Hur många gånger har man inte läst om valpar som biter, hugger, morrar, skäller, hoppar på en… Låter inte så onormalt med det i åtanke direkt. I just dessa två fall låter det ju som:

1) Valpen ogillade att bli fasthålld i halsbandet och försökte kränga/få tag i dig för att komma loss. Låter inte så jätteonormalt direkt tycker jag, min valp ville inte gärna bli fasthållen i halsbandet heller, tror det är många som triggas igång mer av det. Jag har därför alltid försökt ta tag i min valp kring rygg/bringa istället när jag vill hålla honom still. Senare har jag även börjat hålla honom i halsbandet, att han reagerade på det försvann med lite högre ålder+ att jag inte höll honom så när han var som mest vild. Dvs, bättre att inte hålla valpen i halsbandet när du "måste" hålla fast den, utan gör det istället när det inte behövs så den vänjer sig isf, vore mitt råd…

2) Valpen blev överraskad/rädd/skrämd och bet till när du ställde dig ivägen snabbt, låter det som. Just detta att valpen inte får gå till matskålen är ju lätt avhjälpt med tex galler som du brukar göra, just vid matdags. Så slipper du just ta nån sån "fight". Annars skulle jag tänka mig att det är smart att vara mer proaktiv, dvs se till att valpen har nått annat på hjärnan medans den andra hunden äter sin mat. Eller att du bara lugnt sitter med valpen den lilla stunden. 

Dvs tycker inte dessa två händelser låter så värst farliga för en 4-månaders liksom.. Det viktiga är ju det du skriver om små barn. Du måste se till att de små barnen inte hamnar i en situation med valpen där den kan reagera på samma sätt mot dem. Dvs de får inte springa, tränga sig på och skrämma valpen och inte lämnas ensamma med den.

Valpen bet ju när Belzebubble  höll runt bröstet också. Tycker nog det låter lite onormal att bita så det går hål så där på direkten.

Hur bor valpen annars, har dina föräldrar fler hundar? Annars kan det vara orsaken till att den slog över. Jag har varit med om "oförklarlig" aggression (inga bett dock) mot mig, som jag sedan insett berott på närvaron av en annan hund som stressat eller skapat konkurrens. Självklart är det inte bra att valpen biter hårt, men det kanske inte kommer fram i dess vanliga liv? Jag skulle dels träna hantering (ta tag i halsbandet, hålla fast på olika sätt) i lugna situationer med belöning, dels jobba på generell "inte bita" om det är så att valpen även lekbiter. Och träna självbehärskning/stadga inför mat på golvet, lära valpen att alltid hejda sig och ta kontakt för att få okej att ta det.

Ja, det var inte ok att jag höll om halsbandet. Det var plötsligt och jag fick verkligen ta i, då det låg chokladflingor över hela köksgolvet som hon ville äta, så hela situationen blev stressig och allt hände på några sekunder, sen fick jag bort henne från köket och stängde grinden. Så jag förstår att hon ville komma loss och nafsade efter mig. Men matskålen kändes ändå annorlunda. I vanliga fall vet hon knappt att maten är där då hon har inte tillgång till den. Så när hon fick syn på maten i så slängde hon sig över den. Jag hade ju med mig att halsbandet inte var ett bra sätt att få stopp på henne. Jag stod ju framför henne och när hon tog sig förbi mig så fick jag ju bromsa upp henne. Det är så nytt för mig. Min egen valp bet aldrig, inte ens när hon lekte. Jag har blivit biten och riven av andra valpar, men aldrig nafsad efter på det här sättet som resulterade i ett sår. Rivmärken och små hål efter mjölktänderna, det är typ det jag tycker är okej. Nu blir jag så misstänksam mot henne så fort jag måste sträcka mina armar mot henne. :( Jag har som sagt inte så mycket erfarenhet av just bitande valpar. Jag blir mest orolig att det utvecklas till något värre, om hon blir så stressad vid mat nu. Visst kan vi ge hunden space när hon ska äta. Men i morse tappade min syster en brödskiva som hunden käkade direkt. Jag blir orolig, vad skulle hända om min lillasyster hade hunnit sträcka handen efter skivan? Alla situationer går ju inte riktigt att undvika, speciellt med barnen då jag hinner titta bort och de har redan flyttat på grinden för de vill ju ha hunden nära, så jag undrar hur mycket av ett problem blir det egentligen. Mina föräldrar förstår inte riktigt vikten av exempelvis passivitetsträning utan de anser att kan hunden "sitt" och "ligg" så är det bra och den är lydig och "tränad". Om det nu är normal för 4 månaders valp så kan man väl tänka sig att hunden blir lugnare ju äldre den blir?

#3 Jo, jag är ju här med min egen hund. Det är för hennes skull som rummet är i vanliga fall avspärrat då hon ogillar när någon går runt hennes matskål. Så valpen får inte ens stå utanför dörren, men får gå förbi i hallen när vi kommer genom ytterdörren. Jag tror inte det beror på min egen hund då hon har samma matfixering när det är dags för hennes mat, det har alltid varit så. Tack för tipsen. Just självbehärskning har jag lagt lite tid på de dagarna jag är här. Blir mycket kontaktövningar och att hon kan vänta fint innan hon får "varsågod" och hoppas mina föräldrar fortsätter utveckla det.

Generellt blir ju hunden bättre på att behärska sig och acceptera gränser när den mognar, MEN om den är väldigt matfixerad kan den å andra sidan lägga mer allvar i vaktandet när den blir äldre. Så jag tycker definitivt man ska jobba med detta, inte bara hoppas att det går över. För de måste ju kunna stoppa hunden från att äta olämpliga saker, det kan handla om liv och död i värsta fall. Kikopup har flera bra videoklipp om att träna självbehärskning inför mat. Kolla här till exempel: https://youtu.be/VWdU5Hgdtmc Tänker att ryggsäcksövningen kan vara nyttig också. Det kan också vara bra att de regelbundet handmatar valpen, bara för att poängtera att händer ger mat oftare än att ta den.

Tyvärr är vår unghund (18 månader) lite liknande som den hund/situation du beskriver. Har funderat på om allt står rätt till fysiskt och mentalt (fysiskt så har han ont i ryggen). Han gillar inte när man tar i honom när han är uppspelt/frustrerad. Han markerar bara, vet inte ens om det kan ses som nafs. Inte så det känns eller så egentligen. Men han försöker komma undan från situationen/få som han vill. Tror också det finns någon rädsla från hans sida att vi ska göra ngt dumt mot honom (vi använde inte bra metoder (valpskolans metoder) mot han i början tyvärr, utan de sa att vi skulle nypa honom, trycka till honom etc) Tränar i att göra han lite uppspelt och att sedan belöna när jag tar På honom, utan att han är på mina händer/armar med munnen. Tränar i att hålla i Selet i lugna situationer och när han är lite halv uppspelt. Jag hoppas att det med träning och mognad får polletten att trilla ner… men han är en väldigt munnig hund överlag. Han skäller i stort sätt aldrig utan pratar med munnen istället verkar det som ibland. Det jag brukar försöka tänka på (men glömmer ibland) är att flytta honom med kroppen/benen/knäna istället när är möjligt/när jag vet att han kan ta till en markering.