"Låna hund"?
Vi är en familj på två vuxna och två tonåringar som går i tankar på att bli med hund. Maken vuxit upp med hund, familjen haft kaniner tidigare, men själv har jag (mamman i familjen) ingen erfarenhet alls av hundliv. Ena tonåringen har ett neuropsykiatriskt funktionshinder med bl a adhd och autism. Mkt djurkär och hans kontaktfamilj där han varit i fyra år har två stora hundar (och tre katter). Han vill gärna att vi ska ha hund och vi tror att det skulle vara bra för honom - och hela familjen. Är själv långtidssjukskriven och blir trol förtidspensionerad :-(.Har börjat tänka att det skulle vara trevligt få sällskap på dagarna av en fyrbent vän. Men: Vi skulle behöva testa hundlivet en period innan vi själva ev köper hund. Vi förstår att det kan te sig väldigt olika beroende på hunden; ålder, ras etc. Har ni något råd för hur vi ska bära oss åt?
Jag skulle tipsa om att först skriva ner vad ni vill ha ut av en hund. Dvs vill ni träna/tävla/ställa ut, ska det vara en familjehund med "bara" ordentligt med promenader, osv. Sen utefter det kan ni börja stryka vissa raser. T:ex om ni inte vill ha en hund som behöver arbeta så stryk brukshundar och sådär. Sen när ni har kanske 3-4 eller några fler raser ni funderar på så kontakta olika uppfödare, ställ frågor, och hör efter vad de tycker. Beskriv familjen, aktiviteter, och hur mycket tid och arbete ni kan lägga ner på en hund. De flesta uppfödare jag pratat med tycker bara det är bra när folk ställer frågor och så vidare, för att vara säker på att man hittar rätt ras. Sen såklart läsa på om de olika raserna, vad de kräver, och hurvida de kan passa in hos er.
Sen brukar de flesta län ha t:ex hundgrupper på facebook där man kan söka efter hundvakt och även erbjuda sig att vara hundvakt. På så vis får ni också erfarenhet av olika raser.
Var inte rädd för att ställa frågor.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Ni skulle ju kunna sätta upp lapp i området om att ni kan vara dagmatte/husse åt en hund.
Annars om ni skaffar en omplacering så får ni en "färdig" hund där ni från början får se hur den funkar i ert hem. Om man tar en omplacering är det smart att ha en månads prövotid till att börja med (hundens riktiga beteende brukar inte komma fram förren den vant sig vid hemmet efter ett par veckor, till exempel problembeteenden syns ofta inte så tydligt i början). Med en månads prövotid så kan ni både se hur just den individen fungerar i ert hem och hur det fungerar att ha en hund i ert liv och om det inte fungerar av någon anledning kan ni lämna tillbaka den.
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
Kan ni inte fråga kontaktfamiljen om ni kan få låna en? Sedan kan din son ha rätten till en servicehund, nu måste man betala för allt själv eller via fonder, men hunden får då utbildning i att vara servicehund samt får följa med honom på platser där hundar egentligen inte får vara.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Vart bor ni?
Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund
Tack för inläggen så långt! Redan många trådar att dra i, tex detta med servicehund lät intressant. Tror att hundvakt/dagmatte-husse skulle vara en bra början för oss Ska kolla efter grupper på Fb. Innan vi ev så småningom ger oss in på att själva köpa hund så är det nog väldigt bra att ha umgåtts med olika raser "i praktiken".
PS. Vi bor på Hisingen i Göteborg (dock lugnt område, ingen skottlossning ;-)
På http://grannar.se annonserar också folk om hundvakt.
Du har redan fått några bra råd i tråden :-). Nu kan ju din sons funktionshinder yttra sig på många sätt, du behöver givetvis inte gå in på hur om du inte vill, men lägg lite extra omsorg på att både rasen och individen passar honom även om den självklart skall stämma med resten av familjen. Trots att jag själv har vissa neuropsyk. funktionshinder så är jag inte så insatt men om din son tex kan bli lite utåtagerande så kanske ni ska tänka på att ha en hund som inte tycker att det är jobbigt osv. Jag tänker också att det kanske är extra viktigt att det "klickar" mellan just honom och hunden om han har svårare att ta till sig "fel" hund? Att skaffa en vuxen omplacering är en god idé, då kan ni gå mer på individen än på rasen. Ni kan be att få ha den på prov och se att det funkar. Det kanske även är lättare att få en vuxen hund att smälta in i familjens rutiner, med en valp måste man anpassa sig väldigt mycket och det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig;-). Ovanstående kanske inte alls gäller er familj, jag har utgått från de familjer jag känner som lever i en liknande situation :-). Tvärtemot vad många tror så finns det ofta rätt gott om vuxna omplaceringar som inte har massa hemskheter i bagaget utan kommer från bra och kärleksfulla hem. Ägarna kanske blivit sjuka, hunden kan ha ha sparats på kenneln för att gå i avel men håller inte måttet, en avelstik som fått sina kullar osv. Lycka till! <3
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Jag kan förresten luska lite i min omgivning, har en hel del vänner med hundar och även om jag numera bor i Floda så har jag bott i över 20 år på Hisingen (Tuve) :-)
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
När vi skaffa vår förstahund så var vi fodervärd åt hundskolan (som tyvärr inte finns längre) just för vi inte var säkra på om det verkligen skulle funka med hund. Var jag och mamma som ville skaffa hund trots att mamma då var hundrädd men hade slutat jobba och var hemma och jag läste på universitet då och var hemma väldigt mycket. Nu gick allt bra för oss och tyvärr klara inte hunden provet för varken ledarhund eller narkotikahund så vi fick erbjudande att köpa loss henne vilket vi såklart gjorde (hon är nu 12,5 år gammal, tiden går fort!).
Nu bor min kompis hund permanent hos mig sen 3 år tillbaka men, speciellt innan han flytta permanent hit, passa jag ofta honom, min mosters hund och ibland även min kompis mammas hundar och passar såklart vår labbe (hon bor ju annars mest hos mina föräldrar efter att jag flytta hemifrån). Perfekt att kunna passa andras hundar och känna hur det känns att ha hund och hur det funkar och passar man många olika hundar märker man snart vilken typ av hund man passar bäst med och som passar bäst för ens egna liv. Sen får man ju tänka på att en del hundar tar lite längre tid på sig att "känna sig hemma" hos en än andra (tex kan vi lämna vår labbe till i princip vem som helst för hon älskar alla, speciellt om de har något gott att äta ;) medan min kompis hund har en "godkänd lista" med folk man kan lämna till (vilket tar ett tag att komma in på) utan att han ska bete sig som om han blivit dumpad och är ensammast i hela världen (han är verkligen en enmanshund).
Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu