Annons:
Etiketthundtillbehör-hundprylar
Läst 1735 ggr
Desperat behov av hund!
2017-01-18 21:02

Hur övertalar man någon att skaffa hund?

Jag vill ha en hund men min pappa VÄGRAR ge med sig.. Nu vill inte jag ha några vilket stort ansvar det innebär och bla bla bla jag vill ha argument vad jag kan säga för att han kan ge med sig… Vad gjorde ni för att övertala någon att skaffa hund eller var det kanske som blev övertalade. Och vad sa dom/ni?? DESPERAT!!!

Annons:
Herveaux
2017-01-18 21:05
#1

Hur gammal är du?

Om du är för ung för att jobba och tjäna pengar för att hjälpa till med hundens kostnader och utgifter så är det din pappa och hans plånbok som får stå för notan (som kan bli DYR) - då tycker jag även det är han som har sista ordet när det kommer till hundköp.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

vendelay
2017-01-18 21:10
#2

Hur du övertalar någon att skaffa hund:

1. Ha en egen lägenhet.
2. Ha en stadig inkomst.
3. Ha en ordentlig buffert (veterinärkostnader är inte roliga - även om du har försäkring!).
4. Nu kan du börja fundera på hund.

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Emouse
2017-01-18 21:13
#3

Är du inte gammal nog att jobba och betala veterinär, inköp av hunden, mat, försäkring och så vidare så är det nog bättre om ni pratar med varandra. För då antar jag att han lär få betala och vill han inte det så är det hans beslut🙂

Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤

Honestyisdead
2017-01-18 21:16
#4

Du får respektera att han inte vill ha hund. Ansvaret hamnar ju på dom vuxna i hushållet. Så vill han inte får du vänta.

Och det går ju inte att ge några argument när vi inte vet VARFÖR han inte vill.

Calcifer
2017-01-18 21:48
#5

Jag tycker aldrig man ska övertala någon att skaffa hund. Eller djur öht. En sak är ju om de är lite smått veliga, och inte vet riktigt. Men säger de bestämt nej är det något du får respektera. Om du är minderårig och bor hemma hamnar nämligen ansvaret på din pappa oavsett hur mycket du säger "jag ska gå ut med den, jag ska betala för den, jag ska träna den". Händer nåt akut, säg att den blir påkörd och måste in mitt i natten till veterinär och opereras, sövas, röntgas, osv, då är det din pappa som får räkningen, inte du. Även om ett djur är försäkrat kan det bli en saftig summa, för en del kliniker har dessutom inte direktreglering utan du får betala hela summan själv först sen ansöka om att få pengarna tillbaka från försäkringsbolaget.

Har du 30-40 000:- du kan slänga fram omedelbart om olyckan skulle vara framme eller är det din pappa som i så fall måste betala? Är svaret inte att du själv har en mindre förmögenhet undanlagd utan han är ekonomiskt ansvarig så är det hans fulla rätt att säga nej.

Jag ville ha djur under hela min uppväxt, vilket djur som helst, jag älskar djur har alltid gjort och har alltid velat ha. Men har alltid fått ett blankt nej. Just pga anledningarna ovan. Hade jag haft t:ex ett arv eller ett arbete och kunnat stå för ALLA kostnader själv oavsett vad som hände hade jag förmodligen fått ett annat bemötande när jag tog upp det. Men så var det inte så jag fick vänta med katt tills jag flyttade hemifrån.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Hornslandet
2017-01-18 21:49
#6

Personligen tycker jag det låter konstigt när nån säger att de är "desperata" att skaffa hund. Ingen IMO har väl ett "desperat behov av hund", om det nu inte handlar om en tjänstehund, assistanshund eller dylikt. Om jag nu hade en dotter som försökte övertala mig att skaffa hund genom att säga att hon var desperat över att få en hund som sällskap, så måste jag säga att det inte skulle låta så genomtänkt och stabilt. Så jag vet väl inte exakt vad man ska säga, men själv skulle jag inte säga just det..

Annons:
Changrila
2017-01-18 21:52
#7

Ta reda på vad det kostar att ha hund varje månad. Se till att du på något vis har en inkomst som täcker den kostnaden. Lägg upp en plan för hur hundens dag ska se ut och hitta en ras som passar med det. Berätta sedan för din pappa hur du planerat allt och kolla om han kan tycka att det är ok.

---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm

Turast
2017-01-18 21:55
#8

Man respekterar att ens förälder, partner eller sambo inte vill ha hund. Är du dessutom under 18 så har du faktiskt inget att säga till om gällande hund för då är det dina föräldrar som har ansvar och bestämmande över hund.

Konstinstagram: @toxiccetacean

Peta inte på salamandern. Den sover.

[Tisstassen]
2017-01-19 15:03
#9

Jag vet inte hur gammal du är, men jag har varit i samma sits. Mina föräldrar, främst min pappa ville inte ha djur alls, när jag var 15 fick jag äntligen lov att köpa en kanin, OM jag stod för alla kostnader och all skötsel själv. Jag la en förmögenhet av både pengar och tid på att lära mig allt jag bara kunde kring kaninskötsel. Med tiden tinade båda mina föräldrar och började gilla kaninen, och hjälpte mig med skötsel när jag var borta på helgerna, som tack försökte jag hjälpa till med annat hemma. Mina föräldrar har alltid sagt "när du är 18 år får du ta ett eget beslut om att skaffa hund." Och det svaret fick jag varje gång jag frågade. När jag fyllt 18 började jag leta ras och uppfödare. 2 månader efter min födelsedag var jag och min mamma och hälsade på en uppfödare, ett halvår senare hade jag en liten vovve hos mig <3 jag har stått för alla kostnader själv. Jag sparade till och med ihop 16 000kr för att betala för en valp. Dock blev planen ändrad när de väl var dags och jag fick en av hennes avelshanar istället som var 1år gammal på helfoder, den sommaren hade jag roligt för en del av de pengarna hehe ;) men ca 5 000kr la jag in på ett eget sparkonto endast för veterinärkostnader. Jag har redan behövt lägga ca 3 000kr på veterinär under de här dryga halvåret… Mitt tips är att du har tålamod. Jag tyckte det var underbart att ha en kanin medan jag väntade, det visade också mina föräldrar att jag kunde ta ansvar för ett djur och fick de att lita på mig och tillåta mig skaffa hund medan jag fortfarande bodde hemma. När du är 18 får du bestämma. Och de är otroligt mycket uppoffringar att skaffa hund medan man är ung. Jag är faktiskt glad att jag inte skaffade innan jag fyllde 18. Dessutom kunde jag helt äga hunden själv, för ingen vettig uppfödare säljer till någon under 18. Lycka till!

Agda
2017-01-20 08:12
#10

Såhär gjorde jag:
- Blev myndig.
- Sommarjobbade och skaffade en budget på runt 25-30 000 kr (hunden kostade 8 000 kr).
- Hade visat mina föräldrar (som jag bodde hos) att jag kunde ta ansvar för egen hund.
- Hade en bra och vuxen diskussion med dem om hela hundköpet (som jag hade planerat i runt 6-8 månader), det var min pappa som hade kontakt med uppfödaren (eftersom hunden var av jaktras så skulle pappa  jaga med den då jag själv inte jagar, då var det bättre att han hade kontakten - men uppfödaren visste att jag skulle bli ägaren) och som körde mig de ca 80 mil t.o.r. för att tinga valpen, och sedan körde han och mamma den turen för att hämta valpen (då jag gick och blev riktigt förkyld med feber).

Jamie+Engla
2017-01-20 09:30
#11

Jag spara ihop till inköpspriset och när jag var 9 år då kom min första tävlings hund. Skötte om en äldre hund sedan 6 års ålder. Men det är annorlunda när ens förälder vill att man ska ha intresset som den själv har. Fyller snart 19 och har i nuläget 6 hundar, bland annat min snart 10 år gamla Veteran jag haft sedan 9 års ålder. Annars får man ju vänta tills man kan skaffa en själv, egen inkomst och egen bostad. Jag kommer att bo hemma lite extra men det har inte med pengar och göra, utan rent av att jag och min mamma hjälps åt med kennelns nuvarande 15 hundar

Välkommen till kennel Fashion Star
Medarbetare på Hundutställning

Upp till toppen
Annons: