Springa backe, särskilt i terräng eller uppför grushögar också, lär ju vara toppen! Om du vill att hunden ska springa mer än du orkar själv i backen, så kanske ni kan gå ut två personer och "skicka" hunden mellan er (en uppe i backen) tex.

Annars kan jag tänka mig drag, eller att hunden får bära klövjeväskor med lagom vikt.

Simträning lär ju vara bra också, särskilt för en äldre hund tänker jag!

Skritta i backe är suveränt och dessutom ganska skonsamt - överlag är skritt en underskattad gångart! Försök få in någon slags "powerskritt" i backen, att hunden går med bra energi. Cairnterriern lärde sig det snabbt, labben hade svårare att hitta rätt tempo. Om du har hunden kopplad (rekommenderas, åtminstone vid inlärning) så tänk på att ha den på omväxlande höger och vänster sida. Simning, som sagt, eventuellt med flytväst för att hjälpa hunden att ligga rätt i vattnet (fast du har väl labbe? De flesta simmar korrekt från början.) En neoprenväst (kolla på jakttillbehör, tex Teba.se) kan vara bra nu när det börjar bli kyligare, den har också en viss flyteffekt. Vattentrask är också bra, vi har en vik i vår sjö där jag går med hundarna. Blir perfekt höjd med terriern på den grunda sidan av mig och labben på den lite djupare. Ut och springa är förstås bra, förutsatt att hunden är fräsch i kroppen. Gärna i skog och mark för en allsidig träning. Något man kanske inte tänker på i samband med fysträning är att träna balansen, tex genom att hunden ska balansera på en pilatesboll. Det tränar alla de där små musklerna som kan vara svåra att komma åt. Det finns ett speciellt forum, hundparkour.ifokus, där du säkert kan få massa idéer. Tänk på att vara noggrann med uppvärmning och nedvarvning, gärna på med ett täcke efteråt. Det är en bra investering i din hund att få den kollad hos en hundfysioterapeut för att hitta och förebygga felbelastningar mm. Skulle också kunna tänka mig att Annika Falkenbergs senaste bok har en hel del bra läsning.

#1 Ja, äldre hund kanske jag inte borde skrivit. Hon är tre. 🙂 Äldre var relativt min andra, haha.

Drag hade ju varit bra om det funkat, men hon tycker inte det är så himla kul. Hon drar om hon måste men hon vill helst vara i fotposition, och blir mycket nöjdare och gladare när hon får springa bredvid mig istället. Jag tror att hon kanske skulle tycka det var roligare om hon fick sällskap av den andra hunden, men då kommer det dröja något år till eftersom hon är så ung.

Simtränar gör vi mycket eftersom hon jobbar på långa avstånd i vatten och det är superbra träning. Men jag drar mig för att ta ner hundarna i vatten nu till hösten, faktiskt… 

#2 Ja, instämmer att skritt är underskattat. Det är min favoritgångart när jag rider också -- har man upplevt hur lösgjord en häst kan bli av skrittjobb så är det lätt att överföra tanken till hundarna också. 🙂 

Hur mycket "tar" ett skrittjobb i backe, liksom, hur många repetitioner är rimligt? Hunden orkar ju hur mycket som helst och kan dra 50+ repetitioner i full galopp upp och ner och upp och ner…

Ja, det är en labbe. 🙂 Simning älskar jag, men även med neopren tar det emot att skicka hunden i vattnet nu. Hon tycker själv det är kallt nu (går inte i själv nu om det inte är jakt eller träning), och jag litar på hennes omdöme där. Vattentrask gillar jag tanken på, det är ett bra tips jag inte tänkt på. Vi har en långgrund sjö som jag tror skulle passa bra, med risk att jag blir rätt blöt i och för sig, men det kanske det kan vara värt…

Tack för tipset om boll också! Det tror jag hon skulle tycka var roligt, faktiskt. Hon älskar att hoppa upp på stubbar och stenar och balansera i skogen.

#3, Jag tänkte mig en åldrande labradordam på sisådär 10 år ;-P Aha, du rider också, mycket kan ju "översättas" till hund även om man inte har samma påverkan. Tempoväxlingar, tex, fast det tränar väl mest bakkärran. Eftersom hunden inte var så gammal som jag trodde (och ok i armbågarna?) så är cavalettiträning nyttigt för hela kroppen, inklusive framdelen. Det har du förmodligen redan koll på, men att skritta i djup mossa, blåbärsris eller på halvrisiga kalhyggen är toppen - dessutom faktiskt rätt jobbigt mentalt för dem eftersom de måste fokusera på att just SKRITTA, inte skutta iväg. Vad gäller de övningarna brukar vår hundfysio rekommendera bara 5-10 steg i taget men att det blir BRA steg där hunden trampar på ordentligt. Sedan en liten bit i fri gångart, 5-10 steg igen osv. Det är bättre att göra dessa övningar ute i naturen än på "konstgjord" väg eftersom det blir en naturlig variation i steglängd mm, hunden måste korta och länga steget (tänk häst). Det blir inte riktigt samma sak, även om man lägger slalompinnar el dyl lite huller om buller hemma på tomten/appellplan. Här vill jag dock lägga in en varning för de som har en hund med problem i armbågar/bogleder; gör INTE denna övningen! Tänk er själv att göra djupa knäböj med onda knän, aj, aj, aj! Vad gäller backträning i skritt så vet jag faktiskt inte vad som är lagom. Det är ju rätt svårt att se på en jaktlabbe när det börjar ta emot… Det är dessutom inte riktigt samma muskler som arbetar i skritt och galopp så även om hunden är van att SPRINGA i backar kan det vara jobbigt att skritta. Vi har det lite lyxigt ur den synpunkten, granne med stallet ligger en crossbana med olika svåra banor. Det blir en naturlig variation där med backar och plan mark, kör även intervallträning där. Brukar ta ett varv på stora/långa/branta banan eller, om vi är lite slappa, två på mellanbanan. (Suveränt nog så får vi även rida där :-). ) Jag tänker att man börjar lite halvförsiktigt, beroende på vilken form hunden är i, så märker man EFTERÅT, om inte annat, om det var lagom eller för mycket/för lite. Med tanke på att din hund inte var GAMMAL så gör det väl inte så mycket om man råkar köra lite för tufft någon gång, värre med en hund som har slitna leder osv.

#4 Haha, helt förståeligt! Jag skrev med det för att det skulle bli tydligt att det inte var valpen jag skulle fysa, men det blev visst lite fel. 😃 Hon har ED/0 och HD/A och är på inget sätt otränad (relativt färska bilder där man ser hennes fysik finns här ) men det är mest att jag skulle vilja testa träna lite mer riktad fys nu under vinterhalvåret. Våra planlösa skogspromenader blir ju kortare och färre när det blir mörkt på kvällarna och jag inte längre har möjlighet att motionera hundarna dagtid.

Men stort tack för tipsen! Skritt i ris gör vi en del redan i och med att vi övar mycket jaktfot över stock och sten i skogen, men jag ska lägga in lite backe också. Korta och länga och tempoväxlingar är en bra tanke, den tar jag med mig.

Skritta i tungt sand. Om du bor nära en strand eller har tillgång till ett ridhus att trava runt där i det tempot Lonaa pratar om :)

En idé kanske är om du hittar ett grustag där du kan vara, eller nånstans med tillräckligt stora sand/grushögar. Det bör ju vara rätt bra träning att ta sig uppför såna, och dessutom annorlunda än annan, mer fast, mark man rör sig i.

#6 #7 Tack för idéer. 🙂 Just sandstränder finns det dessvärre ont om här omkring och ridhusen jag vistas i har rätt fast underlag, men ett sandtag har jag ju som sagt att tillgå. Även ett övervuxet sådant för ren backträning. Med sand tänker jag att man får vara lite försiktig för det är nog ganska slitande, men lite lugn och försiktig träning på sådant underlag borde funka.

Jag får ta bilder på henne nu och bilder i vår så får vi se om det blir någon skillnad på henne tack vare er här inne. 😃

Nu kanske jag är dum, men varför är det extra slitande med sand? Fattar iofs om du menar att det är extra tungt och liksom..krävande. Men det bör ju inte vara särskilt påfrestande för leder eller så?

#9 Tungt och krävande = slitande och påfrestande, eller?

Edit: hinner inte skriva så mkt för jag ska köra bil hela dagen :) men för att utveckla lite snabbt så är ju innebär ju tyngre och krävande träning per automatik högre belastning, vilket ställer högre krav på hundens grundfysik, hur passet läggs upp, och på mig som förare givet att det är så att det är någonting jag ber hunden om att göra. Springer den fritt upp och ner för en sandhög bryr jag mig inte nämnvärt eftersom jag litar på att den känner av när den tröttnar, men om jag tar den i fotposition och travar upp å ner för högen så hamnar ansvaret på mig att det inte blir för mycket.

#10 Fattar vad du menar då, absolut. När jag hör "slitande/belastande" tänker jag mer på att det är sånt där leder osv kan ta stryk än att det är kämpigt helt enkelt.

Jag har mycket i livet och orkar inte vara så aktiv här, men hundarna får ju självklart sitt och jag tänkte lägga in en liten uppdatering här om hur det går för lilla Svarts fysträning. Det kanske är någon som tycker det är kul att se hur det gått hittills, tänker jag. 🙂

Hon har musklat på sig ganska rejält, framför allt i framvagnen. Det är ju lögn att fota en svart hund i snön nu, men på bilden här anar man lite av hennes framsteg (framför allt i relation till gängliga unghunden bredvid). Det vi har gjort hittills är framför allt att förlägga skogsturerna mer off-road, balansera på stubbar och stenar och skritta i backar.  Ungefär det vi har gjort hittills, fast med mer av en plan. Hon känns frisk och stark och rör sig lätt och trevligt. 🙂 Nu i snön blir det ju automatiskt mer fysiskt krävande eftersom de pulsar fram överallt och  det blir kul att se om det ge resultat på bakdelen också, att tvingas lyfta bakbenen lite mer.