Nej, dom kan ha ett bra liv ändå.

Tja vissa hundar (vinthundar) känns ju som ett självklart ja.

Sen är det väl lite vad som är "lös".. en hund i spårlina tex är ju inte "lös" men ej heller är det koppelpromenix :) Det hela är nog en aning mer invecklat än så.. Jag tycker själv dock det vore trist att ha hund om man aldrig fick gå runt med dem lösa, leka på så vis osv.

Beror på ras tycker jag. Jag skulle inte tycka en vinthund, som personen åvan skriver, eller en border collie eller liknande har det såbra om dom aldrig får gå lösa. Men sen så betyder inte lös att springa helt fri. Men att man kan leta upp någon hundgård, eller hägna in tomten.

Det beror enligt mig helt på ras och individ. För vissa raser står det t.o.m i rasstandarden att rasen nästan kräver att få springa lös. Jag har en bearded collie och en allmänt "drag" hos rasen är att den är väldigt förtjust i att vara lös. Men det handlar ju också om vad en som hundägare tycker är lämpligt och rimligt i sin vardag. Alla har ju inte möjligheten att ha hunden lös, fast det går ofta att klämma in lite lösspring då och då. Jag som så att den som aldrig haft sin gund lös under lugna och säkra förhållanden prova att ha sin hund lös och göra en bedömning av vad hunden får ut av det. Vissa hundar blir överlyckliga av att vara lösa och springer runt i cirklar tills de blir helt utmattade medan andra går precis som de brukar. För de hundarna tror jag att det inte spelar så stor roll alls om de är lösa eller inte. Kortfattat skulle jag vilja påstå att en hund inte måste vara lös för att må bra om den mår bra i övrigt. Men för hundar som uppskattar att vara lösa tror jag att det är härligt att springa lös då och då, det måste inte vara varje dag, men ibland åtminstone. Det är ju som alla säkert förstår viktigt att bara släppa sin hund lös i situationer där en är säker på att hunden inte kommer att skada sig eller andra, att en har en väldigt stabil inkallning t.ex. Något jag ibland missat vilket lett till incidenter som hade kunnat sluta betydligt värre än de faktiskt gjorde, numera får han bara vara lös i skogen när varken andra hundar eller människor är i närheten. Jag behöver dock fortfarande förbättra mig på den punkten och träna mer på inkallningen.

^ Det blev lite ordbajsande…

Det ju på egentligen på hunden, både rasmässigt och individuellt. Men generellt tror jag hundar mår bra av att få lov att gå löst då och då. Med löst menar jag i  i naturen (icke-inhägnat) eller på inhägnat område så som rastgård, trädgård eller liknande.Och givetvis enbart om det är en hund som klarara av det och trivs med det (för det är inte alla hundar som trivs lösa).

Hundar kan absolut må bra och ha ett bra liv även utan det, men jag tror det förgyller tillvaron för de flesta hundar att få kunna springa löst ibland.

Ser jag till mina storpudlar så ser jag absolut att de behöver få vara lösa och sträcka ordentligt på benen så ofta det går. När jag ser till våran nakenhund så har hon inte alls samma springa lös behov som pudlarna har men å andra sidan är hon ingen ungdom längre heller.

Beror säkert på ras/individ, och hur man definierar bra liv.😊 Många hundar gillar att rasa av sig lösa, de mår sannolikt bättre av att få göra det. De som inte har det behovet lär det väl spela mindre roll för. Min aktiva storpudel mår bra av att kunna springa lös.

Tycker att alla hundar ska få chansen att få springa fritt så mycket som möjligt. Att gå i band hela livet utan att aldrig, eller regelbundet få springa fritt, tycker jag inte är ok oavsett ras. De behöver få springa för att bygga upp muskulatur, gärna i kuperad terräng. Sedan kräver ju vissa hundar mer lösspring än andra och det måste man absolut ta hänsyn till. 

Alla mina hundar genom åren har fått springa mer fritt än vara i band, vissa har inte haft koppel på sig mer än vid ex. besök hos veterinären. (Dock bott på landet så där är det ju lättare att ha en lös hund). Numer när jag bor i stan så åker jag ut på landet regelbundet (dock lite mindre vintertid) för att hundarna ska få vara fria och springa av sig. Skulle aldrig ha hund om jag inte skulle släppa dem lösa regelbundet, för mig är det inget liv för en hund att alltid gå i band.

Jag tror alla hundar oavsett ras behöver få röra sig obehindrat i alla gångarter i olika terräng och på olika underlag för att kroppen ska kunna fungera så bra som möjligt. Det är ju som med människor - går du bara samma promenad varje dag i samma tempo kommer du få ont i kroppen till slut - du behöver röra på dig på ett varierat sätt. Sen vet vi ju att många hundar (och människor) inte får den variationen och dör inte för det. Men jag tycker det känns självklart att det rent fysiskt är bättre för kroppen att få lov att röra sig fritt. Sen finns det nog en mental aspekt; om hunden får lov att röra sig och utforska i sin egen takt är det troligtvis mer stimulerande (lustfyllt och avslappnande) än om vi styr den. jämför med att lära sig saker i skolan eller att lära sig saker på sin egne fritid när man själv kan välja.. Tror en hund kan må bra utan att få gå lös, men tror tveklös att alla hundar mår bättre av att få springa lösa (under kontrollerade former naturligtvis - att se till att hunden funkar att ha lös (träna inkallning osv) ligger ju på ägaren).

Håller inte alls med om att det inte skulle vara något bra hundliv bara för att hunden inte kan springa lös regelbundet. Min hund kan inte springa lös hur som helst pga vilt (och jag har heller inga planer på att börja släppa henne lös och riskera både hund, vilt och eventuella bilister som råkar hamna i vägen, bara för att). Därmed inte sagt att hunden enbart ska gå koppelpromenader på asfalterad väg. Långlina ger hunden större frihet men är också en extra trygghet för mig. Promenader off road, bort från vägen och stigen. Springa och cykla med hunden där hund får dra och röra på sig i olika gångarter. Lössläpp under kontrollerade former där det fungerar. Tycker det viktigaste är att det är säkert för hund och omgivning om man kopplar lös. Tyvärr träffat på allt för många lösa hundar som inte borde vara lösa och "Det är inget hundliv att gå i koppel" är ingen godtagbar anledning. Skulle tro att alla hundar uppskattar att vara lösa och härja runt (och har man en hund som fixar det är väl det toppen) men ägarens dåliga samvete ska inte vara anledningen till att en släpper hunden. Kan den inte hantera att vara lös får ägaren lyfta på rumpan och göra andra aktiviteter med hunden för att fylla det behovet.

Fast det där köper inte jag riktigt. Visst det finns undantag, men nästan alla hundar kan lära sig att vara lösa, lära sig inkallning osv. 

Jag har haft ett 20-tal hundar i mitt liv. Allt från Schäfer med STOR JAKTINSTINKT, storpudel (jakt), shelties, spets (jakt) och numer har jag en Whippet (jakt) också. Inte en enda av dessa hundar har jag inte kunnat ha lös, utan alla har lärt sig från början att vara lösa, hålla koll på mig och komma på inkallning. Inte en enda hund har dragit och skulle de gjort det så hade jag stoppat dem verbalt. 

Problemet är många gånger att man inte börjar på en gång med valpen. En valp springer inte gärna ifrån sin ägare utan den följer en vart man än går och det är just den biten man ska utnyttja. Men tyvärr ser jag alltför många nyblivna hundägare, som inte låter valparna springa lösa, tränar inte på inkallning heller därmed. Så då skapar man ett problem för när väl hunden kommer lös så har den inte lärt sig vad som gäller från början. Den blir yster och "olydig". 

Ett annat fel många också gör är att om de släpper valpen lös så kopplas den vid första inkallningen. En hund ska aldrig veta när den ska bli kopplad. För de är inte dummare än att de kan räkna ut att "kommer jag så blir jag kopplad", och vilken valp, unghund vill bli kopplad när man har kul?

Så med andra ord, utnyttjar man valpens vilja att följa en från början, tränar på inkallning och ALDRIG blir arg för att den dröjer med att komma, så är man en bra bit på väg att kunna ha hunden lös. 

Anders Hallgren myntade en gång: Lycklig är den hund som är så lydig så den får vara fri.

#12 Fast vad du köper eller inte spelar inte så stor roll. Jag har haft hund hela mitt liv och samtliga har kunnat gå lösa i stort sätt överallt, med undantag från fröken som jag har nu. Första gången hon drog på vilt var hon 3 månader (hon hade tydligen inte läst den delen i manualen angående att valpar inte sticker) och det gick undan. Vi har jobbat med detta sedan dess, 3 år, men faktum är, hon är tokig i vilt. Jag kan villigt erkänna att jag säkert gjorde ett och annat fel med antijaktträningen, blev nog lite lätt chockad när jag insåg hur mycket jakt den här damen besitter. Men vad hjälper det nu? Vad hjälper det någon med en jaktgalen vuxen hund att få höra vad denna borde eller inte borde ha gjort när hunden var valp? Jag väljer att jobba utifrån de förutsättningar som vi har nu, inte vad vi hade för tre år sedan.

Jag anser att alla hundar behöver få springa relativt fritt. Och om det är löst, i långlina eller i inhägnad spelar ingen roll, men jag anser att alla hundar behöver få en chans att få gå dit de vill utan förares inflytan, välja tempo och gångart etc. Det släpper mycket spänningar att få frihet att göra sånt :) 

Jag tycker inte att det behöver vara ofta bara för sakens skull, utan det behöver bara vara så ofta som hunden behöver det. T.ex min hund behöver vara lös ett par gånger i veckan, medan jämthundarna bara behöver vara lös någon gång per månad.

Tinja skulle inte trivas om hon inte fick springa lös. Hon älskar att cirkla runt i skogen, undersöka saker på egen tass, välja sitt eget tempo.

Hon behöver springa på stora ytor. En rastgård är inte tillräckligt, där får hon inte ens upp lite fart innan hon måste svänga eller bromsa.

#12 Har en husky/malamute tik som absolut inte kan vara lös då hennes jaktinstinkter tar överhand. Vi har tränat  inkallning redan i tidig ålder och hon är exemplarisk inom inhägnat område samt med långlina, men att släppa henne lös ute i naturen vore ansvarslöst. Ditt argument håller inte. Hundar är individer med olika behov och förutsättningar,  tyvärr är det alltför många idag som har sina hundar lösa på eget bevåg utan att bry sig om omgivningen(hundrädda, aggressiva hundar, smittorisker, trafik, skadat vilt etc.). Ägaren har noll koll på sitt hund och låter den härja fritt.

Min storpudel hane har också mkt jakt i sig men han är ofta lös ändå, det gäller att kunna avbryta innan han sätter iväg in i skogen. Han är en sån där hund att så fort han blir uttråkad så börjar han vädra med nosen och börja spåra upp någonting. Trots att han har en hel del jakt i sig så skulle det inte funka att endast ta koppelpromenader, han kan springa mil när han är lös. Nu på vintern är vi mycket ute på isen vilket är bra då det finns stora ytor att springa på.

Definiera "bra liv". Hundar vänjer sig ju. Som vi. Vi anpassar oss också efter situtionen. Tror inte hundar som aldrig får gå lösa lider (kanske med några få undantag). Men det innebär inte att de inte skulle ha mått bättre och varit lyckligare om det fått springa fritt. Jmf t.ex. med en människa som råkar ut för en handikappande olycka. Det behöver inte innebära att man inte kan leva ett rikt liv. Men nog tror jag den personen ändå önskar att det inte hade hänt.

Det pratades om berikning nyligen. Nog tror jag att att springa fritt och känna vinddraget i pälsen hör till de där medfödda behoven…

Förresten är det berikande för husse/matte också. Jag får ut någon slags ställföreträdande glädje av att se min hund (när jag hade någon) springa i full karriär och elegant hoppa över stock och sten. Nåt klumpiga jag aldrig kunnat. De känns i kroppen som om det var jag som gjorde det. Tror tammesjutton pulsen ökar och jag blir rödblommig. 😂

Precis som flera andra skriver, det är nog individuellt från hund till hund. Vår shih-tzu är en hund som föredrar att ha koppel på sig. Vi har aldrig förstått varför, men han verkar trivas bäst när han är kopplad helt enkelt. 😃

Storpudeln behöver få springa av sig lite mer. Har dock långlina på honom då jag inte har 100% koll på honom utan.

#12 förlåt men då lever du i en rosa moln värld. Jag har en på 10 månader, vallhund dessutom, som vi tränat stenhårt med inkallning från dag 1. Och han sticker efter vilt, katter etc om han får chansen och då går det inte att stoppa honom. Då har jag lagt ner mycket tid på inkallning. Men han har riktiga instikter som kommer ta år att jobba på, det är ingenting som man kunnat undvika om man jobbat rätt från valpben då jag gjorde det. Så nej, alla hundar kan inte vara lösa. Grattis att du råkat få hundar som inte har den driften att jaga efter ngt, då är det ju självklart lättare att träna in en bra inkallning. Blir faktiskt lite provocerad av det du säger.

Sett till mina skulle jag inte vilja se dem leva ett liv utan att springa lösa näst intill dagligen. Vi levde så under ett halvår och det var den värsta tiden jag haft med hund. Nu bor vi som tur är på gård igen och de springer löst varje dag ❤️

Sett generellt så tycker jag väl att man får se till individ. MEN jag tycker att alla hundar borde få springa lösa ibland MEN kanske inte utanför rastgård om de inte klarar av det. Att jämt gå i koppel kan inte vara så kul och inte tala om alla muskler de använder som lösa, som inte kan användas i koppel. Jag tror att en hund som får springa lös och träna sin kropp i balans, undanmanövrar, snabbhet och smidighet, blir lite friskare och håller längre än en hund som hela sitt liv går i koppel.

Alla har väl möjlighet att låta sin hund gå "lös" ibland? Ta er till närmsta fotbollsplan/åker/whatever och kör en lååång-lina. Måste ju inte ens hålla i den, ser man bara till att man hela tiden har linan gott och väl inom panik-räckhåll så man kan grabba tag i den i absolut nödfall om hunden skulle vilja sticka mot nått..

#21 Om du har läst hela mitt inlägg så började jag faktiskt med meningen "Visst det finns undantag, men nästan alla hundar kan lära sig att vara lösa, lära sig inkallning osv. "

Jag skrev alltså nästan alla! Eller? 

Jag har haft en hund med riktigt stor jaktdrift och visst var han på väg att dra några gånger efter vilt, men han var tränad och jag kunde stoppa honom verbalt, på någon sekund. Rådjur kunde hoppa fram bara några meter från oss på stigar och skogsvägar och det var bara att stoppa honom verbalt. Men man får ju vara lite steget före hela tiden med en sådan hund, vilket jag var. 

Min åsikt är att den hund som inte lärt sig från början eller släpps väldigt sällan har mer en benägenhet att dra än den som får springa fritt ofta och regelbundet. 

Men som sagt var, det finns alltid undantag, men jag tror att de skulle vara ännu färre om man lagt manken till redan från 8 v ålder, dvs. på en gång när man fått hem den.

Det är nog väldigt individuellt. Jag vet flera hundar som, när de är lösa, bara strosar runt och nosar och inte gör så mycket mer. Det går ju utmärkt att göra sådant även i koppel och de hundarna bryr sig nog inte nämnvärt om de är kopplade eller inte. Jag tänker också att många hundar med mycket energi, som mest bara "springer rakt fram" när de springer med lätthet kan bli tillfredsställda ändå. Koppelpromenader i varierade terräng och sedan springa eller cykla med husse/matte för att få röra sig i högre tempo borde räcka långt där för de flesta. Sedan finns det ju hundar som inte kan bli tillfredsställda med cykel. För mina hundar tex (salukis) så är det viktigt att få röra sig i full fart, göra tvära svängar och rent allmänt bete sig som de gör i jaktsituationer. Det går inte att låta dem göra det kopplade, det är fullständigt omöjligt. Däremot gör ju den starka jaktlusten och den stora självständigheten att ytterst få ägare får till bra inkallning på sina vinthundar. De flesta släpper sina hundar på inhängnat område och kombinerar det med koppelpromenader i varierande terräng. Det duger helt utmärkt för de flesta hundarna, men cykel kan inte ersätta lösspringet utan ägarna får hitta på sätt att lösa det ändå. Många hundar har ju också större behov av mental träning än fysisk träning. Är de fullt tillfredsställda mentalt så kan de nog vara mycket glada även om den fysiska träningen inte är "perfekt". Livet är sällan så enkelt att man kan titta på en enda punkt som avgörande för om hunden har det bra eller inte.

Ja.
Jag har vinthundar och de skulle inte vara lyckliga om de inte fick springa lösa regelbundet. Däremot har jag usel inkallning på båda så vi håller oss enbart till inhägnader. Det känns inte riktigt lika optimalt som lös i skogen, men det finns ju många varierande rastgårdar så det gäller ju att blanda lite där.

Sedan tror jag att det finns hundar som är lyckliga med mental aktivering och koppelpromenader, mycket är ju beroende på ras.

#25. Du skrev ner vad jag tänker fast med bättre formuleringar x)

#12 Du kan inte gå på vad du upplevt med dina 20hundar, eller hundar du känt, Om jag går på alla hundar jag träffat eller ägt eller hjälpt till med så är det hälften av dom jag aldrig någonsin skulle våga släppa vart som helst, speciellt INTE där det finns vilt.
Jag har en tik somär 6år och som är lös på åkrar ibland (väldigt öppet och jag ser oftast djur innan henne), Hon kan 3 olika kommandon för inkallning(ett för koppel som alltid betyder koppel), 2 olika ord för att sluta med det hon håller på med och har ett panikkommando på henne, Hon kan ändå sticka, Hon är en schäfer/labrador, Låser hon sig på något (djur, människor vad som) så finns det ingen återvändo, Hon släpper inte sitt fokus vad som än sker, Lite som skyddshundar när dom biter figgar.
När hon då var 8veckor släppte jag henne lös och gick ifrån henne, vet du vad hon gjorde? Hon stack. Byebye sa hon och stack, Så att en valp skulle följa efter bara för att den är valp och vill vara nära stämmer inte. Jag tränade inkallning med henne och har gjort det i över 6år nu och det sitter fortfarande inte 100% oavsett vad som sker, Däremot är det mycket bättre nu än innan.
De andra hundarna jag umgåtts med/bott med har inte heller kunnat vara lösa, Som sagt hälften har inte kunnat släppas och litas på, Och vissa har "växt in i det" alltså helt enkelt när dom blivit för gamla för att bry sig har dom kunnat vara lösa (alltså över 6-8år).

#28 Och varför skulle inte jag kunna gå på min erfarenhet? Det är väl den man går efter eller? 🤔Du har ingen aning om HUR jag tränat mina hundar, hur mycket TID jag har lagt ner på dem för att få dem till det jag vill ha dem till. Att de ska kunna gå lösa i skog och mark med mig. 

Och så är det inte bara mina egna erfarenheter utan alla de vänners erfarenheter som har hund jag har att gå efter. 

NORMALT brukar inte en 8 v. valp dra. Det hör faktiskt till undantagen, sedan kan man ju fundera lite vad uppfödaren gjorde eller inte gjorde? La de ner tillräckligt mycket tid på socialiseringen tex. Var de ute med valparna på gården och lät dem följa med runt på gården osv. 

Jag har själv fött upp hundar (ingen buskavel) och vet hur viktigt det är med socialiseringen, att man som uppfödare behöver lägga ner massor av tid på valparna innan valparna levereras. Det är där grunden läggs som sedan ägarna får jobba vidare på.