Det ar en Aussie eller hur? Om jag var du skulle jag nog ta en kurs sa han ser hundar i koppel och blir van. Jag skulle ocksa inte lata honom vara i min sang om han vaktade. Men vaktandet finns i rasen. Det ser jag min tik med. Tycker han om godis eller leksak? Let pa promenader och forsok att inte 'bara' ga. Jag har alltid nastan leksak och godis. Lycka till.

Nu är ju aussien en ras med generellt mycket vakt så att träna bort helt och hållet blir nog svårt, men när jag flyttade till lägenhet med min aussie så fick jag sätta upp lite regler och vara väldigt tydlig med vad som var okej eller inte. Tex. grannen går förbi = inte ok att skälla/vakta. Går någon förbi ute på gatan = inte ok att skälla vakta. Knackar på dörren = ok att skälla/vakta. Så jag var väldigt uppmärksam själv och låg helatiden ett steg före, och belönade att hon uppmärksammade att något hände. Eller samtidigt som det hände nått så kanske jag bad henne att gå och lägga sig i sängen och belönade när hon gjorde det. (svårt att förklara på ett bra vis :P) I början var det ganska mycket vaktande (framförallt när jag inte var hemma, frågade grannarna) men nu är det väldigt sällan hon vaktar på såna saker som hon inte behöver. Klart hon uppmärksammar och reagerar ibland, men inte börjar tokskälla och springa till dörren. 

Jag hade gjort likadant ute på promenader. Ligg ett steg före och ge hunden en uppgift när du ser mötande. Tänk på att du ska vara det absolut roligaste hunden vet, så använd gärna godis eller leksak! Jag belönar alltid min hund när hon ser någon annan hund eller människa och automatiskt när vi passerar någon så kollar hon på mig och förväntar sig belöning :)

Med dragandet hade jag stannat VARJE gång (japp, varje gång) kopplet är spänt och inväntat kontakt och att hunden går in vid min sida igen (belöna!). Gå gärna själv så du inte blir stressad av någon annan. Det tar tid, och är SJUKT tråkigt, men det lönar sig att vara konsekvent. 

Jag hade dessutom vänt mig till uppfödaren för stöd och hjälp. Har du pratat med uppfödaren om dina problem? Jag vill minnas att det var en nära släkting/vän till dig?

Just med vaktandet har jag gjort så att jag accepterar att han boffar och fnyser, när han gör det så klappar jag på han och säger tack tack, och ber han att gå och lägga sig. När han flyttade hit lät han helförbannad och rusade mot dörren så fort han hörde något, men jag var helt enkelt likgiltig och kallad epå honom så han la sig intill och var konsekvent med det, nu har han dämpat sig rätt mycket :)

Jag har en rottweilerblandis, omplacering, som är sjuuukt vaktig. Vi jobbar med der! Efter 2 månader är hon fortfarande lika vaktig, MEN hon gör mycket mindre utfall och skäller endast när någon plingar på dörren. Jag skvallertränar med henne, så nu när hon ser en hund ställer hon sig och stirrar på den, istället för att börja skälla och dra mot. :) Jag försöker att hålla henne stimulerad (spårar t.ex med henne), motionerad och sen har jag med godis på varje promenad!

Som sagt, aussie är en vaktande ras och då kan det vara svårt att träna bort det helt. Tinja vaktar en del, speciellt på nya ställen. Är hon inte van vid ljuden så gruffar och boffar hon på allt nytt tills hon vant sig vid vilka ljud som tillhör "vardagen" på den platsen.

Typ hemma reagerar hon aldrig längre på ljud från gatan eller de normala ljuden från trapphuset. Går däremot t.ex städaren utanför dörren eller det springer barn i trapphuset, då boffar hon.

Jag har inte gjort så mycket. Mest sagt "tack det räcker" och ignorerat.

En del vaktar mycket, en del vaktar mindre. En del menar allvar och en del inte. Sen så finns det hundar som skäller/härjar för att de är osäkra, och personligen skulle jag inte kalla det vakt. Unghundar kan vara skitjobbiga. Unga hanar kan vara rent ut sagt förbannat jobbiga. Vänta bara tills 1/1,5-årsåldern. Jag tycker alltid att det är bra att ta hjälp av någon på plats som kan se och utvärdera hunden, situationen och relationen mellan hund och ägare på plats, men generellt tror jag jag att man kommer rätt långt genom att göra saker tillsammans med hunden; träna, engagera sig, utveckla relationen… en trygg hund som litar på sin förare, litar på förarens förmåga att ta hand om sig själv, ser ett värde i samarbete och så vidare, och en hund som fått balanserat utlopp för både den mentala och fysiska energin den har - har inte lika stor benägenhet att "vara jobbig". Det finns egenskaper som är medfödda och därmed lite svårare att forma om, men det mesta går att justera helt eller delvis bara man tar sig tid, och har en plan.

Så vaktandes kan jag nog kanske inte göra så mycket år? Men han måste bli bättre när vi möter folk, han drar och skäller så jag ibland tappar kopplet och med förståelse så blir ju den vi möter stormtokig. Jag ska försöka ta mig in på en allmänlydnadskurs, eller är det valpkurs jag ska ta? Han är ju egentligen inte så mycket valp längre… Tack för alla svar! Och ja, jag glömde nämna, men han är en Aussie!

Skvallerträna och stanna/backa/byt håll vid koppelgående, Kan även rekommendera ett midjebälte så du har chansen att tappa honom utan att han kommer fram :) (han sitte rju fast i din midja då).
Har du problembeteende skulle jag rekommendera att du gick en "privatkurs" för just det, Om det är vad du vill ha hjälp med, valpkurs m.m. brukar inte hjälpa så ingående vid problem, Inte dom jag vet om iallafall.
Vaktbeteende kan du träna bort (det var hemma i lägenheten va?) jag har en malinois och en schäfer/labrador och dom skäller ganska fint och är ganska vaktiga hundar, + 2 styckna som hetsar varandra. Jag kör med "tacktack" metoden och belönar när dom gruffat lite, fortsätter dom skälla tar jag in dom i rummet längst in i lägenheten och stänger dörren (jag är ju i rummet), Dom skäller ju fortfarande och speciellt på nätterna om jag är utan min pojkvän, Men det kan bara bli bättre och har blivit bättre :D Allt går upp och ner dock och man orkar inte alla dagar, men det går att förbättra allt, Sålänge man belönar rätt.

#7 Arraks vaktande tog jag bort mha skvallerträning. Vi bor i studentkorridor, och han vaktade så fort han hörde minsta ljud av människa. Allt som gjorde ljud eller som var intressant gav godis. Det gick åt mycket godis i början. 

Först försvann vaktandet av ytterdörren. Sen av folk som gick i trappen. Sen i kopplingskorridoren. Sen dörren intill vår korridor. Sen folk i korridoren. Nu jobbar vi på folk som knackar på dörren och folk som går utanför fönstret. Det tog nog lite drygt ett år att komma till där vi är nu, och sen dess har det stått stilla, men han blir tryggare och tryggare med de ljuden, inte bara tyst. :)

Ni som belönar eller säger tacktack när hunden boffar, hur beter ni er om den fortsätter eller börjar skälla efter belöning? Min gubbe har börjat vakta på allt och alla, han ligger bara och lyssnar efter något att morra åt… När han hör något börjar han att morra, säger jag tacktack eller ber honom vara tyst morrar han högre, kallar jag på honom skäller han och ignorerar jag honom kan han ligga och morra i en timme. Försöker vara konsekvent och bara kalla positivt, men har flera gånger tappat tålamodet och sagt till honom på skarpen. Då lyssnar han och går och lägger sig och ser skamsen ut, men förstår inte vad han har gjort för fel, så så fort jag kallar på honom eller säger varsågod börjar han skälla. Det eskalerar helatiden också, under en viss period kunde jag ropa hans namn och han kom med en gång, sen vet jag inte vad som hände men den senaste tiden reagerar han på så sätt att när jag ropat Bobby börjar han skälla hysteriskt på det han kanske bara morrade åt först. Har alltid belönat "Bobby" och ropar med en neutral/positiv röst, men han har alltid betett sig så här när vi varit ute, fast inte lika extremt, har jag försökt få hans uppmärksamhet börjar han maniskt söka runt omkring oss efter varför han inte får göra vad han vill, även om vi är helt ensamma på en landsväg. (Der här blev visst en bok, jag är svintrött och ligger i sängen och borde sova, men jag hoppas det går att tyda iaf)

#10 Jag fortsätter naturligt att belöna. Skvaller går för mig ut på att hunden ber om att få godis så länge som den ligger i anspänning (något obehagligt händer), så så länge han vill skälla/vakta så står han alltså frivilligt kvar hos mig och blir matad med godis. När anspänningen släpper så tappar han också intresset för godiset, och lämnar mig. :)

#10 Jag hade nog sagt något i stil med "Näe men lägg av nu och kom hit" och när han kommer intill mig och lagt sig får han en karamell och lite klappar, skulle han fortsätta efter det skulle jag be honom lägga sig ner och liksom vända honom ner på sidan för att få honom att slappna av(vissa har ryggsäck, jag har att han får ligga på sidan och mysa) och när han slappnar av fortsätter jag som inget. Det är vad jag hade gjort med min hund i nuläget.. Hade det varit när jag skaffat honom hade jag nog sagt ifrån på skarpen och när han svarar på det(ens vända huvudet mot en) hade jag visat gottigheter och kallat in och bett honom lägga sig ner hos mig och förstå att det som är där ute är inget intressant utan det intressanta händer hos matte enbart.

#11-12 Jag känner att jag håller på att ta över TS tråd här, så jag startade en egen och svarade på era inlägg här: http://hundar.ifokus.se/discussions/58d77ba78e0e742b3e002609-behover-rad-och-tips-med-svar-omplaceringshund