Kanske sheltie? https://www.skk.se/sv/kopahund/hundraser-valpkullar/shetland-sheepdog/

#1 Shelties har dock stora problem med rädslor. OCH de skäller jättemycket. Träffar jämt och ständigt shelties som skäller på allt och alla och ryggar tillbaka och man råkar komma för nära.

Borderterrier…? Framåt, social och allmänt käck. Inte MASSOR ned will to please men mer än många andra terriers. Kan vakta och skälla, ja, men det är till viss del en träningsfråga. Mina cairn har definitivt varit mer glappkäftade än de borderterriers jag träffat (bor med en på halvtid, träffar hans släkt emellanåt). Dvärgschnauzer kan också vara något, jag uppfattar dock dem som mer vaktande och skällande. Jag tycker att det är lite ont om den typen av hundar i den storleksklassen och vill man ha en hund som är förig med will to please så brukar - generellt sett - en del av det där "käcka, framåt och kavata" minska. Mittelspitz hade kunnat vara ett alternativ - men de skäller!

Tillägg; Lancashire heeler? Pudel, i lämplig storlek?

Någon spaniel?

Tyvärr är många småhundar skälliga. Australisk terrier är en liten terrier som inte är så skällig:

https://www.skk.se/sv/hundraser/australisk-terrier/

Bedlingtonterrier och bostonterrier är också mindre skälliga.

#1 Tack för förslaget men upplever som #2 att shelties är ganska nerviga/skälliga.

#3 Är inte så förtjust i terriers men ska läsa lite mer om borderterrier.

Dvärgschnauzer kan eventuellt också vara ett alternativ.

#4 Pudlar har jag träffat många trevliga så är absolut ett alternativ.

#5 Ja, spaniels har jag kollat mycket på… får kolla vidare ☝️

Håller med om att Bedlingtonterrier vill vara till lags, sen är den nog ingen hund som liksom arbetande raser kan träna i längre stunder. För De flesta sällskapsraser gäller det ju att man tränar så länge hunden visar intresse. Löwchen är mycket road av träning och är samarbetsvillig inför träning. Tycker Löwchen och bedlisen är lika ur detta avseendet. schapendoes passar väldigt bra, hur den har med skall vet jag inte. Västgötaspetsen är toppen, lite skällande här men du kanske kan höra med uppfödare i vilken grad det är? En Västgöte sätter stor värdighet i att kunna gå lös på gården och vakta den. Men det blir kanske inte samma energiska skall som de små larmerande spetshundarna har. Västgöten är en gårdshund och vallare. Jack russell har ju ett driv och ssmarbetsvilja men uppfyller kanske inte den Will to please som du söker. Spansk vattenhund?

Låter mycket som att du tänker på en Sheltie eller ev en pudel, själv har jag en kines ( Chinese Crested Powderpuff ), men han, och typ alla andra kineser, är rätt så reserverad.. visst, han accepterar andra människor och är inte otrevlig eller så mot andra, men han bryr sig inte alls om andra människor. Så jag tror en Sheltie eller Pudel kan passa dig :)

Tänker direkt pudel 😃

Apropå skällandet är det väldigt individuellt. Jag är inne på min tredje jack russell terrier. Den första var ganska tystlåten, den andra skäller lite mer men inte så att det är störande, och den tredje (5-mån valp) verkar bli en mycket framåt dam som vaktar sitt revir - genom skällande. Ja, ibland är hon faktiskt en riktig bjäbbhund 🤔

Pudel, Löwchen eller Papillon? Alla tre kan vara skälliga men det finns också de som inte säger ett knyst. Welsh Corgis är trevliga hundar men många skäller tyvärr. När det gäller Spaniel så har de mindre en del hälsoproblem och de större tror jag vill ha mer än det du erbjuder. Kan inte rekommendera en Sheltie då de är motsatsen till sociala mot främlingar.

#6, Bostonterrier passar väl dock inte riktigt in på kriteriet "frisk ras", tyvärr… :-(

Kooikerhondje kanske, dock så är det en väldigt ojämn ras så man får verkligen leta upp en bra uppfödare.

#14 Kooikern har dock mycket vakt som den gårdshund den är (förutom att den ofta är reserverad).

Papillon kanske? De jag träffat har varit riktigt käcka små hundar som älskat all träning :P

Jag ränker direkt på Staffordshire Bullterrier 😊 Litet paket, robust, myyyyycket will to please, super social och trevlig, inte särskilt skällig, frisk (från bra uppfödare) och utan rädslor.

Jag tänkte främst på mellanpudel, om ni pallar lite pälsvård. Border terrier, som någon föreslog, upplever jag som väldigt gaffliga och med stort aktivitetsbehov. Bättre då med en robust liten terrier, typ cairn eller norfolk (tyvärr hälsoproblem dock). Podengo portugues är en käck liten hund, som jag upplever som ganska "lagom" i den lilla erfarenhet jag har av rasen.

Cocker spaniel? Glada sociala pigga hundar med will to please ! Eller om du kan tänka dig 50 cm, Engelsk Springer Spaniel, vänliga mjuka följsamma , mycket will to please och oftast inte intresserade av sin egen röst. 😊

#13 sant. Såg inte att det kriteriet var med. Dock så räknas väl bostonterrier till den trubbnos som har bättre hälsa än de andra trubbnosarna. Man får kolla upp hälsan extra noga och inte välja en uppfödare som avlar på hundar med för kort nosparti.

 F ö verkar det vara en mycket trevlig ras och det finns individer som blir långlivade. Om man googlar så hittar man uppgifter om att genomsnittslivslängden är 14 år, men vissa individer kan bli 16 år.

Har en norfolkterrier som passar in på beskrivningen, möjligen med undantag för will to please då. ;) Han gillar att träna och är aktiv, social och framåt. Inte skällig men morrpratar ganska mycket.

#18, Och jag som var den som föreslog borderterrier upplever dem som mer lättjobbade och lättstyrda än cairn - men där ser man hur viktigt det är att man träffar flera av en intressant ras och bildar sig en egen uppfattning :-) . Å andra sidan kommer de cairn jag haft eller träffat från alla möjliga uppfödare medan nästan alla borderterrierna kommer från liknande linjer (som dock är rena jaktlinjer).

Kika gärna på prazsky krysarik. Dom kan ha lätt till skall men det beror mycket på uppfostran. En PK ska vara reserverad mot främlingar men absolut inte rädd mina (7) är sociala allihop så det händer att nån har missat att läsa rastandarden på den biten.
En pk ska ha en mankhöjd på 18-22 enligt gamla standarden. Acceptabelt upp till 26. Idag i Sverige finns individer upp mot 40 cm tyvärr. Jag har själv 3 som är närmare 30.
Jag vill påstå att det är en relativt frisk ras idag, men det beror så klart på vad man jämför med.
Vi som föder upp rasen kollar upp patellan innan avel. Det förekommer hjärtsjukdommar, tandproblem osv men inte i allt för stor utsträckning. Finns någon enstaka individ med cushings och tyvärr en med syringomyelia. På den hunden är det misstänke om en inflamatorisk förändring som kan ha orsakat tillståndet men det är oklart då chippet sitter ivägen för röntgen.
Jag har haft 3 kullar på rasen.  I första kullen fick jag en tik med kroksvans villket beror på att det är en gammal kuperingsras ganska nyligen man slutade kupera och faktiskt kan se hur svansen är.
I andra kullen fick en tik lokal juvenil demodex. Absolut inte önskvärt och tack och lov inte vanligt. Nu i tredje kullen har jag en tik med ett litet navelbrock (enligt mig veterinär har inte kollat än då hon är för ung).
Jag har haft extrem our då detta är gener som är svåra att kolla upp. Men trots min otur vill jag påstå att det är en frisk ras. 
Mägnden aktivering du vil erbjuda låter ändå lite i underkant för PKs. Dom behöver utöver motionen du tänkt ge daglig hjärngympa

Schapendoes kanske kan vara något att titta närmare på?

Kul att jag fått så många svar! 🙂

- Spaniels och retrievers har alltid legat mig varmt om hjärtat, tyvärr verkar det som att dom behöver mer än det jag kan erbjuda. Verkar dock som att cocker spaniel möjligtvis hade funkat?

-Några av er föreslog schapendoes, kräver inte dom mer än det jag kan erbjuda?

Mellanschnauzer? :) Sen angående spaniel så skulle jag inte påstå att dem kräver mer än du kan ge (beror lite på individ förstås). Har själv en engelsk springer som jag kör spår och agility med men hade lika gärna kunnat byta ut agility mot lydnad. Han hänger gärna med på jogging/cykeltur och vi går på en längrepromenad (1-2tim) om dagen och resterande korta 20-30 min :)

#25 Mina föräldrar har schappe. De är i och för sig pensionärer, så hon är alltid med dem, och ibland är det barnbarn och bus oxå. De går långa promenader, gör lite trick, inte mycket mer. Deras förra och den nuvarande har varit mycket nöjda med det, trevliga hundar!

Jag vet många schappar som hade trivts bra med den aktivering du kan erbjuda. Dom är inga arbetsnarkomaner på det sättet men dom är glada och livliga hundar som är med på allt, det är svårt att inte dras med av det och vilja aktivera dem 😉

Har en snart tvåårig schappe själv som jag tränar för tävling (lydnad och agility) och visst kan hon ta det lite lugnare emellanåt men hon är nog nöjdast med ett par ordentliga träningspass/vecka och varierande motion, vi cyklar på sommaren och skid-drar på vintern bland annat. 

Tror schappar många gånger helt enkelt blir vad man gör dom till.