100% Positiv Vardagslydnad (bok)
Vad har ni för åsikter om boken "100% positiv vardagslydnad" av Arne Aarrestad?
Jag har bara läst 20% av den (19,4% om man ska vara mer exakt, 60 sidor av 309), men. Hittills känns Arne väldigt idealistisk. Visst kan jag absolut se hans teknik fungera - på den perfekta hunden. Säkert även på vissa problem hos en svårare/problemhund, men jag tror inte att alla gör det.
Han har precis beskrivit könsmognad etc - och jag får lite intrycket av att han bara ger upp på hanhundarna? Det som jag uppfattade ur boken (ej citat på något sätt, utan mina tanke-sammanfattning): Tikar blir oftast lättare och lugnare efter första löpet medan hanar efter "första löpet"/könsmognaden bara blir mer jobb. Hanhundar som kommit över könsmognaden kommer inte kunna bete sig runt tikar, och eftersom att vi inte är hundar kan vi inte kontrollera dem. Du bör ha koppel på. … Efter könsmognaden kommer din okastrerade hanhund att mäta sig med andra hanhundar. Det finns inte så mycket att göra åt det. Låt dem inte träffas, och har de väl träffats så finns det inget att göra, låt dem bara hållas. Låt hunden helst inte träffa andra hanhundar.
Ändrar han sig senare? Eller har jag bara missuppfattat allt han vill komma fram till här? Jag ska gå tillbaka och läsa själv, men ville bara få skriva av mig lite. (Som ägare till en okastrerad hane som raggar precis lika mycket på tikar, som kastrater, som okast. hanhundar och som inte alls reagerar på löpdoft - testat senast igår - efter uppfostran så känner jag mig lite… Trött? På de stereotyperna? Nu har jag en relativt lättjobbad individ ur en väldigt lättjobbad ras, men fortfarande. Att, som jag uppfattade det, dra alla hanhundar över samma kant känns väldigt gammalt, särskilt från någon som förespråkar ganska nymodiga metoder. Boken är bara från 2011.)
Aja, det var jag som rantade lite. Vad tycker ni? Har jag uppfattat allt fel?
Edit: Runt hanhundarna så använder han kan mycket. Hunden kan bli jobbig runt löptikar. Men än så länge (sidan 118) så har han inte föreslagit några direkta lösningar på det problemet = ger mig intrycket av att han tycker att "det är som det är".
Han verkar ha en lite slapp inställning? :D
Han kan välja om hunden ska ignorera vilt som den vill jaga, eller om han ska låta den jaga dem (!?)
Jag får lite mellan-raderna-intryck av att han tycker att det är bra att hunden får hälsa på de hundar den möter under promenaderna.
"När hunden är lös måste vi kunna lita på att hunden kommer de flesta av gångerna vi kallar in den." Så det räcker med 6 av 10? Det räcker i alla fall inte för mig! Jag vill ha åtminstone 9,99 av 10. Nja, det räcker inte, men ni förstår.
Vidare om inkallning:
"… Det är dock särskilt två situationer där det är nästan omöjligt att få inkallningen att fungera.
…
2. När hunden är helt uppslukad av något, till exempel andra hundar, en speciell lukt, mat mm." Just punkt 2 är väl hela anledningen till varför jag behöver träna inkallning? För att kunna bryta honom från att springa fram till hundar, jaga vilt, äta något mindre bra etc. Om inte det här har varit ett krav för en fungerande inkallning så har jag kunnat ha Arrak lös sen dag 1. Ändå har jag inte det. Hmm.
Nej, förlåt. Jag är trött och lite bitter över livet. Jag borde inte sitta och spy galla såhär.
#1 Tycker inte du spyr galla. Är inget just sugen på att läsa den här boken nu, men jag håller med dig i dina tankegångar.. Att inte vilja hålla på med bestraffning är en sak, men att ignorera att sätta gränser och regler, det tror jag inte alls på. Att bara acceptera "tjahapp nu är hunden uppslukad av nått, då funkar inte inkallningen" är inget tänk jag vill ha iaf. Det är ju som sagt just vid såna tillfällen man vill ha ett sätt att kalla in hunden. Eller minst av allt stoppa den från att dra på nått.
Vad trist.. Hoppas boken blir bättre.. Uppdatera gärna mer på saker du reagerar på (jätte intressant att läsa) då jag hittills tyckt likadant.
Jag hade en "positiv" kursledare på valpkursen, Hon sa emot sig själv minst 3gånger. "drar hunden i kopplet ska du stanna" sen nästa vecka "nej drar hunden i kopplet ska du vända".. Sen "passivitet är att ignorera hunden den ska inte förvänta sig något eller få någon belöning" och veckan efter "kasta nu ut godis åt era hundar så dom kan vara passiva medans vi pratar"…… Sådant stör mig.
Och det är inte kul att läsa om hundens kön på det där viset.. Tror inte kön har så mycket påverkan, Jovisst ibland. Men min tik var värre än vad min hane varit.. Min hane luktar självklart på kiss (men det gör tiken med).. Men nja.. Jag vet inte, gud blir irriterad på mycket när jag får höra det. Typ halva förklaringar, ingen riktig vägledning.. Man blir ofta bara mer förvirrad eller irriterad.
Nu har jag läst klart boken. Den föll mig inte mycket i smaken. Visst, det var en bättre grund-handbok än andra jag läst - men jag rynkade ändå mycket på näsan under bokens gång.
Som ägare av stresshund så var det många tekniker som gjorde att det gick varningssignaler i hela huvudet, och i mångt och mycket så känns det som att han utgått ifrån den enklaste hunden tänkbar. Det känns också lite guilt-placing genom boken. "Har du socialiserat rätt får du inte problem med det här… Får hunden träffa barn när den är liten kommer den aldrig få problem med barn… etc" Liksom - olyckor kan alltid hända! Även om jag socialiserar min hund till tusen kommer det en dag en våldsam/arg person som skrämmer hunden, eller en lös hund som flyger på den, eller ett barn som i ett oövervakat ögonblick rycker hunden i öronen eller trillar över den.
Jag tog i alla fall med mig 2 saker efteråt:
1) Vi ska lägga tillbaka en kontaktsignal. En signal som bara betyder "titta på mig" och inget mer. (För att förstärka inkallning vid t.ex. jakt, då jag kan ge en kedja. "Bryt" - släpp jakten i huvudet. "Stanna" - sakta in och stå still. "Arrak" - titta på mig. "Hit". Det är så lätt att han tycker att "men jag står ju still, varför måste jag komma in, kan jag inte fortsätta framåt istället" där jag tror att en kontaktsignal kan göra att just det steget blir lättare.
2) Jag ska strukturera upp mer och visualisera bättre. T.ex. har jag skrivit en lista om vilka beteenden som är önskvärda i olika situationer. Som, bl.a. när det knackar på dörren ska han gå och lägga sig på sin matta. När vi ska ut eller precis kommit in genom ytterdörren ska han gå och sätta sig på hallmattan och slappna av. När vi slipar klor ska han ligga på rygg mellan mina ben. För att undvika det här "smånaggandet" som det kan blir annars. Typ - men gud vad han springer runt, kan han inte bara ta det lugnt medan jag tar på mig skorna "för i helvete arrak, nu slutar du". Där han inte egentligen gör fel, men där hans beteende är störande.
"Får hunden träffa barn när den är liten kommer den aldrig få problem med barn"
HAH! Säg det till 10 veckor gamla Tinja som när hon för första gången såg ett barn ville fly och gömma sig! Vilket påhitt.
#5 Men eller huur! Det är lite det jag tycker - det fungerar säkert på den perfekta hunden - men vilken hund är perfekt varje minut av varje dag, hela sitt liv? :D
#6 Ingen hund är perfekt 😂
Tinja har idag inga problem med barn förutom de som är väldigt framfusiga, men de låter jag inte komma fram till henne. Har enbart låtit henne umgås med barn som är lydiga och lyssnar på de regler jag sätter 😃
Det låter inte riktigt som boken är anpassad efter svenska förhållanden? Men alltid bra att kunna plocka russinen ur kakan. =)
Jag kan tänka mig att boken "Lugn och fokuserad hund" av Åsa Jakobsson skulle fungera bättre ihop med hur du tänker TS. =)
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
Författaren är norrman,så det ska inte vara då jättelångt ifrån svenska normer tycker jag. Men alltid stöter man ju på såna människor, även här tycker jag :/ Jag har hört mycket bra om Åsa, ska nog ta och läsa den boken! Tack för tipset :)