Låter ju helt knäppt!

Det man bör ha i åtanke är att hundhållningen och även aveln skiljer sig mycket(!) mellan olika länder, och på många punkter är Sverige faktiskt ett mycket bra land sett ur sådana perspektiv.

Vissa raser som oftast är friska och sunda här kan ha rejäla problem utomlands, vilket såklart påverkar såväl livslängd som skötsel. Dessutom upplevs ju hundarna väldigt olika beroende på om de får utlopp för alla sina behov eller inte. Får en hund leva hela sitt liv i en lägenhet eller aldrig får rejäl träning, då kommer den ju uppfattas helt annorlunda mot en likadan hund som får leva ett bra hundliv. Beroende på hur man har hunden så upplevs ju också olika saker på olika sätt. Det som är ett problem för en person behöver inte ens vara något som nästa person noterar och tvärt om.

Precis som #2 skriver så skiljer sig djurhållningen och aveln i olika länder vilket såklart påverkar hur rasen beskrivs och vad som är önskvärt i en hund.

Kollade lite snabbt för skojs skull på The Kennel Clus beskrivningar och tycker överlag att de verkar ha konstiga punkter med i sin beskrivning, som om man ska bo på landet eller i stan, i lägenhet eller villa, ha stor eller liten trädgård osv. Även om vi i Sverige också till viss del anpassar vårt boende efter hundras eller tvärt om så är det ju inget som är avgörande i de flesta fall. Man kan bo litet med en stor hund, man behöver inte ha trädgård bara för att man har en cocker spaniel och en leonberger kan visst bo i stan och trivas för det viktiga är ju att den aktiveras så som den behöver.

Som #2 säger så är det stora skillnader mellan hundhållning i olika länder. Jag har bott i England och de jag kände som hade hund där köpte ofta nästan uteslutande på utseendet, oavsett om det var från uppfödare (oseriösa uppfödare utan hälsocheckar osv) eller om de "adopterade" från närmate shelter. Hade t.ex. en vän som hade en Jack Russell (som såg mer ut som en Parson), som de tog ut ca 30 minuter varje dag - ibland varannan ifall de inte hade tid. Någon mental aktivering var det inte på tal om, utan var hunden jobbig kastade de boll i 15-45 min. En annan familj jag kände hade en ESS och en bullhundsmix av något slag (såg ut som en Amstaff fast stooor) som fick göra sina behov i den lilla grus"trädgården" på baksidan av huset varje dag. 1 gång i veckan gick de på långpromenad med hundarna, vilket var max 1 timme.

Nu kanske dom är skräckexempel (det tråkiga är att de var helt trevliga/vettiga människor annat, vi har fortf kontakt) men jag skulle säga att ha husdjur (detta gäller även t.ex. hästar) inte alls är kopplat till samma ansvar som det är i Sverige. Jag tyckte också att många hade attityden att saker är rekommendationer, inte krav. T.ex. att hunden ska rastas varje dag, tas till veterinär regelbundet eller att man inte ska köpa en BC eller en Husky om man inte är vääldigt aktiv… allt tas som rekommendationer. Det går ju att fixa oavsett. Speciellt i USA (generaliseringar såklart) så är ju "caging" väldigt normalt, dvs att man har sin hund/ar i bur när man inte är i huset. Att kasta boll för att trötta ut högaktiva raser (typ BC) är också väldigt vanligt.

Summa summarum så är det anledningen till varför jag aldrig läser på om raser jag inte vet något om på engelska hemsidor. Jag litar helt enkelt inte på vad engelska källor säger om aktivitetsbehov osv. Som ett exempel postade jag för några år sedan en tråd här på Hundar iFokus där jag bad om rastips; jag ville ha en lagom aktiv sällskapshund som jag tänkte gå ut med ca 2 h per dag. Folk här föreslog pudel, labbe, sheltie osv. När jag ställde samma fråga på ett (främst) amerikanskt hundforum så fick jag förslagen Aussie, BC, "praktiskt taget vilken hund skulle trivas hos mig" (eftersom jag ville gå ut "så mycket"). Njaaa… :P

#3, Tja, om hundens enda rastning och aktivering är att få vara i trädgården (utom på söndagarna när det blir en lite längre promenad) så är det klart att det är en fördel om man har en stor tomt för hunden att vara på ;-) . Jag tror dessutom, om man generaliserar grovt, att svenskar mera kan tänka sig att "knö ihop sig" med en stor hund på liten yta än vad många andra gör.

#4 Ja, det är sorgligt att det är så. Här i Sverige tar vi istället rekommendationer som krav både på gott och ont, tycker man ska lyssna på landet som rasen finns mest i och få världen att bli lite lika, men det kommer väl aldrig hända.

#6, Nja, jag har ju (jakt)labbe och kan väl säga att jag inte riktigt uppskattar britternas sätt att ha hund på och därmed heller inte riktigt deras rekommendationer. Hundarna får definitivt motion och stimulans - de tränas och jagas med och det ligger mycket jobb bakom en bra jakthund. Den måste givetvis också vara i bra fysisk form för att orka jobba dag efter dag med riktigt tungt arbete. Däremot håller de hundarna på ett helt annat sätt, de flesta bor i hundgård. Av förklarliga skäl får man då en helt annan uppfattning om hunden och dess mentalitet. Att hantera en englandsboende jaktlabbe är alltså inte riktigt samma sak som en som vuxit upp i ett "typiskt svenskt hem" trots att de mer eller mindre har samma gener.