Väldigt bra fråga! Min farmor hade en när jag var barn, hon var jättehärlig! Hade gärna sett fler på stan :)

Storleken i kombination med att namnet "terrier" kanske skrämmer bort en del? Hade en Irländsk terrier i familjen när jag växte upp. En snäll och trevlig hund. Har efter det endast sett en handfull (max) av samma ras. Vissa raser blir bara mer populära än andra.

En kompis till mig hade en när jag var i 10 årsåldern, trots att den kände mig väl så bet den mig i armen lätt en gång.
Det var inte så att den var så populär så att den blev lite felavlad? Jag har för mig att jag hörde något om att de blev ganska så ettriga en del av dem men som sagt detta är ju över 45 år sedan.

Mycket bra fråga!

Min morbror har haft airedale i många år, bl.a. Pinto´s Good Day Sunshine som var en väldigt framgångsrik utställningshund i många år innan han till slut gick bort av ålder. Men de har haft många andra fina airedale och för de som vill ha en lite större självständig hund är de ju perfekta!

De är ju så långt ifrån ettriga man kan komma. Men eftersom de  är så ovanliga har jag svårt att se att de väljs bort pga personliga erfarenheter. Kanske det där med terrier och strl spelar roll. Synd i så fall eftersom airedalen inte är så mycket terrier.

Endast träffat en Airedaleterrier, när jag var 8-10 år gammal. Den gick lös i kompisens trädgård och när jag kom på besök jagade den runt mig, skällde, hoppade upp och nafsades. Skitläskigt och har ogillat de sen dess. Gillar faktiskt ons terrier, tycker det är trista hundar med taskig attityd. Verkar som att det är en rätt vanlig åsikt så kanske är därför? Idk.

#6 När vi köpte vårt hus och tog emot sotaren för första gången sa han att han tyckte att det var skönt med nya husägare eftersom han varit rädd för de förra ägarnas hund som skällt och hängt i hans byxben. Det var en golden.

Självklart finns det personliga anledningar till att man inte väljer en viss ras. Men om man tänker mer generellt?

Jag tittade på rasen när jag skulle skaffa hund men valde bort den för att de mentalutvärderades och tävlades i alldeles för liten utsträckning, det skulle kännas som om jag skulle köpa i grisen i säcken eftersom jag ville ha en hund att träna och kanske tävla med. Att Airedaleterriern flyttades från brukshundsgruppen var definitivt inte till rasens fördel.

#8 Jag kan absolut förstå hur du tänker fast samtidigt ha jag svårt att föreställa mig en sundare och mindre avlad ras. Och generellt, när folk väljer ras, tror jag inte att det är såna frågor de går in på. Varför väljer  de inte airedales?

#9

Jag vet inte om man kan kalla rasen sund när så hög andel av de röntgade hundarna har höftledsdysplasi. 

Jag tror antingen att folk vill ha en ren sällskapshund eller en hund för ett specifikt syfte. I inget av fallen känns airedaleterriern som ett särskilt säkert kort i dagsläget. Tyvärr, för jag är alltså rätt förtjust i rasen annars.

Verkligen jättetråkigt när människor bildar sig en uppfattning om en hel ras på bara en enda individ. Och ännu värre flera raser, terriers :( Förstör för den rasen/ rasgruppen, men ännu värre för den människan, som missbedömt.

Jag älskar ju terriers,( säger jag om en hel grupp raser). Terriers är ju också väldigt populära hundar , antingen älskar man dom….eller inte. (Det är verkligen urbota dumt att döma en hel grupp hundar pga en individ Min mamma gillar inga terriers pga att grannen hade en terrier som brukade stå ute och skälla….ja, vad kan man säga….suck.) Airedale är jättefin, men kanske har den ett lite "omodernt" utseende det är lite 70-tals look över den rasen, jag har själv en hund med 70-tals look, där det bara reggas ca 50 hundar/år i Sverige. Så jag menar inget negativt. Det kanske kommer en tid när Airedale blir mer modern igen Jag måste säga att jag gillar att ha en ovanlig hundras.

Bra fråga! Har själv varit inne på en Airedale men hade inte möjligheten för en större hund just då så det blev en hund några storlekar mindre. Men det är absolut en ras jag kan tänka mig i framtiden då jag tycker det är otroligt trevliga hundar att jobba med, enligt mig. :)

Rasers popularitet går ju i vågor, så det kan mycket väl hända att den blir oerhört populär en vacker dag :)  För ca 10 år sedan blev ju  chihuahua så oerhört populär men jag tror att det har mattats något. För ett par år sedan var det Fransk bulldog som var hetast.

På ett sätt är det bra att en ras inte blir för populär. Då avlar fler på den, även de, som inte borde till men för rasen och för dem, som köper. När kända personer köper en viss ras ska "alla" ha den eller om Disney gör en hundfilm om Dalmatiner eller St Bernhards så vet vi vad som händer. Jag deltog I en rescue grupp för att ta hand om övergivna Yorkshire Terriers och Chihuahuas efter "Paris Hilton boomen", när folk upptäckte att hundarna inte var några attires utan levande hundar, som behövde kissa och bajsa.

#10 Jag håller med om att sund är en mild överdrift med tanke på höfterna. Jag tänkte i jämförelse med mer populära större och medelstora raser (typ boxer och schäfer) så har den förhållandevis små hälsoproblem. Men jag kanske är ute och cyklar här… Jag tror också att du har en poäng i att den hamnar mittemellan ren sällskap resp arbetande/brukshund.

Det jag hört om den är att är ganska ettrig och kan vara vad många definierar som "elak". Inget jag vet om det är sant eller ej men kan tänka mig att om andra hör liknande så håller man sig borta, jag har dock träffat en airedale och den var mycket trevlig :)

#17 Har träffat flera stycken airdale genom åren (bl.a. utställnings- och avelshundar varav en är nämnd i mitt förra inlägg) och har aldrig upplevt att rasen skulle ha ett ettrigt/elakt lynne utan samtliga airdale jag lärt känna har varit väldigt trevliga hundar med bra psyke.., eller en var ju iof rädd för raketer och fyrverkerier men det kan ju drabba hundar av alla raser!

jag äger ingen airdale terrier, men terriers överlag verkar ha dåligt rykte oftast så säger många på forum också att dem ogillar terriers även om dem bara träffat någon enstaka individ, jag känner en airdaleterrier och det är en av dem roligaste hundarna jag träffat finns inget ettrigt skälligt eller "elakt" över den hunden… finns såklart individer inom alla raser som beter sig sämre/bättre.

Airedale var helt klart mer vanligt när jag var ung (jag är 50 nu), men det är väl med dom som med fler andra raser - att ju fler raser som tillkommer, desto mer tunnas existensen av vissa andra ut. En del raser har aldrig fått den där superpopulariteten, men samtidigt ser jag det som bra för då finns istället en mindre men förhoppningsvis bättre/friskare population då det enbart är seriösa uppfödare som håller på. Inte massproducenter 🙂

#17 Airedales är inte elaka, men de är busiga på ett sätt som inte riktigt kan klassas som "okej". De är väl hundvärldens clowner som tar skämtet ett steg för långt. 😉Vår uppfödares hundar brukade exempelvis jaga byggarbetarna för att nypa dom i baken. På kul. Inget illasinnat eller elakt i det. Samma med vår yngsta, hon hade en period när hon gick runt och nöp oss i låret/baken. Alla är inte så, men jag kan absolut förstå var folk får att de är elaka ifrån. De kan även vara rätt omedvetna om sin egen styrka, och de två vi har har lämnat sin del av ärr på oss familjemedlemmar. Att bli knockad av en airedale-skalle känns kan jag lova. Likaså att få ett slag i strupen. 😃Brukade kalla vår gammeltant för Hålslagen när hon var liten.

Airedales är underbara hundar men de passar absolut inte alla. De kräver verkligen sin ägare (en envis en med en stor dos humor) som förstår vad det är för hund de har skaffat. Har ni hört en fem veckors valp ge upp ett avgrundsmorr någon gång? Airedales.

De är otroligt smarta hundar, så de skulle absolut passa många som letar efter en träningskompis.

Trimma två gånger om året kanske funkar för en sällskaps, men skaffar du en som du dessutom vill ställa ut behövs det piff och fix varannan vecka för att hålla de i utställningspäls. Så det är ju inte riktigt nån som tycker det är lite kul med utställning köper heller.

Jag tycker det är tråkigt att man inte ser de oftare, men samtidigt så är det verkligen inte en hund för alla och jag är glad om inte fel ägare skaffar dem.

#21 Tack för ett initierat och välformulerat svar. Jag har ju bara en och han är mycket ung så jag kanske drar förhastade slutsatser. Aktivitetsbehovet är ju stort, både fysiskt och mentalt och det är ju något som inte alla som  har möjlighet att tillfredsställa. Jag har träffat en hel del mycket väluppfostrade airedales då jag undersökte om det verkligen var rasen för oss. Samtidigt var ju det hos väldigt erfarna ägare.

Jag har också varit inne på rasen, gillar terriers och att de har lite "attityd", att man kan behöva fundera lite för att få dem att göra som man vill så att säga. Dock tror jag faktiskt att rasen hade lite annorlunda lynne för ett antal decennier sedan, att de var hetsigare och lite slagsmålsbenägna. Och ja, dåligt rykte sitter i länge i hundvärlden. För mig är det även lite som Dentaku skriver, att ska jag ha en hund att jobba med så vill jag ha något att gå efter, MHn, tävlingsresultat och så vidare. Det är några på BK som har airedale och givetvis älskar de sina hundar men de funkar inte direkt i arbete. Att en ras är smart och lättlärd borgar ju inte för att den är lättmotiverad och har samarbetsvilja… Dock figgade jag på MH för ett gäng airedales för ett antal år sedan och blev väldigt positivt överraskad. Trots att de "bara" var sällskapshundar och förmodligen inte sett en kamptrasa innan i hela sitt liv så hade de kamp- och leklust, var sociala, framåt och orädda med bra avreaktioner - precis som en terrier ska vara. Det som några av dem brast i hade med ren uppfostran att göra, det är ju inte rasens fel. Tror även att det ligger något i rasens utseende, det ÄR faktiskt lite 70-tal/50-tal(?) över dem.

I#23 Ja kanske tom 50-tal., den rasen skulle passa bra i en gammal svart/vit film Visst väljer vi hundar efter utseende också och en del har ett omodernt utseende Det kan människor också ha

fast airedaleterriers ser ju bara ut så, haha då väljer verkligen människor efter utseende. jag tycker dem är så söta, lurviga och goa :=)

#25 Jag blir själv tilltalad av det där lite "gammaldagsa" utseendet som airdale har. Har lite tankar på att ev ha en eller två i framtiden själv 🙂

Tror också att det kan ha att göra med att de heter just "terrier", terriers överlag har ju mycket egen vilja och humör. Supercharmigt tycker jag men det råder ju delade meningar :) Och så kan jag hålla med en tidigare skribent om att de verkar ha gått från brukshund till mer sällskapsavlad så en som söker en hund att jobba med tittar nog inte i första hand på airdale.

Personligen är jag väldigt förtjust i det som flera kallar gammeldags men som jag ser som klassiskt  utseende. Jag är också intresserad och fascinerad av rasens historia som tjänstehund i världskrigen.

Min raring är extremt lättlärd och följsam. Han förstår tricks på en gång och kommer ihåg dem. Jag har till exempel lärt honom "upp och stå" på stubbe i skogen. Det tog två försök och nu behöver jag bara peka på en stubbe. Nackdelen är väl att han fort tröttnar så det gäller att hitta på nytt hela tiden. Idag har vi tränat sitt och vänd (byt sida runt mig) och sitt igen. Han fattar på en gång. Men jag har ingen erfarenhet av andra raser. Det kanske är så lätt att lära hundar. 

Problemet kommer ju med störningar så klart. Han funkar med kor, får och höns men har svårt med cyklister, hundar och bilar som kommer bakifrån.

Jag tycker inte de ser så gammaldags ut. Eller alltså, inte mer än många andra raser. Terriers överlag ser väl lite gammaldags ut, samma med ett gäng av sällskapshundarna. De är ju poppis ändå. 😉 Sen är det ju en väldigt klassisk ras som har stått modell för många saker genom tiderna så det är ju inte så konstigt.

#28 De saknar ju lite will to please, och precis som du säger tröttnar de ju fort. Så det är en utmaning att hålla deras intresse och utveckla träningen, vilket inte är jätteuppskattat av någon som söker en träningskompis. Men vår yngsta är hur smart som helst och håller man henne bara intresserad är hon sjukt lätt att träna. Hon är väldigt intelligent. Redan som liten valp var det hon som förstod hur hon skulle öppna hundgrinden, oavsett hur många olika sätt vi försökte klura ut för att hindra henne från det.  De andra äldre hundarna ställde sig att vänta/släppte fram henne så att hon skulle kunna öppna åt dom. 😎Skitunge.

Det är en ras som finns på min kanske-lista men just för att jag behöver nästa ras att vara en ras jag kan ha som en partner i vått och torrt så är det just "tröttnar lätt" som får mig att tveka. Men jag älskar strävhår och airedale faller jag tillbaka på om och om igen.

#30 Vill du hitta på saker, är du rolig och driven så behöver det inte bli ett problem. Men man får vara lite klurig! Om du inte har gjort det redan så se till att träffa några (bor du i USA eller tänker jag fel? Gruppen Airedales! på FB har många aktiva människor där du säkert kan få till ett besök) för de är verkligen fantastiska hundar.

#31 Problemet är att nästa hund kommer högst troligen vara en servicehund för mig och då behöver jag en hund som inte blir lätt uttråkad utan en som klarar av jobbet. Det som är problemet. Men visst, kanske blir en om jag vill ha en aktiv sällskapshund i framtiden, det vet man aldrig. Men den har bakgrunden som arbetande hund och med rätt träning kan det absolut vara nåt som passar så den är inte helt överstruken ännu - MEN! stort men. Amerikaner har inte direkt vana av att avla på mentalitet och arbete utan det ska vara hundar som klarar av att vara i bur när folk jobbar och som är snäll med barnen med lek i bakgården som motion i princip. Det är tyvärr inte så ovanligt som man vill hoppas att amerikaner inte är som på CM men det är bra mycket vanligare än jag var beredd på. Promenader är rätt sällsynt att man ser så jag vet inte vad för typ av hund jag egentligen skulle få om jag satsade på det; både i hälsa och mentalitet.