Det KAN ju vara så att du helt enkelt går i "fel" hastighet för henne, så att hon inte får in flytet i stegen. Min labbetik - som är kollad utan och innan på grund av skada med påföljande rehab.- går i någon form av passtaktig skritt när hon inte får ta ut steget ordentligt. Hon har annars väldigt bra, ändamålsenlig exteriör (funktionsmässigt, inte utställningsmässigt!) och fina rörelser. Som islandsryttare är jag dessutom något av en gångartsnörd, en del vet ju faktiskt inte skillnad mellan gångarterna eller hur de ska se ut… Jag tycker dock absolut att man kan kolla upp sin hund hos sjukgymnast / hundfysioterapeut någon gång ibland, för att upptäcka felbelastningar och skavanker innan de blir till riktiga skador. Har man dessutom en hund som går relativt hårt fysiskt så tycker jag definitivt att man ska checka av, till exempel före och efter jaktsäsongen så att hunden är både är bra förberedd och sedan "återhämtar" sig på rätt sätt. Man får förmodligen en hund som håller betydligt längre!

Ja, det var också min första tanke men det är detsamma om jag går riktigt långsamt eller ganska fort, hon skrittar likadant fram tills hon inte kan längre och då slår hon över i trav. Hon har en enligt mig väldigt trevlig exteriör med korrekta vinklar (också funktionsavlad) och rör sig fantastiskt lätt. Jag är också hästmänniska (om än inte islandsryttare :)) och anser mig väl ändå ha ett ganska tränat öga vad gäller gångarter och rörelsemönster. Likaså är min mamma ryttare sedan barnsben och har en fantastisk förmåga att upptäcka rubbningar i rörelsemönstret, så som subtila hältor och dess orsaker, varför jag tar hennes ord på allvar i detta.

Jag kanske helt enkelt ska ta och kolla upp henne. Nu kommer hon inte gå några jakter eller jaktprov denna höst, men tänker att det är bra att få bukt med problemen så tidigt som möjligt, om det nu skulle visa sig vara någonting.

Tack för ditt svar!

Jag vet inte om någon annan har någon input men jag tog och filmade detta häromdagen så kanske någon har något tips. Detta är den passlika skritten som hon har när hon går fot:

… och här har vi hennes skritt (som ju är tydligt fyrtaktig) när hon går fritt:

Min storpudel tik på ca 1,5 år passar också liknande var gång hon går fot. Ibland också när jag går sakta på promenaderna. Är precis som om det är jobbigare för henne i de sammanhangen så hon kompenserar med att passa. Trivs förmodligen i att ligga i ett högre tempo för våran fot är ju nästan lika långsam som när jag går sakta promenader så tror det hänger ihop. För långsamt tempo helt enkelt :) Såg det första du skrev i #2 och jag tror att det mer är en ful ovana hon lagt på att fortsätta passa även i ökad takt. Hur ofta går ni fot? Prova springa snabbt fram och sen fortsätt i snabb trav på vanlig promenad, passar hon fortfarande då? :)

#5 Tack för svar! :) Hon går mestadels lös i skog och mark men vi varvar med mycket fotgående under promenaderna. 30 sek fot, sedan springa fritt i tio minuter, sedan någon minut fot igen, osv. Någon dag då och då går hon endast fot i skogen i rent träningssyfte - men det är väldigt sällan. Och så alltid fotgående när vi transporterar oss i stan eller på jaktträning, från och till spår osv. Hon travar när hon springer, dvs. hon går aldrig i pass med svävfas, utan det är endast skritten. Så går jag tillräckligt fort så hon inte kan "skrittpassa" mer så går hon över till trav - så det ligger nog mycket i det du säger. Däremot så har hon ju en helt annat skritt när hon är lös, oavsett tempo, vilket irriterar mig lite. :)

Precis sådär går Arrak också! Jag var osäker in i det längsta på vad det egentligen var, men nu ska vi i alla fall besöka en fysioterapeut för att kolla upp det :)

Arrak "passar" när han går som vanligt, men precis som henne, så skrittar han när han nosar eller spårar. Kan också skritta vid väldigt lågt tempo. Har honom (tyvärr) inte lös, så kan inte uttala mig om det, men kan tänka mig att han skulle skritta även där.

#7 Spännande! Du får gärna hojta till när du varit där och berätta vad de sade! :)

Nu vet jag inte om ni redan har varit iväg, men jag vet däremot att det är väldigt sent, men äsch. Här kommer uppdateringen :D

Han har troligtvis en gammal skada sen valptiden, som aldrig riktigt läkts ut, utan som han fortfarande går och avlastar. 

Han har ett ben (det högra bakbenet) som i princip gör allt - bär, går, flyttar i sidled etc. Det vänstra "hänger mest där" och gör inte så mycket. Det gör att han har svårt att lyfta tassarna, så har dessutom inflammerade muskelfästen och överansträngda muskler pga att han måste lyfta tårna istället för tassarna. 

Felbelastningen mellan bakbenen har orsakat ett ojämnt bäcken. 

Han har också förflyttat så mycket vikt han kan till framtassarna (vilket är den egentliga anledningen till passgången, tillsammans med tasslyftar-problemen) vilket har skapat problem längs med hela ryggraden upp till skulderbladen, och även bicepsen på frambenen. Tur i oturen så fångade vi upp det hela snabbt, så själva frambenen är än inte så påverkade.

Han är också extremt felmuskulerad, så i princip "alla" muskler sitter på hans högra sida, från baktassarna upp till nacken. 

Men, trots allt det här, så kommer han troligtvis att bli helt återställd! Vi ska stretcha intensivt, varje dag i sex månader och ev. längre, men sen så kan vi trappa ner. Det är osäkert om vi någonsin kan ta bort stretchningen helt, men vi ska kunna trappa ner i alla fall! 

Jag känner en oerhörd lättnad - att få veta att min magkänsla stämde, och att få veta att det kommer att bli bättre. 

Jag hoppas att det har gått bra för er också!

#9 Kul att du kom ihåg att återkomma, även om nyheterna inte var så glada. 😕 Men nu vet ni i alla fall vad det är och vad ni kan göra åt det. Jag håller tummarna för er!

Min hund är genomkollad och kärnfrisk - hennes rörelsemönster är nog bara som hon är…

#10 Tack, det lär behövas med hur mycket Arrak hatar mig för att jag tvingar honom att bli stretchad ;)

 Vad roligt att hon är okej! 🙂