Hjälp med hundmöten
Dexter är 4 år och har sedan han blev attackerad av svärföräldrarnas hund (han var ca 1 år) haft svårt för hundmöten. Han skriker, skäller o morrar.
MEN nu (bara sådär efter 4 år…) har vi kommit på att det är JAG som är problemet.. Var gravid för ett par månader sen och fick jobbig foglossning och sen andra problem som gjorde att jag var sängliggandes i nästan 4 månader.. Så sambon fick ta promenaderna med hundarna, innan var det jag som tog alla promenader och sen på kvällarna gick vi tillsammans.
Sambon märkte att bara efter ett par promenader själv med dom så sluta Dexter med beteendet. Han mötte hundar utan problem, möjligtvis så kunde han dra lite mer men han sa liksom inget.
Svärföräldrarna kan möta hundar med honom utan att han säger nått. Även min mamma o syster. Men så fort jag är med, då gör han som han alltid brukar, skäller, skriker o morrar..
Är Eli med då gör han likadant men går jag själv med Eli så bryr han sig inte om att vi möter hundar (med honom är jag väldigt avslappnad).
Med Dexter så stressar jag upp mig rejält, jag får lite smått panik o små skakar lite. Får liksom ont i magen av tanken på att möta hundar när vi är ute o går. Antar att han känner av det och drf han blir sån.
SÅ hur ska jag göra/tänka när jag är ute o går med honom? Har testat skvallerträning, funkar bara på människor, ser han en hund så är de kört..
Hemsida: Nivinas kaniner
Om problemet är att du gör det till en "grej" så hade jag försökt att helt ignorera och inte reagera alls. Bara gå vidare, bete dig som du inte ens har sett de andra hundarna/människorna. Kanske gå och tänk på nått helt annat så du inte av misstag spänner upp dig eller får ångest. Se om han lugnar ner sig så som med de andra som går med honom efter några veckor…
Mitt tips - Följ med sambon när han går med hunden.
Jag tror du behöver se, upprepade gånger, att hunden inte skäller/morrar osv vid hundmöten. Först efter att du sett och upplevt det många gånger så kommer du sluta förvänta dig att det kommer ske. Då först kan du gå själv med hunden och förhoppningsvis inte stressa upp dig.
"Seeing is believing" psykologi
Det där gör så väldigt mycket, jag har märkt det när jag gått med andras hundar där jag är mer avslappnad än ägaren. Jag blir gärna mer spänd när jag är på hundkurser (speciellt om många hanar är med) och det märker jag direkt på min hund.
Kan du hitta ett sätt att slappna av på? Promenera tillsammans med din sambo och se hur hunden reagerar vid hundmöten så kan det säkert hjälpa efter ett tag. Är du stressad över lag så kan det vara bra att hitta avslappningsövningar som passar dig.
Jag tror ibland att många av oss håller på alltför mycket med det tänket att "min hund blev attackerad av en hund en gång så nu är han hundrädd/kan inte möta hundar". Tror man då förstärker det hela alldeles för mycket, så skapar man problem som inte behövde finnas.. Jag tror inte att hundar får såna livstidsdomar på sig för en enstaka incident. Klart det kan finnas undantag, men generellt sett.