Förstår din känsla, kände likadant när jag var yngre. Det är inte barnsligt, absolut inte. Tycker synd om dig. Ni måste verkligen ha klickat efter lägret. Tyvärr så har jag inte så mycket tips om vad du kan göra för att inte tänka på det. Jag själv satt ju och kollade massor med youtubeklipp och kollade i mycket hundböcker (gör fortfarande det, och drömmer mig bort om en till hund ..). Det mest tråkiga svaret är att du får vänta. 

Annars om du saknar så mycket att va bland hundar så sätt upp lappar i området och erbjud hundpromenader/hundpassning. 

Bor du i Skövde eller nära så får du jättegärna komma hit och låna min hund att hitta på lite saker med ❤️

Hoppas att det inte känns lika jobbigt efter du har fått skriva av dig ❤️

Jag umgicks med vänner och bekanta som hade hundar samt gick ut med andras hundar.

Jag kan känna igen mig mycket i den där hemska känslan.

Från att min förra hund gick bort tills att Pitcher kom till oss så gick det 4 år.
Det kändes verkligen som 4…tomma…ååår.
Mer eller mindre dagligen satt jag och hade min klagosång för min stackars Mattias: "Jag vill ha huuund igeeen!"

Problemet för oss var inte att vi inte kunde ha hund, utan att vi letade efter våran hund. En Irländsk Varghund, hane, helst 1-2 år gammal.
Inte många att välja bland där inte.
När vi väl hittade en intressant vovve så vart någon annan vald före oss.

Jag tyckte det lindrade saknaden lite att titta på hundar, skriva och läsa om hundar, umgås med hundar så fort jag fick chansen. Dra med stackars maken på Stora Sthlm:s mässan.

Eftersom jag har minne som en guldfisk så måste jag ju fråga,
vad är det för hund du skulle vilja ha?
Vad var det för en härlig jycke du fick hänga med på lägret?

Ett lite OT tips; släng inte runt med tunga ord så som 'deprimerad'. Att vara ledsen, frustrerad, känna saknad och nedstämdhet är inte detsamma som depression.

Jag, liksom många andra, kämpade i många år med depression. Ångestattacker, panik, noll livslust. Låg i sängen i ett och ett halvt år, gick upp 15 kilo. Mådde verkligen skit i många år och har äntligen kommit på fötter sen två år tillbaka. 

Depression är en psykisk sjukdom och inget ord man bör slänga ur sig till höger och vänster bara man känner sig nedstämd i en vecka. Det är inte rättvist mot de som faktiskt lider av riktig depression.

#4Förlåt för ordvalet,det var dumt av mig…. #1 gud vad gulligt av dig att du kan tänka dig att låta mig vara med din hund! Och skönt att jag inte är ensam om att tänka /ha tänkt som jag gör! Dock var Skövde en bit bort,men om jag har vägarna förbi kanske du får besöy #3 dröm hunden om man tänker ras så är det australian Shepherd eller border collie,även australian cattle dog är dröm hund ras! Men den fantastiska vovven jag hade med var en 75%engelsk bulldog 25% amerikansk bulldog! Ingen ras som skulle passa in i mitt liv kanske? Men just den här hunden andas bra,har energi så det räcker och blir över,är gosig,är reserverad mot vissa främlingar men underbaraste hunden som finns om man känner honom! Önskar så att han vore min,men jag tror inte att hans ägare skulle omplacera honom,om inte deras liv skulle ändras drastiskt… Dock finns det en labbe som jag tränat och kämpat med då hon var omplacering och mkt rädd,hon är dock inte min men min kompis äger henne och jag träffar henne ca 5 dagar i veckan! Det känns som ett svek mot henne att inte vilja ha henne mer,för hon är världens bästa och vi har kommit så långt till,är det normalt att känna så,att man sviker henne? En inverkan på det kan ju vara att jag träffar henne oftare och att hon ett liv som passar henne som individ väldigt bra?!

Det är tråkigt att inte ha djur som man älskar. Helt klart. Men deprimerad är lite starkt ord. Underhåll dig med annat. Sen antar jag att du är ung och att det är därför du inte får ha hund än. Du kan ju tjäna pengar på ditt intresse och promenera andras hundar nu när det är sommar.

Ja jag vet att det var ett dåligt ordval från min sida,förlåt! Förhoppningsvis blir det en hund om ett år eller två men nu känns det som att jag bara vill ha den här hunden…

Det är hemskt att vara hundlös för en som älskar hundar, ingen tvekan om det!
Du kanske kan vara hundvakt ibland eller på annat sätt skapa möjlighet att umgås lite mer med hundar tills du har möjlighet att ha en egen hund? :)

Jag vet hur du känner! Det är tungt och allt man vill är att ha sin älskade hund, Men det kommer och du kommer älska hunden mer än någonsin! Som många andra skriver så kan du vara hundvakt/doggywalker åt folk och tjäna pengar åt din framtida hund, Mycket pengar behövs bara på vaccination, försäkring, kurser m.m. :) Så glöm inte att spara pengar!

#5 Släng bara iväg ett PM om du är i närheten och vill träffas!

Tack alla för uppmuntran! Betyder mycket!! Får försöka gå ut med lite hundar då!

Puttar

Om du har blivit deprimerad pga att du inte har en egen hund så tycker jag verkligen att du ska söka hjälp hos en psykolog. Dom kan hjälpa dig att må bra.

TS hade inte du 2 hundar som det verkar stå i tråden "Har folk gissat din hunds ras?"

#14 Tror hon menar dom hundarna hon passar/passat.

#13 som jag skrivit tidigare så var deprimerad ett lite starkt ord! #14 Ja det är dem hundarna jag träffar flera gånger i månaden,men har slutat att skriva det då det blir en sådan lång kommentar då! Jag känner mig mycket bättre nu,tror det blev en för stor över gång från att ha haft en hund som som min i ca en vecka till att inte ha någon? Men dock älskar jag ju fortfarande hundar av hela mitt hjärta,och jag vill ha en hund mer än allt annat,men som ni säger så hålla på med andras hundar medans!