Jag är inte perfekt, och det är ingen!! Bara man inte gör saker som skadar hunden och inte gör det för ofta så ska du inte känna dig dålig!!

Nej, nej, nej.. Är långt ifrån perfekt! Det är mycket lättare att verka perfekt i teorin (i skrift) än i verkligheten. På internet delar man ju sina bästa råd, finaste bilder, sötaste minnen osv.. Vi borde dela med oss av våra misstag också :)

Pfft, jag tvivlar på att folk är perfekta hela tiden. Jag blir irriterad ibland, ryter åt hunden, stampar i marken ect. Dock bryter jag alltid det med att bli glad och myser med hunden för jag får så dåligt samvete. Det hela brukar vara över på typ 5 sek. Jag tror inte att folk gillar att skriva om saker de gör fel :P

jag är inte perfekt,ibland skriker ja när dom skäller för ingenting,men fortfarande så varje dag när jag kommer hem så skriker dom av glädje och viftar på svansen och ska pussas o hoppa upp i famnen haha. Man måste lära dom också,men man ska aldrig ALDRIG slå sin hund,inte så dom får ont eller överhuvudtagen så är det fel att slå djur.

Jag är långt ifrån perfekt.
Jag har två stora hundar, och jag blir frustrerad och irriterad, Speciellt på den äldre, HON vet vad hon ska göra, HON VET reglerna men hon ska bara göra raka motsattsen för valpen gör det. 
Jag har kämpat med henne i över 5år, hon är en problemhund, Hon hade varit 90% perfekt i kanske 1,5år innan valpen kom, Jag var lite uttråkad så jag tänkte att valpen skulle sätta lite krydda i vardagen, LITE KRYDDA, Men jag fick wasabi och chilli rakt i ögonen istället.
Man lär sig sina egna hundar, och metoder som funkar på dom, Jag ryckte tag i min valp för någon månad sen för han försökte hugga min mammas dvärgpudel, Där fick jag nog. 
Jag försöker göra det bästa för alla situationer, Men ibland är man verkligen inte på humör, Då går jag korta otränade rundor, och släpper dom lösa för att dom ska få leka av sig.

När jag köpte min tik var jag 18år, jag fick tips och tricks ifrån alla hålla, alla människor, Så min tik blev uppfostrad med att bli ryckt i, nypen, lite CM liknande metoder helt enkelt, Och hon vart värre (hon var redan innan detta en problemhund). Jag ändrade metoder och försökte köra positivt men det var omöjligt i vissa stunder (trodde jag). När jag fick egen lägenhet och flyttade hemifrån ändrades alls, Jag hittade massa nya metoder, Och jag och tiken fick en underbar relation. Jag körde jätte mycket med henne och vi fann varandra inte bara som hund och ägare, utan som varandras. Vi älskar varandra. 

Jag är inte perfektnågonstans, Jag gör misstag i allt, varje dag. Jag bara fortsätter kämpa.

En gång sprang mina hundar för dom trodde någon knacka på dörren, valpen knuffade tiken in i en möbel så hon skrek och lyfte benet, Jag drog ut han på balkongen, sattegalleroch bara massera min tik för att se om det var en allvarlig skada, INGEN var på dörren, Tiken slog bara i sig, hon är "mammas dramaqueen" så hon ville ha min uppmärksamhet, och ville att jag skulle massera bort hennes smärta. 
Nej jag är verkligen inte perfekt, och jag är ensam, Så jag gör som jag gör i nödsituationer, Annars försöker jag hitta andra lösningar, Jag försöker köra positivt, Men det går inte alltid.

Skönt att höra att jag inte är ensam.

Nej. Jag satt just och läste i tråden "jag blir så trött ibland…" Och funderade på hur människor upplever mig när jag är ute med Humla. Inte för att jag sparkar på henne eller rycker i kopplet men nog sjutton brister det för mig då och då. Jag har dessutom nolltolerans mot vissa beteenden, så som bett mot mig och utfall. Sker det på öppen gata struntar jag i om det så är ett helt dagis som tittar på, hon får sig en ordentlig tillsägelse. Däremot byter jag alltid av med belöning när hon avbryter sitt beteende. Och jag försöker träna saker positivt, men som sagt, vissa saker släpper jag inte igenom. Vill någon tjafsa om det eller få för sig att Humla mår dåligt och har ett kasst liv så är det deras val och deras energi.

Jag har mina fläckar och är långt ifrån perfekt men jag jobbar på att bli en bättre människa, jag hade ett Facebook konto förut men raderade det då jag tyckte att många bara skulle skriva om hur bra och perfekt livet var och är. Jag själv skrev om mina dalar och toppar och blev då mindre populär av vissa, jag är ingen ytlig människa helt enkelt.

JAG ÄR SÄMST. Jag kan inget egentligen, ibland kommer jag på mig själv att vara för hårdhänt, ibland kommer jag på mig själv med att vara för mesig. Han kan knappt bete sig, slår över och biter mig i armen då, han drar som tusan vid hundmöten och tappar kontroll, han suger på passivitet, han testar ständigt gränser. 

Det enda jag lärt mig av att ha hund nu det första året, är att man får se sina egna framsteg. Ja man gör ständigt fel vissa dagar, och det är okej. Man måste göra lite fel för att inse vad som är rätt. Just nu känns det som att hela vårt första år med hunden var som att kasta pengar i sjön, vi gjorde helt fel I ETT HELT ÅR. Jag vet fortfarande inte om jag gör rätt, vissa dagar bryter jag ihop och grinar, då blir jag så frustrerad att jag vägrar att ens röra hunden. Vissa dagar är bättre än andra och det är en ständig kamp, men man måste glädjas för de små framstegen hellre än de stora!

Absolut inte! 🙂
Som alla andra människor så är jag också trött / stressad / irriterad ibland och då händer det att jag fräser till åt hunden och svär så en sjörövare skulle blekna.
När jag har riktigt svarta dagar (ångest och annat skräp…) så blir det bara kissrundor och en allmänt händelselös dag. Ibland blir det flera såna dagar på raken.

Jag älskar min jycke och vill alltid hans bästa, men hur man än vrider och vänder på det så är jag bara människa. Pitcher verkar dock ändå vara en lycklig och välmående hund, trots sin icke-perfekta matte.

Ingen är perfekt - vissa vill bara inte erkänna det. 😉

Nä. Absolut inte XD ingen är det. Finns de gånger jag har satt hunden för ett träningspass gått iväg hoppat upp och ned svurit som *%&#%"/#/(")#&" och gråtit (okej överdrift but u get the point). Gått tillbaka och fortsatt träningen. Hade jag varit perfekt hade jag bara svalt det o inte känt någon känsla alls!  Ingen är perfekt. Alla gör vi misstag och tur är väl det!

När vi får skuldkänslor för att göra fel tänker jag hur tur den hunden har fått komma till den människan. Finns stunder jag har handlat HELT FEL och inte kunnat sova på natten och mått dåligt över det sen. Men mina hundar har inte påverkats och jag har försöktatt ändra mig. O det är normalt att ibland bli arg på hund(fan )när den tuggade sönder dina fina nya skor vi är mänskliga! Gör vi inget fel egentligen vad är meningen att ha hund?All träning och uppfostring handlar om att göra så mycket fel som möjligt för att kunna göra det bättre sen för att kunna uppnå så nära perfektion som möjligt ;) För är du perfekt kan du inte ha några känslor nästan och hur bra hade det blivit egentligen? Att ej träna eller handla med känsla utan bara uppnå något i praktiken

Alla är ju perfekta online. Det är ju bara att kolla på facebook, alla är alltid på äventyr, semester, schyssta restauranger.. Det är alltid fint väder, alla är alltid glada eller nöjda eller båda delarna. Alla köper nya lägenheter, tycker det är jättekul att renovera (resultatet blir perfekt direkt!) :)

Samma är ju med alla internet-forum och sociala medier förstås :) Hundforum kan ju inte vara ett rent undantag. Här är alla alltid lugna och metodiska med sina djur, uppfostrar dem på rätt sätt och ser till att hundarna får utlopp för alla sina behov och energier varje dag minst ett gäng timmar om dagen :) 

Verkligheten är förstås inte så. Alla har svårigheter, dåliga dagar, är ledsna och förbannade, med det ena å andra. Hundarna är inte perfekta i lydnad eller alltid skötsamma och fina. De blir över- eller understimulerade ibland. De har vissa rädslor och fungerar ändå.

Ibland måste man ge sig själv en realitycheck liksom, det går inte att snöa in sig i onlinevärlden alltför mycket :)

Nått jag ofta reagerar på i hundforum är när folk säger, eller frågar om hund X "klarar av nån dag av inaktivitet" eller "klättrar på väggarna om den inte 'aktiveras' på nån/några dagar". Jag fattar inte riktigt detta. Är ägarna till dessa hundar aldrig sjuka? Har de alltid massvis med tid och energi, varje endaste dag? Aldrig en tuff arbetsdag och orkar bara med en kortare promenad på kvällen? Nej, förstås är inte verkligheten så för den absoluta majoriteten. I princip alla brukshundsägare (för att gå på den kategorin hundägare som ses som kanske mest aktiva iaf om man litar på forum) jag träffat och känner IRL är inga megasuperduper-hundträningsnarkomaner. De är aktiva med hundarna absolut, och väldigt bra hundägare, men jag har aldrig fått känslan av att det ser ut som man föreställer sig om man tolkar forumtexter som en absolut sanning. Alla jag känner har hundar som absolut klarar av några slappdagar närsomhelst. Visst, de kan bli lite slappare de dagarna ägarna har feber eller är sega tex, ofta lite i takt med ägaren (dvs är matte/husse sjuk så sover väl jag också mer nu då). Men de kan absolut chilla i perioder och klättrar inte på väggarna för det.

Nu ska sägas att det inte är kanske ultra-tjänstehundsämnen eller raser jag då pratar om. Jag påstår mig inte förstå mig på de mest aktiva av aktiva hundar. Min erfarenhet är mer typ Riesen, Bouvier. 

Nått jag även undrar ofta är hur en uppfödare som har en hel hoper aktiva hundar kan klara av det, om varje hund kräver så mycket som man kan tro från forum för att inte äta upp huset och attackera främlingar.

Aja, sorry för en för lång utläggning. Jag måste lära mig hur man säger nått utan att skriva fem tusen ord.

Man gör alltid misstag. Det går inte vara perfekt. Perfekt är en dröm. Det bästa dock är att veta om sitt misstag och göra rätt nästa gång, men även då så gör man nya misstag.

Vår förra hund var usch och fick en att tappa det så snabbt när hon höll på. Typ bilen… Flängde runt där bak och stressade upp sig själv till 20000000 så fort man rörde bromsen eller körde sakta och svängde eller något. Pep, gnydde och höll på. Hon visste väl att vi inte kom åt henne och att hon kunde hålla på. Asså i mitt huvud satt jag med en ärtpistol och sköt henne. Jag var så jävla arg. Klart hade jag ingen  ärtpistol och skulle aldrig göra så, men så frustrerad var man att man tänkte tanken att om man gjorde det så hade hon nog fattat och lagt ner sitt beteende. När vi åkte bil med henne då var jag extremt irriterad och satt med hörlurar och hög musik så jag slapp se och höra skiten. För det gick inte att fixa henne. Hon var en odåga i bilen. Samt sen kunde inte människor gå utanför och man kunde inte beställa mat på Mc'd för då skällde hon och morrade som fan. Man skrek på henne och ja, vi slängde sockar som var ihopknycklade på henne eller bakåt iaf. Hon slutade en stund, men tog upp sitt dåliga beteende några sekunder senare igen. Vi gick långa promenader med henne för att hon skulle få bort sin energi men det hjälpte inte. Så jag vägrade ha med henne mestadels överallt i slutet. Hon var en intelligent hund och supergo annars, men hon hade några kassa sidor som man hatade. Skällande när det kommer folk på besök…grrr…kände personen eller inte det kvittade. Hon höll på länge och man skrek på henne att sluta skälla…bara dessa minnen får mig att tappa humöret.

Dock så läste vi på mycket böcker och såg på hundprogram. Vi testade det mesta och vad jag märkte på slutet var att om man gav henne väldigt lite utrymme att röra sig på var hon lugnare. Även i bilen.. Så jag började begränsa hennes område när vi skulle åka bil och när det kom folk. Att hon inte kunde se något samt kuta fram och kasta sig på dörren gjorde att hon lugnade sig snabbare. Ignorera mer än skrika. Utesluten ur flocken helt enkelt. Och att köpa bur till bilen var så mycket bättre! Dock ja, hon höll på lite men hon kunde inte flänga runt och stressa. Så de sista 3 åren var bättre…dock hon hade fler dumheter för sig än detta. Och folk som kommer hem till oss kan man inte styra hur de gör mot hunden även om man säger till dom att ignorera så klarar vissa inte ens en sekund utan måste ner och gosa och uppmuntra därav ett kass beteende och hunden får lida. Och folk som tycker synd om hunden som också triggar hunden… så även om du som hundägare vet hur du ska göra så vet typ ingen annan det och förstör allt. 😛

Kom på en annan sak. Hunden jag hade hade aldrig fått lära sig att inte sova i sängen (hade alltid fått göra som den ville i princip, ibland sov den hellre i ett annat rum, ibland på en filt på golvet, ibland hoppade den upp i sängen). När jag var som tröttast och mest less orkade jag bara inte med 40kg som kramade fast mina ben mot sängen, och jag hade inte tålamod i de stunderna att gå upp och leda ner hunden från sängen, så jag tog ibland fötterna helt sonika och långsamt tryckte ner hunden över kanten tills den insåg att den inte längre kunde klänga sig kvar och hoppade ner och la sig nån annanstans. 

Det känns inte som det var särskilt schysst eller bra från en hundägare, och idag hade jag lagt mer krut på att lära hunden var jag ville att skulle ligga och sova, men ja… som sagt.

Ingen är perfekt, men man kan alltid få det att låta som allt är det ;) Mina hundar kan vara riktiga vildingar. Dom jagar våra stackars gamla katter, den ena har börjat göra utfall mot vissa hundar och han biter allt och alla när han inte får som han vill. Den andra skäller som en tok på allt som rör sig och är så sjukt osäker. Ingen av dom kan gå lösa för då sticker dom direkt och ena hunden beter sig som en slädhund i koppel. Jag kan också bli riktigt jäkla förbannad på mina hundar och ryta till, rycka i kopplet och ta tag i nackskinnet. Jag accepterar inte alltid hur mina hundar beter sig och det funkar inte alltid att avleda alla felbeteenden med godis.

#7 Som jag uppfattde tråden så var det extremfall som TS syftade på? Fall där ägaren håller på att rycka huvudet av sin hund, står och skriker den rakt i huvudet, slår den osv. Att rycka i kopplet eller ryta ifrån har nog alla gjort på sina hundar, jag tror inte själv på att man kan avleda allt och vara trevlig mot sin hund 24/7.

#16 Det är möjligt och jag la ingen värdering eller åsikt kring det som skrevs i tråden. Vissa exempel var riktigt tråkig läsning. Tog den bara som ett exempel eftersom den fick mig att fundera över hur andra uppfattar mig i ett läge där jag väljer att gå in med en korrigering. Ingen som känner mig skulle påstå att jag är hård eller orättvis mot min hund, men ser man bara någon minut av en situation så är det nog lätt att döma även mig, min kunskapsnivå och mitt sätt att träna.

Jag tycker att det här är otroligt fascinerande, men det är väl ett tecken på vilken slags tid vi lever i antar jag. Samtidigt som denna tråd är aktuell finns en tråd om hur fruktansvärt det är med människor som korrigerar sina hundar, utan att någon har bakgrundsinformation i hur just den situationen ser ut - men här förklaras det att människor visst har dåliga dagar. I den andra tråden ska folk läxas upp.

För att svara på frågan: Nej, jag är inte perfekt. Men jag har med erfarenhet och år av hundägande min bild av hur jag vill träna och hålla hund ganska klar för mig, så utsvävningarna från min grundhantering är aldrig särskilt stor. Däremot korrigeras det rejält om hunden skulle göra stora misstag, för jag har krav på hennes uppförande också. Vi är två i relationen, allt ansvar ligger inte på mig. Ingen av oss är perfekt men vi vet vad vi förväntar oss av varandra.

Dom dagar jag inte mår så bra är jag inte bra hundägare i det sättet med gå långpromenad. Men det löser övriga familjemedlemmar så den dosen får dom men blir en mindre. Ut kommer dom för rastas med mig den tiden dom jobbar/skolan. Men är inte sjuk så ofta.

Det är klart att man inte är perfekt, vem är det? Men jag försöker alltid vara schysst mot min hund, känner jag att jag inte klarar det just då, då har jag  fördelen att vi är två om hundägandet och kan lämna över ansvaret ett tag tills jag är på banan igen så att säga.

Om det är något som hundägandet har lärt mig så är det ödmjukhet, när man inte vet bakgrunden till någons agerande ska man inte vara så snabb att döma.

Min största brist är att jag blir otroligt frustrerad när Theo sätter igång och tokskäller. Försöker alltid först med strategierna avleda, gå ifrån osv men vissa situationer (som sker minst en gång om dagen) så bara skäller han på ingenting. TIll slut tappar jag tålamodet och skäller tillbaka "nu är du tyst" "sluta skäll" "lägg av" osv fast jag vet att det inte hjälper. Men när inget av dom andra sätten funkar så blir det så. Vi jobbar på och jag försöker hela tiden bli bättre och jobba med min frustration. Men som de andra säger ingen är perfekt! Tror alla någon gång "gör fel". Det viktiga är att man försöker bli bättre. Hunden gör inget för att jävlas.

Oavsett vad du gör som hundägare kommer du att bli dömd, Kör du positivt, Kör du bestraffning, kör du bägge, Gör du något annat, Vad du än gör kommer folk titta på dig och undra vad f*n du gör, Eller skriva på internet/prata med vänner om hur fel det personen ifråga gör.

Folk kommer kommentera i verkliga livet, eller på internet om hur fel man gör, eller vad man kan göra istället. 

Det är inte lätt att sätta sig in i andras liv och veta deras hundar bara för man ser något kort.. Jag har själv en tik som jag måste rycka ganska mycket i, Hon väger 27kg och är en problemhund, Senast idag fick jag rycka i hennes koppel, Hon ogillar barn, och hon ogillar att folk är nära ytterdörren, Imorse när vi gick ut stod det just barn, bredvid ytterdörren, När hon ger dom "den där blicken" och gör precis som hon gör innan utfall, ignorerar godis eller mig, då får jag rycka till för att väcka henne. 
Man behöver inte överdriva allt och då menar jag åt båda hållen.

På nätet är det lätt att vara perfekt. Man behöver bara skriva det man faktiskt kan något om eller om saker som går bra, bara visa det som går perfekt om man så vill för att framstå som en perfekt hundägare. I själva verket är nog ingen perfekt i riktiga livet.

För mig handlar ett bra hundägande (alltså på väg mot perfektion så gott det går) om hur man hanterar ett misstag eller saker inte går bra, eller när man gjort något som man vet var ett dåligt val som tex skällt på hunden omotiverat pga ens eget tålamod.  Om man stannar upp och tänker till och faktiskt reflekterar över varför man gjorde som man gjorde, samt försöker göra annorlunda med det som blivit fel/dåligt, blir man bättre varje dag även om man gör missar ibland. Det är om man harvar på i samma hjulspår som inte alls är bra dag efter dag utan att ens reflektera över det man gör som jag tycker man bör se över sitt hundägande.

Jag är jätteperfekt! Och snygg med :-D . Nä, jag är definitivt inte perfekt men jag är helt klart en bättre matte/hundmänniska nu än för 20 år sedan. Vi gör alla våra fel och misstag, för en del blir det katastrof, för andra går det bättre. Fördelen med sociala medier är att det är lätt att få fakta och information om ALLT - men också att drunkna i informationsflödet och folks perfekta liv (vilket inte bara gäller hundar utan även hem, jobb, barn, you name it…) och dessutom bli "utsatt" på ett helt annat sätt, även om det är av folk som du inte ens vet vad de egentligen heter. Jag HOPPAS att jag inte brukar vara alltför dömande av andra, sätta mig på mina höga hästar eller att jag slår andra i skallen med mina åsikter men ibland är det svårt ;-) . Jag får erkänna att jag har svårt för personer som är förstockade, som vägrar att ta in andras synpunkter och idéer - däremot har vi alla varit nybörjare någon gång! Det jag är sämst på med hundarna är nog att dels ge dem vettig aktivering så mycket som de vill ha, det där går i perioder, och att vara konsekvent och genomtänkt. Å andra sidan är det det som är så skönt med hundar, det behöver inte vara helt perfekt för att de ska må bra ändå. Jo, och så är jag totalt sämst på att klippa klor. Inte själva klippandet i sig utan att få tummen ur och få det gjort! Undrar förresten vad jag om ytterligare 25 år kommer att anse om det jag gör med hundarna och har åsikter om NU?

Jag är inte perfekt, men jag vet vad jag har för hundar i kopplet. Jag är hård men rättvis. Gör de något de inte får göra så får de allt veta det. Sköter de sig får de beröm för det. Jag ställer höga krav på mina hundar då jag vet att de kan sköta sig. Och jag korrigerar dom när det behövs.

#24 Lite OT kanske.. men nu ska jag ge en komplimang, som jag en gång lärde mig att man skulle göra varje dag till nån, för då mår man bättre:)

Jag tycker du är ett bra exempel på en som är aktiv på forum och har sin kunskap och sina åsikter, men för den skull inte kör över folk eller är stängd för vare sig diskussion eller att ta in andras åsikter. Jag (och antagligen flera med mig) reagerar alltid så på dina inlägg, upplever dem alltid balanserade och vettiga, och inte som besserwisser-stuk alls även när det är ämnen som du mycket möjligt kan en hel del mer än andra om. Tja, så upplever jag det iaf. Skitbra tycker jag, fortsätt så gärna! :D

Håller förresten helt med om det sista där, det är bra att inse att folk för 50 år sen antog antagligen också att "NU har vi hittat rätt i vårat tänk, gud vad fel de hade förut".

Alltså ni som har problem med mitt inlägg kan hellre ta det i min tråd. Men jag ska förtydliga för er.

Jag pratar om en person som inte förvarnade sin hund om att en bestraffning kommer komma om den inte lyssnar. Personen ryckte (eller drog) så hårt i kopplet som han kunde. Konsekvenser av att man rycker så hårt i kopplet är nackskador tillslut. Jag var snabb med att döma, vilket jag nämner i ett av mina inlägg längre ner i tråden. Eftersom jag inte visste om hunden inte brukar dra, vad som har hänt osv.

Jag nämner inte någonstans i min tråd att det är hemska människor som korrigerar sina hundar. För korrigera och bestraffa är två vitt skilda saker. 

Det jag är emot är fysisk bestraffning som kan göra hunden illa. Det är inte meningen att ni som inte göra illa era hundar ska ta åt er.

Eftersom ni ogillar folk som dömer någon snabbt, så tycker jag att det är tråkigt att ni dömer mig efter ett inlägg tillbaka ..

Jag är inte en perfekt hundägare, men jag försöker vara en bra hundägare i alla fall.

Ibland har min hund ludd i öronen och får för sig att dra iväg, oftast räcker det med ett tss för att han ska sakta in. När det inte fungerar, när han stannar och slickar på kissfläckar oftare än vanligt, om han går i sin egen värld kan jag bli irriterad. 

Jag blir irriterad på honom även om jag vet att det är mitt fel att det blir som det blir. I somras var han skadad och fick bara ta 5minuterspromenader. Under tiden han var skadad var det lugnt, men efteråt märkte jag att om han har för tråkigt på promenaden, hittar vi inte på något extra eller går en för kort promenad så "blir han tråkig" och det är inte hans fel.

Absolut inte perfekt. Ofta när hunden gör något han inte får (läs: skäller & skäller & skäller) och jag inte orkar så börjar jag hålla en väldigt trött konversation med honom om hur han vet att han inte får göra sådant. Det är rentav dåligt för träningen, han får uppmärksamhet och bara lär sig att hussen kommer ju och pratar med mig om jag gör det igen 🤪 Sådana dagar finns det inte bara en eller två utav också, ganska ofta som jag verkligen inte orkar med att vara "perfekt" i mina reaktioner alltid.

Tur som är jag väldigt glad med att hunden är sin egen individ, så det är inte mycket jag inte är okej med att han gör. Annars hade det funnits många fler sådana dagar :p

Däremot skulle jag aldrig bli våldsam eller på annat sätt skada eller skrämma honom, inte hans ansvar att jag har en dålig hundägardag. Som att drämma till honom, rycka, skrika, osv. tycker jag inte är okej i mitt hem.

#27 Jag tror inte det handlar om det du skrev, Däremot att alla reagerar på vissa grejer. Jag tycker absolut inte att du ska ta åt dig!

Jag säger som Lucy i Snobben. Ingen kan vara perfekt, men man kan komma bra nära. 😎

Inte perfekt men jag har haft med hundar att göra så länge så jag vet hur mina individer ska tas.

Jag kör inte positivt så långt det går, jag kör positivt i de situationer som funkar för individen och korrigering i de situationer som krävs för individen.
Jag kan ta tag, ryta till eller spänna kopplet om individen kräver det.

Oftast dock, räcker det med att jag korrigerar med en bestämd röst, många hundar finner trygghet i tydligtheten.

Men ja. Ibland aktiverar jag inte jycken så mycket som han skulle vilja, jag mår dåligt och orkar inte ibland helt enkelt. Ibland kan det hända att jag slarvar med pälsvården

Nej jag är verkligen inte helt perfekt. Och helt ärligt tror jag inte att någon än det, är bara alldeles för få som vågar erkänna att de gör fel och misstag!

Man kan ju alltid skyla över det genom att påpeka hur många fel andra gör och hur olämpliga de är som hundägare. Det är en populär sysselsättning har jag märkt. Tyvärr.

Jag är absolut inte perfekt, men jag tar aldrig tag fysiskt hårt i mina hundar. (Eller ja, jag skulle göra det om det var vad som krävdes för att stoppa dem från tex kattjakt eller att hoppa ut i gatan framför bil, såklart). Skriker gör jag inte heller, men jag kan absolut höja rösten och ibland har det skett "i onödan".

Mina "dåliga hundägardagar" handlar mest om att jag inte ger mina hundar en så bra dag som jag vill. Tex kan det bli för lite aktivering eller inte den typ av aktivering som de helst vill ha då. De gånger som jag missat att ta ut unghunden när hon visat att hon vill ut, så att hon kissat inne, då känner jag mig verkligen dålig. Herregud, hon är ingen icke-rumsren valp längre, det handlar bara om ouppmärksamhet från min sida om det sker olyckor inne nu (vilket hände tex förra veckan. Hon är över 1 år gammal..).

Däremot skriver jag mestadels om roligheter på internet, helt enkelt för att det är roligast att fokusera på sådant och för att tipsa andra. Jag har dock inga(!) problem med att säga ungefär "Hej, jag gjorde det här felet och det gav det här dumma resultatet, gör inte samma misstag som mig" om det behövs.

Jag är ingen perfekt människa på något sätt alls, men förhoppningsvis är jag en perfekt hundägare för just mina hundar. Det finns en stor skillnad där och jag är fullständigt övertygad om att mina hundar har ett riktigt bra liv hos mig.

#26, Åh, tack! Vad glad jag blev nu :-) !