Menade såklart svåruppfostrade

Pyrenéer är framavlad till att vakta boskap, vara självständig och kunna ta beslut på egen tass. Vissa ser den nog som svåruppfostrad då den inte är avlad för att samarbeta med människor på det sätt som många av våra andra hundar är.

Vad var det som gjorde att du fastnade för Pyrenéer?
Låter som att du söker en ras med mer "will to please"?

Jag gillar storleken, och skulle kännas tryggt att ha en vakthund som samtidigt inte kräver mycket motion. Jag gillar dess lugna temperament och lite "Nana" (från Peter pan) känsla över hunden. Dessutom vacker att se på :) Jag är intresserad av de mer "ovanliga" raserna och inte de vanliga tråkiga (retriever raser, schäfer mm)

En kompis till mig har en pyrenéer och visst är hon envis, ofta kollar hon bara på en som att man är helt knasig i bollen när man ger henne ett komando. Det gäller att arbeta upp träningsviljan och hitta en belöning som hunden är villig att arbeta för. Precis som #2 skriver så är det en ras som är avlad till att fatta sina egna beslut och kan därför göra tvärtemot vad man ber den om. Pyrenéern jag känner är världens goaste, lugn och stabil i alla lägen och stressar inte upp sig för någonting. Hon tar saker i sin egna takt och gör lite som hon känner för. Hon har dock ingen vakt i sig öht, alla är välkomna gäster enligt henne 😉

Såg att du hade en dvärgras också, hon som har pyrenéern har även en liten Chihuahua på 2kg, de funkar fin fint ihop, det gäller bara att sätta gränser för vad som är okej och inte okej.

#4 Tack för detaljerat svar! :)

Jag har visserligen en blandras, med Berner sennen och Pyrenéer men jag svarar ändå. Han är idag fyra år gammal, var himla enkel som valp. Lugn, gick alltid lös och lyssnade fint. När han kom upp i tonåren fick han givetvis bomull i öronen och lyssnade inte länge, han hörde mig ibland men struntade i vad jag sa åt honom. Han går ej att ha lös längre, trots mycket träning, då han vaktar fruktansvärt mycket och tycker att han har tagit på sig ett stort ansvar att vakta hela området. Han kan öppna dörrar hos mina föräldrar som bor mitt ute i skogen för att få springa ut och skälla i skogen och berätta att han är där och har koll. Så vi måste alltid ha låst där. Jag måste alltid ha koll på saker och ting, så som hundar och människor innan honom och säga att det är ok för att han inte ska ta över och vakta för mycket. Vi bor i lägenhet vilket inte är kanon för han kan vakta en hel del när vi inte är hemma. Hans skall är grovt och dovt vilket hörs mycket. Han är enkel att motivera med gott godis, leksaker är tråkiga och han förstår inte varför han ska springa efter en boll som jag kastat iväg själv. Han tröttnar dock snabbt när man tränar med honom. Trots allt detta är han såklart en jättefin och trevlig hund, men för mycket och för svår för mig. Hade inte skaffat honom idag när jag vet mer, och definitivt inte en blandras. Han dras med mycket rädslor och är inte helt enkel i vardagen. Om jag var du skulle jag kontakta seriösa kennlar för att få höra deras upplevelser om rasen och vem dom rekommenderar en sådan hund till. Min är som sagt blandras och har väl inte fått ärva det bästa om man säger så.

Tack #6 för dina åsikter. All information är välkommen :) Jag har även kontaktat ett par kennlar och väntar på svar :)