Annons:
Etikettövrigt
Läst 5640 ggr
[nejdufinnsinte]
2017-02-17 23:07

Ångrar du dig att du skaffade hund?

Bara nyfiken på om någon här har ångrat sitt val att bli hundägare? det du svarar i undersökningen är anonymt så länge du inte skriver något i tråden(valfritt) sedan. vet att  en del  skulle sälja sin hund om dem ångrar sig, men dem flesta tar ju ändå ansvaret för det dem gav sig in på även om dem skulle ångra sig.

Annons:
Fridaaaa
2017-02-17 23:11
#1

Nej aldrig ångrat det. 
Däremot - är vissa dagar mer jobbiga och kämpiga.

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

[Tuulikki]
2017-02-17 23:19
#2

Nej, jag ångrar det inte det minsta för det har gått jättebra, långt över förväntan (tog en omplacering).

Däremot, om jag fick välja utifrån min nuvarande livssituation, så hade jag inte skaffat hund. Min är 9 nu och vi hade inte klarat oss utan min sambo. När vovven går bort blir det inte någon ny på mååånga år. Det passar liksom inte in i framtiden vi planerar. Vi hoppas på många fina år med nuvarande hunden såklart❤️ men sedan blir det jag, sambon & katten.

Isalel
2017-02-17 23:21
#3

Det finns vissa begränsningar med hund som jag kan tycka är jobbigt ibland som inskränker min förmåga att vara spontan. Men begränsningar innebär det också med mina 3 tvåbenta, vilket också kan vara jobbigt ibland! Men ångrar jag det totala? Näe

[nejdufinnsinte]
2017-02-17 23:21
#4

Jag ångrar inte min hund, men känner att min livssituation ändrats en del såhär några år in och i vissa situationer känner jag bara "nej…" men jag älskar ju hunden och tar mitt ansvar, när hunden går vidare så kommer jag nog bara skaffa mer lättskötta djur men kommer alltid ha djur.

mangemani4
2017-02-17 23:33
#5

nej, absolut inte, inte ens från den första hunden jag skaffade. har aldrig sett hunden som något problem, tvärtom, hunden ger en sällskap, både hemma och när man är ute och går. jag reser ingenstans och de väldigt få gångerna jag är tvungen att göra det så handlar det bara om en kort tid och då finns det alltid folk som ställer upp och passar. har jag folk här som är hundrädda så är det bara att stänga in hunden i ett rum med  mat och vatten. så nej, aldrig ångrat och aldrig sett något som helst problem.

To be a good soldier you must love the army. To be a good commander you must be able to order the death of the thing you love.

http://nostalgiminnen.fria.ifokus.se/discussions/57f19cd5ce12c43ad8000dd6-valkomna-till-nostalgiminnen?readstate=false

Wellcraft
2017-02-17 23:45
#6

Nej, aldrig. Känner mig inte låst eller liknande. Hundarna har bara tillfört glädje.

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Annons:
Maleficum
2017-02-17 23:47
#7

Nu var det ju inte jag som per se skaffa hunden som bor hos mig nu utan det har ju gått från tillfällig passning till permanent passning och eftersom han tyvärr har extrem separationsångest så blir jag extremt låst i många lägen (eftersom jag bor själv) och då kan jag ibland "ångra" att jag har honom. Men bortsett från att han inte kan vara själv är han extremt enkel att ta med sig överallt han är välkommen. Men vi hjälper varandra på många sett så på så sätt ångrar jag ju inte att jag har honom heller! Men kommer nog inte skaffa mig en egen hund den dag han går bort som det ser ut nu.

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

JoannaLi
2017-02-18 00:25
#8

Nej, jag ångrar inte att det blev hund, och inte heller när det blev hund - men ibland kan jag ångra vilken hund det blev. Jag älskar Arrak med 120% av mitt hjärta, och vill aldrig göra mig av med honom, men av själviska skäl så finns det andra individer/raser som hade passat mig och mina mål bättre.

panini
2017-02-18 00:40
#9

Nej, jag ångrar inget utom valet av ras.

Chinesecrestedlover
2017-02-18 03:24
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#10

Absolut inte! Visst kan det vara jobbigt vissa dagar (eller under hela hundens liv, haha😉) men de ger så otroligt mycket, finns inte på kartan att jag inte skulle vara hundägare. Mina hundar är mitt allt (har två, en tik på snart 5 år och en hane på 8 månader). 

Då ska ju ändå tilläggas att min första hund Cain (som jag tyvärr tvingades avliva i somras p.g.a. att han blev akut sjuk) var en problemhund av rang 😃 Konstigare hund med mer problem, sjukdomar och besvär får man verkligen leta efter. Han var en hund med speciella behov, en hund som gav mig gråa hår, en hund som bet mig utan anledning, som en blixt från klar himmel m.m. men trots allt kämpande under hans (10,5 åriga) liv, så var han aldrig "ångrad". Jag älskade denna galna kille av hela mitt hjärta och han var det bästa (och i vissa stunder, det sämsta🤪) som kunde ha hänt mig. Han lärde mig otroligt mycket, inte om hundar egentligen, för han var ingen hund, han var en Cain, en mycket speciell art från yttre rymden… det var i alla fall så det kändes… min underbara och galna lilla alien❤️.  Bilden är på min unika Cain. Saknar honom något så in i… (även fast livet med honom inte var någon dans på rosor som sagt).

Changrila
2017-02-18 06:58
#11

Verkligen inte! Jag älskar mina hundar mer än allt annat i hela världen och vill inte vara utan dem en sekund. Det är mina hundar som gör livet värt att leva och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som får äran att dela livet med just de dårar jag nu har hemma.

---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm

Yuuuhanna
2017-02-18 10:27
#12

Jag ångrar verkligen inte att jag skaffade hundarna, och jag skulle aldrig göra mig av med dom. Men det är klart att det vore jätte härligt att få åka utomlands med familjen, eller bara ha en helg som man får sitta inne och se på tv och inte göra ett skit. Det har jag inte gjort på snart 10år och får antagligen inte göra på dom nästkommande 10 heller, haha, men det är i slutändan alltid värt det ändå! :D


Maleficum
2017-02-18 10:44
#13

#12 När "min" hunds riktiga matte har honom hos sig under nån helg då kan jag ju säga att jag verkligen sitter hemma och njuter och vägrar gå utanför dörren, eftersom jag inte behöver ;) Men sen är det ju extra roligt när han, med svansen snurrandes som en helikopter, kommer hem igen och man kan ut på promenader igen.

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

Annons:
jenmjao
2017-02-18 12:50
#14

Nej, Jag ångrar det inte. Det är riktigt pissigt jobbigt vissa dagar, speciellt med mitt mående och med mina damphundar.. Men jag skulle inte vilja leva ett liv utan dom.. Jag skulle inte vilja ha det på något annat vis.
Min tik har hjälpt mig något otroligt igenom dessa 6år, Min hane är världens underbaraste 1åring.. Ettliv utan dom vore riktigt tomt och för mig bara jobbigt.

apportbocken
2017-02-18 13:25
#15

Nej. Absolut inte. Även om min hund är… lite speciell, så vet jag inte vad jag skulle gjort utan honom. Även om vi blir begränsade i vardagen av att ha hund och även om det är en massa pysslande och gående så älskar jag att ha hund. Det var nog till och med BÄTTRE än vad jag förväntade mig, och då var jag längtade jag ändå VÄLDIGT mycket efter en hund innan. 

Men det är klart. Om en funderar på om en kommer tröttna på hunden eller ångra hundköpet är det såklart bra att antingen stå över eller vänta med hundköpet.

Med vänliga hälsningar, Apportbocken

Hoppas du får en härlig dag! 😃

-Aida-
2017-02-18 13:45
#16

Ångrar det inte alls, vissa dagar är verkligen jobbiga och kämpiga men ångrar ingenting, han är min familj.

Fransu
2017-02-18 14:18
#17

Alltså inte att jag skaffat hund. Men jag har gjort dåliga val. Bland att helt fel rasval när det gäller shih-tzun. Och helt fel tillfälle när vi skaffade storpudeln. Dock visste vi inte när vi tingade pudeln att jag hade en stor operation med tillhörande lång återhämtningstid framför mig. Så jobbig valp hemma den perioden gjorde inte att min första tid med pudeln blev den bästa.

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

Jetaime
2017-02-18 18:40
#18

Nej, aldrig. Inte heller rasval eller individ.

[nejdufinnsinte]
2017-02-18 18:47
#19

#15 vissa är helt bombsäkra INNAN men dem vet ju inte hur det är att ha hund tills man verkligen ser en riktig vardag med det även om man har allt ordnat för sig så ångrar sig en del men jag tror dem flesta tar sig ansvaret ändå och äger hunden men om man nu verkligen inte skulle känna sig tillräckligt kärleksfullt "bunden" till hunden kanske det till och med är snällare att sälja den. men allt för många köper hundar som dem sedan säljer, det är ingen leksak dem ska ha ett tryggt hem.

apportbocken
2017-02-18 18:58
#20

#19 Det har du förstås helt rätt i! Jag kom även på nu i efterhand att det går att tvivla på att en kommer gilla att ha hund men att en sedan älskar det. Det var mest bara en tanke i allmänhet, att om en inte är säker på att en kommer göra sitt yttersta för att hunden ska må bra hela sitt liv är det nog inte bra att chansa och skaffa hund ändå. Men precis som du skriver finns det förstås de som är säkra på att de kommer kunna ta hand om hunden och sedan kan de ej det. Det tänkte jag inte på, tack för att du lade till det! :)

Med vänliga hälsningar, Apportbocken

Hoppas du får en härlig dag! 😃

Annons:
tk1971
2017-02-18 19:02
#21

Nej, inte idag. Och nu är jag inne på tredje hunden av samma ras, så nåt måste det ju vara med just den rasen 🙂.

Men - jag kan säga att första hunden var inte lätt. Jag valde en JRT då, för 16 år sedan, som förstagångshund.  Jag kan inte säga att jag var särskilt påläst på rasen då. Jag minns att nånstans under det första året blev jag riktigt förtvivlad och satte t.o.m. ut henne på Blocket. Jodå, det var riktigt jobbigt. Men jag kunde inte göra mig av med henne och bestämde mig för att försöka vidare. Sen hade jag henne till hon togs bort 12 år gammal pga sjukdom.

Och nu har jag två jackisar här hemma. En härlig ras!

Magrat
2017-02-18 20:58
#22

Nej av de två jag har hemma nu, och min allra första tik har jag aldrig ångrat mig. Däremot hade vi en tik som bodde hos oss ett år innan hon fick flytta tillbaka till uppfödaren. Jag blev väldigt sjuk med mycket inläggningar och fallande mellan stolarna vilket gjorde att min man fick ta största ansvaret för tre stora hundar och ett halvtidsjobb. Det blev för mycket och hon fick flytta tillbaka till uppfödaren. Det var den bästa lösningen för alla parter då hon hade separationsångest och inte fixade att jag var borta och att husse jobbade fyra timmar. Nu får hon bo i en stor flock med tillgång till hundgård och är en lycklig hund. Det är huvudsaken.

Idag har vi femåringen och en italienartös på elva månader. Aldrig ångrat det, men nu är jag å andra sidan friskare och situationen blir ju mer hållbar när jag faktiskt kan vara hemma och ta ansvaret för dem även om maken hjälper till väldigt mycket.

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

Cochon
2017-02-18 23:19
#23

Förut såg jag ingen direkt tjusning med livet som hundägare, men sedan jag har lagt om mina vanor med hundarna känns det helt underbart att ha hund. Eftersom jag nyligen såg över mina vanor så svarade jag ibland.

Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋

Frida B
2017-02-19 11:31
#24

I början ångrade jag att jag tog dobby. Men hansdet situation var väldigt speciell då jag inte kunde njuta av valptiden pga hans enorma klåda. Då skrev jag seriöst många gånger på texten till uppfödaren som skullr berätta att jag inte kunde ha kvar honom. Men ngt sa mig att fortsätta, och ångrat inte en sekund att jag fortsatte. Idag har vi hittat varandra.

 Sajtvärd på Akvarieräkor ifokus och m_edarbetare på Agility ifokus             
_(f.d MelvinMimmiLufsen)

[Forest]
2017-02-19 11:57
#25

Inte jag men min man gör det.

[Tilde]
2017-02-19 23:06
#26

Aldrig i livet - mina hundar ger mig så mycket glädje! ❤️ Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan hund.

Joyous
2017-02-20 01:23
#27

Beslutet att bli hundägare har jag aldrig ångrat. Det har gett mig väldigt mycket genom åren och trots att det i vissa fall kan vara jobbigt och även lite begränsande ibland, så är det ingenting jag skulle vilja vara utan. Jag älskar livet med hund. Däremot har jag ångrat att jag inte var mer påläst och insatt när jag köpte min första malinois. Det var ett större kliv till den här typen av brukshund än vad jag hade räknat med och hade jag för tre år sedan vetat hur mycket det kan skilja mellan olika linjer i rasen så hade jag även där satt mig in betydligt mer i det och inte bara utgått från vad som såg bra ut på pappret. Uppfödaren till Humla har som policy att han tar tillbaka hunden och betalar fullpris om hunden lämnas tillbaka innan den fyller 3. Detta har absolut varit ett alternativ för mig, har velat fram och tillbaka och haft det snurrande i skallen. Hur som så tog jag beslutet att behålla Humla och det är ett beslut som jag inte ångrar idag.

Annons:
Fransu
2017-02-20 11:13
#28

#25 Vad jobbigt. Vill han inte ha hund överhuvudtaget?

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

fridarebecka
2017-02-20 15:03
#29

Nej jag ångrar absolut inte att jag skaffade hund, det nog ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Men det är klart att jag ändå funderat och varit nyfiken på hur livet varit om jag inte skaffat hund, vad jag hade haft för intressen då och vad jag kunnat göra om jag var mer flexibel och så 🙂

CayKantos
2017-02-20 17:58
#30

Om man får, en liten tilläggsfråga: När skaffade ni er hund? Hur gamla va ni? (Och som några självmant har svarat på;) ångrar ni TIDEN ni skaffade hund? Tycker ni lixom ni bör ha väntat lite mer eller liknande:) (Om ni svarar på denna fråga gör gärna ett #30 så det blir lättare:D )

Instagram
@TwoPawsAhead ◇ @M4rkPhotography

Maleficum
2017-02-20 18:58
#31

#30 Labben skaffa jag och mamma, först som fodervärdar åt hundskolan, när hon sluta jobba och jag läste på universitetet = var hemma mycket. Hon bor främst hos mamma och pappa (och är inget vi ångrar). Var hösten 2004 (jag var 20 år då) vi hämta henne på Arlanda.

Puff/pudeln är ju som sagt egentligen inte min men är min kompis hund (hennes mamma som skaffa från början egentligen) så har följt honom sen valp och har passat honom till och från men "övertog" honom i princip för ca 3 år sedan då min kompis fick sitt andra barn (passa honom mycket efter hon fick sitt första också eftersom han inte riktigt gillar småbarn) och vi har hjälpt varandra mycket för han får ett hem där han slipper vara så mycket ensam (då jag inte jobbar) och jag fick någon som tvinga mig ut i solen och får mig att må bättre! Dock är det inte helt optimalt just nu att bo ensam med en hund som inte kan vara hemma själv något då det har hindrat en del (men ibland är det också skönt att ha något att skylla på :P). Sen eftersom han är 14 år med hjärtfel och hade en period när han var i princip konstant rädd i höstas/början av vintern var vi faktiskt inne på att ta bort honom i början av detta år men nu har allt vänd och han är som en valp igen! Men det satte lite käpp i hjulen för den planerade arbetsträningen och lite annat men det funkar bra ändå för det mesta (hade dock underlättat om han hade funkat att lämna hos andra för passning).

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

fridaaocrazy
2017-02-20 19:04
#32

Visst kan vissa dagar kännas lite jobbigare än andra men jag hade aldrig kunnat tänka mig ett liv utan hund sedan vi skaffat vår första!

Det bästa sättet att misslyckas är att inte försöka

LuLeLo
2017-02-20 19:06
#33

#30 Mamma och jag skaffade familjens första hund när jag var 12. Just då var det egentligen lite tidigt, jag var inte mogen nog att hantera mina egna känslor eller för att kunna relatera till hunden på ett djupt plan. När jag var 15 skaffade jag min egen hund. Då var tiden mer mogen, och han (liksom den första hunden) har utvecklat mig något oerhört. Tack vare dem har jag vuxit i mitt hundintresse, funnit nya, fantastiska relationer, varit med om underbara läger och lärt mig något oerhört om hund och hundsport. På senare tid har dessutom främst den yngsta hunden lärt mig om hur det är att bära ansvar över en individ under lite tuffare tider och han har också försökt vara ett stöd med sin tass på mitt knä och sitt huvud vilandes på min mage.

Allmänt tycker jag att man ska skaffa hund när man känner ett större intresse av att göra så. Det är synd att låta en låga slockna bara för att man är "för ung". Istället tycker jag att man ska passa på medan man har tiden och möjligheten för sin passion att verkligen njuta av den. Dock bör man ändå vara så pass gammal att man kan ta det ansvar en hund innebär, för vissa är det vid 12 års ålder, för andra vid 15 och för ytterligare andra först kanske vid 25-30, allt beroende på synen på livet och livssituation.

Tass Josephine

[nejdufinnsinte]
2017-02-20 21:25
#34

#30 Jag var 18 är 22 idag. Det har vart dem lyckligaste åren men också besvärliga jag tar mitt ansvar dock, djur kommer alltid vara närvarande.

Annons:
apportbocken
2017-02-20 22:43
#35

Jag är nöjd med tidpunkten när vi skaffade vår hund. Först och främst var det bra praktiskt sett, det närliggande hunddagiset hade precis byggt ut och hade flera lediga platser. Sedan var det också bra "mentalt" sett. Jag kände mig mogen för en hund och tänkte att det var tur att det inte blev någon åren innan - då hade jag inte varit mogen. Trots att jag efter sommarlovet började högstadiet med ny skola och allt så har jag haft tid med Chester och mamma och pappa har rastat honom när jag inte kan och hinner. Jag är glad att vi skaffade en ganska lugn hund, hade vi skaffat en aussie som jag var inne på från början hade vardagen varit väldigt jobbig att få ihop. Jag tänker även som så att jag nu, när vi skaffade Chester kände mig mogen för hund men jag tror också att jag om några år kommer känna att jag skulle varit äldre mm. Jag är dock himla glad att vi skaffade honom förra året och inte i år, av olika anledningar. Så jag är som skrivet väldigt glad att det blev en hund just då det blev en hund, jag var tillräckligt mogen för det och hade samtidigt inte "klarat" att vara hundlös ett par år. Känner att det blev ett lite luddigt inlägg, men det är sent och jag är trött så nu fick det bli så.

Med vänliga hälsningar, Apportbocken

Hoppas du får en härlig dag! 😃

fridarebecka
2017-02-21 08:16
#36

#30 Jag skaffade första när jag var 20. Ångrar inte alls tidpunkten, det funkade för oss praktiskt med arbetstider och så 🙂 Och jag tror aldrig att den perfekta tiden för att skaffa hund hade kommit i mitt liv så jag är glad att vi inte väntade på den 😉 Känner dock att jag är väldigt mycket mognare nu än då(3 år sen), men jag visste ju när jag skaffade hund vilket ansvar det innebar och jag har tagit mitt ansvar, dock motvilligt vissa gånger 😛

Wellcraft
2017-02-21 10:54
#37

Ang. rasval och individ. 
Jag ångrade ofta att jag skaffat Elviz när han vari  tonåren, jag ville ju ha en hund att träna inför tävling med, det gick inte med den envisa lagotto tonåringen som satte sig på tvären och pekade finger mot varje uppgift jag erbjöd.  Funderade på att ge  bort honom till mamma så han kunde leva som sällskapshund ;)
Nu, som vuxen hund är han fantastisk, bara. Så himla cool och duktig i allt. Aldrig träffat en hund med så mycket personlighet.

Med Harley så visste jag att allt skulle bli svårt. 
Harley, han är ju en border collie i tonåren, hane dessutom som aldrig haft ett hem eller lärt sig något alls, aldrig varit inne innan han kom till oss.
Det är svårt som väntat men inte omöjligt. Jag ångrar honom inte, förutom vissa stunder - men det är för att både jag och min f.d sambo blev akut sjuka.. Det var inte inräknat.

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Jojsan
2017-02-21 15:29
#38

Nej, ångrar mig verkligen inte. Har velat ha en hund så länge jag kan minnas så jag hade ganska höga förväntningar. Han är bara 7 månader än så länge men jag kunde inte ha fått en bättre hund, han passar mig perfekt och är precis vad jag ville ha mentalt. I princip allt har varit enkelt med honom, det alla sa om att nä skaffa inte en Aussie de är jättejobbiga och svåra stämmer inte alls på honom. Då måste jag tillägga att jag var väldigt påläst i förväg om rasen och hundar i allmänhet och hade höga krav på uppfödaren. 

Jag var 23 när jag skaffade honom, jag har alltid skjutit upp att skaffa hund pga att jag vill resa, dåliga arbetstider osv men i slutändan kommer det aldrig komma en "perfekt" tid att skaffa hund så i slutändan blev det en bra tidpunkt ändå.

Tjeja
2017-02-21 16:02
#39

För mig är det tvärt om! Jag har ingen hund nu och skulle inte orka ha en egen hund nu längre heller. Men när jag hade orken och energin så var jag bara dagmatte i perioder. Skaffade då aldrig egen hund bara för att jag hade folk i bekantskapskrets och avlägset i släkten som var allergiska mot pälsdjur. Och för att inte de skulle få problem OM ifall att de kanske skulle hälsa på mig så skaffade jag inga egna husdjur. Så länge jag bara var dagmatte var det ju lätt att städa bort päls och låta bli att låta vovvarna vara i sovrummen.

Hälsade på någon gång har de förstås aldrig gjort.. Jo en av dem, en gång på nästan 20 år!

Nu när jag skiter i att ta så jävla (usräkta) mycket hänsyn till andra som ändå inte har speciellt mycket med mig att göra.. så har jag istället inte orken längre.. 😕😭

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Agda
2017-02-22 09:40
#40

Jag ångrar att jag skaffade hund. MEN inte hunden i sig, hon är det bästa jag har. Men allt hade nog blivit mycket bättre om jag väntat något/några år och även valt en annan ras. Det var dumt att skaffa en energirik hund när man var djupt deprimerad och hade svår social fobi …

Growing Nerves
2017-02-22 10:17
#41

Nej. Det har jag aldrig gjort. Jag valde shih tzu och mina två flickor har hjälpt mig så mycket med min hälsa. Jag mår mycket bättre nu från både min depression, socialfobi samt min panikångest. Just för jag tvingas att göra saker som är ett måste när man har hund. Samt ställer jag ut och det hjälper mig otroligt mycket.

**Med vänlig hälsing 
**Linnea Berg

Annons:
Kalli
2017-02-22 11:14
#42

Nej, aldrig.

Möjligen har jag svurit X antal gånger över hanen från början och ångrat att jag tog honom till att börja med, men då var han inte min utan "bara" en omplaceringar jag hjälpte till med och ja, i ärlighetens namn en skitjobbig sådan. Sen har alla hundar kanske inte varit de "bäst" individerna men för mig har de alltid känts rätt. Och såklart har jag dagar, som nu när jag inte sovit på två dygn eftersom tiken är dålig i magen, då hundägandet känns mindre roligt men jag kan aldrig säga att jag på allvar känt att var skönt det vore utan hund(arna).

Det var dock en sak jag oroade mig för innan. Brukade passa hundar och kunde känna en väldigt lättnad när de åkte hem och jag var "fri" igen även om jag tyckte mycket om dem. Mina hundar saknar jag när jag varit hemifrån i 20 minuter. :)

[Nalle-]
2017-02-22 15:41
#43

Nej, har aldrig ångrat att jag skaffade hund. Visst att det kan kännas jobbigare vissa kvällar att ge sig ut i ösregn eller snöstorm för sista promenaden, men skulle aldrig byta ut det mot ett liv utan hund. Vissa gånger kan jag också tycka det är jobbigt att känna sig låst, får så dåligt samvete när hundarna sitter hemma och det kan vara bökigt att hitta hundvakt. Å andra sidan är det väldigt sällan de inte kan följa med, då helgerna oftast ägnas åt hundträning och de flesta av mina vänner har hund eller tycker om hundar. 

#30, Jag skaffade min första egna hund när jag var 19 och den andra tre år senare. Ångrar inte tidpunkten heller.

Ambrose
2017-02-26 09:22
#44

Nej aldrig. Hon är det bästa som någonsin hänt mig :)

//Ambrose

Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se

Snuffles
2017-02-26 21:36
#45

Nej, min hund är ett stort stöd för mig och utan honom hade jag aldrig klarat av att fortfarande existera.

Upp till toppen
Annons: