Annons:
Etikettbeteende
Läst 3732 ggr
JessieJames92
2016-05-04 11:40

Plötsligt rädd hund!?

Ursäkta väldigt lång text.

Jag har fått ett ganska jobbigt problem med min hund Milou och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det.
För x antal veckor sen var jag, min sambo och hunden och hälsade på hos min sambos pappa(min svärfar). Han bor mitt ute i ingenstans med tillgång till enorma ytor att röra sig fritt på. Med skog och öppna slätter, han bor med skogen alldeles runt huset.

Nu till vårat problem, vi har alltid låtit hunden springa lös på hans gård. Det har aldrig varit något problem han älskar att vara där och leka och springa fritt. Men en dag när vi promenerade vid huset intill(det är också hans hus som han ärvt av sin mamma som står tomt) men vi gick upp bakom huset där det är som en skogsdunge mycket träd men inte riktigt skog. Helt plötsligt skriker hunden till bara sådär, sen är han helt normal igen. Sen när vi kommer högre upp för sluttningen(det blev lite klättring eftersom marken lutar uppåt) så kommer vi fram till en del av en hästhage som går ner intill min svärfars hus. Hunden har en otrolig respekt för hagar och hästar efter att han ett par gånger har fått en stöt så jag tog förgivet att han skulle springa åt andra hållet när vi gick dit. Men icke den här gången, nu hittade han ett ställe där tråden satt högre över marken än vad den normalt gör. Så han sprang in i hagen innan jag hann reagera, men han såg så glad ut. Jag ropade på han och han kom till mig, men han tog en annan väg ut såklart. Så hans rygg snuddade vid tråden och han skrek till rejält. Men allt han gjorde var att han sprang en liten bit bort från där vi stod på vägen vi kom från. Sen vände han sig om stannade och tittade på oss en stund innan han sprang iväg hemåt.

Vi följde efter såklart för vi visste ju inte vart han sprang. Vi hittade han först inte men vi sprang hem till huset och där stod han på verandan vid ytterdörren och såg helt förstörd ut. Väldigt låg och ville inte röra på sig. Vi lät han vara ett tag för att han skulle få lugna ner sig. Sen gick vi in och vilade. Sen när vi skulle gå ut så ville han inte lämna verandan, han stod tryckt mot ytterdörren och låste sig helt och blev jättelåg. När jag väl lyckades få ner han från verandan så nästan kröp han fram, han ville inte gå ut på gräsmattan vid sidan av huset eller på baksidan. Men vi lyckades få han att gå dit ändå det var ju då en del snö kvar där bak som han fick gå igenom, helt plötsligt bara skrek han till igen slumpartat. Sen gick vi därifrån och han sprang upp på verandan igen och låste sig. Så när vi sen skulle åka hem fick vi i princip dra ner han därifrån för han vägrade röra sig. Men vi var tvungna att åka hem för klockan var mycket och min sambo skulle kliva upp tidigt nästa dag.

Veckan efter åkte vi dit ut igen och samma sak hände vi kom fram och han ville inte springa in vid sidan av huset och ut på bakgården(vi brukar rasta honom där innan vi går in). Men vi lyckades få med honom när vi hade han kopplad, så länge vi hade koppel på honom så följde han med oss men inte annars. Men han ville verkligen fly därifrån då han visade tydliga flyktbeteenden. Och samma sak hände igen när han gick där bakom huset så skrek han till slumpartat och han ville springa bort till verandan. Men kopplet hindrade honom, så först när han hade lugnat ner sig lite så lät jag honom gå tillbaka men inte upp till verandan än utan vi gick där han inte har nåt emot att vara så han fick varva ner lite. Sen gick vi in och vilade ett tag. När vi sen skulle gå ut, jag och min sambo öppnade dörren och gick ut vi lämnade öppet så att han också skulle komma ut självmant. Men han syntes inte till, då gick min sambo in och Milou(hunden) hade gått längst in i köket för att komma så långt bort från dörren som möjligt. Så när min sambo skulle gå och hämta honom så kissade han på sig, men han tog på kopplet och de gick lugnt ut till mig. Men Milou ville verkligen inte gå ut ens, men eftersom han var kopplad gick det lättare. Vi gick sen bakom huset för att promenera upp i skogen när vi väl kom förbi hans otäcka område så blev han i princip som vanligt igen.

Vi gick en bra bit upp i skogen sen satte vi oss ner bara och gjorde ingenting. Han behöver mycket passivitetsträning så vi väntade tills han var helt lugn i kanske en halvtimme om inte mer innan vi gick vidare och sen vände hemåt igen.
Men precis som tidigare så var han fortfarande jätterädd för att röra sig runt på gården, men vi gick in i huset och vilade efter promenaden. Vi provade sen att bara gå ut på gräsmattan och bara stå stilla där för att han skulle se att ingenting händer här, det gick väl sådär han blev lite lugnare men ingen större skillnad. Han ville fortfarande springa bort till huset. Så vi gick ner en bit för infarten där han inte har nåt emot att gå. Då blev han gladare sen vände vi och gick tillbaka till huset och då var han väl lite bättre. Sen hoppade han in i bilen och vi åkte hem.

Så nu till min fundering, det sistnämda hände förr förra helgen och vi har inte varit där sen dess. Vi har besökt veterinär och de hittade inget konstigt annat än spända muskler som han brukar ha ibland. Så jag undrar om detta kommer gå över av sig själv eller om vi ska göra nåt särskilt, för jag vill inte att han ska vara så här rädd för att vara där eftersom han alltid har älskat att vara där ute. Jag och min sambo älskar att vara där för att det är så lugnt och fridfullt att vara där ute i det fria.

För det är det ända stället nästan han kan vara på där han inte behöver vara kopplad, så det känns liksom surt om han helt plötsligt måste vara kopplad för att överhuvudtaget ska kunna gå ut på gården. Kan det vara nån ny spökålder eller kan det vara nåt annat som har hänt som jag har missat. Jag kanske ska notera att han har ganska mycket problem med stress, han stressar upp sig väldigt lätt och har ofta svårt att varva ner särkilt när vi är där ute. Men det har oftast med att han inte vill vara inomhus när vi är där för han vill vara ute och springa när vi väl är där ute. Men vi låter han lugna sig lite först när vi går in innan han får gå ut igen.
Även när vi åker ut dit så brukar han stressa upp sig rejält för han vet vart vi ska så då är det enorm förväntan. Han brukar vara väldigt gnällig när vi åker dit, det är ju också jobbigt för oss alla. Han gnäller inte hela vägen men nästan.

Alla möjliga tips mottages ju förr desto bättre, vi funderar på att åka ut dit imorgon nämligen men inte bestämt ännu. Vad tycker ni att vi ska göra, ska vi försöka hjälpa honom på nåt sätt eller ska vi bara låta han röra sig själv där han känner för att vara? Hoppas att det löser sig själv? Vi funderade på att när vi kommer ut dit att bara leka med honom och ha kul och kasta ut riktigt gott godis här och var och se om det hjälper. Annars vet jag inte vad vi ska göra.

Jag lägger upp en video så ni får se vilket område det gäller och hur det ser ut, som ni ser har han inget emot att vara där. (detta var veckan innan allt detta hände)

De första två bilderna i videon är dock tagna efter att han skrek till slumpartat första gången innan han sprang på stängslet. Och snöbilderna är tagna på baksidan huset dit han inte heller vill gå numera. Ledsen att det blev så långt och osammanhängande men jag är orolig för jag vill inte att han ska vara rädd. Ställ gärna frågor om nåt är oklart, jag kommer dock inte kunna svara mellan ca kl 12:15 - 14:30 då jag inte är hemma.

https://www.youtube.com/watch?v=aolB4bbt9rk

“Is it weird in here, or is it just me?”
https://www.youtube.com/watch?v=aZQDb8N6Gyw

Annons:
Inkanyezi
2016-05-04 12:01
#1

Jag tror att det kan lösa sig om ni tar det lugnt och inte fäster något större avseende vid det. Det kan ha varit att han kanske trampade på ett bi, eller en tusenfoting, eller bara ett stick av ett barr på ett mycket känsligt ställe.

Hur man än vänder det är det nog omöjligt att avgöra vad som kan ha fått honom så rädd, och fixerad vid sin rädsla, för det som är okänt här. Någonting är det, alldeles säkert, men vad, det tror jag inte att ni någonsin får veta.

Herveaux
2016-05-04 12:09
#2

Efter att ha läst din text så hade jag gjort så här:
Åkt ut till landstället som planerat.
Om hunden är skärrad ute på tomten direkt när ni kommer dit, ignorera och gör vad ni hade gjort om han vore lika sprallig som innan missödet med stängslet.
Om hunden gömmer sig och inte vill gå ut lös frivilligt, låt dörren stå öppen (om det är möjligt) och låt honom komma ut när han vill. Beröm lugnt om han gör framsteg.
Om hunden gömmer sig när det är dags för koppelpromenad hade jag gått fram och kopplat som om inget vore annorlunda. Beröm lugnt om hunden visar framsteg.
Om hunden inte vill röra sig i området vid hästhagen ser jag mer som något positivt, mindre risk för fler stötar eller olyckor med hästarna.

Försök att inte dalta och ynka hunden om/när han blir nervös,
det brukar bara göra saken sju resor värre.

Jag tror detta kan gå över helt eller iaf mildras ordentligt med tiden.

Tittade på videon, det var inte en lite charmig jycke ni har! ❤️


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

JessieJames92
2016-05-04 15:16
#3

Jag är jättetacksam för svar och det är skönt att höra att det går att lösa/hantera med så enkla medel.  :)

Vi kommer göra som vi har gjort tidigare vilket då är att leka och springa runt och ha roligt, vi har inte gjort det lika mycket som vi brukar de senaste gångerna vi har varit där pga det har varit kalas och tider att passa. Men nu kommer vi inte ha någon typ av tidspress så vi ska bara ta det lugnt och må gott när vi åker dit.  Är det varmt ute så är det ju inga problem att sitta ute och ha dörren öppen. 

Jag hoppas bara att det inte blir för mycket stress för honom om han fortsätter bli sådär rädd. Han är en väldigt osäker och lättstressad hund, det har han varit ända sen vi fick honom som valp och vi kämpar mycket med passivitetsträning och miljöträning mm. Han har ju lugnat sig otroligt mycket på bara ett år, men han stressar fortfarande upp sig väldigt lätt. Det är svårt att veta när det blir för mycket bara.

Sen en sak till jag funderar över, det beteende han har liknar väldigt mycket "spökålder" beteende. Men han är över 3 år gammal, kan hundar få fler liknande perioder i sitt liv? Eller fler perioder då de bara glömmer allt de har lärt sig eller nåt annat?

#2 Jo han är ett riktigt charmtroll, lite för mycket ibland bara. Han är som en liten valp i en stor kropp. :)

“Is it weird in here, or is it just me?”
https://www.youtube.com/watch?v=aZQDb8N6Gyw

JessieJames92
2016-05-09 15:23
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
Förhandsgranskning av bild 1 av 7
Förhandsgranskning av bild 2 av 7
Förhandsgranskning av bild 3 av 7
Förhandsgranskning av bild 4 av 7
Förhandsgranskning av bild 5 av 7
Förhandsgranskning av bild 6 av 7
Förhandsgranskning av bild 7 av 7
#4

Jag tänkte bara skriva lite om hur det gick i torsdags. Vi åkte ut dit som vanligt, han skötte sig jättebra i bilen. Han var knäpptyst tills vi körde in på vägen som leder upp till huset. Inget konstigt där, sen kom vi fram och han ville först inte hoppa ut ur hundburen. Så vi lämnade bakluckan öppen och buren likaså, jag och min sambo gick iväg några meter och gjorde annat med bilen fortfarande inom synhåll. Efter nån minut stack han ut huvudet och tittade runt, då provade jag att ropa på honom och sa kom. Då hoppade han faktiskt ut så jag gick och stängde buren så han inte kunde hoppa tillbaka in. Efter det höll vi oss på gräsmattan på framsidan och bara lekte och njöt av det fina vädret. Vi var bara inomhus fram och tillbaka för att hämta vatten och fika annars gick vi inte in.

Vi spenderade mest tiden att vara uppe på gården men vi gick även iväg till andra huset. (Min sambo har sin snickarverkstad där så han skulle prova lite verktyg och dylikt) Så vi var mycket nere i andra huset också. Jag och Milou satt mest ute på verandan och njöt och tittade på hästarna och pratade med grannen. Gick jättebra men han tyckte att det blev långtråkigt i längden.

När vi var uppe på gården igen så fortsatte vi leka och gick runt skogsbrynet och lite varstans. Efter ett tag gick han faktiskt självmant iväg bort till husknuten och vid sidan av huset dit han inte velat vara de senaste gångerna. Det ända jag kunde se som han inte gillade var att det hängde kläder på torkställningen där ute, dom såg läskiga ut men sen brydde han sig inte längre. Han gick runt där korta stunder lite fram och tillbaka, som sagt vi höll oss främst på framsidan av huset. Det gick sen ännu bättre när jag la blodspår och han fick spåra efter köttbitar jag hade lagt lite här och var runt gården. Då hade han nog kommit över skräcken helt och hållet tror jag för han visade inga tecken på rädsla. Han var fullt upptagen med att jobba och spåra. Det roade han sig med i säkert 15-20 minuter, sen var han mentalt utmattad kan jag ju säga. Efter det fick han roa sig med att bära runt på lite leksaker och bara vara och småbusa med mig. Vi var därute och bara njöt i säkert minst 6 timmar.

Så nu verkar det som att problemet är löst och nu vet jag hur jag ska göra om det händer fler gånger. Mer blodspår eller liknande aktivitet, det är bland det bästa han vet så jag förstår inte varför jag inte har gjort det tidigare. Men nu vet jag iallafall så nu kan jag andas ut. :) Jag lägger upp lite bilder här, jag kommer även lägga upp lite filmklipp på youtube när jag har tid att sitta och klippa och klistra. Så för de som vill se kan ju spara hans youtubekanal ifall de vill se. För den här tråden behöver nog inte vara kvar längre då problemet är löst.

“Is it weird in here, or is it just me?”
https://www.youtube.com/watch?v=aZQDb8N6Gyw

Herveaux
2016-05-11 10:47
#5

#4 Vad härligt att höra! 🥳


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Upp till toppen
Annons: