Be att få göra ett prick-test. Lika bra att få det konstaterat på en gång istället för att leva i ovisshet. Tråkigt om det skulle visa sig att han är allergisk, men för er allas skull så är det bättre och få veta, särskilt om det skulle leda till omplacering.

Valpar framkallar lättare allergi än vuxna hundar, har jag fått lära mig.

Görs det pricktest på så små?

#2: Har också läst det, men sen har jag också hittat att när valparna fäller valppälsen och får sin riktiga päls så börjar man märka av allergier och då är ju hunden redan ganska stor. Så verkar vara delade meningar om när hunden lättast framkallar allergi.

Man kan reagera på ett djur de första dagarna/veckorna och det kan sen bli mildare och mildare för att till sist gå över och personen tål djuret.

Jag har varit med om det - ett barn som reagerade på i tur och ordning  hund, katt och marsvin när de var nya i hemmet, men det gick över och han tålde alla djuren till sist (ett djur i taget inte alla på en gång). 

Pälsdjur i hemmet ska stärka immunförsvaret hos barn, säger forskningen. Hur länge man ska våga vänta för att se om det går över vet jag inte. 

Det finns också vaccin mot allergi, men hur det går till får någon annan svara på.

#4 Låter lite konstigt för mig då det väl inte är pälsen/håret man är allergisk mot?

Jag tror iofs inte att det beror på att hunden är "smutsig i munnen", då är det väl troligare med allergi tyvärr. Nu är småbarn definitivt inte min starka sida men du har inte ändrat något annat? Tvättmedel, sköljmedel, maten (eller, om du ammar, något du själv ätit), nya sängkläder? Har du bra kontakt med valpens uppfödare? Bor de på rimligt avstånd? Tänker om de kanske kan ta hem valpen någon vecka och se om sonen blir bättre? Jag hade dragit mig för att lämna bort den till någon annan när den är så liten men den är ju van hos uppfödaren.

Valppälsen innehåller något annat än den vuxna hundens päls, har jag fått lära mig.

¤6: Ja, så länge det inte är ngt annat i hundkroppen som sker då som lättare framkallar allergi. Håller annars med dig. Men läser så mkt olika överallt..

¤5 Ja så är det ju, en chansning dock eftersom det lika gärna kan gå åt andra hållet och bli värre.

¤7 Nej, inget annat nytt tyvärr. Har gjort allt precis som vanligt.  Hm ja det är en mycket seriös uppfödare så jag är övertygad om att jag skulle få lämna valpen där för att se hur detta utvecklar sig, dock bor hon 4 timmar härifrån och det känns lite drastiskt att ta dit valpen nu då det lika gärna kan vara ngt annat. Men absolut ett alternativ om det skulle luta mot att det faktiskt är hunden som framkallar detta.

Blir det inte bättre på ett par dagar skulle jag definitivt kontakta läkare. Kanske redan nu. Jag tänker på att om det skulle vara allergi och ni inte kan ha kvar hunden är det lättare för både valpen och er ju fortare det sker. Tror också läkare/sköterska kan se på utslagen om de kan vara allergi eller helt säkert är något annat.

Har man inte nån slags gräddfil till vården med småbarn? Ni borde väl få komma kanske direkt? Så slipper ni oroa er.

Har du frågat inne på allergi iFokus också? :)

Det kan inte vara mjölkproteinallergi då? Det förekommer ju en del hos bebisar, men jag vet inte hur gammal bebis brukar vara när det visar sig.

#13, det kommer tidigare, ofta när bebis är några veckor gammal. Ger också ofta andra besvär. Att experimentera med eventuell allergi och så små barn som det gäller i detta fall (så som #5 resonerar) är inte klokt. Det kan gå åt andra hållet också, och så små barn kan då bli ordentligt sjuka!! Spädbarn ska man inte mixtra med om man eventuellt misstänker allergi.

Tack för alla svaren.

Hemkommen från läkaren för en stund sedan. Läkaren sa att det var en kraftig allergisk reaktion och hon var i princip säker på att det var mot hunden. Om det skulle ha varit mot något jag ätit (amningen) så skulle det inte ha blivit bättre när vi är ute eller hemifrån. 

Enligt läkaren var detta jätteallvarligt och hunden skulle ut idag sa hon. Om det blev värre så skulle vi uppsöka barnakuten direkt. Hon sa att det troligtvis bara är en tidsfråga innan det kan bli påverkan på luftrören (har astma i släkten) om vi har kvar hunden.

Alltså kan man lita på vad läkaren säger? Jag tvekar inte en sekund på att lämna tillbaka hunden om det ÄR hunden som är orsaken. Men tänk om vi lämnar tillbaka världens bästa hund som är oersättlig och så visar det sig vara något annat sonen reagerar på! Barnen är jätteledsna här hemma och jag känner mig bara tom. Funderar på om man kunde hitta någon som kunde ha hand om valpen några dagar för att se om sonen blir bättre så att det faktiskt ÄR hunden som han reagerar på. Eller är det bara att utsätta hunden för oro och ängslan i onödan då fallet är så självklart?

Shit vilket tråkigt besked 😕. Förstår hur bedrövade ni måste känna er.

Jag är alltid lite skeptisk till läkare som är lite för snabba med att ställa diagnos, men  man kan ju inte ifrågasätta hur mycket som helst när man inte har rätt kompetens heller. 

Min ena unge är allergisk mot lite diverse, men det har alltid bekräftats med pricktester samt blodprov. Då är det lättare att förhålla sig till allergin och anpassa livet efter det. Jag tvivlar på att läkaren inser vilket stort beslut det är att lämna ifrån sig en hund och att man helst inte vill göra det på en "gissning".

Kan du återkomma till läkaren och be henne göra ett riktigt test för att bekräfta allergin? 

Ditt förslag att lämna bort hunden några dagar är bra, men några dagar kanske inte räcker för att hemmet ska bli fritt från allergener. Om utslagen är kvar så kan du inte vara säker på att det inte är kvarvarande allergener i kläder/inredning etc. 

Hur som helst så kanske uppfödaren kan ha valpen hos sig under tiden ni utreder om det verkligen är hund-allergi och inget annat? Skulle det visa sig vara det så behöver ju inte valpen flytta igen förrän den hittar en ny ägare.

Kan tillägga att det inte finns nån nedre åldersgräns för pricktester. Det kan ju vara värt att berätta för läkaren om ni vistas bland andra vanliga "objekt" som kan framkalla allergi tex kanin, häst osv så de också testas. Pojken kanske i samband med hund-allergi utvecklat en känslighet så att djur han tidigare tålt också framkallar reaktion. 

Det här med allergier är ett elände som vi tyvärr har för mycket erfarenhet av.

Håller med. Går det att testa så gör det. Och jag tror också uppfödaren ställer upp och har hunden ett tag medans ni utreder ordentligt.

Jättejobbig situation. Hoppas att det inte är hunden trots allt! 🌺

Fy, vad tråkigt! Visst, man kanske inte alltid kan lita på att läkare har 100% rätt men jag hade faktiskt inte vågat chansa med ett så litet barn. Dessutom, även om allergin gäller något annat i miljön, så är det inte bra att pytsa på extra allergener. Även om "smuts i hörnen" och sällskapsdjur minskar allergier hos barn så gäller det INTE mer känsliga individer, där kan det bli tvärtom. Det FINNS fler bra och fantastiska hundar och jag förstår mycket väl att de äldre barnen blir förkrossade men är det värt risken att er bebis kanske faktiskt får bestående skador på luftrör och även immunförsvaret (det kan "triggas igång" överdrivet mycket)? Det är garanterat inte lättare att göra sig av med valpen om några veckor. Hue ni än gör, ta kontakt med uppfödaren redan nu och förklara situationen så att denne är beredd på att valpen eventuellt kommer i retur!

Chansa inte med ett så litet barn. Även små påverkan på luftrören kan bli vansinnigt akut, och det är det inte värt. Lämna valpen hos någon ni känner om det finns någon som kan ta den i någon vecka eller två till att börja med. Att säga att läkare inte förstår tycker jag är lite tokigt. Läkare är inte något omänskligt släkte som inte har husdjur. Där emot är inte läkaren där för att ta hänsyn till det. Läkarens jobb är att se till patientens bästa, i det här fallet ett litet spädbarn med allergiska besvär direkt kopplade till införskaffade av hund. Eftersom små barn snabbt kan bli så dåliga och i värsta fall dö skulle det vara direkt oansvarigt av läkaren att säga annat. En läkare måste vara objektiv, framför allt när det är så allvarligt.

Intressant. 

"Gammal allergikunskap spökar i vården",  ur en artikel: 

"Det har hänt väldigt mycket på 20 år. Vi har gått från att vi trodde att vi kunde rädda alla barn från allergi genom att skydda dem till att göra tvärtom att utsätta dem för allergener (och därmed ge barnet möjlighet att utveckla tolerans).

Anna Sandin berättar att den vanligaste missuppfattningen är den att om man får en immunologisk reaktion vid ett "allergiprov" är det samma sak som att man är allergisk mot ämnet.

– Man kan tolka det som att man reagerar immunologiskt mot det ämnet (dvs inte tål ämnet), men det räcker inte med ett prov. Man måste göra om det och det måste även ske i verklighet för att man ska kunna avgöra om man är allergisk mot tillexempel ett födoämne.

Ett missförstånd som kan ske inte bara hos barnens familjer utan också bland läkare och som kan få allvarliga konsekvenser."

http://www.nsd.se/nyheter/gammal-allergikunskap-spokar-i-varden-nm4603419.aspx

Jag tror barnsjukvården är ganska medvetna om vikten av flera tester, i alla fall där vi bor. Man kan ju reagera olika från gång till gång beroende på den allmänna "dagsformen" tex om man lite allmänt krasslig och sänkt immunförsvar.

Vi har fått göra både pricktester, blodprov och provokation. När samtliga tester visar samma resultat så kan man vara ganska säker på om det finns allergisk reaktion.

Det gäller bara att hamna i rätt vård-instans (barn-allergi mottagning) så att uppföljning sker. Görs test på vårdcentral så tror jag möjligheten är sämre att göra ordentlig utredning.

Saken är ju också den att här gäller det en fyra månaders bebis. Ja, det kan gå bra, men det kan också gå riktigt, riktigt illa - och det kan gå fort. Är det värt risken? Forskning är bra, och jag är själv en person som gärna lutar mig mot nya forskningsresultat, men de säger inte allt. Man ska inte måla f-n på väggen men jag hade inte vågat chansa - inte efter att själv ha sett hur fort det kan gå med allergi och riktigt små barn. (Eller för den delen andra luftrörsbesvär hos bebisar, som hade varit mer eller mindre ofarligt - åtminstone inte livshotande akut - på ett äldre barn eller vuxen.)

Du skriver att det blir bättre när ni är hemmifrån. Då är det ganska tydligt att det är hunden tycker jag.

Tack för alla svar! Det känns otroligt bra att få opartiska input.

Men nu behöver jag era råd igen.. Igår fick jag ju en extratid för sonen då utslagen var så pass kraftiga och han kliade så mkt. Idag hade han den ordinarie tiden på BVC då han även skulle få sin vaccination. Sedan vi kom hem igår så har vi haft hund och bebis i olika rum och haft sonen ute så mycket det bara gått. Utslagen såg lite bättre ut idag.  Läkaren idag hade en helt annan uppfattning än den igår. Hon menade på att ett så litet barn inte är allergiskt. Hon uteslöt matallergi då det isåfall skulle vara utslag på rygg och mage också. Men hon menade iaf på att han inte KAN vara allergisk mot hunden. Att en så liten valphund och av den rasen inte kan utsöndra så mycket allergen att det skulle göra att sonen reagerar som han gör, han borde isf dessutom fått andningssvårigheter också. Hon menar på att han troligtvis bara är känslig i sin hud och kanske kan han reagera lite på hunden men då är det bara pga att han är känslig i sin hud och inte för att han är allergisk och om vi bara smörjer upp hans hud ordentligt och får den fin igen så kommer han med stor sannolikhet tåla hunden. Hon tyckte inte att vi skulle lämna tillbaka hunden.

Bestämde igår med uppfödaren att hunden ska tillbaka i eftermiddag, hon hade troligtvis en annan som ville ha henne. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Alltså läkarna säger rakt emot varandra men bådas resonemang låter logiska? Vad ska jag göra? Kan inte vara mer förvirrad än jag är nu…

#25 Jag skulle låta uppfödaren ha hunden under ett par veckor och sen besöka uppfödaren med barnet och se om det blir någon reaktion. Alternativ är att låta barnet få kontakt med något föremål (handduk, örngott, gosedjur.. ) som hunden legat på och se om det blir någon reaktion.

Vad är det för ras på hunden?

Min syster har två bichon friseer. När hon får besök av två mycket allergiska barn har hon badat hundarna och barnen  reagerar inte alls. Det har funkat ända sen barnen varit babysar. 

Det är inte håren man reagerar på utan det som finns i huden. Hudavlagringar finns förstås i pälsen, men badar/duschar man hundarna ofta minskar allergenet.

Tycker som lizton. Få bort hunden bums ifall läkare nummer ett skulle ha rätt och folk här säger att det kan bli allvarligt snabbt. Men omplacera inte förrän ni är säkra! Låt den bara bo hos uppfödaren tills sonen är helt utredd.

Jag hade inte tvekat att lämna tillbaka hunden. Hade gjort det " helst igår". En hund kan man köpa en ny om det inte är allergi hos barnet. Men ett barn kan man inte ersätta. En hund är ändå bara ett djur. Hur mkt man än älskar den.

Jag skulle be om en remiss till barnmottagning/allergimottagning för bedömning, om läkare ett ansåg att allergin var allvarlig bör man ju få specifikt vad man bör undvika. Allmänläkare vet lite om mycket men det är specialistläkarna som besitter spetskompetensen kring sånt här. När min son fick massiva utslag på benen (han är dock 9år) så sa vårdcentralen att de berodde på att han var torr i huden, medan överläkaren på hud menade att man inte får utslag av den orsaken utan det berodde på något annat.