Tror det var den här du såg.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pedigree_Dogs_Exposed

Det finns en uppföljare också som heter Pedigree Dogs Exposed - Three Years On.

Det värsta tycker jag var hur de där uppfödarna, domarna, kennelklubbsordföranden och vilka fler det nu var bara fullständigt ignorerade problemen.

Minns att det var en hanhund, glömt vilken ras, som hade hundratals avkommor som ärvt någon hyperläskig sjukdom från honom - och han fortsatte användas i avel. Och den där hemska sjukdomen Cavalierer kan få, som jag aldrig hört talas om innan. Eller sjukdom, symptom på missbildning snarare. Kraniet har helt enkelt blivit för litet när de gjorts mer och mer kortskalliga. Hjärnan ryms inte, så den utsätts för tryck hela tiden. De hade fruktansvärda smärtor och bara låg och skrek. Det var hemskt.

Och England som ska vara så i framkant när det gäller hundavel och utställningar.

Båda filmerna går att hitta om man inte har så hög moral.Tror klipp ligger på tuben också.

Är väl inte populärt att säga här heller, men i mångt och mycket har utställning blivit en jävla styggelse. Har märkt att även inom (relativt) friska raser så är det ett extremt stort intresse av utställning bland de som bedriver avel.

Hur har det blivit såhär egentligen, att utställning och utställningsresultat är den största drivkraften för avel och uppfödare? Det verkar ju vara såhär inom nästintill ALLA raser.

Jag har förstås inget emot utställning som företeelse, ej heller mot folk som tycker det är kul med utställning. Det jag har svårt för är att just utställning är den primära drivkraften för avel av alla hundar. Det får gärna vara en del av det hela, men det har orsakat så jäkla mycket problem nu när det är prio #1.

Se bara med alla brukshundraser (mer eller mindre). Detta är ju de raser där andra meriter faktiskt ändå spelar en stor roll, och fortfarande värderas högt. Men även där i den världen är utställning nått väldigt viktigt! Om man tränar eller tävlar i tre discipliner, men inte ställer ut, då är du en avart från normen. Självklart premieras tävlings och bruksresultat och såna meriter, men det åtföljs ALLTID av utställningsresultat. Det finns uppfödare av brukshundsraser som presenterar sina aveldjur med enbart utställningsresultat, och väljer tik&hane baserat på såna resultat. Sen finns det de som väljer avelsdjur baserat på både utställningsresultat&andra meriter inom tävling, mentaltester mm. Detta är fullt okej såklart, som sagt är utställning i sig inget fel.

Men hur många lägger absolut fokus på först och främst mentalitet, bruksmeriter och mentaltester, och skippar lite utställningsdelen? Nästan inga!! 

Detta för mig tyder på att den höga värderingen i hundvärlden av utställningsresultat fullkomligt genomsyrar mer eller mindre alla raser, vilket jag har rätt svårt för. Som valpköpare är det fullt möjligt att träffa på uppfödare som inte vill sälja till dig om du inte vill ställa ut. Och är du fodervärd är det ett uttryckligt  krav att hunden skall ställas ut (vilket säger då att en hund utan bra utställningsmeriter vill de inte avla på, oavsett andra meriter). Varför är det så viktigt att ställa ut? Du kan som hundägare ge en hund ett helt PERFEKT liv och hem utan att den någonsin sätter en tass på en utställning. Eller för den skull har den exakta pälsklippningen som krävs för att placeras där.

Mao kan du tex köpa en brukshund, träna den extremt väl, placera den i fina resultat i diverse tävlingar, ja, ge den ett perfekt och aktivt liv. Men ställer duinte ut, då är det ändå på nått sätt ansett som lite sämre. Och det tror jag är anledningen till vissa rasers sneda utveckling genom åren. Däremot en hund som ställs ut och tränas i lydnad, det kommer INGEN reagera på med nån kommentar som tex "men VARFÖR spårar du inte med hunden!".

Båda dokumentärer finns att se här, mycket sevärda - typexempel på när prestige går före sunt förnuft.

https://vimeo.com/17558275

https://vimeo.com/166015460

Personligen ser jag utställnings meriter mestadels som ett - när jag letar hund. Beror självklart lite på vilken ras det gäller, men en hund med bara utställningstitlar utan några ex bruks/agility meriter är för mig ett big no no.

#4 Självklart. Men det jag menar är att utställning (och meriter inom det) nästintill ALLTID har en plats i diskussionen, så att säga. Klart det inte är ett minus med bra utställningsresultat om det finns andra med, och att bara utställningsresultat är mindre bra..men det var inte riktigt det jag syftade på. Utställning är helt enkelt MASSIVT populärt, generellt sett. Vilket jag tror kan vara ett problem, då det kan bli lite för attraktivt med resultat just inom det.

#1, Tror du syftar på syringomyeli, när hjärnan är större än skallbenen :-( ? Tyvärr fötekommer den hos fler raser, främst sådana som har äppelformade skallar som chihuahua. Verkligen en vidrig defekt som uppkommer när man avlar på den skallformen :-(. Den enda fördelen jag överhuvudtaget kan se med utställningar är den sociala biten för ägarna - och pengarna som SKK drar in, givetvis. Jag kan inte komma på en enda ras som faktiskt utvecklats till det bättre när det gäller hälsa (här räknar jag in en funktionell exteriör) eller mentalitet av utställningsavel. Tanken var säkert god från början men det har urartat så ofantligt så att en del raser inte ens kan andas, röra sig eller fortplanta sig utan problem. Nä, bort med utställningar eller i varje fall konkurrensbedömningen och fram för exteriörbeskrivningar som främst bygger på funktion men givetvis även på att hunden skall vara "VETTIGT rastypisk". Frågan är väl då vad som är rastypiskt och hur rasstandarden skall tolkas - inte är det vad många raser visar upp i utställningsringarna i alla fall…

Jag är inte heller road av utställningar, eller snarare det utställningar drivit fram. Har ni tänkt på att utställningsmeriter verkar ha blivit väldigt viktigt, även inom raser där det inte borde vara det primära? Inte alla raser kanske, men jäkligt många.

Nu får jag väl på säften, men ibland tycker jag det är synd att rasaveln och medföljande utseendefixering öht uppstod. Innan hade man bara hundtyper eller vad man ska kalla det. Vallhundar, vakthundar, boskapshundar och vad det nu kunde vara. Ibland parade de sig så klart mellan typerna och då fick man se vad valparna lämpade sig för. Det tror jag var bra och nyttigt.

Det sägs ju finnas samhällen i norra Sverige där inavelsgraden är hög och där man kan se effekter av det. Tänk om man skulle bestämma att det var förbjudet att gifta sig utan för länsgränsen, kommungränsen eller sockengränsen? Hur skulle befolkningen se ut då? Det är ju i princip jämförbart med det man gjort med hundar. De som bor i en liten kommun med få individer skulle få väldigt hög inavelsgrad.

Lägg till det att bedömningarna länge har tenderat att premiera extremer. Ska rasen ha kort nos är kortast bäst, ska den ha långa öron är det toppen om de släpar i backen.

Här är några bilder på hur en del raser såg ut förr. För de flesta finns jämförelsebild av hur de ser ut idag också. De som saknar jämförelsebild är först bulldog och sedan mops. Båda ser ju helt OK ut och är jättefina, tycker jag.

Bilder borttagna då bildrättigheter saknas. //Admin

Crufts 2016 Best of Breed-schäfrar borde väl vara stolta representanter för en arbetande ras. Eller inte? 😕

#9 De är fruktansvärda, men som valpköpare i rasen schäfer är det jättelätt att undvika den här typen av hund. Jag känner inte alls igen resonemanget i #2, att bruksmeriter inte premieras om man inte håller på med utställning. Jag får nog anses vara relativt aktiv inom bruks och den som åker på utställning med sin schäfer i mina kretsar gör det den gång som det krävs för att kunna plocka ut brukschampionatet. Det är valpköparnas marknad, sluta köpa den här typen av hund så kommer antalet att minska.

Jag önskar också att det blir så. Men uppenbarligen är det ju inte det som sker nu, att folk inte köper de här valparna. Då skulle det ju inte se ut som det gör och de där hundarna skulle inte ha vunnit på Crufts.

Jag vet att det går att hitta bra schäfrar. Men de dåliga är nog fler och jag tycker inte att de borde finnas öht. Problemet är ju att utställningsaveln fått fram hundar som alla de på bilderna ovan. Det är fel, det är osunt och det är grymt. Grymt både mot hundarna som får lida och aldrig kan utnyttja sin fulla potential och mot köparna som får se sin vän lida och kanske förlora honom/henne i förtid. De flesta hundköpare är nog inte så insatta i avel. De kanske faller för ett utseende (och ärligt, vem gör inte det?), har kanske träffat en charmig representant för rasen de vill ha. Det är ingenting konstigt med det, det är så vi funkar. Det borde inte vara så att man måste vara jätteinsatt, kunna tyda avelsdata o.s.v. för att kunna köpa en frisk och sund hund.

#11 Man behöver inte kunna läsa avelsdata för att undvika den typen av schäfer, det räcker med att titta på en bild. Å andra sidan tycker jag att ska man pyssla med brukshundar så ska man ha koll på det mest basic, hunddata, avelsdata, SBK tävling. Det är vi som konsumenter som får spotta upp oss, det finns extremt mycket bra hundar att köpa, sluta köpa de som är sämre.

Många (show)labbeägare vet inte ens om att labrador är en jakthund och i allra högsta grad fortfarande används som det även om det inte är samma linjer/rastyp som jagas med. Alternativt så tror de att en showlabbe funkar precis lika bra på jakt som en jaktlabbe "om man bara tränar den". Hur många änder orkar en Bob-labbe på Crufts hämta in i tung terräng? Då är exteriören ändå det som MINST skiljer jakt- och showtypen åt, den största skillnaden sitter så att säga innanför pannbenet. (Dessutom är showvinnande labbar rejält feta) Nikkas uppfödare sade smått skamset att hennes moster faktiskt har CK på utställning - men då var det för en domare som numera själv föder upp jakttypen.

#8 Snälla admin, ni har en väldigt konstig uppfattning av vad som är tillåtet och inte här. Det var skärmdumpar från en film. Det faller under citaträttet på precis samma sätt som det är OK att citera en bit från en bok eller artikel. Tänkte skriva det i inlägget som jag gjort förr, men trodde inte det var nödvändigt.

#10 Jag kanske inte var tillräckligt tydlig i mina resonemang. Jag menade inte att bruksmeriter INTE premieras. Det gör de (oftast) till nån utsträckning iaf. Min poäng är mest att utställning nästintill alltid premieras till viss grad, det betyder inte att andra meriter inte också kan värderas. Men just eftersom att utställning alltid är en del av "kakan" (läs: oftast) så kan det lätt bli så att det blir lite väl mycket fokus på utseende, med medföljande utseendeavel. Dvs, folk värderar absolut bruksmeriter, men ingen kan förneka att utställningsvärlden och utställningsmeriter har en STOR plats även inom bruksraser.

Just schäfer har ju blivit så väldigt indelad nu vad jag sett att det är som två raser. Antingen utställningsschäfer eller bruksschäfer. Till mångt och mycket är det ju bättre nästan, det är lättare att veta som valpköpare vad man får, och vad man stödjer vid köp. Men det är inte samma för alla "bruksraser". Många bruksraser går på parollen att de "fungerar till både utställning och arbete". Vilket många förstås också gör, särskilt om kriterierna för utställning inte hindrar bruksegenskaperna. 

MEN, det gör det hela mycket mer otydligt. Och som valpköpare som vill ha en aktiv hund till div. träning/aktiviteter så hamnar man ändå väldigt ofta i samtal med uppfödare där man ändå märker att utställning är viktigt för dem. Hundarna och uppfödarens namn visas upp mestadels på utställningar och inte lika mycket på tävling, till exempel. Det jag pratar om är väl främst andra raser än typ schäfer, malle, dobermann, BC tex som i min värld är mer "extrema" bruks/arbetshundar där det är en god procent av ägarna som ser utställning som du gör det, endast att köra nån enstaka gång för att fixa ett championat. Men samtidigt kan du ju fråga dig då, VARFÖR ska det krävas utställningsmeriter för att plocka ut ett brukschampionat (åtråvärd titel) för en arbetande hundras? Jag är helt med på att det borde vara fullt tillräckligt med exteriörbeskrivningen tex som man gör i samband med korningen. 

Håller med om att det är valpköparnas marknad, men den påverkas ändå, tror jag, allra mest av uppfödarna, rasklubbarna och aveln. De flesta valpköparna vill ha en trevlig, mentalt stabil hund som uppfyller deras krav rörande vad de vill göra med hunden. De är inte lika involverade i beslutsfattningen om hur aveln ska gå, ej heller ställer de så stora krav på exakt hur exteriören ska se ut. Uppfödarna ses som (och är till mångt och mycket) "experterna" i respektive ras värld.

Men jag håller ändå med dig, det skulle verkligen hjälpa med mer krävande och pålästa valpköpare.

hundarna i #9 får mej att vilja kräkas, nej ush och fy så de förstört en av de vackraste & mångsidiga raserna som finns 🤮

Ja, de ser ju nästan ut som den starkars hunden som brukar kallas världens fulaste hund, Quasimodo heter han tror jag. Han har nåt fel på ryggraden.