Beror på vilka sorts linjer. Jag har ganska stor erfarenhet med de raserna, även de olika linjerna. Kan skriva hur jag uppfattar dem.

Jaktgolden:
Väldigt intensivt glada hundar. De ger 120% i allt de gör, oavsett om det gäller att hitta en dummy eller att klaga på att det inte är deras tur i träningen. De har enormt med will to please men är oftast väldigt flamsiga och clowniga, mycket hopp, studs och fånerier och det kan vara svårt att få dem att hålla ihop. Lyckas man däremot med det får man en otroligt härlig träningshund som kan ta sig långt!

Utställnings/sällskapsgolden: Kan vara dubbelt så stora och tunga som jaktgoldens. Samma flams och fånerier, men deras will to please överskuggas av att de verkligen inte kan hålla ihop, kan inte tänka själva och även om många är matmotiverade kan de bli så uppvarvade av godis att de inte kan koncentrera sig. Det krävs ofta väldigt mycket arbete för att ens lära in de enklaste trick. Vissa behöver bra mycket mer aktivering än de får men verkar fortfarande 'nöjda', för de blir smått apatiska. Tyvärr är det ju svårt att ge dem den aktivering de behöver, just för att de inte kan hålla ihop.

Jaktlabbe:
Retrievernas ferrari. Det finns inget de hellre gör än att apportera och vara till lags. De är intensiva, lättlärda hundar som kan arbeta tills de stupar. Det finns vissa som är extreeemt förarveka, vilket kan ge problem i träningen, då de inte vågar försöka, för de vill vara till lags så pass att de slutar ta initiativ. Men en bra, käck jaktlabbe kan ta sig hur långt som helst oavsett sport, även om jakt och apportering är där de skiner. Otroligt härliga, glada och folkkära hundar.

Utställnings/sällskapslabbe: Tyvärr avlas det på väldigt maskulina, grova hanar vilket även ger grövre tikar och väääldigt många lider av översexualitet vilket är otroligt jobbigt att leva med. De hamnar ofta i bråk med andra hundar för att de bara ska rida och lyssnar inte på vad de andra hundarna säger, och till slut smäller det. De kan vara fina familjehundar men många behöver bra mycket mer stimulans än de får, men eftersom de tyvärr ofta finner sig i sin tillvaro går många och blir apatiska, vilket folk ser som att hundarna är "nöjda".  De, liksom utställningsgoldens, har ofta svårt att hålla ihop i träningen.

Jag har vuxit upp med sällskapslabbe. Född 1999, Milla tränades i apportering, räddning och agility, simmade hela somrarna och drog mamma på skidor och skridskor på vintern. Hon var som tur var en sällskapslabbe med huvudet på skaft, för hennes aktiveringsbehov hade varit VÄLDIGT svårt att tillfredsställa annars. 

Just nu har vi Benji, en "jaktlabbe" med sällskapslinjer längre bak. Han KAN inte hålla ihop. Han behöver träna för att må riktigt toppen, men tre minuter och han får överslag för att han blir stressad och frustrerad, oavsett hur lätt nivå det är. Det är plågsamt att ha en hund som VILL träna men inte KAN. Skulle aldrig köpa en hund från blandade linjer igen. Eller ur linjer som vattnat ur en arbetsras, för du kan helt plötsligt få en hund som kräver jättemycket men inte klarar av något, och det är INTE kul.

Utställningsvarianterna: håller med #1 i det mesta.

Jaktvarianterna: Det är svårare att hitta en bra golden än en bra lab, och ska du starta på jaktprov är en labrador ett säkrare kort. En jaktlabrador har fina arbetsegenskaper, som beskrivits ovan, men de ska också vara lugna och stabila i vardagen och inte ha den "brötighet" som ofta förknippas med ffa showlabbar.

Jag har haft showgolden, showlabbe och jaktlabbar hemma, men har aldrig levt tillsammans med någon jaktgolden, så där vågar jag inte riktigt uttala mig.

(Sedan, #1, av ren nyfikenhet. Jag har sett flera gånger att du beskrivit Benji som "jaktlabbe". Vad menar du med citationstecknen och vad är en jaktis för dig? 🙂)

Om man ska ha nån av raserna som servicehund vilken passar bäst

Det här avsnittet av Vår bästa vän tar upp just det du undrar över. Alltså även skillnaden mellan golden och labbe.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/759785?programid=4834

#2 Benji är en lite fulavlad jaktlabbe. Han är ju brun, finns inga bruna jaktlabradorer. De har alltså blandat in sällskapslabbe för att få färgen, och sedan fortsatt korsa med jaktlabbar. Tvivlar på att de är de bästa jaltlabbarna som gått in i den aveln.

#5, Jag är bara ruskigt nyfiken av mig (och älskar stamtavlor och Hunddata ;-) ), vad heter Benji "på riktigt", om det är ok att jag kikar? TS; Jag håller med om det som skrivits ovan, vill bara tillägga att labben är betydligt mer uppdelad på de olika typerna (utställning vs jakt) än vad golden är. Rent spontant tänker jag att om man vill ha en trevlig, aktiv allroundhund så är det lättare att hitta en "lagom" golden. Labben är liksom en jaktferrari ELLER brötig soffpotatis, det finns få som är mittemellan medan golden har hela skalan, så att säga :-) .