Kan ju spinna vidare på ett par argument från tråden som #0 hänvisar till:

_"verkar vara en del som " rynkar på näsan " åt blandrashundar, förstår faktiskt ej problemet med blandras, många gånger kan dom vara friskare än renraser. (syftar på många raser som har avlats på extremt sätt tex. mops, sharpei, schäfrar med ryggproblem osv."

_Problemet med blandrasaveln är väl främst att det inte är så noga med vad man avlar på. Det är gulligt/mysigt/roligt med valpar och man kan tjäna en slant. 
Det är också svårt att gå tillbaka i linjer och se hälsostatus för hundarna och det är väl inte allt för ofta som avelsdjuren har hälsotestats för dom olika rasernas vanligaste sjukdomar/hälsoproblem?
Nej, jag vet motargumentet, det finns idioter som kallar sig för uppfödare även inom renrasaveln. Jag tycker dock det är bra mycket enklare att sålla bort rötäggen där än inom blandrasaveln.
Ett annat problem med blandrasaveln är att man inte vet vad det är man köper, vilka egenskaper hunden förväntas ha. Vad hunden kommer behöva för nivå och typ av aktivering.

Att blandraser är friskare, där står jag fast att det är en skröna och ett fult sätt som vissa försöker rättfärdiga ett högre pris på sina blandrasvalpar.
(Har även hört teorier att blandras sägs vara friskare för att i statistik från försäkringsbolag så har renrasägare nyttjat högre belopp hos vet än blandrasägare. Med den fortsatta teorin att blandisägare helt enkelt väljer att avliva blandisen och ersätta den med en ny istället för att betala en kostsam vård.)
Som jag skrev i den tidigare tråden:
"Om föräldradjuren har dåliga gener så försvinner inte dessa för att man mixar dem med gener från en annan ras."

Renraser som har avlats på skeva avels-strategier är väl ingen stolt över.
Tackålov så jobbar uppfödare på att rätta till gamla misstag och vill få fram rastypiska, men friska hundar, inom vissa raser går det snabbare än andra dock.
Känns som att fåfängan (äntligen) får backa för funktionella, friska hundar.
Vilket går stick i stäv med dom sk "Designer Dogs" som enbart avlas på utseende med - i mina ögon - absurda blandningar som tex Pomsky (Pommeranian + Husky)

_"Det är genom blandning nya raser uppkommer."
_Nja, det var väl ändå en brutal förenkling av det hela. Vilka raser är det som saknas…? Har vi inte redan närmare 400 olika raser att välja och vraka bland?
Här vill jag dock göra skillnad på Designer Dogs/blandraser och ren prestationsavel som har gett nya hundtyper (tex Alaskan Husky och Scandinavian Hound/Eurohound).
I prestationsaveln så blandar man olika raser, men det är med ett klart syfte och mål; ex. att få fram en bra draghund d.v.s den måste hålla måttet både fysiskt och mentalt. Där är det inte vilka hundar som helst som används i aveln och flera uppfödare för egna stamböcker över sina linjer. Man vill ju inte riskera sin bästa tiks liv för en kull som visade sig bli halvkass.

Tror att heterosiseffekten (dvs. att första generationens korsning blir generellt lite "bättre" än föräldrarna)  till viss del ligger bakom uppfattningen att blandraser är friskare. Man utnyttjar den t.ex. inom grisuppfödning för att få fram bästa möjliga slaktsvin. Visst blir avkomman lite bättre, men det går ju inte att överföra rakt av till hundvärlden. Målet med hunduppfödning är inte att valparna ska nå slaktvikt på så få dagar som möjligt på så lite foder som möjligt. Valpar växer inte upp 200 stycken i samma byggnad med smittorisken som medföljer. Och så vidare. 

Det mest ironiska med argumentet att blandraser är friskare är att om man ska kunna dra nytta av heterosiseffekten så behöver man minst två friska raser att börja med. Det går inte att blanda lite hur som och tro att man får fram odödlig hundar. Så visst, det kanske går att ta fram en marginellt friskare hund genom att blanda, men samtidigt är man helt beroende av att det finns en sund renrasavel för att det ska finnas något vettigt att blanda med. Har man förstått det kan man inte rynka på näsan åt renrasavel. 

Vill kommentera en helt annan sak också. Det här med att det finns 400 raser och att det inte behövs fler håller jag inte med om. När man väl står där och ska välja går det fort att rata åtminstone 395 av de raserna…  För hundra år sedan arbetade fortfarande de flesta hundarna. Nu har det svängt och majoriteten idag är sällskapshundar. Om man kollar runt på olika sällskapsraser (och gamla jakt/bruksraser som håller på att bli det) så verkar det inte helt lätt alla gånger att ta fram friska, proportionerliga, följsamma, stabila och trevliga hundar. 

Så jag förstår människor som vill börja om från början med sin egen rasstandard och välja ut sina egna founders. Tycker silken windhound är ett bra exempel på en ny ras där man jobbat mot ett mål och kritiskt granskat avelsdjur utan att ha en specifik mätbar prestation, som t.ex. drag, som mål. För mig är det stor skillnad på att långsiktigt och konsekvent ta fram en ny ras och att hålla på med s.k. designer dog där vilken kombination som helst verkar vara okej så länge hybriden har ett gulligt namn.

Totalt ignorant att använda hälsa som argument för blandrasavel. Tyvärr en vanlig företeelse.

Möjligen missförstår jag trådens topic, men att bensäkert hävda att renrasiga mår bättre eller att kontrollen av renras-aveln är bra tror jag är svårt. Somatiska åkommor går bra att identifiera och spåra, men betydligt svårare när det gäller beteenden. Vad är det rastypiska beteendet? Inte sällan är rasbundna beteenden inte önskvärda i ett av människor organiserat samhälle, varför många särdrag löper risk att avlas bort (och har gnuggats bort). När det kommer till "blandrasavel" har man i Tyskland under en mycket lång tagit fram den s K Heideterriern, en korsning mellan tysk jaktterrier och airdale. Det är en konsekvent avel och är anpassad i första hand för jakt på gris. Vad jag menar är att "ändamålen kan helga medlen" när det handlar om arbetande hundar. Väldigt många jakthundar är korsade och inte tror jag att de är biologiskt mer sköra än renrasiga.

För mig är all avel där man inte ser till det bästa för framtida generationers hälsa, mentalitet och funktionalitet förkastlig. 

Det gäller renras som blandras. Jag tycker uppfödare av hundar som lider av sin exteriör (hundar som inte kan andas, inte kan röra sig pga för korta ben, ryggproblem, höftproblem, problem pga för mycket hud, tandproblem, exponerad conjunctiva  ect) och de som avlar utan att bry sig om mentaliteten (rädslor, skygghet, aggression ect) har lika lite i hundavel att göra som de som tar en kull med grannens hund för att det är en rolig grej, för att tjäna pengar, för att hundvalpar är söta, för att hunden vill bli mamma/pappa ect. 

Hundavel ska göras med ett evigt uppdaterande syfte.

Det betyder att det aldrig går att "nå" sitt mål och vara "klar". Det går alltid att justera, att förbättra, att föra framåt. Detta gäller alla hundar, oavsett om de avlats för sällskap eller jakt. Det kommer alltid finnas saker att förbättra.

Ingen som tar en kull utan att kunna ärligt säga att "den här kullen kommer med största sannolikhet tillföra något till framtida generationer av hundar" har inte i avel att göra. Det behöver inte betyda att kullen ska bli framtida stjärnor som skrivs ner i historien som de bästa hundarna någonsin, nej. Det kan betyda, som i dalmatineraveln, att man korsar in en annan ras för att bekämpa en åkomma inom rasen. Ett fantastiskt projekt som resulterade i s.k "LUA Dalmatians" vilka idag är precis lika legitima som vilka andra registrerade Dalmatiner som helst - fast de lider inte av för höga halter av urinsyra, så de är inte längre predisponerade att få njursten och liknande problem.

Argumentet att "alla hundar var blandraser från början" faller på något så enkelt som att den aveln hade ett syfte. Oavsett om det var att ta fram hundar som bäst kunde ställa en björn eller bäst kunde värma sin rike ägares knä så var det fortfarande de bäst lämpade hundarna som gick vidare i aveln. Jag tvivlar starkt på att det finns ett syfte i majoriteten av blandrasaveln.

Men även med ett syfte, inte ens då är det så enkelt. Tänk dig att du har två björnjagande kullsyskon. Den ena hunden är en klar stjärna på att ställa björn - dock är pälsen mjukare och drar med sig mer väta och smuts. Den andra hunden är bra på att ställa björn - fast här är pälsen är något grövre och stöter bort både väta och smuts bättre. Vilken hund väljer du att ta vidare i aveln? Vilken hund tillför egentligen mest till framtida björnjakt? Antagligen faller valet på hunden som bara är bra på att ställa björn, för den hundens päls tillåter den att jobba under längre tid även i svår terräng och dåligt väder, medan den bättre björnställaren antagligen blir våt, kall, tung av skräp i pälsen och trött snabbare.

Tänk, där tog vi bara två egenskaper och fokuserade på dem, och redan då blev det lite krångligt. Tänk dig då att det finns en hel uppsjö av olika egenskaper, alla som framträder olika starkt eller svagt hos olika individer och alla bidrar lika mycket till nästa generation. Allt detta ska övervägas, jämföras och utvärderas.

För att inte tala om att när man väl kommit fram till vilken hund som ska avlas på, ja då är det frågan om vilken hund den ska paras med. Vilka egenskaper som bör eller inte bör fördubblas. Eftersom avelshunden har syskon med mjukare päls, så kanske man ska se till att den tilltänkta partnern inte har syskon med mjukare päls ect ect.

Med andra ord; avel är så mycket mer än bara hund x + hund y = hund z.

Jag har ingenting emot de som faktiskt gör ett välplanerat, utstuderat och passionerat val att skapa en ny ras. Det är ett ofantligt stort projekt som kräver eldsjälar som outtröttligt kan arbeta för att skapa sin nya ras i upp emot 70 år, och ändå kanske inte lever den dagen rasen erkänns, om det ens någonsin sker. 

Till exempel skulle jag mer än gärna vara med i ett projekt om att skapa en ny, medelstor sällskapsras, eftersom det är något jag anser saknas bland alla dessa hundratals redan godkända raser. Förutom pudel finns det inga större hundar (40-50 cm) i Sällskapsgruppen, och det anser jag behövs. Om man dessutom skulle kunna få in en massa "fina färger" och blå ögon i denna sällskapsras så skulle man förhoppningsvis kunna få bukt med en del av den oseriösa blandrasaveln där man hipp som happ parar hundar med dessa fina färger och vackra ögon - vilka majoriteten av dessa är väldigt arbetande hundar, så som Australian Shepherd, Border Collie och Siberian Husky. Hundar som, surprise surprise, sällan är skapta för livet som sällskapshund.

Även en ny, medelstor men aktiv sällskapsras anser jag att det finns behov av.

Visst finns det bra blandrasavel och dålig renrasavel, det håller nog de flesta oavsett sida med om. (Även om jag känner att ödmjukheten om den dåliga aveln mest finns på renras-sidan..) Dock är "Men Jonas kastade ju sten på katten!" ingen ursäkt till varför man gjorde precis samma sak själv.

Vi föder ju upp Welsh springer spaniel och vet precis vad vi vill ha och gör ALDRIG NÅGONSIN en kombination som vi inte själva skulle kunna tänka oss att behålla en valp från, precis som det ska vara. Kan man inte till hundra procent stå bakom kombinationen så ska den inte göras. Att den är söt eller dylikt räcker inte, det ska vara anatomiskt korrekta, fysiskt friska och psykiskt bra hundar som kompletterar varandra. Vad avkomman och rasen generellt kommer må bra av är A och O när det gäller avel och där faller så väldigt många "blandrasuppfödare". Nej, man behöver absolut inte behålla en valp ur varje kull, det är inte hållbart, men man ska alltid kunna tänka sig det.

Jag tror att vi först som sist ska köpa att "ren ras" är något vi människor hittat på. Egentligen är det lika konstigt som vi hittat på att människor är adliga eller kungliga. Men när det gäller hundar kan vi till skillnad från människor hitta bevis för arter som har varit evolutionärt stabila, d v s en form av "äkthetsbevis" för den rasens användningsområde, utseende och generella beteenden. Vad som då krävs är väl historiska dokument, skrifter och avbildningar, för att säkra rasens långa existens, och då måste man väl titta på månghundraårig historia. Och då är det inte många raser som hänger med! Mer intressant är att diskutera beteenden, då rasens beteendemönster kan säga något om koppling till urhundsegenskaper. Och då skulle vi helt plötsligt prata om beteenden som bevis för "ren ras"? Detta är inte möjligt då urhundars bristande följsamhet anses vara "ouppfostrat" med dagens synsätt. Som mitt heideexempel ovan: låt säga att FCI godkänner den rasen…över natt går den från blandras till renras; spelar det egentligen någon roll för de som brukar hundarna?

#5 Så oerhört bra skrivet!

Det gäller att vara kräsen i vilken avels som helst. Jag klankar inte ner eller rynkar på näsan åt blandras eller renras. Det är personligt val man gör om man vill skaffa blandras eller renrasig hund.

Vad jag tycker är dok lite trist är att när någon visar sin valp så blir det en massa frågor, och sånt som inte helt hör till tråden. Är man nyfiken så kan man alltid skicka ett trevligt hej och frågorna via pm till trådskaparen :)

Det är väldigt sällan jag ser de som förespråkar blandrasavel delta i dessa trådar om just renras-/blandrasavel.

Håller helt med #5, så klockrent skrivet!

#5 Otroligt bra skrivet Fisherling ;-)

Åh tack alla! 😊 Ibland lyckas jag tydligen få ner mina tankar på ett vettigt sätt 👍

#7 Riktigt så enkelt är det inte. En adlig människa är enbart adlig för att någon i tidigare generation  gjort något bra enligt kungen. Adeln gifter sig inte enbart med andra adliga, adligheten går enbart i arv på mannens sida. Den adliga mannen som ärvt sin adlighet från farfars far behöver inte göra samma bra sak som farfars far för att hans barn ska bli adliga. Den adliga kvinnan får aldrig adliga barn om hon inte gifter sig med en annan adlig. Samma med kunga familjer.
En hundras däremot är avlad på egenskaper. Du kan aldrig jämföra en Rottweiler och Chihuahua i egenskaper, mentalitet, hälsa och utseende på samma sätt som du kan jämföra en adlig person med killen som jobbar på Ica.
Visst människan har hittat på uttrycket renras, men en renrasig hund har ett syfte.

Det som är trist med avel är för det första är att det är på tok för enkelt att avla idag. På alla djur.
Hur många kattungar föds inte varje år? 
Kaninungar?
Hur många av dessa är inte ''min hona är så speciell och jag har vänner som vill ha en unge''?
Men mer planering eller kunskap finns inte än så.

Hur många gånger har vi inte i polarhundsgrupperna fått avstyra annonser som barkat ut totalt, då någon skrivit ett ''Vi har en tik som är snäll och fin. Vi vill gärna ha en söt valp efter henne. Har du en hane så skriv och skicka bild. Hon löper nu.'' och sen när man frågat om tikens dragintresse, meriter, stamtavla, linjer, mentalitet etc. så får man ett ''Hon är inte renrasig men jättefin ändå''.

Att ta en valpkull är inte en rättighet. Det är ett privilegium att få äga och ha en hund vid sin sida som lämpar sig för avel.

Jag är dåligt insatt i de rena raser som ex Mops och Fralla som trots att de är renrasiga tampas med mycket sjukdomar och hälsoproblem.

Sen finns inget ''Bara för att du avlar renrasigt enligt SKK är du seriös''. 
Det finns en uppsjö av idioter bland SKK uppfödare också som avlar utan större intresse av rasens framtid och hälsostatusar.
Det finns folk till allt och lite till.

Håller i övrigt med #5.
All avel som inte är genomtänkt och seriös är av ondo.
Avel som endast handlar om att få fram söta valpar efter sin såå unika tik.
**ALLA djur är liksom vi människor unika och speciella.
**Men man kan inte använda endast det som grund för avel.

Att avla och ta en valpkull är en lång och hård process.
Det innehåller mycket mer än man kanske först tror.
Att skapa en ''ny'' ras är så mycket mer än att tik A och hane B gör valpar tillsammans och vips så är det en ny ras och alla sjukdomar i A och Bs raser försvinner.
Att ta ansvar för en valpkull som kommer till världen är så mycket mer än det man tror att det är.

#14 Alla levande varelser har ett syfte, nämligen det egna. Du utgår ifrån människans makt att definiera hundens korrekta syfte. Det är någonting annat…

Ang adlig så spelar inte utnämningsordningen någon roll; det var ju ett exempel för att belysa en maktordning där något anses vara "finare" än andra varianter…"blått blod" brukar vara en känd benämning.

#16 Fast så lätt är det ju inte. När man pratar renras/blandras är det ofta seriöst/oseriöst man pratar om. Inte vad som är finare än den andra. Varför det är så är för att hundarna har stamtavla, man kan se föräldrar, föräldrarnas föräldrar och därefter vad hundarna är testade för. Sen finns det seriösa blandrasavlare (syfte och prestation)och oseriösa renrasavlare men det vet nog alla om. När man säger att blandrasavel inte har något syfte är det ofta för att hundarna är billigare, blir vandringspokaler eller helt enkelt kommer till inte så bra hem. Sen finns det undantag såklart, det har ingen sagt något om.

Om nu rasaveln är så seriös och bra, hur kommer det sig då av vi generellt sett får sämre och sämre hundar, både fysiskt och mentalt? Detta trots stamtavlor och att man kan följa åtminstone den fysiska hälsostatusen vad gäller i varje fall några defekter generationer tillbaka? Obs att jag inte säger att ALLA hundar av ALLA raser, men jag tror nog man kan säga att uvecklingen generellt har varit sådan

Jag tror att jag vet svaret. Det är därför att det ofta avlas på uställningsmeriter snarare än hälsa och god funktion och att man krymper genpoolen genom att avla på ett begränsat antal individer, speciellt då på hanhundssidan. Särskilt inom små raser med få individer och redan begränsad genpool kan så klart sådant snabbt  bli förödande. Jag *tror* detta har blivit bättre, men en tid var det väldigt vanligt att högt meriterade hanar fick mycket stor avkomma. Inte genetiskt sunt. "Tomten är far till alla barnen" skulle man kunna säga i vissa fall.

Jag har själv bara haft renrasiga hundar, men jag kan inte påstå att jag känner någon större respekt för renrasaveln i stort och vad jag faktiskt tycker är kennelklubbarnas misslyckande.

#18 Men gud, man undrar om du läser eller bara väljer ut saker som passar att svara på?

#18 Jag tar gärna del av den statistiken som du baserar din kommentar på. "Generellt "

#19 Det var inte ett direkt svar till dig. Ledsen om det verkade så. Snarare var det tänkt som en kommentar om rasavel som ofta betraktas som "seriös" bara för att det man gör registreras. Du sa INTE att det var så. Jag borde ha varit tydligare med att jag inte svarade på ditt inlägg.

#17 Jag tycker fortfarande att det är människans perspektiv på hundars (djurliv) existens som styr diskussionen. Hundar väljer inte partner utifrån de kriterier du/ni framför, de väljer partner utifrån drifter och överlevnad. Och igen; ser man till hundar som är hårt arbetande, exempelvis inom jakten,  föreligger inga tydliga problem med dessa djur. Och deras syfte är uppenbart!

#22 Men ingen har väl sagt något negativt om prestationsaveln (tex dom tyska jakthundar du nämnde ett par inlägg upp)?
Dom tas fram för ett klart syfte och har en god hälsa för att man är noga med vilka (ras)hundar man korsar och utan en god hälsa kan dom inte uppfylla sitt syfte (som tex draghundar eller jakthundar).
Det säger ju sig självt. 🙂

#22 Fast den där korsningen är ju totalt meningslös eftersom att tyskar oftast är bra grishundar. Både i Sverige och i Tyskland. Jaktterriern är en frisk och bra ras. Visst finns det korsningar inom jakt som är bra, både sk gråwachtel och gråterrier men det finns inte dåligt med renraser heller. Knappast så det behövs massa korsningar för bra grishundar liksom. Du kan inte jämföra prestationsavel med kreti och pletis sällskapsavel.

#24 ointressant att prata om olika former av avel när hundarna själva knappast skulle bry sig om de anledningar vi människor föredrar. Raser är från början till slut en mänsklig konstruktion. Alla hundar som lever i det vilda eller som är förvildade gatuhundar är alla prestationshundar, arbetar för att överleva, och reproducera vid möjlighet, inte efter val.

#25 Fast lite val gör de. Tycker inte tiken om hanen, eller hanen inte om tiken, så blir det inte någon parning. Det gäller alla hundar, oavsett om de är rashundar eller förvildade gatuhundar. De tar inte bara första bästa, de ska falla i smaken också 😃

#26 Absolut! Och min jycke kan tänka sig nästan vem som helst…inte minst kastrerade hanar🤔

#25 Just för att det är en mänsklig konstruktion med rashundar så tycker jag det är extra viktigt att det inte tas kullar "bara för att".
Ska vi människor in och styra och ställa vem som paras med vem så tycker jag att det ska vara en mening med det också.
Alla (de flesta iaf) hundar har driften att föröka sig och om min älskade tik (om jag hade haft en) skulle få leva ut den driften så vill jag se till att avkomman blir så bra som möjligt.
Jag vill inte riskera hennes hälsa (eller tom liv) bara för att hon ska "få bli mamma".

Jag  har fött upp en kull med nio valpar med fyra raser i, men det var inget jag valde för hon blev tjuvparad med grannens hund. Men det blev fina och trevliga valpar.

#28 i naturen klarar djuren detta betydligt bättre utan vår inblandning. Oönskade eller ofullständiga exemplar dödas antingen av moder eller av andra djur. Jag förstår argument för kontrollerad avel, men det kan inte vara ett argument för varför inte blandraser har samma status eller är lika betydelsefulla för sina syften eller ägare. Jag utgår ifrån att man tycker om djuret, inte djurets utseende. Eller, tyckar man mindre om ett välskapt djur om det inte är någon speciell ras? En trevlig hund är en trevlig hund o s v. Förstår verkligen inte den här debatten som egentligen handlar om blåsa upp den renrasiga avelns mycket osäkra fördelar. Det blir väldigt pretentiöst …

#30 

Vad jag vet är det inte en enda person här i tråden som klankat ner på blandrashundar. Snarare tvärt om, att prestationsaveln kan vara bra så mycket bättre än viss renrasavel. 

Det är klart att naturligt urval hos förvildade hundar är en väldigt effektiv metod för att få fram friska individer (om de nu inte drabbas av andra åkommor, som rabies eller skabb, eller dör av svält, eller blir misshandlade till döds, eller påkörda), men nu är vi inblandade. Nu är vi människor faktiskt med i leken, och vi har en skyldighet mot våra hundar att avla för de framtida generationers bästa hälsa, mentalitet och syfte. 

Klart att inte alla gör det inom renrasaveln, och det är bedrövligt. Dock är det lätt att ta reda på vilka som avlar för hundarnas bästa, eftersom allt finns dokumenterat. Det gäller bara att vara nyfiken.

Det är ju inte som att majoriteten av blandrasavlare har någon som helst koll på hundarnas hälsa eller lämplighet att tas in i avel, men hunden är ju söt och vill bli mamma/pappa, och så kan man tjäna en slant.. 🤓

Underbara Fisherling, tack för att du är en sån fena på att formulera precis vad jag själv vill få fram när det blir skrivkramp och hjärnsläpp här! 👍😃

Haha tack, jag försöker! 😃

#31 det är ju renrasaveln som just genom utseende ("söta") och ekonomi ("tjäna en slant") stått och fortfarande står för dessa problem. Kan verkligen inte förstå varför blandraspopulationen ska få stå i skamvrån för det? Om vi människor är inblandade, så har vi möjlighet att tänka om på många olika sätt. Men så länge som våra idéer får styra djurens utseende och användningsområde kommer djuren få problem. Det är lika uppenbart som att oljebranschen aldrig kommer att vara miljövänlig, även om det finns "grön slang"…

#34 I renrasaveln så har hundens utseende främst styrts av att det ska vara det mest praktiska och fördelaktiga för rasens uppgift (detsamma gäller prestationsavel).
För att vara en bra jakt-, vall-, drag-, gårds- eller vakthund har hunden inget behov av att anses vara "söt".
Är inte BC:s motto "Brains Before Beauty"?
Undantaget i rasaveln är en del av sällskapsraserna som togs fram efter vad societetsdamerna tyckte var vackert och på "modet". Trots detta är tex Bichon Havanais en frisk ras, fast den mer eller mindre endast avlas på utseende och karaktär genom åren.

En seriös uppfödare tjänar inte många kronor på varje valp den säljer.
Flera trådar har tagit upp alla kostnader det innebär att meritera avelstik, göra diverse hälsotester och sen föda upp en kull valpar.
Seriösa uppfödare avlar för att berika och bevara sin ras, inte för att tjäna pengar.

Hur många blandisuppfödare lägger ner så mycket pengar på sin valpkull?
(Återigen, prestationsavel undantagen)
Riktiga skojare har sen mage att ta ut en prislapp som om det vore en renras (efter meriterade och hälsotestade föräldradjur).

Vem är det som tjänar pengar på avel egentligen?

_"Men så länge som våra idéer får styra djurens utseende och användningsområde kommer djuren få problem."
_Där tycker jag sk Designer Dogs är ett bra exempel på medveten avel som är ett säkert sätt att ge både hundar och ägare problem.

Tillägg #35 Självklart finns det också fräcka skojare inom renrasavel.
Men om man är en seriös uppfödare så förstår jag inte varför man väljer att ta fram blandras-kullar…

#35 Som tillägg till ditt inlägg så kan jag säga att man faktiskt inte tjänar någonting på att föda upp hundar, man går alltid back.

#37 Anade nästan det, tackar för rättelse!

#34 Som tidigare sagts så tjänar seriösa uppfödare ingenting på sin uppfödning. Hälsotester, bra foder, kurser, meritering, tävlingskostnader, parningsavgifter ect gör att de kanske som bäst går plus minus noll. Din teori om att all rasavel ger sjuka hundar låter lite som att den enbart är baserad på de sjukaste "söta" raserna där utseendet är roten till hälsoproblemen, så som Chow Chow, Shar Pei, Mops, Fransk Bulldog, Engelsk Bulldog m.fl. Åter igen; Ja, det finns dålig renrasavel. Majoriteten av utställningsaveln skapar problem hos hundar, ibland exteriört pch hälsomässigt, ibland på det mentala planet. Jag är extremt emot sådan utställningsavel då jag inte anser att de har framtida generationers bästa i åtanke, utan tänker bara på nästa fina rosett. Men sen finns det faktiskt raser som inte lider av att vara söta utställningshundar, så som Bichon Frisé och Pudel, båda väldigt friska raser och med en relativt jämn mentalitet. Man kan inte dra alla över en kam, varken med renrasaveln eller blandrasaveln.

#34 Det är ju ungefär det jag säger: Ha gärna en debatt om fungerande avel, men ha inte den med blandrashundar som jämförelse! Jämför istället inom aveln eller för en öppen debatt om raser som uppenbarligen inte har några andra syften än att tillgodose människors futtiga behov. Det går att ta flera exempel om aggressiv avel och hur raser påverkats av det. Har ex King Charles Cavalier då något syfte?

#40 Min ras ursprungliga syfte var att delta i strid med romarna och dra av soldater från hästryggen och vakta lägret om natten. Sedan vart den en framgångsrik jakthund hos kelterna.
Från 1700-talets slut är den en sällskapshund men har kvar en del av sin vakt och framförallt sin jaktlust. Den sistnämnda går utmärkt att tillfredsställa med vinthundarnas paradgren Lure Coursing.
Borde raser dö ut allteftersom deras ursprungliga syfte försvinner fast det går att ge hunden ett likvärdig form av uppgift och aktivering?

Skillnaden är återigen, att om du köper en renrashund som är framtagen som en sällskapshund, tex Cavalier, från en duktig uppfödare så har du en annan kontroll av vad du köper och vilken avel du stödjer.
Du kan ha som krav på den kennel du väljer att hundarna ska ha godkända hälsotester, även bakåt i leden, du kan ha som krav att avelsdjuren har meriterats i grenar som du vill satsa på.
Köper du en Cavalier så är du rätt så säker på vad du får för typ av hund.

Om du köper en blandrashund för sällskap så får du förlita dig så mycket mer på säljarens ord.
Det kan vara oklart vilka raser hunden innehåller, hur hälsan ser ut bakåt i leden, vilka egenskaper som slår igenom, hur stor hunden blir och vilken pälstyp den får, om det är en blandis flera led bakåt så vet du inte heller om det förekommer inavel i linjen.
Det är så mycket svårare att veta vilken typ av avel du stödjer.
Vilken typ av hund du får blir mer ett lotteri.
Naturligtvis så får vissa en riktig jackpothund men andra drar en nitlott.

#40

Fast du får nog tåla att det alltid kommer finnas en jämförelse, eftersom majoriteten av blandrasaveln (och där ingår oregistrerade renraser) är väldigt dålig. 

Och även om det finns dålig renrasavel finns det fortfarande möjlighet att som valpköpare ta reda på huruvida uppfödare gör det bästa för sin ras eller inte. Allt finns registrerat, man kan kolla hälsotester, alla mentalbeskrivningar, alla tävlingar eller avsaknad av dessa. Allt finns att kolla upp, och därför faller inte skulden enbart på de dåliga renrasuppfödarna, utan även ignoranta valpköpare. Frågar valpköparna inget om hälsan som inte går att läsa sig till på t.ex hunddata, ja då behöver inte uppfödarna tänka så mycket på det. Ställer man inte krav kommer kraven aldrig att höjas. 

Valpköpare har en otrolig makt när det kommer till vilket håll aveln går; om folk skulle sluta köpa Cavalier King Charles som har syringomyelia, hjärtfel eller andra problem i sin nära släkt eller från föräldrar som är otestade för såna problem, då skulle uppfödarna bli så illa tvungna att testa hundarna och se till att släkten blir så fri från dessa problem som möjligt.

Inget av detta sker i blandrasaveln (prestationsavel borträknad). Det finns ingen möjlighet att kolla upp någonting, du vet inte ens om hunden som påstås vara pappan ens är det.

Självklart uppfödare säger att man alltid går back, dom vill ju inte ha konkurrens, seriösa uppfödare säljer ju sina valpar för runt 12-18k, får man runt 5-9 valpar så tjänar man faktiskt in det man lägger ut för hane, besktning, stamtavlor osv. Om man inte råkar ut för något plötsligt med dräktigheten eller olycka med förlossning. Självklart så ska man ju inte gå in med inställningen att tjäna pengar men att säga att uppfödare ALLTID går back är inte helt rätt…

#43 …"vill ju inte ha konkurrens"? 🤔
Vilka ser kennlarna som konkurrenter menar du?

Ang uppfödning så kan du ju gå in på Kennel iFokus och fråga hur mycket dom tjänar på sin avel.

#43 Va? Det var det konstigaste jag hört. Kennlar samarbetar om något. Går liksom inte att konkurrera när man är beroende av andra kennlars hundar för sitt eget avelsarbete.

#44 om kleti och pleti visste att man tjänade på att ha valpkullar så skulle ju förre söka sig till mer seriösa kullar eftersom de då kan köpa en lite billigare hund hos nån som vet att man tjänar in det

#46 Fast kleti och pleti tror att man tjänar på att ha valpkullar. Och tyvärr tjänar de också pengar på det, eftersom de inte gör några hälsotester, de gör inte mentalbeskrivningar, de meriterar inte hundarna, valparna föds upp på billigaste skräpfodret och krängs på blocket för överdrivet höga summor, ofta uppemot 8.000, nästan lika mycket som en renrasig.

En seriös uppfödare har massvis med kostnader en köksavlare helt enkelt inte har.

Och så länge valpköparna inte kräver mer av dessa köksavlare, så kommer de fortsätta tjäna pengar.

#46 Men vad är det för resonemang?!
Om man har något vett i skallen som blivande hundägare så väljer man väl för sjutton inte bort något "seriöst" mot något "billigt" när det handlar om levande varelser? Då kan man lika gärna spara ännu mer pengar och köpa en plyschhund.

Just ja…är ju bara att gå in på Blocket för att hitta dom där "billiga" valparna igen,
antingen redan efter ett par veckor för att man själv eller någon i familjen blivit "allergisk" eller 8-14 månader senare som akuta omplaceringar av unghundar…

Den enda renrasiga hundavel som möjligen skulle kunna gå plus är de som inte meriterar och har en hane och en tik och gör om denna kombination så många gånger det är lagligt. Detta är dock inte seriös avel och ser inte till det bästa för rasen.

Annars är det bara att kolla in på blocket, om det är någon som tjänar pengar på hundvalpar är det de som säljer blandrasvalpar för nära priset av en renrasig, utan att ha hälsotestat eller meriterat föräldrarna. 

Min mamma är uppfödare och har aldrig gått plus på någon valpkull, ett år gick hon dock plus minus noll, året innan gick hon back runt 100.000 p.g.a. import av ny avelshane, röntgen, MH, foder, kurser, meritering, veterinär (vaccinationer, besiktning, avmaskning), språngavgift + avgift per valp till hanhundsägaren, ledigt från jobbet i cirka nio veckor i samband med födsel och valptiden. 

Att påstå att en seriös uppfödare av renrasiga hundar gör det för att tjäna pengar är lågt och nedvärderande av deras slit, tid, omsorg, kunskap och pengar de lägger in i sin avel för att få fram friska och typiska individer.

#47 Fast som jag sa i första inlägget så tjänar en seriös uppfödare in pengarna också, inte lika mycket som en oseriös uppfödare såklart men att säga att de går back varje gång är inte helt rätt. #48 jag blir förvånad att du blir förvånad av det jag skrev? Kommer det som en nyhet att det finns människor som hellre väljer en billig hund från en oseriös uppfödare än en dyrare seriös?

#50 Förvånad blev jag inte, mer förfärad av hur folk (fortfarande) resonerar i frågan. Att folk hellre tänker på sin plånbok än vilken typ av avel man stödjer.

Det finns förfärligt många renrasiga hundar med papper som säljs eller överlåts på Blocket… Argumenten håller inte. Oavsett hundens bakgrund: är den älskad, frisk och fyller vissa önskade syften (inklusive king Charles !) så är det en bra hund. Det märkliga med den här diskussionen är att hundars kvalitet och relation till sina ägare ska bedömas utifrån sin bakgrund…lite väl platt, tycker jag.

#52 Jag förstår inte hur du kunnat tolka inläggen på det viset.  Det är inte vad folk har skrivit.

#52 Jag håller med Hera.
Är det några argument som inte håller så tycker jag det är dina Janval.
Vart har någon skrivit något negativt om blandraser som individer?

#53 #54 ni kan knappast mena att ni kan diskutera hundar i grupp utan att det påverkar på individnivå och att det ytterst inkluderar alla hundar!! Eller menar ni att ni kan göra bedömning i alla enskilda fall? Det är ju just därför detta inte går att diskutera som princip. Jo, diskussioner har förts i jämförelse med s K blandrasuppfödning, det är ju bara att LÄSA tråden! Jo, det är den etablerade aveln som stått för de stora skandalerna: Det krävdes ett veterinärupprop för att uppmärksamma plattnosarnas situation…inte ägare eller uppfödare.

#55 ?

#55 Håller med Hera igen. ???
Jag tror jag lämnar tråden nu för det känns som du vinklar, förvränger och tolkar in lite vad du vill i både vad jag skriver och ämnet i sig och då blir det svårt att föra en givande diskussion.

#55 Jag tror du måste backa ett steg, ta ett andetag och ta en till titt på vad det är vi faktiskt skriver. 

Det faktum att vi kritiserar viss avel (igen, inom både renras och blandras) innebär absolut inte att vi kritiserar individerna; vi kritiserar praktiken och människorna bakom. Om något tycker vi synd om hundarna som ofta får lida på grund av denna oansvariga avel.

Om jag säger "Jag hatar verkligen krig", är det då rimligt för dig att gorma "Så du hatar soldaterna som kämpar och riskerar sina liv i hopp om fred?!"

Svaret är nej, det är inte rimligt och det inbjuder inte till en vettig diskussion. Det kommer aldrig leda till att båda parter får samma chans att framföra sina tankar på ett civiliserat vis. Det kommer aldrig leda till att någon ändrar sin åsikt, snarare tvärt om, det lär stålsätta båda sidors åsikter och göra dem ovilliga att delta i nästa diskussion. Detta leder till att de enbart söker upp folk med samma uppfattning som de själva och violá - där har du början på alla extremiströrelser någonsin.

Att inte uppfödarna och ägarna kunde komma underfund med plattnosproblemet och att det krävdes ett veterinärupprop för att föra saken framåt är såklart ett enormt misslyckande. Vi (eller jag iallafall, men det känns som att många här delar samma åsikt, så jag ger mig tillåtelse att skriva vi) har redan pratat om att den sortens avel är förkastlig. Vi stödjer den inte. 

Sen kan du inte påstå att blandrasaveln inte bidrar till plattnosproblemet, titta bara på de otaliga plattnosblandningarna på blocket - gärna blandar man två plattnosar med varandra, så som mops och fralla, och dessa hundar är ju dessutom ofta bottenskrapet av renrasaveln - de duger inte för att få registrera valpar och skickas därför in i blandrasaveln av enbart känslomässiga eller ekonomiska skäl.

Jag personligen har aldrig gett något stöd till extremavel och avrått alla jag kunnat från blandraser, raser eller linjer som jag anser lider av sin exteriör eller mentalitet.

#43 Ursäkta men vad sitter du och skriver? Jag hoppas verkligen att du skämtar nu för det där är så fel som det kan bli. Vadå inte vill ha konkurrens?! Ja, man har en  massa pengar efter en valpkull om inget går fel men det går inte att enbart räkna utgifterna för just kullen, man måste räkna allt. Från dag ett med tiken i sin ägo tills den dag hon dör. Allt foder, alla försäkringar, allt. Man. Går. ALLTID. Back.

Redigerade bort svordomarna. Försök att tänka på språkbruket. // med-medis Herveaux

En BRA hund är en BRA hund oavsett vilken avelstradition som ligger bakom, det finns ingen anledning att skapa någon sorts motsättning i form av enkla för och emot argument. Jag trodde att det var hundarnas väl och ve som var i fokus och då kan ingen kontrollera var de bästa exemplaren kommer ifrån. Så enkelt är det…

#60

Så om en hund som blir världsstjärna och är världens bästa hund på alla sätt och vis har syskon som alla dött eller blivit avlivade på grund av olika åkommor, hälsorelaterade eller på grund av mentaliteten, då ställer du dig gärna bakom den aveln och hejar på?

#60 Det är ju ingen som har sagt att en blandras inte kan vara en bra hund. Min pappa och hans fru har en blandras, underbar hund men aveln bakom är förkastlig. Hon såldes som oreggad renras för att tiken var för gammal för att få valpar enligt SKK:s regler. Det var alltså en riktigt gammal tik som parades och det är ju vansinne. Där tycker jag inte att hundarnas "väl och ve" varit i fokus. Snarare har man sett en chans att tjäna lite pengar.
Men aveln bakom har ju inte gjort hunden till en sämre hund på individnivå. Däremot har tiken som fick bära henne utsatts för en onödig, kanske till och med olaglig, dräktighet som förmodligen tärt enormt på henne. Det är inte okej!

Blandrasaveln tar oftast inte hänsyn till sjukdomar eller mentala problem som kan finnas hos hunden. Renrasiga hundar har däremot ofta krav på vissa tester för att överhuvudtaget få regga valparna. Uppfödare är dessutom i de flesta fallen väldigt måna om sina raser och vill föra dem framåt. Seriösa blandrasavlare är däremot en sällsynthet om det inte handlar om prestationsavel. Ingenting med det här har ju däremot att göra med -avkommorna- inom blandrasaveln. Det är klart att det kommer underbara individer från oseriös avel också, ibland har man liksom tur.

Men jag skulle aldrig våga chansa. Jag har haft sjuka djur och djur som dött för mig, har jag då chansen att se att det är en liten risk att en sjukdom dyker upp så tar jag ju hellre den. Dessutom kan jag få förmånen att inte bara träffa mammatiken, utan även släktingar och pappan och därmed bilda mig en uppfattning om temperament och mentalitet. Det förekommer sällan i blandrasaveln. Nej, jag skulle alla dagar stödja den seriösa renrasaveln, jag vill veta på ett ungefär vad jag kommer få i koppeländen. Och oavsett vilket så vet jag ju att det kommer bli en älskad individ som kommer från ett seriöst hem. Istället för en älskad individ med en sämre bakgrund som jag inte skulle vilja stödja.

Jag är varken för eller emot men jag har köpt en valp på en kennel där dom födde upp två raser, och min var en blandning av dom två raserna.

#61 ditt exempel är påhittat (vilket säger något), men, i många avlade kullar finns stora variationer mellan individerna, även vad gäller deras "avlade syften". Särskilt stora skillnader finns i beteende och temperament, men det betyder inte att hunden inte är korrekt. Ska man ta bort två hundar av sju i en kull för att hundarna inte exempelvis vill jaga? #62 vet inte hur gammal du är, men avelsbranschen har i flera decennier gjort sig ökända för att använda tikar till rena dräktighetsmaskiner med påföljd att de dött för tidigt med utslitna kroppar. Och med dina exempel som utgångspunkt, skulle väl det även kunna gälla för "prestationsaveln", eller har du full koll på den? Låter mest som ett önsketänkande…

#64 Jag tror att de till och med är extra försiktiga inom prestationsaveln då de hundarna det avlas på redan från början är högpresterande hundar med goda meriter inom jakt eller drag. Det är ytterst tveksamt att någon skulle vilja riskera att bli av med den meriterade hunden, och därmed blir de hundarna heller inte utslitna i avel.
Inom renraserna är det dessutom bestämt att du inte får ta för många kullar eller avla på för gamla djur. Det krävs ju exempelvis veterinärintyg när tiken uppnått en viss ålder.  Och sedan kommer åldern då tiken inte får paras alls, följer man inte dessa bestämmelser får man inte regga sin kull och därmed sållar man bort oansvariga uppfödare som bara tar kull på kull.

Nej, du kommer inte komma ifrån det faktum att renrasaveln, trots sina brister, är betydligt seriösare än blandrasaveln. Med detta sagt menas inte att inte blandrashundar kan vara helt underbara. Men varför stödja något så oseriöst när man kan få en underbar vän som avlats fram på ett sätt där man gjort vad man kan för att gardera sig mot sjukdomar och sett till att kolla upp mentalitet?

#64 

Jag skulle lika gärna kunnat dra ett annat exempel som stämma in på otalet oseriöst uppfödda hundar. Till exempel skulle jag kunna fråga;

Om det föds en kull på, säg 7 individer, varav tre blir jättefina, härliga, stabila familjemedlemmar. Dock blir resterande valpar vandringspokaler där till och med tre till slut måste avlivas på grund av sina problem. Tycker du då att det är en bra avel som du gärna ställer dig bakom och hejar på, på grund av att den ändå producerade tre bra hundar?

Och sen det där med att tikar är avelsmaskiner, ja, kanske inom blandrasaveln och den oregistrerade aveln, men inom SKK åker såna uppfödare ut med huvudet före.

Jag hejar inte på någon, däremot tror jag inte på de avelsregler som egentligen bara skapats för hundars exteriörer och som syftar till att hålla "marknaden" liten och till för de invigda. De flesta som har rashundar har liten koll på det historiska ursprunget och rasens egentliga kännetecken, kännetecken som domesticerats bort i decennier för att skapa en mer publikvänlig produkt. Men lycka till med framtida köp!

#67 

Du verkar ha lite galna konspirationsteorier. Tror nog jag ska ignorera dina "argument" hädanefter.

#68 och du verkar leva i en fantasi och önsketänkande… En sorts lobby för renras och fördomsfull mot blandras. Du har säkert gett flera på detta forum något att fundera över när du tycker saker.

#69 Det är dock du som skriver märkliga och verklighetsfrånvända kommentarer. Du saknar kunskap om renrasaveln och hittar istället på saker om den.

Dessutom förstår du uppenbarligen inte skillnad på AVELN och på individer. Ingen annan än du har pratar om hundarna. Tråden handlar om aveln.

Borde börjat poppa popcorn för länge sen asså.. 😎

#71 Redan fixat! *räcker över skålen*

#73 tackar! 😃

#73 #74 Jag fixade drickan för ikväll. *öppnar Colan* Pssst…

#69 Fast det du säger är ju rent av felaktigt och dina argument tagna ur luften.

Hur får du ens min kritik av all oseriös avel (där jag kritiserat både renras- och blandrasavel, men det verkar inte gå in i skallen på dig) till att jag är fördomsfull mot blandraser på individnivå?

#75 🥳🤗

#71 #73 #75

Riktigt äckligt beteende. Kan ni inte bete er som folk och beter er som nättroll istället borde ni åtminstone skämmas över er själva. Hoppas ni är stolta över att sänka hundar.ifokus nivå till densamma som facebooks kommentarsfält. Trodde den här sidan var lite bättre än så.

#70 hur kan man prata avel och hundar utan att det påverkar på individnivå? Du verkar tro att det handlar om Den Stora Hundboken… #76 kom igen, om du tror att du kan föra diskussion om vad som är rätt avel utan att kunna ge andra exempel än att några "ska tjäna pengar på söta valpar" så är det dags att växa in i rollen!

#79 Vet inte hur du inte kan förstå eller hur man förklarar att det är skillnad på att ogilla AVELN och på att ogilla blandraser. Att man ogillar aveln är INTE synonymt med att man ogillar hundarna. Det är inte något avancerat.

Så var vänlig och påstå inte saker som ingen har skrivit. Och säg inte åt andra att växa in i rollen när det är du som är ute och cyklar.

#79 

Det där var ett helt osammanhängande och felaktigt påstående. Dessutom tror jag inte ens du läste igenom det, för du verkar påstå att jag tycker "rätt avel" är att några "ska tjäna pengar på söta valpar". Så fel tror jag inte ens du lyckats vrida mina åsikter?

Jag har gett flera exempel på vad jag anser vara fel avel. Avel där exteriören och/eller mentaliteten leder till onödigt lidande hos hunden (andningsproblem, allergier, rädslor ect), avel med syfte att tjäna pengar (de typiska köksavlarna som varken häslotestar eller meriterar för att dra ner på kostnaderna och sedan tar hutlösa priser t.ex) och avel med ytligt känslomässiga grunder (hunden är ju så söt, vill bli mamma/pappa ect) är de värsta förbrytarna.

Jag tror absolut att jag kan föra en diskussion om vad som är rätt avel, dock tror jag du överskattar din egen förmåga att göra detsamma.

#78 Jag ber om ursäkt om någon tog illa vid sig, men jag finner det snudd på underhållande hur Janval vrider och vänder på andras inlägg och hur hen argumenterar här mot renrasavel med tanke på att denne i en annan tråd talar varmt om en renras och äger exemplar av nämnd renras.

Jag får uppfattningen att denna medlem tycker renrasavel är av ondo, så varför vill man då stödja den?

#81 dessbättre har jag god koll på hundavel och det faktum att jag äger en hund betyder inte att min uppfattning är färgat av det, pust, vet inte vilken nivå som passar här men det är ungefär som att äga en bil OCH vara miljövän…krångligt? #82 och sen var det du som tyckte detta är lustigt men jag accepterar att det är för komplicerat…jag stöder inte någonting som inte lämnar ifrån sig friska djur, och det tror jag inte att renrasaveln har monopol på. Men om ni säger att ni har 30 års erfarenhet av hund så förmodar jag att ni verkligen har koll på det ni säger…det tror jag inte ni har varför detta platsar bättre som insändare i Starlet.

#83 Ditt "svar" till mig har absolut ingenting med det jag skrev att göra. Där har du en av anledningarna till att du aldrig kommer kunna föra en vettig diskussion om hundavel.

Att jag bara har varit seriöst insatt i hundvärlden sedan två år tillbaka har ingenting med hur mycket kunskap jag har att göra. En människa som är nyfiken och öppensinnad kan lära sig bra såmycket mer på en månad än vad en människa som är fast i sina gamla vanor kan lära sig på 30 år.

#84 det sista du skrev 🥳👍 vill typ tatuera det i pannan på folk 😂

#83 Man behöver ingen vidare hunderfarenhet eller kunskap för att kunna skilja på seriös avel och oseriös avel.
Vill man så är det enkelt att ta reda på vad man bör ha koll på när man väljer valp.

Vi kan ju ta ditt exempel med bilar.
Jag vill köpa en bil, jag vill ha en bra bil (dvs en bra hund).
Vart ska jag då vända mig?

Alt. 1 En auktoriserad återförsäljare av märke X (dvs en seriös kennel)
Här vet jag vad jag får när jag betalar. Det är enkelt att göra research och bilarna är testade innan dom börjar säljas. Det är det dyraste alternativet i inköp men förhoppningsvis behöver jag inte besöka verkstaden på ett tag.
Eftersom säljaren har mycket att förlora på varje kund om denne blir missnöjd med köpet är det viktigt att allt funkar. Ett  kostsamt, men tryggt alternativ.

Alt. 2 Klassiska bilhandlar´n  av begagnade bilar (dvs oreggad rasavel)
Här blir det lite knivigare att göra sin hemläxa. Jag kan läsa om olika märken och modeller, men jag vet inte om det stämmer med bilen jag är intresserad av.
Alla papper man får med bilen…är dom äkta? Har dom fifflats med?
Säljaren pratar sig varm om hur bra bilen är, det är ju trots allt en märke X, men jag vet inte om jag vågar lita på det han säger. Han har tydligen många nöjda kunder…låter ju bra, men såna här verksamheter kan ju enkelt försvinna när det börjar gå emot. Priset är dock bra…men tänk på besiktningen…är allt verkligen OK?
Bilen kanske rullar i 20 år till eller två veckor.

Alt. 3 Hemmabyggt (dvs blandrasavel)
Alltid finns det någon som känner en händig typ som har en uppfixad bil att sälja. En hel del av originaldelarna har fått bytas ut, men nu är den som ny.
Nästan. Typ. Att göra research på den här bilen är rätt svårt då säljaren inte riktigt vet själv vartifrån diverse delar kom. Men den både startar och rullar.
Magkänslan påminner dock om den hos bilhandlar´n.
Säljaren har inget att förlora på den här affären, och jag kan antingen få min drömbil eller så kan jag bli stammis på verkstaden.
Prislappen är iof väldigt frestande, men är det värt att chansa? 

Jag vet vilket alternativ jag hade valt och det beslutet grundar jag inte på min erfarenhet eller kunskap om bilar (dvs hundar).
Snarare på min erfarenhet och kunskap om människor…

#86 Men vilken otroligt bra liknelse!

#86 Men vilken otroligt bra liknelse!

#87 Tack apportbocken! 🙂