Jag har en 2,5 årig blandras som haft en lite tråkig start i livet. Han har alltid varit osäker på nytt folk vilket snabbt blev ett problem, jag tränade honom fel som valp (för mycket frustration involverad och jag belönade helt fel känsla), han blev alldeles för fäst vid mig vilket gjorde att han blev stressad när vi var ifrån varandra och han har haft ganska stora magproblem som varit jobbigt för honom. Han var varit väldigt, väldigt stressad.

Men den senaste tiden så känns det som det bara löser sig sakta men säkert. Jag ändrade på mitt sätt att vara vilket gav positiva resultat. Magen blev bra mycket bättre för något halvår sedan och samtidigt försvann mycket stress när det inte längre kändes så obehagligt i hans mage. Han fick för snart ett år sedan en "lillebror" vilket var en omställning som till en början var enormt jobbig för honom, men snabbt blev han gladare av att få bo med en hundkompis. Vi har börjat att regelbundet träna Nose Work vilket passar honom helt suveränt eftersom han har världens bästa näsa och får jobba självständigt och känna sig duktig. Hos hundvakterna går det bättre och bättre.

Han har överlag känts mer avslappnad och mindre stirrig i vardagen. Det är inte längre en känsla av panik att bo med honom som det en gång var. Han har den senaste tiden blivit mer busig och får ryck när han själv går och letar upp någon leksak och leker med. När vi fått besök av t.ex sotare och hyresvärd har han inte varit så osäker som förut och morrat och skällt en massa, utan han har gjort så en kort stund och sedan gått fram och nosat istället. Lite läskigt men spännande också.

Så igår fick vi besök av en kollega från jobbet som hundarna aldrig träffat förut, och vår lilla skrothund går raka vägen fram till honom och är bara glad. De blev kompisar direkt, inte ett enda litet morr. Kollegan kanske bara råkar vara en väldigt bra hundperson, men jag blev så glad av att se detta. Att min lilla dåre mår bättre och att allt som händer inte längre är en total katastrof för honom.❤️