Ni får gärna ändra ämnet för visste inte vart jag skulle placera den.

Ja, just därför har jag nyligen fått hem saluki nr 4 ;) började med att jag bodde periodvis på en stor kennel, fick ta hem en av deras f.d. Avelstikar när jag fick möjlighet att ha egen hund och sedan har det fortsatt. Senaste familjemedlemmen är ett barnbarn till min första tik också :) kan inte tänka mig ett liv utan saluki. De passar mig perfekt.

Ja, jag tycker nog att vi har hittat rätt med vår irländska terrier. Stark, självständig, kul och smart ras. Däremot kanske den kompletteras med en lite förigare ras någon gång. Fick tipset om att skaffa en jaktlabbe som kan apportera tillbaka terriern om hon skulle dra i skogen ;)

Eftersom jag valt att bli uppfödare av min ras så måste jag väl säga att jag tycker att jag har valt rätt. Prazsky krysarik har väl det mesta jag vill ha hos en hund. Dom är små och behändiga, har mycket personlighet, lättlärda och aktiva.

Både ja och nej. Personligheten passar mig perfekt, men hade önskat en högre ras. Pembroke är i lägsta laget! Men jag var väl medveten om det innan jag skaffade hunden.

Nej, (jag har en vallhundskorsning) men tack vare att han inte är den samarbetsvilliga agility/lydnadshunden jag hade trott att jag skulle få så har jag upptäckt nosework och drag istället och verkligen fått upp intresset för det, så det har kommit något gott ur det ändå. Nästa rasval kommer dock bli mer genomtänkt.

Ja, föll mig i smaken både utseendemässigt & användsmässigt-ganska mångsidig ras, vilket passar mig bra då jag gillar att prova på olika grejer med min hund. Kör rallylydnad, drag, spår & vattenapportering, plus då utställning om det räknas i detta :-) Om det är något jag hade velat ändra på så är det kanske storleken, visst 50 cm är ju helt ok storlek, men skulle i framtiden vilja ha en lite större hund av liknade ras.

Ja, vi planerade och sökte efter rätt valp i ett och ett halvt år. Har inte ångrat mig en dag. Tyvärr blev d inte en valp för oss utan en unghund, men det gör detsamma. Han är lika underbar! Theo är samma ras och samma färg men oreggad. Han kom via blocketannons som omplacering. Har inte ångrat honom heller :-) Alltid tax!

Ja, schäfern fyller alla mina behov och är väldigt mycket i min smak. Nu ska jag leta hund och jag sneglar knappt åt något annat håll än schäfern.

Jopp, jag är nöjd med JRT:n. Men jag hade nog önskat som nybörjare för ca 14 år sedan att nån hade sagt hur viktigt det är att välja en uppfödare som passar ens egna planer för vad man vill göra med hunden. För finns det en ras där det är stor skillnad på olika linjer så är det JRT:n. Men det utesluter inte att vi skaffar en valp av nån annan ras. Sambon gillar dvärgpudlar, men det gör inte jag. Han försöker få mig att ändra inställning, vi får väl se om han lyckas.

#10 jag gillar också pudlar, Ska ha en när jag blir pensionär ;-)

Nej, det blev det inte. Det blev rätt individ, men inte rätt ras. Älskar honom knappast mindre för det, men det lär inte bli en labbe nästa gång :)

Nja. Jag skulle inte välja en hund som kräver så mycket pälsvård igen. Annars är det som jag tänkte mig.

Tja, fel ras för oss var det inte, men inte 100%-igt rätt heller. Har två staffar (staffordshire bullterrier) och älskar de verkligen. Gillar rasen också, men känner att det kanske finns en ras som passar mig bättre på vissa punkter. Nästa blir i alla fall ingen till staff.

Jag "jobbar" extra som hundvakt vilket gör att jag får prova på många olika raser och individer. Har ingen egen hund men har genom mitt hundpassande kommit fram till att jag nog när jag skaffar egen kommer välja en sällskapsras. Om jag får erbjudande om en individ som jag faller för i en annan kategori så tvekar jag inte, men jag kommer inte aktivt leta efter en hund som kräver väldigt mycket motion..

Har en border collie och visst, jag älskar den här rasen och framförallt hunden, han ger så mycket och jag utvecklas så bra med honom, jag får testa och hålla på med det jag älskar mest- vallning- men det finns bitar som saknas naturligt som jag vet finns hos en annan ras jag ägt, men för tillfället är det rätt ras för mig för jag själv saknar kunskapen att hantera dom bitarna :)

Ja jag har valt rätt ras, storpudeln som är en aktiv sällskapshund som följer med på allting, blir sällan trött men är ändå en hund som kan koppla av och ta det lite piano nån dag eller två. Är inte intresserad av att ständigt hålla på träna och tävla för att få en nöjd hund utan vill ha en lättare ras att umgås med.

Collie - inte rätt ras för mig, men Jamie ligger mig ändå närmast hjärtat och ångrar honom inte alls! ♡♡ aussien - hittills är jag helnöjd! Med tanke på att jag var inne på aussie innan collie så Är det kanske min perfect match ? Eller så har jag bara fått världens bästa hund ♡

Jag vet inte riktigt än, finns några raser jag gillar. Har en aussie nu, kan vara rätt ras men "fel" linjer. Mycket rädslor som håller i sig länge, inte så träningsmotiverad som jag önskar, fått kämpa som fasiken med någon form av kamplust. Nu är hon ännu ung, men vad jag känner i dagsläget så skulle jag gärna haft mer träningsmaterial att bygga vidare på. Hon har självklart massa bra sidor också, och det är väl bra att det är lite såhär. Vet vad jag ska söka hos nästa hund, får se vart Tossa och jag tar oss rent tävlingsmässigt. :)

Jag har hittat rätt ras. Jag älskar både Tervueren och Malinois. Medger att mallen passar mig bättre än terven.

Har en Schäfer/Dogo Argentino/Amstaffmix med det bästa ur varje ras. 
Valde inte honom pga raserna utan jag gick enbart efter mentaliteten, visste knappt vad det var i honom förrän jag hade honom hemma. 

Han är en toppenhund och passar mig som handen i handsken även om han är lite väl envis imellanåt MEN skam den som ger sig, jag gillar djur med egen vilja.

Schäfern i honom ger lagom med "will to pleace" och spårnäsa, Dogon ger lagom med mod, styrka och spårnäsa samt Amstaffen ger lagom med envishet. 🙂
(Sen är ju detta inte absolut såklart) 

Skulle inte välja en likadan blandning igen då jag inte är glad i medveten blandrasavel.

Det enda som jag saknar med min samojed är mer gos 😃 Kanske en framtida individ istället 

Det var dock något jag var medveten om innan jag skaffade henne. Älskar mentaliteten och envisheten. Tror inte att nästa hund blir en samojed, men detta är verkligen inte min sista. 😍

Ärligt talat så alla hundar som trillat in i mitt liv har alla varit rätt hund för vart jag varit i livet och de har vävts in i mitt liv väldigt bra! Visst har jag känt hopplöshet, gråtit och ifrågasatt om man gjorde rätt mååånga gånger men när man väl fått flyt så fungerar det toppen för mig. :) Blir inte fler dvärgschnauzrar för min del, inte för att det inte känns rätt men för att den jag har är så speciell att jag skulle inte klara av att ha någon till. Kanske ändrar sig en vacker dag men så känns det nu iallafall. :)

Jag har en australian shepherd, och ja, definitivt till 100% rätt ras!

Min storpudel är helt rätt för mig, älskar rasen :) Men sedan kan det säkert finnas andra raser som också är rätt.

Har 2 sheltie och en aussie. Kommer inte bli sheltie på mig igen (sheltiemiljön i Norge är så infekterad och full av oseriösa aktörer att jag blir helt matt…)
I aussien har jag fått allt jag kan önska och lite till. Kommer definitivt bli aussie som nästa hund också.

I min cavalier har jag fått en liten, behändig sällskapshund. Han är positiv, orädd och med på allt. Dock går han från noll till hundra på en sekund, men från hundra till noll tar det mkt längre tid. Mängder av passivitsträning har gjort att han är lugnare i "uppvarvade" situationer, men hetsar han väl upp sig är det svårt att få honom att varva ner. Det är ju inte rastypiskt däremot, men jag och veterinären misstänker att det hänger ihop med att han inte är helt frisk. Så cavalieren är en fantastisk sällskapshund på alla sätt, men rasens alla sjukdomar gör att jag aldrig mer vill ha en till.

Min pumi är bara året, så långt ifrån vuxen. Han är nästan allt jag önskar mig i en hund. Bra av och påknapp, bra fokus och vilja i träning, förig, perfekt storlek, minimalt med jaktinstinkt. Det enda jag inte vill ha är skällandet och pälsvården. Skällandet blir dock bättre, och jag gillar och klippa - men att kamma är trååååkigt. Det är ju bara en liten del ändå, så nästa hund blir nog också pumi.

Ja, båda raserna kommer att finnas i mitt liv, så länge jag orkar aktivera dem.

Nej inte den första. Älskar henne över allt men min lilla dvärgschnuazer vill inte lika mycket som jag vill om man kan säga det så ;) Men hon är helt underbar men vet ej hur man tänkte när jag skaffade henne för tävling och träning (men det är en annan historia XD ) men är fortfarande en underbar hund med en härlig personlighet man skrattar mycket med henne hihi 

Pappa o jag har delat en riesen som nu bara ska bli min (han blev tvungen att skaffa en ny hehe) och det passar mig som handen i handsken. En hund med mycket potential och med en härlig personlighet :D En arbetskompis ut i fingertopparna men som ändå vill sitta i knäet (bokstavligen hehe) o mysa. 

hon är liten för att vara resen 63 cm o 28-29 kg vilket är perfekt vill inte ha något större än 30 kg. Nästa hund är dock osäkert om det blir en till riesen, vill gärna men tycker att utställningsaveln kommer mer och mer och då kommer riktigt tråkiga risens  och vet inte om uppfödaren kommer hålla på så länge till.

Jag har inte släppt taget om Skroffan än trots att hon gick bort i augusti så hon får vara med på ett hörn.
Cairnterrier var klockrent rätt, jag var rätt tveksam om jag verkligen skulle ha en terrier men hon var helt perfekt för mig, både som ras och individ.
En liten, glad, robust hund som hängde med på ALLT och tyckte att det var kul att jobba. Dessutom helt klart den av mina hundar som haft bäst mentalitet.

Så (jakt)labbarna då; Nikka flyttade in ganska hastigt för 2,5 år sedan när Skroffan var svårt sjuk. Jag fick panik, visste inte vad jag skulle ha för ras men var rätt inne på schnauzer när min kompis - som själv har jaktlabbe - av en slump hittade Nikka på nätet.
Jag åkte rätt motvilligt och tittade, efter fem sekunder med Nikka var jag såld ❤️.
Posh skulle bara bo här ett tag medan han rehabiliterade sin rygg, jag var inte ens särskilt förtjust i honom innan. Men han är, som husse säger, en hund som vinner i längden.
Efter någon månad så bestämde jag helt enkelt att han inte skulle flytta tillbaks till sin husse så han blev kvar.
Labbe är ganska rätt men inte helt klockren. De är väldigt okomplicerade i vardagen - förutom mina två som ju kom i vuxen ålder så lever jag med fyra till - och roliga att träna med, de VILL jobba hela tiden, helst jakt förstås, men jag har hittills inte hittat något de inte ställer upp på.
Lättlärda och lättbelönade är de också.
Men… de är lite…slätstrukna. Jag vill helt enkelt ha lite mer "attityd" i min hund, lite mer egna idéer. Med Skroffan fick man fundera lite, även om hon tyckte att det var kul att träna så var det inte självklart att hon gjorde som det var tänkt - och jag gillade det.
Trots det kan jag absolut tänka mig jaktlabbe igen, i synnerhet som jag nu upptäckt hur kul det är med apporteringsträning.

Ja skulle jag nog säga. Är ägare till en Whippet & en Kooiker. Whippen var först och det är en otroligt rolig, trevlig och enkel hundras vilket jag gillar, dock så saknade jag "will to please biten" väldigt mycket (då min hobby är bl.a. träna hund) och snubblade in på Kooiker, de två raserna komplettera varandra väldigt bra på sina egna hörn. :)

När jag skaffade min lundehund var det tänkt att han skulle följa med mig på fjällsvandringar, promenader i skogen och bara vara min bästa vän.

Sen efter jag hade haft han ett år vart jag sjuk i endometrios och sedan fibromyalgi och mitt liv fick en helt annan vändning med många skov nu på slutet.

Innan jag vart sjuk började vi med rallymix, som öppnade upp hur roligt det var med hundsport! Jag och Eyvind älskar rallymix och jag började pröva rallylydnad och spår. Fick högre ambitioner som jag inte riktigt kan förvänta mig av min hund.

Så nästa hund är en  Shelite som förhoppningsvis blir en rally och lydnads hund. Sen vet man inte hur det blir med det så jag ska inte hoppas egentligen. Men jag tror chansen är större än om jag hade köpt en till lunde. De är så väldigt lika varandra i sättet, bara det att lunden är självständigare och sheltien mer samarbetsvillig. Dock avskyr jag pälsvård………………. Så det är väl det mest jobbiga med sheltien!

Men om jag hittat min ras? Ja, på sätt och vis. Lundehunden är min ras men det enda som fattas är jämnare resultat på tävling.. Men jag tror min hane är en svårare individ också. Vet lundehundar som faktiskt fått LP1 som merit. Så ja… Men alltid kul att testa nytt också!

Jag valde inte ras. Två stora bruna ögon och en liten svart nos fick mitt hjärta att svämma över.  Jag valde kärlek. Fanns inget förnuft med i bilden.  Nu är hon 10 mån och kärleken består. Ras? Blandning mellan shih tzu/malteser/havanaise och både hon och jag har blivit förnuftigare.

Folk försöker intala mig att det är en schäfer jag ska ha, att den skulle passa mig som handen i handsken.
Min nuvarande ras, lagotto är rätt långt ifrån en schäfer - så nja, inte rätt val av ras alls.
Nu är min hund en riktig stjärna, otroligt bra på allt vi testat på, men han räcker inte hela vägen som de mer inbitna bruksraserna gör. 
Men samtidigt hade jag inte mycket val när jag skaffade min jycke, bor hemma med en allergisk pappa och en hundrädd morsa, skulle jag ha släpat in en schäfer här hade jag snabbt fått ångra mig.
Jag hade bara de krullhåriga att välja mellan, gillade pudel men ville ha något mer mer "jäkla anamma" i sig, så ptja för situationen jag var i så var det rätt ras iofs.