Man behöver verkligen inte bo på brukshundklubben för att ha en bruksras, många bruksgrenar grå alldeles utmärkt att träna hemma om man t.ex. har skog inte allt för långt hemifrån. Däremot måste jag ställa en motfråga; Varför skaffa bruksras om man inte är intresserad av brukset? Det finns gott om andra raser utanför brukshundsraserna som skulle må gott utan att ha brukset som en del av deras aktivering.

Jag tycker inte du skall skaffa en bruksras när det är din första hund och du är fortfarande barn. Tänk också på att en hund har man i flera år och den ska aktiveras i många år framöver. Det kan lätt bli "för mycket hund" om man är oerfaren. Aussie är inte rekommenderad åt en oerfaren ägare. Jag tycker du ska vara öppen för andra raser som du kanske inte vet något om än? Sheltie är toppen. Även cocker spaniel, golden eller labrador retriever. Även aktiva sällskapsraser som pudel till exempel! :) Japansk spets och collie.

#1 Din motfråga var varför skaffa bruksras om man inte är intresserad av bruks. Svar: Det borde man inte men jag tycker folk lägger så stor benämning på att typ ska man skaffa en aussie ja då gäller det att hänga där nästan varje dag. #2 Jag håller med dig att även om jag har erfarenhet av hund är jag fortfarande ett barn och kanske inte borde skaffa en för aktiv hund då jag tar mig vatten över huvudet pluss att jag har ju skola också men som jag skrev till 2 så tycker jag ibland folk ska överdriva om att åh det är en bruksras den måste komma dit annars blir den inte aktiverad liksom. Väldigt bra åsikter av er båda förresten.

#3 Det finns väldigt många människor som sköter sin hunds aktivering utanför brukshundsklubben trots att de äger en bruksras. Hoppas dock att du och dina föräldrar tänker över allt både en och två gånger för att se så att en bruksras verkligen passar in. Jag fick min första egna hund när jag var 14 år, rottisblandning som är extremt reaktiv och hade enorma problem med hundmöten och allt vad det innebar. Säger inte att alla hundar av bruksras är så, men risken att få den typen av problem är markant större till skillnad från lättare raser. Det ska vara roligt att ha hund, men tro mig, det var allt annat än roligt med den typen av hund när jag var i den åldern och inte kunde ens en bråkdel av vad jag kan idag.

När det gäller aussie är det inte bara aktiveringsbehovet jag tänker på. Det är en ganska tuff och självständig ras med både vakt och skärpa. Inte alltid så lätt att hantera ens för någon med relativt stor erfarenhet och definitivt inte en ras jag skulle rekommendera till ett barn/ungdom även om vederbörande har uppbackning hemifrån. Lite OT men ändå relevant för dina (TS) olika trådar; När jag tittar på eventuella raser som jag funderar på att skaffa så tänker jag inte bara hur livet skulle se ut med en BRA hund av den rasen och under de bästa förutsättningar utan även motsatsen; Vad är det som brukar/är stor risk för att det går snett med just den här rasen? Vad är det man måste tänka på speciellt mycket, vad får man absolut inte missa? En del raser är betydligt mer "förlåtande" för förarmissar än andra och även mer lättränade just för att de INTE kräver samma fingertoppskänsla i vardag och träning som de mer utpräglade arbetshundarna ofta gör. Det KAN bli otroligt bra med till exempel en belgare, bc, kelpie eller aussie - men också otroligt fel, och det snabbt. Jag lovar, det är inte kul att stå där med en hund som man inte riktigt klarar av, det kan dessutom rentav bli farligt. Livet som hundägare, i synnerhet om man är ung och inte så rutinerad, blir ofta betydligt lättare och roligare om man köper en mer "lagom" ras men som ändå är lättarbetad och kul att jobba med.

Man kan väl vara intresserad av det en bruksras kan ge, dess sinnelag och de aktiviteter man kan ägna sig åt med en sådan utan att vara intresserad av att vara med i klubb eller att tävla.

Nej hunden behöver inte vara på en brukshundsklubb bara för den är en "brukshund" eller aktiv ras. Men att träna med en malinois, rottis, schäfer eller en pudel, sheltie och labrador är väldigt olika, Både för alla raserna och för vad dom kräver eller inte. Vissa individer kräver mer och vissa mindre, Vissa raser i sig ska kräva mer, och vissa mindre.
Jag har haft en schäfer/labrador korsning (mestadels schäfer) som blir 6år i år, Hon och jag har aldrig visat oss på en bruksklubb, Hon kan sitt ändå. Det är väl bara lättare att träna på en bruksklubb där allt redan finns, Istället för att köpa hem saker och ha en "tryggplats" man vet att man kan träna på.
Hjärngympa är dock inte allt, dom vill blanda in hjärngympa med fysiskt arbete, Dom vill arbeta, Dom är till för att arbeta. 
Sen vad man passar med är upp till än själv, Jag har en malinois på 6månader och min schäfer/labrador på 5+år, Båda är snabba på att reagera och väldigt krävande hundar, Men dom passar mig.

#4 Vi tänker noga igenom val av ras och det du gick igenom med din rottis låter inte särskilt kul. För mig så har jag kvar raserna sheltie, pumi och schapendoes enligt mig verkar dom passa bra in på aktivitetsnivå om du har lite info om dom raserna kan du gärna få skriva.

#6 Det var typ det jag menade men jag har bestämt mig för att inte skaffa bruksras pågrund av att det kan bli en för krävande hundras.

#7 Det låter bra och det låter som att raserna du har passar dig väldans bra och att du är nöjd med dom.

Tack för alla svar jag fått och för varje tråd jag gör lär jag mig alltid något nytt!

Om man säger såhär… En bruksras är oftast skärpa, vakt och andra egenskaper som kan bli för mycket och svårhanterligt om man inte "gör rätt" eller vet precis vad man har i kopplet. De lär sig dessutom extremt lätt och SNABBT. 

Kan ge ett exempel.

Jag var ute med min aussietik (14 månader), plötsligt dyker det upp ett springande barn runt ett hörn. Jag var stressad (skulle iväg till jobbet), hade två hundar i snöret och var dessutom lite i mina egna tankar som man kan vara på morgonen (trött). Min aussie blir överraskad och ryter till åt ungen, jag i min tur blev överraskad av min tiks reaktion (då jag inte heller väntat mig barnet och allt hände samtidigt) och reagerade mycket fel genom att "ryta" till åt min hund. Genom att "ryta" (läs säga till rätt hårt med rösten) åt henne fick hon en "obehaglig konsekvens" av situationen och hennes egna "utfall" (hopp fram i kopplet och skällde). 

Dagen efter när vi är på promenad kommer ett barn och hon reagerar ännu starkare, stannar upp och kikar sedan på mig. Det tog alltså bara en gång för henne att ändra tanke om barn. 

(dock har vi "fixat" barnreaktionerna nu, men då krävdes det att jag var 2 steg före henne, dvs på alerten för att hinna ändra hennes känsla innan hon själv reagerade på barnet som kom)

#8 Sheltie, pumi och schappe är raser som är mycket lättare att hantera i vardagen och i regel också väldigt bra förstagångshundar. Kikar själv på pumin och schappen som nästa hund då de är aktiva raser som oftast ställer upp på det mesta man kan tänkas hitta på och gärna jobbar tillsammans med dig som ägare. Sheltien har jag däremot inte läst speciellt mycket om, men av det jag hört från andra verkar de vara riktigt trevliga hundar som passar perfekt för en aktiv tonåring som vill testa på olika hundsporter. :) 

Det man ska vara noga med när de gäller dessa tre raser är mentaliteten då det tyvärr finns flera mindre trevliga individer som har problem med rädslor. Speciellt pumin då rasen ska ha en del skärpa vilket rimmar illa med rädslor. 

Oavsett vilken ras du och din familj bestämmer er för gäller det att vara nogrann med val av uppfödare och se till att träffa flera individer av rasen så att ni kan känna efter ifall rasen känns lika bra i verkligheten som den gör "på papper".

Schapendoes är jag själv kär i. Har besökt kennlar o.s.v.  Som Lunatic säger kan det finnas problem med rädslor och reservation, men jämfört med de flesta andra vallhundar verkar de tämligen oproblematiska. Är man bara medveten om det och ser till att socialisera valpen tror jag inte det bör vara något problem. De schappar jag träffat har varit jättegosiga. De jag träffat som enligt ägarna varit reserverade mot främligar var inte värre än att de behövde en minut på sig att godkänna mig. Sen kom de fram och ville hälsa och snart var vi bästis och bundis. De visade ingen rädsla, men det finns det säkert de som gör.

De är jättefina nedklippta och om du inte ska ställa ut är nog pälsen mer lätthanterlig så. Inte för att de hårar speciellt eller måste borstas ofta, men det fasnar nog både det ena och det andra i det där lurvet.

#9 Det låter ju inte så kul och då om jag kanske skulle skaffat en bruksras och något liknande så kanske inte jag hade vetat hur jag skulle fixa det. Men vad skönt att du lyckades lösa det!

#10 Tack så mycket för bra svar!

#11 Det låter ju jättebra!

Svenska gårds- och vallhundsklubben har ganska ofta utställningar runt om i landet. Bara tre kvar i år. Kolla om någon är nära dig. Bra tillfälle att träffa både schappe och t.ex. PON som är lite liknande.
http://sgvk.se/utstallning-2/kalendarium-2/

En kul grej med schappe som  man brukar läsa men som också ägare verkar hålla med om, är att de brukar vara lite valpigt lekfulla hela livet, "de leker tills de dör". Låter tilltalande tycker jag.

Jag tror schappe  och pumi är lättare raser än sheltie. Det kan vara fördomsfullt, men shelties jag träffar är nästan alltid reserverade, ofta närmast skygga. Känns lite för veka för mig. Kan ju bero på handhavandet, men det har ivf gjort att rasen inte riktigt lockar mig (storlek och päls är andra orsaker).

#13 Tack men jag har bestämt att det blir en sheltie!😂