I rasbeskrivningen (SKK) står bla:
_"Den ska vara lugn, stabil, vaksam och uppmärksam, med en hel del vaktinstinkt. **
Rasens starka vaktinstinkt** och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet."

_Att träna bort en CC´s vaktinstinkt tror jag är lika enkelt som att träna bort vallning ur en Border Collie.Jag har inte läst allt för mycket om CC dock, så jag kan såklart ha helt fel.

Vad är det ni kan erbjuda en hund och vad är det ni söker för egenskaper hos en framtida fyrbenting?

Den känns ju inte som det är en "nybörjarhund" precis och inte en hund där barn ska gå ut med själva som du skriver i din andra tråd.

Skulle aldrig låta ett barn gå ut med min hund (ridgeback/rottweiler/schäfer), och detsamma skulle jag absolut säga om Cane Corso…! Det man också måste tänka på är att hunden kommer bete sig annorlunda mot dig och mot barnen, den kommer vakta mkt mer när den är med barnen då det är flockens "valpar".

Nej. Men jag köper inte det där med nybörjar hund. Läste någon som skrev väldigt bra och det tycker jag ändå stämmer. Man kan ju inte köpa en hund att "öva" på för att sen köpa en ras man vill ha tio år senare *skratt*. Gällande egenskaper så gillar jag vakt instinkt men bara inte skällandet. Och att hunden kanske inte är intresserad av främlingar. Men om man jämför med en rottweiler så antar jag att rottis är bättre som sällskapshund?

#4 Jag tycker det är en bra kategorisering med "nybörjarhund". Cane Corso, rottweiler och andra bruksraser behöver en hel del aktivering för att hålla nerverna och den mentala delen på plats. En cavalier king charles t.ex är ju inte lika krävande.

#4 Dock är svårare hundar inte alls lika "förlåtande" som en mildare, enklare ras. Gör man fel med en svår hundras kan det leda till tråkiga problem för både ägare och omgivning som kan ta lång tid att komma till rätta med.

Det är väl givet att det du läser och anser vara "bra" också är det du tycker "stämmer" för en ras du förälskat dig i. 😃
Man ska dock inte välja sin hundras med hjärtat utan med hjärnan,
annars är risken stor att hundägandet inte alls blir vad man vill.

Vakt och barn kan bli en tråkig kombo. Tex om barnens kompisar klampar in genom dörren/grinden, ingen vuxen är i närheten och hunden ser barnet som en ovälkommen gäst. Kan sluta illa. 😐

Om det är er första hund och dina barn ska gå ut med hunden tror jag inte att en cane Corso är något för er faktiskt. Kika istället på t.ex någon av de större spanielraserna, någon retriever eller bearded collie. Lycka till med hundköpet!

Om ni vill ha en stor hund som även vaktar men inte är skarp så tänker jag på till exempel Leonberger och Berner sennen. Stora, goa hundar som avskräcker med ett rejält "VOFF" om det behövs men som inte äter upp barnens kompisar. Man kan absolut ha en skarpare hund även i en barnfamilj - men då bör man helst ha en hel del erfarenhet och kunna styra upp hunden redan från början. Det finns rätt mycket som kan gå snett med hundar som rottweiler, CC och ridgeback. Vad vill ni göra med hunden? Träna, tävla (vilka grenar)? "Bara" sällskap och familjehund?

Jag har haft hund förut. En liten vovve. Jag vill ha en hund d tvingar ut mig på motion men också lydnad är dock inte så insatt men uppfostran av hunden är jag inte orolig för. Jag vet inte om jag vill tävla men träna med hunden är jag intresserad av. Och en berner sennen åh dem är ju så fina! Dock långhåriga. Måste vara lättskött päls som inte hårar en tokig.

Skulle inte ha en rottis som enbart sällskapshund. Är du hunderfaren sen innan skulle jag säga Cane Corso kan funka, men Rottweiler som är brukshund kräver mycket träning och aktivering. Vi snackar inte för skoj utan minst 2-3h olika aktivering i form av lydnad, spår, nosework, trix, parkour, freestyle, osv utöver promenader. Rottweiler är så sjukt krävande och skulle ej rekommendera dom som "Nybörjarhund". Skaffade själv rottis som första hund och det är blod, svett och tårar utan att överdriva.

Bullmastiff? Inte den sundaste rasen men det är sällan de riktigt stora molosserna är det tyvärr. Go och glad, respektingivande men inte alls så skarp eller krävande aktiveringsmässigt som CC.

Du kan ju prata med lite uppfödare och se vad de säger.

Alla cane corsos jag träffat är väldigt reserverade och vissa rent av osäkra bland annat folk än "sina" människor, på gränsen till att fysiskt säga ifrån om någon främling sträcker fram handen till dem. Ta aldrig för lätt på hundars vaktinstinkt, i mina ögon är det en besvärlig egenskap som gör att man själv alltid måste vara på spänn då det kan vara en stor risk, särskilt i en barnfamilj där det kommer att springa icke-familjemedlemmar in och ut ur hemmet. 

CC's har oerhört mycket vakt i sig och till och med som valpar är de reserverade mot främlingar, och nej, deras vaktinstinkt är inget som går att träna bort. De är stora, starka och självständiga hundar, och det är absolut INTE en ras som barn ska vara ute och promenera med.

Förlåt att jag bara antog att det var din första hund, dumt av mig. <3 Skulle ändå kolla mer i på den sorts hundar son Lonaa föreslår om jag var du. Kom på nu att mina förslag var lite smådassiga.

jag tror att det är just det objektiva man ska lyssna på tyvärr. bloggar och personliga åsikter… ja, tyvärr är det många som förskönar vad man har istället för att vara realist. man ser en individ som kanske saknar de mest typiska egenskaperna som rasen faktiskt har och gör det till fakta för rasen vilket i sin tur kan ställa till det ordentligt! det finns alltid individer som skiljer sig från rasstandard, men man kan inte förutsätta att man kommer hitta en sådan, eller för den delen kunna träna fram en sådan. 

sedan tror jag vi alla har Den rasen, som vi verkligen bara drömmer om, men som vi inte kan ha. för mig är det siberian husky. jag älskar rasen, vänder mig om varenda gång jag ser en, drömmer och önskar. problemet är att husky är en utpräglad draghund, och jag har inte tillräckligt med intresse för att kunna tillgodose en sådan hunds behov. jag måste vara ärlig, både för mig själv och för hunden. läser jag på nätet finns det mängder av människor som håller husky som sällskapshund och menar på att dom absolut inte alls behöver dra, men varför skaffa sig en sådan hund då? för det första, vad gör det med rasen? det urvattnar en ras med egenskaper som kanske borde behållas eftersom de fyller ett syfte, bara inte i ditt eller mitt hem. och skulle jag lyssna på alla som har dem som sällskapshundar kan det lika väl sluta som det gjort för två (två enskillda familjer och två olika hundar) bekanta som skaffade husky just på grund av alla bloggare som menade att de visst inte behöver dra. den ena har bitit ihjäl i alla fall två av områdets katter och närpå grannens lagotto eftersom ägaren vägrar inse att hunden har jaktinstinkt. den andra har en så understimulerad hund som utvecklat alla möjliga bekymmer och gett sig på både egna och andras barn när de stökat för mycket. hon har helt enkelt för mycket energi och blir en tickande bomb. tänk om dessa två sett vad det varit för hundar man funderat på att köpa och inte bara läst om de som visst har lyckliga sällskapshuskys, som kan ligga hela dagar på soffan. troligtvis är det snarare undantaget, och tyvärr vet man ju inte det förrän man står med en hund som jagar och dödar grannens katter eller biter barnens kompisar för att den vaktar.

leta hellre efter en ras som faktiskt uppfyller dina önskningar som standard snarer än undantag. tro mig, skulle du får en hund som faktiskt vaktar mot döttrarnas kompisar och i värsta fall gör dem illa kommer det inte vara värt det. det finns så många raser som passar bättre, cane corso kanske inte är för dig, utan får hamna i drömlådan i hjärnan som så många andra raser för så många andra av oss.

Tycker du ska tro på vad ras beskrivningen säger.

Enligt mig är det inte en ras för en familj med barn som ju ofta kommer ha vänner på besök.  Inte heller en ras jag hade velat ha i tätbebyggelse. Pga att det är vakt. Och bara någon med mycket erfarenhet av brukshundar bör ha rasen för minsta risk att det blir fel.