Vet inte om man kan sätta i samma situation då detta va en hjnd jag inte kände och vi ej visste varför detta beteende plötsligt hade dykt upp. Men han skällde och gömde sig under sängen när någon han inte kände kom/eller tyvkte om. Så första gånngen jag va där datte jag mig i dörren och belönade varenda steg mot mig, lockade medan jag verkade helt ointresserad, satt med sidan mot han o kollade ut i ingentinget typ. Var helt lugn. Sen efter ett tag vörjade jag allt mer kolla på honom. Belöna, gick ut i trädgården med hans favo leksak och bara lekte och hade roligt ihop. Byggde relation. Dagen efter var det myclet lättare dör hobom att komma fram. Men inte helt.. sådär med avstånd. Ville helst inte gosa och sp. Så jag körde samma. Vi tränade även lite då det verkligen kan stärka banden. Väldigt simpelt, sitt, ligg, tass, mm. Bara fem-tio minuter efter var han på mig som lim typ. Ville gosa mm och jag belönade detta mycket för att inte bryta träningen bara flr att "ny har han acceptrrad mig" tog det långsamt och bara goda tankar :) verka lugn och lite smått ointresserad av hunden. Tredje dagen va hunden överlycklig nör jag kom och vi hade noll problem att gå på promenad. Körde kontaktövningar under för att styrka bandet. Plötsligt springa andra vägen, för att sen byta riktning igen! Gömma mig, bli överlycklig över minsta sakerna mm. Nu behöver jag inte alls vara s extrem längre men det är ändå kul då pch då att gålla på lite "för mycket", för oss båda ;)

Jag la även godidar på golvet närmre och närmre. Och helt plötsligt kadtade jag bort en jättelångt. För annars kan en hunden mycket väl känna av att "dom kommer närmre" sen fortsatte vi lite så fram o tbx

Ska väl tillägga att så fort han väl kommit fram märks ingenting. Då buffar han på mig för att jag ska leka eller klia. Han stannar liksom upp en liten bit bort och stirrar på mig och smyger långsamt fram som att han vill känna av vad som ska hända. Men han är som sagt var väldigt tillgiven och kan hoppa upp i knät om jag ber honom och om jag är i soffan/sängen kommer han och vill ha kli. Han är lite dubbel helt enkelt. Det är det som förbryllar mig och gör att jag blir lite osäker på hur jag ska hantera honom.

Detta hjälpte mig lägga en jättefin grund för inkallning på Knut! Nu är han dock i dövåldern, 6 månader gammal😛

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/640227?programid=4834

Denna tråden har tips också: http://hundar.ifokus.se/discussions/5791e4cf8e0e743667001069-era-basta-inkallnings-och-lostraningsovningar

Men om du springer. Så det bästan böir exalteringsmoment. Så drt är så jävla kul att "sprknga" till ocv emot dig?

Jag hinner inte ens börja springa innan han är efter mig. Inga problem alls så. Han kommer. Men han vill inte stanna och komma nära. Rör sig bara omkring mig. Han älskar att springa och jaga och busa. Får han tugga på tröjärmen så är glädjen fulländad. Som sagt var i vissa situationer funkar det lite men oftast är han tveksam.

I viss mån är det nog en personlighetsfråga, jag har haft en hund som var lite så (inte exakt, men liknande), och jag har faktiskt sett den typ av beteende hos just dvärgpudlar. Och säkert spelar valptidens konflikt också in. Sedan är det lätt att man råkar upprätthålla beteendet genom sitt eget agerande. Om du till exempel tar fram godis ifall han blir stående tveksam vid en inkallning så har du belönat tvekandet. Och blir du irriterad så avskräcker du hunden från att närma sig. Så mitt förslag är att du kör lite omvänd psykologi och är lite avmätt mot hunden. Ställ inga krav men belöna spontana närmanden, ibland med godis, ibland med vänlig respons. En rolig lek kan vara att du kastar en godbit och sedan väntar tills han kommer tillbaka, då säger du "ja!"och kastar en till i en ny riktning. I början belönar du direkt hunden rör sig mot dig, men efterhand behöver han komma allt närmare och man kan leka med att vända sig bort så att hunden får jaga upp dig för att fortsätta.

Lära in handtarget? Längst ner i denna artikel finns det till exempel beskrivet lite http://glanna.se/Hundsidan/hundar_inkallning/