Om man inte tränat bort det så är det helt naturligt, Hundar använder sin mun för att utforska, gosa, smaka, testa, Deras mun är som deras "händer" kan man väl säga. Jag vet många hundar som stoppar in folks armar i munnen men inte biter när dom hälsar. Vill man inte ha det beteendet går det att träna bort, Är det inget problem så spelar det ju ingen roll :)

Har träffat en gatuhund(vuxen) som viftade på svansen och bet löst i händerna när man hälsade på honom, tolkade det som att han var glad att se oss. Tolkade det inte alls negativt på nått sätt då han slutade på en gång då man visade att man inte gillade det men fortsatte lika överlyckligt att vifta på svansen och fjäska för oss. Tror det är lätt att träna bort genom att bara visa att beteendet inte uppskattas 🙂

Aa okej, vill bara va säker på att det inte är något dåligt tecken eller något man ska akta sig för, tex att de kan utvecklas till aggressivitet eller likn. Jag tycker att de är supergulligt eftersom han är så himla liten. Lite mindre gulligt tyckte jag de va när mormors flat lämnade en liter saliv på mina kläder ^^

Jag brukar stoppa in mina händer i Alphas mun och hålla i och så ibland när vi gosar eller busar. Han kan bita lite men oftast inte så hårt, och om han gör de hårt så säger jag stopp och då slutar han och fatta att jag inte vill mer. Ibland brukar han även "nagga" som vi kallar de haha, då typ biter han runt huden utan att bita tag i det? Typ så som dom gör när dom kliar sig själva, tycker de är lite mysigt ibland!

Retrievers gör så när dem är glada (självklart inte alla), fast där är det ju en nedärvd instinkt att hålla!! Vet inte hur det är med andra raser!!

#5 Funkar så på andra raser också, De jag vet om har varit brukshundar, Schäfrar osv. Kanske är lite mer flyg å fart hundar som får det? Har aldrig upplevt det med mindre hundar iaf (dock slickar dom och det kanske klassas som att använda munnen?)

Vår ens Papillon gör så, när han är glad, buser eller bara myser men på lite olika sätt. Ibland när han leker blir det lite väl hårt, men det är när han blir väldigt uppspelt och går igång. Inget som stör mig och har därför inte brytt mig om det.

Min ridgeback tog tag i mina underarmar när hon var riktigt glad eller kärvänlig, jag tyckte att det var lite mysigt ;-) . Däremot gjorde hon det inte på någon annan även om hon kände dem väl. Båda mina cairn har bitits i händerna när de har lekt, där får man dock styra upp lite för blir de för uppspelta blir det för hårt. Det är definitivt inte i aggressivitet utan av lekfullhet men man får lära dem var gränsen går - blir det för hårt så avslutas leken helt enkelt. Däremot är det faktiskt ingen av våra sex labbar som gör det, de snor ens skor istället :-D .

Det beror väl på. Jag hade en liten cairnterrierblandis som brukade greppa underarmen när jag kom hem. Det upplevde jag enbart gulligt! Min malinois kan nafsa under lek. Det finns inga aggressioner i hennes beteende och hon nafsar inte heller hårt. Det är dock oftast en indikation på att hon börjar varva upp och bryter jag det inte då, är risken stor att det slår över (då blir det både hårdare bett + kamp). Samma hund ligger gärna och snuttar/gnager på mina händer vid mys eller innan vi ska sova och det är helt okej, i de situationerna är hon lugn och vill bara ha något i munnen!

Säger som #5 många hundar vill hålla i något i munnen när de blir glada. Min Grand danois vill alltid ta tag i min hand eller arm när jag kommer hem tex, när vi kelar eller leker. Kladdigt, dreggligt och inte så roligt men hon gör det mindre och mindre, jag ger godis och ber henne sitta eller så ger jag en leksak i munnen istället. Desto mysigare och gulligare när min chinese crested vill leka och ska tugga på händerna/fingrarna hehe.

Ja det är ju faktiskt väldigt gulligt! Specielllt när man har en sån liten hund tycker jag, min slemmar ju inget utan gnager väldigt löst och slickar typ :) Det är bra att ingen upplevt att det varit början på agressivitet eller liknande!

Inget jag nånsin sett som ett problem eller brytt mig om, oftast var det en del av leken när jag hade hund. Brukade låta dem hålla i knytnäven ibland när man "brottades". Ser ofta kommentarer, särskilt utomlands ifrån, att det på nått sätt är ett farligt beteende som måste tränas bort. Håller inte alls med, hunden fattar skillnaden på att ta ett löst tag och att bita…

Tycker snarare det är ganska viktigt att det inte är nån stor grej med händer i munnen, då det garanterat kommer behövas nångång att man måste bända ut nått skadligt hunden har plockat upp/som har fastnat i munnen på nått vis. Har fått bända ut pinnar och annat som fastnat, och hade verkligen inte velat ha en situation där det vore värsta grejen att hålla isär munnen och rota ut nått som kan skada hunden.

Ja, det där är så konstigt! Munnen är ju det enda hundar har liksom. Det är som att säga att det är farligt om någon håller en i handen för nästa gång hen kanske försöker slita av en armen eller ger en en rak höger. Vi kan både slå och smeka med våra händer. Hundar är lika flexibla med munnen.

Har undrat lite på det när folk snackar om valpar. Hur tänker ni där?

Man läser ju verkligen överallt att folk har en massa strategier för att STOPPA valparna från att nafsa på dem, till varje pris typ. Kan inte räkna hur många gånger jag har sett rådet tex att "skrika som en stucken gris". Jag vet inte om jag riktigt håller med om att det skall behövas. Jag tänker mer att ok, det gör väl lite ont och kan vara irriterande om de nafsar med sina små och ganska vassa tänder, men är det inte mer rimligt att bara se till att de har bra saker att gnaga på? Förstås tycker jag att man kan säga ifrån lugnt och bestämt för att de ska förstå vad de inte ska bita på (och ge dem ett alternativ), men det där med att skrika som en galning har jag aldrig fattat.. Och som sagt, bett och "attack" är ju nått helt annat.

#14 Ja har du en större ras som gnager med valptänder på din hand är det inte "lite" ont det gör faktiskt. Speciellt inte om det är en riktig bitare, Jag skrek som en stucken gris/valp som skadas för då uppfattade min valp ganska bra att jag fick ont, Utvecklade det senare till att säga "ajaj", Såfort han släppte mig med tänderna berömde jag och gav godis/ben eller lekte.

Ja, det gör ont! Valpen måste ju lära sig att inte ta för hårt. Jag har läst att hundar har tjockast hud bland däggdjuren och mycket färre smärtreceptorer än vi. De måste alltså lära sig att vi är mycket känsligare än hundsläktingarna som de övat på innan.