Mjae..men jag kan ju skaka på huvudet åt vilka raser vissa individer har, då jag vet under vilka förhållanden de lever.

Att bo i en lägenhet utan möjligheter att låta hunden jobba med det den är framavlad för.

Att skaffa en BC som knähund eller husky som sällskapshund eller en tung brukshund utan att jobba med den. Det skämmer inte hunden utan den som håller i linan.

Jag kan väl börja med att jag är dagmatte åt en engelsk cocker spaniel, och vi möts ofta med leenden och glada miner. De flesta verkar bli glada av honom. Nu är det ju ingen negativ inställning och fördom folk har så jag tar det hela med ro, även om jag inte alltid vill att han ska hälsa på allt och alla bara för att han är en sån som ser ut att älska alla alltid. (Det gör han för det mesta, men det finns människor och hundar jag inte vill han ska hälsa på)

Vad folk har för fördomar om mig är svårt att säga. Jag klär mig mest i svarta mjukiskläder och är överviktig, så jag har nån gång fått höra frågan om jag ger hunden tillräckligt med motion för det ser inte ut så när man tittar på hur jag ser ut. Annars brukar nog folk mest tro att jag är trevlig och pratglad bara för att min hund är social, vilket inte alls stämmer.

Vad gäller mitt dömande eller fördomar om andra så kan jag ibland upptäcka att jag ibland dömer lite om personer ser ut att passa med sin hund stilmässigt. Ex en stor kille med muskler, tatueringar osv som kommer med en muskelhund kan jag tycka ser "rätt" ut, men kommer samma kille med en mini-chihuahua med rosa glitterkoppel känns det genast som att det är "fel". Tack och lov så VET jag att man inte ska döma vare sig människa eller hund på utseendet, särskilt inte eftersom man inte vet varför personen valt just "sin" ras. Men det är ändå så att jag ibland vid första anblicken tycker att det "ser fel ut" eller "ser rätt ut".

#1 Men då är det ju inte ogrundade fördomar du har om du verkligen vet att hunden inte får det den behöver.

Det är mest ägare av showlabbar som har problem med mina hundar, faktiskt. Det finns någon fånig rivalitet i labbevärlden som verkar röra vem som har den "riktigaste" labradoren. Där har jag fått höra allt möjligt… att vi med jaktlabbar förstör rasen, att hundarna är magra och mentalt veka och inte har ändamålsenlig exteriör(??)… otroligt nog håller jag inte med om dessa fördomar. 

Jag har nog massvis med fördomar mot folk utifrån deras raser. Folk med aussies är i min värld lite läskiga för de verkar ha lika mycket energi som sina hundar och är sådana där personer som verkligen tar tag i saker; för träningsdagbok, anmäler till massa tävlingar och är aktiva minst 120% av sin vakna tid. Folk med bruksschäfrar/malle/hh/annan stor läskig brukshund är tuffa och drivna, kör V70 och lever på den lokala BHK och umgås endast med folk som har liknande raser. Folk med pälsraser är pyssliga och kanske lite fåfänga. Folk med showlabradorer är godhjärtade personer som i sann Svensson-anda gillar att baka bullar, titta på "På Spåret" och åka till Thailand på semester,…

Vi har många äldre i området där jag bor och jag kan se dem med rena brukshundar ibland, speciellt en äldre dam som har en bc. Nu vet ju inte jag, de kan ju få sin motion och hjärngymnastik på andra sätt men ofta kan jag känna att är det verkligen så lämpligt…? Utan att ha någon riktig fakta att basera det på.

Sen min ena granne som har fyra barn, bor relativt litet, och har två enorma brukshundar som enbart får promenader några gånger om dagen. Där reagerar jag negativt när jag ser dem.

Jag fick en fördom knäckt när jag stötte på en kille där vi bor som är heltatuerad och klär sig i svart skinn med nitar. Han har långt hår och skägg och ser ut som en riktig "Hells Angels snubbe"

Han har en liten dvärgpudel😃

Inga fördomar har jag fått kastade på mig än när jag kommer med min valp. Men när jag är ute och går med bulldog blandningen är det en annan sak! Har gått genom en tunnel med folk, varav dem flyttar sig ifrån mig så att jag och hundarna får som en egen gång, små barns föräldrar som har flyttat/lyft sitt barn när jag kommer gåendes och då har hunden inte tillägnat dem en blick, alla tror att hunden är tuff och farlig, men han är lite vek, kan va gnällig, vill sitta i knät, lättlärd osv! Var på lydnads SM (och kollade) med honom, vilka dömande blickar från alla med brukshundar som står och skäller och hålls kort kort i stryplänkar, eller hålls i halsbandet, medan bulldogen går bredvid mig i sin sele, slakt koppel och bara sneglar på dem andra hundarna. Var till och med en dam som med sarkasm i rösten sade "det där förväntar man sig inte här" eller något liknande. (Vissa av er bruks människor skrämmer bort oss som inte har renodlade mallar,HHs, schäfrar och bc!) När jag var ute med både bulldogen och labben och mötte en tant med sin bichon frise (i flexikoppel såklart;) satte jag mig på en gräsmatta vid vägen, för att ge utrymme, "mina" hundar ser på den, hon kollar surt på mig och säger "kan du verkligen hålla dina hundar?" Varav jag svarar ja, för det kan jag, hon tar nåt steg mot oss och vänder sedan, säger "det tror inte jag", självklart har hennes hund hängt i kopplet, vilt skällandes hela tiden.. Alltså blir så trött på folk ibland! Sedan kanske man inte väntar sig en sån som mig med en bulldog, men ändå!

Mycket fördomar om min ras, chihuahua. Han skäller varken på hundar eller människor och vill mer än gärna hälsa på alla raser, även de riktigt stora. Så folk blir förvånade och säger saker som: "oj, en chihuahua som inte skäller", "den lilla behöver väl bara gå runt kvarteret", "oj, kan han tricks". Han kan lätt gå en mil och ändå vilja leka efter och kräver en hel del mental träning.

Har precis fått hem en liten dalmatinerkille, och har fått så otroligt mycket negativa kommentarer om mitt val av ras. Samt att folk antar att jag inte läst på och vet vad jag gett mig in på.

#3 Säg så här, jag vet vad vissa hundar behöver i aktivitet och utrymme…och då räcker inte en lägenhet och ngr koppelpromenader i veckan.

Hundar är underverk av anpassning men att se en lönnfet dobber eller en husky som skata promenerar fram gör ont att se, när man vet vad hundarna är skapade för. Eller att man skaffar sig en vinthundsras och går en eller annan promenad med hundkraken…

Jag har saluki. Den absolut vanligaste fördomen från folk som inte har vinthund själva är att salukis är väldigt korkade. Den vanligaste fördomarna från folk som själva har vinthund är att hundarna "är för smarta för att kunna lära sig något". Det är också vanligt att folk tror att om man lyckas få bra inkallning på sin vinthund, då är den orastypisk och saknar jaktlust.

Oh, det finns mycket fördomar mot JRT. 

De ska vara skälliga, ettriga, måste stimuleras oupphörligen på alla möjliga sätt, går inte att ha i möblerade rum, de bits…  etc, etc. 

Jag säger att hundar är individer. Mina tre JRT har varit väldigt olika. Den som har fördomar mot JRT borde träffa min andra JRT, hon är extremt social och trevlig och skulle passa jättebra både i barnfamilj och hos nån aktiv pensionär. En riktigt trevlig hund, och det har vi papper på också - och då talar jag naturligtvis om BPH.

Åt vilket håll valpen utvecklas står skrivet i stjärnorna, men än så länge ser det lovande ut. Hon är mer initiativrik och - smart, om man får använda det ordet i sammanhanget - än den äldre hunden. Nu är hon inne på sluttampen av sitt första löp, så hon börjar bli stor tjej.

Mest positiva fördomar - att han ska palla allt och funka med allt och alla eftersom att han är labrador. Svar nej, enormt reaktiv - vilket många fått erfara när de betett sig, i hans ögon, "oacceptabelt". 

I övrigt så brukar jag mest få frågen (senast idag!) "Men han är en jaktlabbe va?" (för inga showlabbar kan vara smala, typ?) 

I övrigt inga fördomar! Men, som jag funderade på i den andra tråden, jag ser tydligen väldigt läskig och "off-putting" ut när jag är ute med hundarna (stor koncentration på hund och motion + resting bitch face) så jag tror att det skyddar oss. 

Själv har jag nog absolut mest fördomar om draghundsraserna (man har skaffat den för att den är fin, inte för att dra) eller räkschäfrarna (man vill vara tuff och säga att "jag har minsann schäfer, jag vet" medan man mest går något varv runt kvarteret). I övrigt är det nog ganska chill på fördomsfronten? Tror jag? Hoppas jag? 😇

Träffar inte så många hundar i vardagen här uppe, så tror att det är därför! Har helt enkelt inte hunnit utveckla så mycket fördomar 😛

Fördomarna jag möts av finns redan skrivna ovanför. Jag som håller på med bruks anses vara elitistisk och ovälkomnande, jag spöar min hund och blänger på alla som inte passar in i min snäva mall. Jag vet inte vad shaping är och skulle aldrig nedlåta mig att fråga. Min hund är antingen ett monster eller pryglad till lydnad, har den svansen neråt är den kuvad. Och så vidare i all evighet. Fördomarna kring min hund är färre faktiskt, det är positivt!

Fasen, kunde inte redigera mitt inlägg. Om fördomarna är Sanna? Inte alls. Jag driver hårt för att öppna upp min egen gren för nybörjare, har hittills i år haft tre prova på-tillfällen. Vill att alla ska vara med, framförallt de unga. Slår inte min hund, är rätt duktig på shaping.

Jodå, jag och min jack russell Tyson brukar folk (åtminstone stadsfolk) ogilla. Hjälper väl inte heller att jag har grönt hår och är relativt alternativ, haha. Tyson är väldigt lugn men när han ser andra hundar kan han gå upp i varv av glädje,och de tänker väl antagligen att han är ytterligare en jobbig jrt. Oftast när han hälsar på andra hundar kan han, som alla jrt, vara lite sur och morrig av sig när de är på honom för mycket vilket kan trigga somliga till att attack, han försvarar sig: och det är hans fel.  Speciellt SMÅ hundar, speciellt hanar mellan 2-10 år brukar gå till attack (antagligen vill de hävda sig). DET ALLRA JOBBIGASTE ÄR att det är små bjäbbhundar och deras ägare vette fan vad de ska göra. Deras ägare har panik. Jag Måste sära på dom, för oj, min hund Håller På att DÖDA deras lilla älskling. Herregud oförskämd ungdom som inte uppfostrat sin aggressiva jrt (trots att han inte är aggressiv någonstans!!!)

Egentligen ska hundarna lösa det själva. Men jag får givetvis, ENSAM, sära på dem, för Tyson (i sin rätt) har greppat i nacken på hundjäveln och håller den så att den kan lugna ner sig, samt för att han inte själv inte ska bli biten. Lillhunden skriker lungorna av sig i panik och när jag särar på dem, hugger mig x antal gånger så att jag blöder förjävligt. Vet ni det sjukaste? 
Jag tar tag i Tysons nacke, trycker ned han i marken och väntar tills han lugnat sig. Ägaren i fråga tar upp sin äckliga hunden i famnen, viskar oftast något i stil med "Stackars bebis, åh lille" KLAPPAR OCH BERÖMMER sin odåga för att ha bitit hål i både mig och Tyson. Själv är hunden oskadd och ägaren går därifrån vettskrämd. Detta har hänt minst 5 gånger (suck).

Så ja, jag har tyvärr fördomar mot äldre personer som äger småhundar. Oftast äldre damer. I'm sorry.

I övrigt har jag väl inte mycket fördomar annat om det är jobbiga bjäbbiga småhundar. Älskar däremot, till skillnad från TS, kontraster mellan ägare och hund (Muskelknutte Med Liten Vovve) eller (Liten Nätt Flicka Med Supermusklig Stor Hund.) Kontraster är så coolt 😍

#17 då skulle du se mig med bulldogen haha! Liten och nätt vet jag inte, men yngre tjej med brun-guldigt hår, med lockar. Ser antagligen inte stark ut (är dock stark) och har en "hanhunds aggressiv" (läs rädd) hund. Haha vilken syn..

Pudeln blir alltid dömd efter sin päls, har ALLTID med pälsen/frisyren att göra. Vet inte hur många gånger jag läst om folk som absolut inte vill ha en pudel för de ser ju så fjantiga ut och sen när de har följt med och tittat på valpar har de fallit pladask osv. Så kort och gott hakar man alltid upp sig på pudelns utseende, en nedklippt pudel ser inte löjligare ut än en annan ras ;-) I och med pudelns utseende så verkar en del tro att de inte är kapabla till att göra någonting annat än att ligga i soffan och se söta ut. Oj så fel, vet pudlar som både används till jakt, skydd och drag och de övriga brukssporterna.

Måste lägga till en sak nu då, lite offtopic, kan inte låta bli #16 I det du beskriver så är det faktiskt du som är skyldig. Låt inte din hund hälsa när den är uppe i varv så slipper du slagsmål. Uppjagade hundar är provocerande så det är inte konstigt att andra hundar reagerar. Sen att du trycker ner din hund i backen visar bara att du inte har en aning om vad du håller på med, denna "metod" har motbevisats för länge sedan. Ett bekräftelse på att fördomar kommer från okunskap.

#20 Har inte sagt att jag är jätte erfaren. Inte enbart min hund som är uppjagad heller då det har varit lösa hundar vi snackar om (i en hundpark där hundar får vara lösa). Jag har oftast min i koppel och kan inte kontrollera andras lösa hundar, tyvärr. Jaså, för jag har blivit rekommenderar att göra så? (Av en hunderfaren) Jag tycker inte en lösning är berömma en attack så jag vet inte riktigt vad du anser man ska göra i en sådan situation. Tycker själv fördomar är så onödigt, istället för att döma en så kan man istället lära ut. Dessa äldre människor har oftast inte ens kunnat ta tag i något och jag är som sagt inte erfaren men handlar utifrån vad jag läst och andra sagt till mig. Har inget emot att lyssna och lära, det är bara svårt för mig att kunna göra det när folk inte vill berätta vad jag gör fel istället för att rentav döma ut en. Mina egna fördomar kommer oftast från att folk har fördomar mot mig, att folk ska stämpla mig. #18 borde se fett coolt ut ju! :)

Jag äger american wolfodg 0% varg, folk verkar tro dom är vilda galningar som kräver 48 mil per dag och sjukt mycket pälsvård och bad 3 gånger i veckan.
Folk tror han är aggressiv och att lilla jag inte pallar hålla i honom, jag brukar svara tillbaka "om jag inte orkade hålla i honom skulle jag faktiskt inte ha kvar han."
Folk tror dom kan mer om min ras än jag själv för jag är ju dum i huvudet och kan ingenting tydligen.
Mina promenader ligger tydligen bara på en fjuttig runda runt byn på 15 minuter.
Jag är lat för jag sportar inte med min hund.

Visst att min hund är stor men jag skulle ju inte gå ut med honom om jag faktiskt inte kunde hantera han, en persons storlek har inget med hund ledarskap att göra.
Han är nog den mest gladaste krambjörnen som finns, han sätter sig i knä på främmande folk för han vill bara kramas hela tiden och folk drömmer om att gosa med han i sängen om nätterna.
Orkar heller inte argumentera eller ens lyssna på andra människor när dom spyr ut sin så kallade kunskap om min ras, jag ignorerar dom eller blir allmänt otrevlig.
Jag avslutar mina rundor på byn och går hem eftersom jag faktiskt bor där, min hund tycker sporter är tråkiga och uppskattar skogen mycket mer, så han får leka skogsmulle i 2-3 timmar när vi är ute sen går vi hem. Och våra kortare rundor ligger alltid över en timme annars kan han inte varva ner om han inte får jobba med kroppen i olika teräng.
Han badar typ aldrig om inte i ån eller sjön, pälsen borstar jag typ en gång i månaden om han inte fäller förstås, han är alltid kritvit och folk tror man behöver 40 kg schampoo och balsam, han är vit och fin på automatik.

#21 lösa hundar som kommer fram är en annan hostoria, men det var inte självklart att det är det du menade. Jag jade iaf varit skeptisk mot någon som förespråkar våld i vilken som helst djurträning/uppfostran. För att att hålla en hund och trycka den i backen är våld. Positiv förstärkning och belöningsbaserad träning kommer man mycket längre fram med. Det är inte min grej att lära ut då jag inte är en expert men vill man så finns det massor med kunskap både online och hos instruktörer. Att belöna en hund efter en "attack" är inte bra, det kan vi enas om, men att straffa den är ännu värre då du förstärker hundens negativa upplevelse. Ta bort istället hunden ifrån situationen och varken straffa eller belöna. Vänta ut tills den är lign och belöna då :)

#17 Jag sa inte att jag inte tycker om kontraster, bara att jag alltid hejar till och reagerar med förvåning för att instinkten säger att det ser konstigt ut med såna kontraster 😉Det blir liksom lite förvirring i hjärnan innan jag hinner tänka med förståndet och inte bara impulsen.

#23 Ahh, jo ursäkta missförståndet, kanske var relevant att nämna det! Hmm jo det finns en poäng i det du säger. Jag har bara haft väldigt många förespråkare för det sk "alfa" tänket, där man ska vara alfaledaren (har inte själv instämt med den "ideologin") och vissa påstår att hunden inte mår dåligt av det. Hur bryter man en hund som redan är uppe i varv/i skagsnål utan att vara fysisk? Gick aldrig valpkurs med min jrt för att han var omplacering, fick honom när jag var 14år och då låg ansvaret mestadels hos mina föräldrar. #24 Jaha då förstår jag! Jo såna automatiska tankar har väl alla så det är ingen fara :)

#25 det är klart att man måste fysiskt ta tag i hunden när den hamnar i slagsmål, men det gäller bara att sära på hundarna, det behöver inte vara våld. Blir man hårdhänt så blir många hundar triggade och ännu mer intensiva i kamp, särskilt terriers. Det är bra att du startade tråden om det med dominans, du kommer få massor med info :)

#26 Konstigt att så många rekommenderar det sättet om hunden blir mer triggad :O Såsom jag fick höra det var trycka ner hunden i marken ett sätt att ha kontroll och kunna lugna hunden, men det stämmer nog inte om det bara triggar den. För att slå hål på fler myter, många säger att om ett slagsmål uppstår löser hundarna det själva och man ska bara interfere ifall det blir blodigt, stämmer det? Märkte själv alla gångerna att när jag la mig i blev hundarna mer panikslagna vilket ledde till mer blod och huggandet på oss, Tyson höll alltid ner hunden utan att bita hål. Har hört att det ska vara normalt men tvivlar nu på det mesta jag hört … Han är dock 12 år om ålder spelar någon roll Ja tänkte så med :) Man kan aldrig veta för mycket! Och det här med dominans har alltid varit ett stort frågetecken för mig haha

#27 Hunden blir ju triggad i det att den går från att slåss på blodigt allvar, till att bli fasthållen, försvarslös. Den kan gå in i att "ge upp" för att komma loss etc, men den blir inte lugn i sig. 

Nej, nej, nej! Slagsmål tolereras ej, det avbryts på en gång. Tillsägelser (som kan bli rätt hårda) i rimliga situationer är okej, men inte regelrätta slagsmål. Ingen vinner på det. Det skapar spänningar i relationen som inte behöver vara där (även relationer till andra hundar om hunden hamnar i "onödiga" slagsmål utan att förstå varför, och därför går och förväntar sig det av nya hundar), hitta varför hundarna kände behovet att slåss, och förändra det. 

Jag tycker att det är super att du frågar och vill utbilda dig! ❤️

#4 😂Önskar jag kunde vara din stereotypiska aussieägare!

#29 Äsch, i mina ögon är du redan det så det är bara att spela med. 😉

#27 Hur avbryter man ett slagsmål då? För det är ganska farligt att göra det på egen hand har jag märkt, tur att det är småhundar jag fått deala med, är väldigt säker på att jag hade fått fingret avbitet om det var en större hund.  Har hört att varje ägare ska ta tag i bakbenen och "dra" hundarna isär. Men det kan ju inte vara bra för hundar med känsliga leder? Hur vet man varför de ville slåss? Jag är så okunnig, längtar tills jag får gå valpkurs!

Awww tack ❤️ Det är intressant men också så skapar man en större förståelse för sin hund, och det är alltid något jag vill sikta mig in på :)

#31 Jag har aldrig haft ett hundslagsmål så svårt att båda var helt blockade, så det vill jag inte uttala mig om. Jag har brutit genom att t.ex. lyfta båda i halsband/nackskinn, vråla till ordentligt osv. 

Hört om t.ex. (från minst allvarlig till mest): slänga vatten på hundarna, ta i nackskinn/lyfta därifrån, dra i bakbenen, breakstick (mest för t.ex. bullhundar som jag förstår, som generellt inte greppar om särskilt mycket utan mest håller). Men det finns andra med mer erfarenhet än mig om det! 

Och nej, dra i bakbenen är inte särskilt bra för leder eller muskler, men det är inte heller regelrätta hundslagsmål, så det är väl en övervägning :) 

Att veta varför de slåss… Det är svårt, och inget jag bryr mig om inte the heat of the fire (när de slåss), utan mest efteråt. Fundera på - vad gjorde hundarna innan, vad gjorde ni innan, vad gjorde miljön innan? 

Vanliga anledningar är väl, i mina ögon, resursförsvar och felaktigt språk. Resursförsvar är när hundarna väljer ut ett viktigt föremål (resurs) som de inte vill tillåta att en annan individ kommer åt. T.ex. vattenskål, matskål, leksak, sängplats, ägare, pinne, sten etc. Kan vara vad som helst! Felaktigt språk är alltför vanligt tyvärr. Hundar som miss-, över- eller undertolkar signaler från varandra. En hund som övertolkar kan tycka att en blick betyder aggression, en hund som undertolkar kan tycka att ett morrande och rest ragg betyder lekinvit. Båda ger att en hund troligtvis attackerar (i försvar) och tyvärr är det ganska sannolikt att den andra hunden svarar upp från den "oväntade attacken". 

Men precis! Att läsa sånt här kan jag göra hela dagarna, alltid roligt att lära sig nytt eller få en ny vinkel på saker. 😍

#31 Det är inte bra att dra en hund i bakbenen om hunden har problem som du skriver, men om alternativet är en hundfight där hunden riskerar att bli otroligt svårt skadad/skada den andra skulle jag inte ha så svårt att välja. Då gäller det liksom att med alla medel bryta innan ex någon kanske till och med lyckas bita ihjäl den andra.

Jag upplever själv att ju större hund/hundar så blir det nästan tvunget att båda ägarna (eller andra personer i närheten om ägaren inte hinner) tar tag i sin hund  fysiskt (tex drar undan i nackskinnet eller lyfter upp) och bryter. Är det tex två rottisar eller två chihuahuor är ju skillnaden rätt stor på om man själv klarar av att bryta. Sen ska man vara medveten om att man kan tänka och planera och förbereda sig genom att fundera ut hur man ska göra om ens hund hamnar i slagsmål, men när man väl står där vid ett seriöst slagsmål så kickar instinkten in att bara bryta. Då bryr man sig inte så mycket om man drar i bakbenen, tar i nackskinnet eller knuffar undan hundarna utan man (i alla fall jag själv) hugger tag i närmsta hund även om det inte är min och gör vad som behövs för att sära på dem. Det finns liksom inte tid till att stå och fundera på hur man ska bryta, man bara hugger in.

Sen behöver ju olika former av slagsmål olika brytning. Om två hundar bara går runt varandra och liksom hetsar varandra utan att de tex går på varandra så kanske man enbart behöver sära dem genom att muntligt säga ifrån. Om de däremot verkligen attackerar varandra fysiskt kanske man behöver man kanske bryta genom att ta i hundarna fysiskt. Det är svårt att säga var gränsen går för det är väldigt situations-baserat. 

Ibland kan det vara jättesvårt att veta varför hundar börjar bråka. Jag tror att man lär sig lite mer och mer med tiden, även om man inte alltid kan avgöra. När man sett väldigt många hundar interagera med varandra i olika situationer blir man också bättre på att läsa små signaler och förstår varför hunden/hundarna agerar som de gör. Det är svårt att lära sig genom text eller att någon berättar, så att gå valpkurs och sedan fortsätta träna ihop med andra är ett jättebra sätt att helt enkelt vänja sig vid att se hur hundar beter sig vid olika situationer.

Som JoannaLi sa, i stundens hetta är det bara bryta som gäller, sen efteråt kan man fundera på orsaken och börja analysera situationen.

Tack så mycket! Har som sagt alltid varit så osäker på hur jag ska hantera allt och är så roligt att äntligen förstå pch få möjligheten att bli en bättre gundägare :) Oftast, tror jag, så uppstår hundattackerna när min z hund blir overexcited eller överslagshandling som det heter. Ska jag träna honom då i att kunna träffa hundar utan att bli för högt uppe i varv? Är det bra att distrahera hunden med godis och belöna honom när han är lugn? :) (Sorry att allt blev för off topic)

Angående att man inte skulle ha kvar hunden om man inte kunde hålla den så stämmer det tyvärr väldigt sällan. Jag byter genast riktning, hundlös som jag är och hundälskare också, när jag ser typ 10-åringar ute med en schäfer t:ex. Kanske är hunden världens snällaste och då kan de såklart hålla den. Men OM den vill slita sig kan den naturligtvis det och då tänker jag inte vara i närheten. Är alldeles för många som kan hålla sin hund om den är lugn, men inte om den får för sig nåt. 

Min granne är för övrigt en man på 30 och absolut ingen svagis. Men när han går med båda sina enorma och starka hundar så har han ingenting att sätta emot när de börjar dra som idioter båda två. Jag tycker det är läskigt och obehagligt.

#34 Jag hade t.ex. sett till att han är lugn. T.ex. kanske bara kunna ligga och vila i varsitt koppel intill varandra? Gå lugna koppelpromenader utan att hälsa? Jobba tillsammans utan att leka? Leka en stund, vila sedan i koppel en stund, leka lite, vila lite osv. 

Generellt, skapa en lugn och avslappnad känsla i relation till andra hundar, där allt inte handlar om "leka! leka! leka! energi! woho!" :)

#34 Hmm fast känner han hunden ifråga kan han vara lugn efter att ha lekt ut. Det är mest när han träffar nya hundar på promenader eller parker :O Back to topic så var jag ute med mina två vovvar idag och så gick jag förbi vår granne som har en sjukt "han-aggressiv" skällig och allmänt bjäbbig shitzu (han rymde tillochmed en gång och attackerade min hund på min tomt men det är en annan historia). Så går jag förbi deras tomt, på andra sidan vägen där det inte finns något hus utan är en öppen gräsplätt ägd av kommunen. De har staket runt huset och såfort han får syn på oss börjar hunden skälla lugnorna av sig, vilket leder mina hundar till att dra, varav Tyson som nästan aldrig skäller börjar skälla av nervositet. Jag stannar, försöker få mina hundars uppmärksamhet, tar fram godis och belönar när de slutar dra och Tyson slutar skälla. Då kommer ägaren av shitszun fram, en äldre dam. "Måste du stanna med dina hundar här?!?" Ryter hon åt mig otålmodigt "Jag tränar." "Du vet hur (namnet på shitzun) är." Fnyser hon åt mig. "Jag står inte ens på er sida av vägen" suckar jag och går därifrån. Massor av såna encounters. Not by all means hatar jag äldre damer, men majoriteten av dem gör mig illa till mods. Denna damen brukade dessutom vara trevlig mot mig en gång i tiden, innan hennes hund fick spel på Tyson.

Fast kanske inte enbart gamla damer….. jag tror äldre personer in generalt skrämmer mig. Hade den här gubbfan som skrek på mig i en halvtimme. Hade tagit med mig två bajspåsar då dem var de sista, befann mig i en park, Tyson redan bajsade två gånger under den promenaden så jag hade sedan inga kvar. Efter ett tag bajsade Tyson igen och en man märkte, han stod långt på avstånd och stannade i upp egna promenad, observerade mig medans min hund gjorde sitt. Jag märkte att han stirrade och tänkte, hey, han kanske vill låna mig en bajspåse så jag gick fram till honom för att fråga. Hann inte öppna munnen innan han började anklaga, läxa upp mig, förnedra och trycka ner mig. Han skrek på mig så att jag quite literally bröt ner i gråt. Kan inte minnas allt han sa men det blev riktigt seriösa anklagelser som handlade om att jag inte förtjänade ha hund för jag kan inte ta ansvar. Saker om hur misslyckad jag är osv. Äldre människor är läskiga tbh.

Kanske irrelevant men jag är asiat så det kanske sätter sina fördomar hos människor. Vissa kanske får för sig att jag äter hundar vem vet