Det är ju bra att komma ut när man är deprimerad och även att ha rutiner, så varför inte hoppa på en kurs på BK med honom? Många BK har även öppna träningar en gång i veckan, den kan ni ju gå på också.

Jättebra att du ska prata med en psykolog! Om du mår bättre, så lär du även ha mer ork och en bättre inställning när du är med hunden.. Dvs jag tror ditt välmående är viktigast, då det påverkar allt annat i turordning! 

En sak med depression som du verkar påpeka själv är ju att det kan vara svårt att tänka klart, särskilt när man måste prestera (som med din hundträning). Kurs låter som en jättebra idé då man kan följa andras instruktioner istället för att hitta på allt själv.

Varför slutade du medicinen om du fortfarande är deprimerad? Och köpte du honom när du redan var sjuk? Kan din mamma hjälpa till med aktivering?

Först och främst: strykekramar! Sedan vill jag säga att allt det där jobbiga, det kommer gå över, det kommer bli mindre av det och det kommer försvinna tids nog. Som aktivering för Assar rekommenderar jag nosaktiviteter som ju brukar vara lite extra effektiva i syfte att trötta ut hunden. Uppletande har jag hört ska vara extra bra, då blir hunden trött i huvudet och blir motionerad samtidigt, det måste inte ta mer än 10 min att ordna. Någon annan kan säkert berätta mer detaljerat i hur det går till då jag ej är särskilt insatt, men en trampar upp en ruta i skogen, gömmer ett föremål (ofta hundens favoritleksak) och låter den leta. Detta funkar säkert bäst på hundar med föremålsintresse, men jag tror även de utan det kan köra uppletade, bara att det tar lite längre tid att lära dem. Du är ingen dålig matte. Anledningen till att du inte aktiverar Assar så mycket som du borde är ju inte för att du inte älskar honom och det är inte för att du tycker att han inte är värd aktiveringen. Du ber ju även om hjälp nu, eftersom du vill att Assar ska få mer stimulans och må bättre. Du bryr dig om hans välmående och därför är du inte alls en usel matte.

Vad hade du för planer från början? Jag tänker med tanke på att du valt att skaffa just en aussie.. 

Jag vet inte om du känner att du kommer att klara av honom i framtiden, men han lär ju inte bli "lättare", en aussie i den åldern är ju inte världens lättaste alltid och det krävs ganska mycket jobb och tålamod. 

Prata med uppfödaren kanske och se om du kan få någon hjälp där ifrån?

Hej! 
Tråkigt att du inte känner att du mår bra! 
Om jag har förstått dig rätt så blir det som en ond cirkel? 
Du lämnar bort honom för att du känner att du behöver tänka på annat, får skuldkänslor för att du är en dålig matte och lämnar bort honom igen för att tänka på annat? 
Först och främst måste du försöka komma på vad du vill göra just nu! Vill du vara fri och tänka på dig själv och vara med dina kompisar eller vill du träna och vara hundägare? 
Vad har din mamma för situation i livet? Kan hon ta hand om en valp på heltid? Hur ser hon på situationen? 
Försök att hitta någonting som du tycker är motiverande och roligt. Gör du någonting halvhjärtat så kommer din hund att känna av det också. Ibland kan det vara bra att pröva någonting som du inte alls har varit i kontakt med tidigare. Har du aldrig tränat freestyle, pröva. Det kan vara bra att göra någonting som varken du eller hunden har koll på, för då blir det inte bara hunden som gör fel och gör dig frustrerad. 

Du måste också sluta ställa krav på dig själv. Alla är inte perfekta hundägare! Det finns dagar då hundar får vara själva lite för länge, de får lite för lite aktivering. Ibland är det skönare att ligga på soffan istället för att gå ut med hunden och ibland är den där blocket annonsen inte långt borta!  Men det är inte detta som syns om man söker på hundforum eller tittar på facebook. Då är alla hundar perfekta och gör precis som sina ägare säger. 
Så sluta ställa krav på dig själv och acceptera den situationen som du är i just nu. Var ärlig med dig själv! Släpp skuldkänslorna annars kommer dom äta upp dig inifrån och du kommer att må ännu sämre och den onda cirkeln kan inte brytas.

Det är ett jättebra första steg att du bad om hjälp här inne, men be även om hjälp i verkliga världen. Det kanske finns någon i närheten som älskar hundträning men inte kan ha hund själv av olika anledningar. Du är inte ensam! 

Sen sist till den tråkiga delen. 
Om du inte mår bra måste du sätta dig själv i fokus. Du är viktigast! Kan du göra det så länge som du har en hund som kräver din uppmärksamhet? Kan du ge dig själv den tiden du behöver för att läka? Om inte du mår bra kan du få din hund att må bra? Kan du behålla din valp?

Rekommenderar nosework om du inte har ork att träna annat! Nosaktiveringar är jättebra för hundar och tar inte lika lång tid som att lägga ett spår. Det finns flera kurser man kan gå och på ett par minuter kan du göra övningen hemma. Lycka till och hoppas det löser sig för dig och Assar! :)

Övervägd hitta en dagmatte eller låna ut honom på halvfoder tills du har fått bättre koll på dig själv? :)

Jag hoppas dessa ord ska kunna hjälpa lite.

Det är jobbigt att ha samtidigt som man mår bajs och har tankar som man inte har. Kanske har du höga krav på dig själv? Kanske är du stressad? Jag vet inte, men hur och än på vilket sätt man mår så är det jobbigt. Man skäms. Man skäms så mycket, vill bara säga "tack" , "förlåt" och "försvinn inte från mig" till dessa underbara fyrbenta vännerna. 

Men, det positiva är att det finns just ett men, se det som ett privilegium att ha någon vid din sida som faktiskt aldrig kommer att lämna. Jag vet bokstavligt talat inte vad jag hade gjort utan mitt helgalna skägg. Man är rädd för den dagen hon kommer att lämna mig för jag vet hur det var då men just nu i den här stunden är hon den enda som riktigt finns där. De finns där för dig, utan att man har förtjänat det. Det är som vid valpköpet skriver valpen också på en lapp där det står "jag ska aldrig lämna mattes/husses sida " och det är inget vi människor behöver tacka eller förlåta för. Det är bara något vi behöver acceptera, för hur många gånger vi än kommer att säga tack kommer det bara vara tomma ord för just vår hund. Tacket kommer redan ha sagts när du kom och kramade om din hund. Den gången ni sprang över ängen osv. Där var tacket. Förlåtet var alla gånger du ångrar dig och bättrade på dig. För innan du tappade humöret eller känslorna har din hund redan förlåtit dig. 

Det är vi själva som ställer alla krav. En hund behöver inte kunna sitt eller springa genom en agilitybana. 

Mitt tips till dig kan jag bara basera på egna erfarenheter. Det är att ett sätt i bra musik i öronen och gå. Fantisera om allt! Tänk på allt. Kolla på en serie eller film och bara tänk på just den när du tar med hunden på en promenad.

Skulle du må riktigt dåligt gå bara ut (vet inte hur du bor) men om du bor i en stad kör parkour. Gör hunden något annat belöna du det berättar hur duktig hunden är och bara kör på det.

Dansa och lek med en leksak hemma (något som gör en väldigt glad) busa runt och ha bara skoj. Här kan man också ha musik på.

Ha godissök där du också på alla fyra "försöker leta" efter godiset. 

Kör shaiping eller följ instruktionsvideor på youtube. https://www.youtube.com/watch?v=ZxBrfq1XyHE den här månadens trick serien är liksom det bästa som finns! Hon förklara sååååå bra och detaljerat :D Fast den är 7 år gammal fortfarande en favorit (och det tar tillbaka minnen när man var ett barn och bara OMG en NY video yay o man skulle testa på därgschnauzern XD)

Gå promenaderna fast du inte orkar. Jag har brutit ihop på promenader. Inte orkat gå mer än 500 meter. MEN jag kom ut. Oftast känns det liiiite bättre. Och kanske senare på kvällen orkar du gå en längre promenad.

Sätt upp ett mål som inte går att uppfylla. Typ vi ska börja med lydnad. Ha inget bestämt datum hunden och du ska vara klara för tävling utan ha bara målet. Ja men jag ska köra lydnad ibland. Träna 4 dagar i veckan.  och passen behöver bara vara 3 sitt. För när du får framgång kommer det bli roligt och man kommer att vilja utveckla det. (här kommer också shaiping och yt videos in) 

och du behöver inte vara perfekt men det viktigaste är att du inte behöver se träningen som träning utan bara att lattja. Sedan om träningen är roligt lägg in småpass och ett liiiitet mål. Typ att kunna platsliggning med hakan i backen. Gå långsamt framåt och ha bara kul. Och tillåt dig själv att ha många sämre dagar. Jag tror jag vet känslan men man är inte en dålig hundägare för att man mår dåligt. Är hunden inte underviktig, misshandlad eller på något annat sätt misskött är man inte dålig. Man är bara mänsklig och ibland har man sina perioder. Vill du ta mer i PM är det ok och jag hoppas att något ska hjälpa :D

För hundens bästa bör den omplaceras hos någon som har tid och ork . Se till att du mår bättre och skaffa ingen hund fören du mår bra o är i balans . Styrkekram

Du har fått väldigt mycket bra svar, så jag har egentligen inte så mycket att komma med… bara att din hund är den bästa källan till glädje och att "tänka på annat"… 

Du är i en relation med din hund, ni är egentligen ett. Du får gå på toaletten varje dag, läsa tidning, kolla din mail och surfa på nätet. Dessa är självklara behov som du har. Du måste också som hundägare se till att din äkta hälft (hunden) får sina behov av just samma sort tillgodosedda. Att ta åtminstone en riktigt lång promenad med aktiviteter dagligen gör både dig och din hund glad, stärker era band och det blir med tiden mycket lättare att komma ut - det blir lika viktigt för dig som för din hund, ni är ju ett! Och med motion får du också igång kroppen och mår då bättre. Dessutom om du kan ta dig till skog och vattendrag kan du där finna läkning för själen…