaktärsegenskaper. Sedan 1913 stambokförs den och redan 1925 blev den erkänd som tjänstehund. Typiska karaktärsdrag för riesenschnauzern är dess godmodiga och balanserade karaktär och omutliga trofasthet gentemot sin ägare. Den besitter högt utvecklade sinnesorgan, klokhet, läraktighet, styrka, snabbhet, uthållighet och motståndskraft. Den är modig och viljestark. Genom sin tålighet och sitt goda självförtroende lämpar sig riesenschnauzern bäst som sällskaps-, bruks- och tjänstehund.

Ur Standard för Riesenschnauzer

-------------------------------------------------------------------------------

Rottweiler

Rottweiler

FCI-nummer 147

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 61-68 cm, där 61-62 cm ses som liten, 63-64 cm som medelstor, 65-66 cm som stor = korrekt storlek och 67-68 cm som mycket stor. Mankhöjd för tik är 56-63 cm, där 56-57 cm ses som liten, 58-59 cm som medelstor, 60-61 cm som stor = korrekt storlek och 62-63 cm som mycket stor. Vikt för hanhund är ca 50 kg, för tik ca 42 kg.

Färg: Svart med väl avgränsade tecken, i en mättad rödbrun nyans, på kinder, nos, halsens undersida, bröst och ben samt över ögonen och under svansroten.

Kort om rasen: Rottweiler räknas till de äldsta hundraserna. Dess ursprung går tillbaka till romartiden, då den användes som vakt- och boskapshund. Hundarna följde de romerska legionerna som människans beskyddare och som boskapshund. I trakten av Rottweil sammanträffade dessa hundar med de inhemska hundarna och en uppblandning skedde. Rottweilerhundens huvuduppgift blev nu att driva och vakta kreaturshjordar och att försvara husbonden och hans egendom. Slaktarna födde upp rottweilern enbart utifrån dess bruksegenskaper och ändamålsenlighet. Härigenom utvecklades med tiden en utmärkt vakt- och boskapshund, som också kunde användas som draghund. När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar prövades också rottweilern. Det visade sig mycket snabbt att den var väl lämpad för polisarbete. 1910 godkändes rasen officiellt som polishund. Avelsarbetet inriktas på att få fram en kraftfull hund som trots det kraftiga helhetsintrycket ändå visar ädelhet och som särskilt väl lämpar sig som sällskaps-, tjänste- och brukshund. Rottweilern är till sin grundläggande natur vänlig och godmodig. Den är barnvänlig, mycket tillgiven, följsam, lydig och arbetsvillig. Den ger ett rustikt intryck och dess uppträdande är självsäkert, nervfast och oförskräckt. Den reagerar med stor uppmärksamhet på omgivningen.

Ur Standard för Rottweiler

-------------------------------------------------------------------------------

Sankt bernhardshund, korthårig

Sankt bernhardshund, korthårig

FCI-nummer 61

Ursprungsland/hemland: Schweiz

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 70-90 cm, för tik 65-80 cm. Förutsatt att helheten är harmonisk och rörelserna korrekta kan maximimått som överskrids tolereras.

Färg: Grundfärgen skall vara vit med alltifrån större eller mindre roströda fläckar till ett genomgående rostrött täcke över rygg och flank (mantelhundar). Bruten mantel (mantel genombruten med vitt) är likvärdig, schatterat rostrött är tillåtet.

Kort om rasen: Vid S:t Bernhardspasset på 2 469 m höjd över havet grundade munkar på 1000-talet ett härbärge som tillflyktsort för resande och pilgrimer. Där hölls sedan mitten av 1600-talet stora bergshundar som skydd och vakt. Hundarna sattes snart in som följehundar och i synnerhet som räddningshundar för resande som gått vilse i snö och dimma. Många krönikor berättar om de talrika människoliv som dessa hundar räddade och muntliga rapporter från soldater som med Napoleon korsade bergspasset, spridde på 1800-talet ryktet om sankt bernhardshunden över hela Europa. Sankt bernhardshunden härstammar från de stora gårdshundar, som var talrika i dessa trakter. Den framavlades på några få generationer till dagens ras enligt en fastställd idealtyp. Sankt bernhardshunden skall vara vänlig med lugnt till livligt temperament samt vara vaksam.

Ur Standard för Sankt bernhardshund

-------------------------------------------------------------------------------

Sankt bernhardshund, långhårig

Sankt bernhardshund, långhårig

FCI-nummer 61

Ursprungsland/hemland: Schweiz

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 70-90 cm, för tik 65-80 cm. Förutsatt att helheten är harmonisk och rörelserna korrekta kan maximimått som överskrids tolereras.

Färg: Grundfärgen skall vara vit med alltifrån större eller mindre roströda fläckar till ett genomgående rostrött täcke över rygg och flank (mantelhundar). Bruten mantel (mantel genombruten med vitt) är likvärdig, schatterat rostrött är tillåtet.

Kort om rasen: Vid S:t Bernhardspasset på 2 469 m höjd över havet grundade munkar på 1000-talet ett härbärge som tillflyktsort för resande och pilgrimer. Där hölls sedan mitten av 1600-talet stora bergshundar som skydd och vakt. Hundarna sattes snart in som följehundar och i synnerhet som räddningshundar för resande som gått vilse i snö och dimma. Många krönikor berättar om de talrika människoliv som dessa hundar räddade och muntliga rapporter från soldater som med Napoleon korsade bergspasset, spridde på 1800-talet ryktet om sankt bernhardshunden över hela Europa. Sankt bernhardshunden härstammar från de stora gårdshundar, som var talrika i dessa trakter. Den framavlades på några få generationer till dagens ras enligt en fastställd idealtyp. Sankt bernhardshunden skall vara vänlig med lugnt till livligt temperament samt vara vaksam.

Ur Standard för Sankt bernhardshund

-------------------------------------------------------------------------------

Sarplaninac.jpg

Sarplaninac

FCI-nummer 41

Ursprungsland/hemland: Före detta Jugoslavien

Storlek/vikt: Idealmankhöjd för hanhund är 62 cm, för tik 58 cm. Vikt för hanhund 35-45 kg, för tik 30-40 kg.

Färg: Alla färger mellan vit och mörkt brun, som ser nästan svart ut, är tillåtna.

Kort om rasen: Sarplaninac har sedan lång tid tillbaka fötts upp i före detta Jugoslaviens sydöstra bergsregioner. Rasen har fått sitt namn efter den bergskedja, Sarplaninac-bergen, där den är mest förekommande. Rasen godkändes av FCI 1939. Rasens ursprung är oklart. Det verkar troligt att den kom till Europa från Asien under de stora förhistoriska folkvandringarna. Den ursprungliga rastypen har bibehållits endast i de delar av landet där intensiv boskapsuppfödning fortfarande förekommer och där denna ras än idag kan utföra det arbete den en gång framavlades för, nämligen att skydda boskapshjordarna från rovdjur. Sarplaninac skall ha ett jämnt humör och bra temperament. Den skall vara pålitlig och ha goda vaktegenskaper, men får inte vara aggressiv. Den skall också vara lojal och tillgiven mot sin ägare.

Ur Standard för Sarplaninac

-------------------------------------------------------------------------------

Schnauzer, peppar & salt

Schnauzer, peppar & salt

FCI-nummer 182

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 45-50 cm. Vikt för hanhundar och tikar är 14-20 kg.

Färg: Målet är en mellanton med lika fördelad, väl pigmenterad pepparfärgad och grå underull. De tillåtna färgnyanserna är från mörkt järngrå till silvergrå. Alla färgvarianterna måste uppvisa en mörk mask som harmoniskt skall anpassa sig till varje färgslag och understryka uttrycket.

Kort om rasen: Ursprungligen använde man schnauzern i södra Tyskland som stallhund för att den trivdes särskilt väl med hästar. Den var en ivrig och snabb råttfångare, vilket i folkmun gav den namnet "Rattler", råtthund. När pinscher-schnauzerklubben bildades 1895 blev rasen införd som strävhårig pinscher. Typiska karaktärsdrag för schnauzern är ett livligt temperament tillsammans med ett eftertänksamt lugn. Betecknande är dess godmodiga karaktär, lekfullhet och omtalade trofasthet mot sin ägare. Rasen är mycket barnkär, omutlig och vaksam utan att vara skällig. Dess högt utvecklade sinnesorgan, klokhet, läraktighet, oräddhet, uthållighet och motståndskraft mot sjukdomar och väder och vind ger schnauzern alla förutsättningar att vara en utmärkt familje-, vakt- och sällskapshund som även besitter brukshundsegenskaper.

Ur Standard för Schnauzer

-------------------------------------------------------------------------------

Schnauzer, svart.jpg

Schnauzer, svart

FCI-nummer 182

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar och tikar är 45-50 cm. Vikt för hanhundar och tikar är 14-20 kg.

Färg: Rent svart med svart underull.

Kort om rasen: Ursprungligen använde man schnauzern i södra Tyskland som stallhund för att den trivdes särskilt väl med hästar. Den var en ivrig och snabb råttfångare, vilket i folkmun gav den namnet "Rattler", råtthund. När pinscher-schnauzerklubben bildades 1895 blev rasen införd som strävhårig pinscher. Typiska karaktärsdrag för schnauzern är ett livligt temperament tillsammans med ett eftertänksamt lugn. Betecknande är dess godmodiga karaktär, lekfullhet och omtalade trofasthet mot sin ägare. Rasen är mycket barnkär, omutlig och vaksam utan att vara skällig. Dess högt utvecklade sinnesorgan, klokhet, läraktighet, oräddhet, uthållighet och motståndskraft mot sjukdomar och väder och vind ger schnauzern alla förutsättningar att vara en utmärkt familje-, vakt- och sällskapshund som även besitter brukshundsegenskaper.

Ur Standard för Schnauzer

-------------------------------------------------------------------------------

Shar pei

Shar pei

FCI-nummer 309

Ursprungsland/hemland: Kina

Storlek/vikt: Mankhöjd är 44 - 51 cm.

Färg: Alla enfärgade pälsfärger utom vitt accepteras.

Kort om rasen: Den kinesiska jakt- och vakthunden shar pei har existerat i hundratals år i de provinser som gränsar till Sydkinesiska sjöns stränder. Troligen har rasen sitt ursprung i staden Dialak i provinsen Kwun Tung. Shar pei skall vara lugn, självständig, trogen och en tillgiven familjemedlem.

Ur Standard för Shar pei

-------------------------------------------------------------------------------

Sredneasiatskaja ovtjarka

Sredneasiatskaja ovtjarka

FCI-nummer 335

Ursprungsland/hemland: Ryssland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är minst 65 cm, för tikar 60 cm.

Färg: Vit, svart, grå, halm, rost, gråbrun, brindle, piebold och strimmig.

Kort om rasen: Sredneasiatskaja ovtjarka är en stark, kraftig hund med stor misstänksamhet gentemot främlingar. Den är inte särskilt krävande och anpassar sig lätt till olika klimatförhållanden. Dessa egenskaper gör den till en god herdehund och i Centralasien används den i stor utsträckning i de olika regionerna. Rasen är lugn, balanserad med ett aktivt försvar.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Svart terrier.jpg

Svart terrier

FCI-nummer 327

Ursprungsland/hemland: Ryssland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 66 - 72 cm, för tik 64 - 70 cm.

Färg: Svart eller svartgrå.

Kort om rasen: Svart terrier är inte en gammal ras utan en korsningsprodukt mellan flera moderna raser. Professor Medvedjev vid avelsinrättningen Krasnaja Svesda skapade rasen vid tiden efter andra världskriget genom korsningsavel med riesenschnauzer, airedaleterrier, rottweiler samt så kallade moskva-retrievers (i huvudsak newfoundlandshund - schäferkorsningar). Syftet med korsningarna var att få fram en hård, arbetsvillig hund för militären och polisen. Den skulle också klara de inom ursprungslandet varierande klimatet, med stäpp- och ökenområden i de sydöstra delarna, och isande kyla i norra Sibirien. Vid en lantbruksutställning 1955 presenterades avkommorna till första och andra generationen korsningshundar under rasnamnet svart terrier. Rasen ansågs vara etablerad i början på 1970-talet. Svart terrier är synnerligen energisk och modig med stabilt men livligt temperament och snabba försvarsreaktioner.

Ur Standard för Svart terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Tibetansk mastiff.jpg

Tibetansk mastiff

FCI-nummer 230

Ursprungsland/hemland: Tibet

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är minst 66 cm, för tik minst 61 cm.

Färg: Djupt svart (med eller utan tantecken), blå (med eller utan tantecken), golden (från mättat fawn till djupt röd sobel).

Kort om rasen: Tibetansk mastiff (Do-Khyi) är en ras med gammalt ursprung som använts som arbetshund av Himalayas nomader och som vakthund vid de tibetanska klostren. Rasen har varit mytomspunnen sedan den blev känd under antiken. Från Aristoteles (384-322 f Kr) till de berömda berättelserna av Marco Polo, som reste i Asien 1271, lovordar alla historiska källor den naturliga fysiska och mentala styrkan och kraften hos den tibetanska mastiffen. Även skallet har beskrivits som en unik och högt värderad egenskap hos rasen. Ledande europeiska kynologer har skrivit ingående om rasen och fascinerats av dess ursprung och roll i den tibetanska kulturen. Några har till och med ansett den vara ursprunget till alla stora bergs- och mastiffraser. En av de första tibetanska mastiffer som nådde Västeuropa var en hanhund som 1847 skänktes till drottning Victoria av lord Hardinge, då vicekung av Indien. På 1880-talet tog den blivande kung Edward VII två hundar till England. En tidig dokumenterad valpkull föddes 1898 på Berlins zoo. Tibetansk mastiff är självständig och respektingivande. Den är beskyddande och mycket lojal gentemot familj och egendom.

Ur Standard för Tibetansk mastiff

-------------------------------------------------------------------------------

Tornjak

Tornjak

FCI-nummer 355

Ursprungsland/hemland: Bosnien-Hercegovina och Kroatien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 65-70 cm, för tikar 60-65 cm. En avvikelse på +/- 2 cm tolereras.

Färg: I regel parti-colour med tydliga markeringar av solida färger. Vanligtvis är den dominerande grundfärgen vit. Det kan också finnas hundar hundar med svart mantel och vita tecken samt nästan vita hundar med endast små markeringar.

Kort om rasen: Till grunden för återskapandet av rasen ligger nästan utdöda ättlingar av genetiskt homogena, inhemska arkaiska typer av herdehundar. Hundarna som tillhörde det ursprungliga beståndet hade blivit utspridda i bergsområden i Bosnien-Hercegovina och Kroatien och de omgivande dalarna. Rasen finns omnämnd i skrifter från år 1067 och år 1374. Tornjak är en stabil, vänlig, modig, lydig och intelligent hund, full av värdighet och självförtroende. En omutbar och skarp väktare av det den anförtrotts. Misstänksam gentemot främlingar, men hängiven sin ägare och väldigt lugn i dennes närvaro. Den är mycket tillgiven personer i dess omedelbara närhet. Lätt att träna, lär sig snabbt och håller detta i minne under lång tid, utför med glädje de uppgifter som den får.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Tosa

Tosa

FCI-nummer 260

Ursprungsland/hemland: Japan

Storlek/vikt: Minimimankhöjd för hanhund är 60 cm, för tik 55 cm.

Färg: Röd, fawn, aprikos, svart eller brindle.

Kort om rasen: Japan har en lång tradition av hundkamper. Denna inleddes redan på 1300-talet. Mot denna bakgrund uppstod tosa som en hybrid av Shikoku-Ken och raser från västvärlden. Rasnamnet har den fått efter den region där den föddes upp. Rasen kallas också ibland "japansk mastiff". De raser från västvärlden som användes för att skapa tosa var bulldogg, mastiffer, vorsteh och grand danois. Alla dessa rasinblandningar gjordes för att förbättra rasen. Enligt vissa källor skall också s:t bernhardshund och bullterrier ha använts. Tosans kraftfullhet och kamplust, vilka är typiska för mastiffer, kan tillskrivas inblandningen av sådana raser. Temperamentet utmärks av tålamod, lugn, djärvhet och mod.

Ur Standard för Tosa

-------------------------------------------------------------------------------

Österreichischer pinscher

Österreichischer pinscher

FCI-nummer 64

Ursprungsland/hemland: Österrike

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 44-50 cm, för tikar 42-48 cm.

Färg: Rödbrunt guld, gulbrunt, hjortröd, svart med tantecken. Vita tecken på vissa ställen av kroppen får finnas.

Kort om rasen: Österreichischer pinscher härstammar från det gamla Österrikes pinschers som var välutbredd under andra hälften av 18oo-talet. De var enkla och mångsidiga gårdshundar. År 1921 började den systematiska aveln av rasen och år 1928 erkändes den av den österrikiska kennelklubben. År 2000 fick rasen sitt nuvarande namn. Österreichischer pinscher är envis, livlig, alert och lekfull. Den är särskilt hängiven och vänlig gentemot sin familj, mot främlingar är den misstänksam och det är en omutlig vakthund. Jaktinstinkten är svagt utvecklad.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2011-07-07 18:15 #1 av: Fridaaaa

En av de bästa grupperna av hundraserFlört Enligt mig i alla fall hihi

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Min vardagsblogg: Vardagsblogg 
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2011-07-08 00:44 #2 av: Noa-Nisse

#1 tycker samma som dig, men jag blev lite fundersam på vissa raser. t.ex. boxern, den ser inte så rastypisk ut precis, eller är det bara jag som tycker det?

Anmäl
2011-07-08 13:47 #3 av: Fridaaaa

#2 Nu när du säger det, så nej tycker inte heller den ser rastypisk. Det är inte min sankt bernhard heller fast i en artikel bör dem ju vara det :)
Boxer ska bland annat ha mer platt nos

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Min vardagsblogg: Vardagsblogg 
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2011-07-09 21:11 #4 av: SaraC

#2/#3 Det kan vara lite "hipphapp" med bilder, de flesta bilder kommer från nätet och är det en ras jag inte har någon större koll på så är det svårt för mig att avgöra om hunden är rastypisk, renrasig eller ens av den rasen som sägs. Jag tycker det är bättre att lägga in en bild även fast jag inte kan garantera att hunden är rastypisk eller ej, än att det blir utan bild. Är några raser fel blir det oftast kommenterat av er medlemmar och då löser det sig ändå.

Just bilden på Boxern kommer från en medlem här på Hundar.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2011-07-11 21:55 #5 av: Fridaaaa

#4 Okej men den är inte rastypisk, jag har nämligen träffat rastypisk boxrar och dem ser inte ut så:) Men som du säger, alltid bättre att lägga upp en bild ändå :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Min vardagsblogg: Vardagsblogg 
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2011-07-12 13:47 #6 av: SaraC

#5 Har inte påstått att ni skulle ha fel i att den inte är rastypisk, jag sa snarare tvärtom Flört Ska se om jag kan byta bilden.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2011-07-12 20:27 #7 av: Forest

Tänkte dansk- svensk gårdshund finns även långhårig är den inte tillåten? blir den isf mer som avelsförbjud på den pga långhårig? Bara nyfiken eftersom jag vet iaf om en tack vare detta forum :) Väldigt bra läsing och treviliga bilder på varje ras. Ser att många raser är från tyskland Flört

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2011-07-12 20:46 #8 av: SaraC

#7 Som jag fattat det är den inte tillåten men kan uppstå fel hårlag ändå som i princip alla raser, skulle anta att ingen vill använda en sådan hund i avel men om det blir förbud eller ej vet jag inte. Hera kanske vet mer! Hon har ju en långhårig DSG inom familjen!

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2011-07-12 23:08 #9 av: Noa-Nisse

#7 jag lade också märke till att i princip alla ifrån grupp 2 härstammar från tysklad :P

Anmäl
2011-07-12 23:24 #10 av: Forest

9 vart du som jag lite förvånad att så många olika raser härstammar från tyskland i denna rasgrupp. Tungan ute 

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2011-09-03 15:12 #11 av: Loveradio

Bästa rasgruppen ;)

/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com

Anmäl
2011-09-03 21:09 #12 av: [hyperiion]

Det stör mig att vissa hundar va kuperade:P

Anmäl
2011-09-04 00:38 #13 av: SaraC

#12 Hitta fria, bra bilder på okuperade hundar så kan jag gärna lägga ut de istället

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2011-09-04 13:05 #14 av: [hyperiion]

#13 Det är jäkligt svårt. Folk som har hundar och fottar vill ju sällan dela med sig med sina bilder:/

Anmäl
2011-09-04 13:31 #15 av: thilda-

#14 jag har bilder på Perro dogo Mallorquin.. har hur mkt som helst så det är bara o säga till så får alla som vill ha ;)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.