Metod för hälsning
Står inför ett litet "problem" här som jag skulle vilja ha fler syner på, vi har en fruktansvärt glad kille på 14 månader som älskar människor - lite väl mycket, så att säga. Det går ex. inte att prata med en annan då han blir alldeles till sig och vill fram. Att låta han hälsa när han satt sig har visat sig bara förvärra beteendet och han blir värre nästa gång vi pratar med någon, även om han är lugn så räcker en blick från personen ifråga för att han ska gå upp i varv igen. Nu pratar vi 45kg hund som slänger sig mot personen ifråga för att komma fram och hälsa. Är han lös (på min svärmors bakgård exempelvis) så är han mycket lugnare men fortfarande på. Därför har vi sagt ifrån att är han kopplad så får ingen hälsa, vem det än är. Detta då vi ska ta en sak i taget och det är att kunna prata med en annan utan att man ska behöva trilskas med vovven samtidigt. Han har blivit mycket lugnare sen vi börja med detta men det är en bit kvar! Men, till saken. Nu får ju inte folk hälsa när han är kopplad, men de får hälsa om han sitter i buren i bilen. Där har vi då sagt att han måste sitta men man får inte säga åt honom att sitta, reser han sig eller går upp i varv så är det bort med händerna som gäller. Detta för att han ska förstå att det är lugnt sittande som gäller för att få det han vill ha - vilket fungerar rätt bra. Problemet är nu när han är lös, han är lugnare då och kan komma fram, lukta och sen är det oftast bra men han kan himla lätt gå upp i varv om personen börjar klappa. Det är 50/50 på att han är lugn och att han varvar upp mycket. Vi funderar, ska vi göra samma sak där att enbart klapp då han sitter och är lugn och att det är bort med händerna när han reser sig eller varvar upp? Varför vi är fundersamma är för att pojkvännens familj anser att om hunden kommer fram självmant så måste de ju få klappa. Samma om de lockar på honom så måste de ju få klappa - hur upp i varv han än är. Gör man rätt eller fel att kräva samma metod när han är lös som om han skulle ha varit i bilen? Själv anser jag att vi ska kunna kräva liknande, det är enligt mig för hans bästa då det innebär mycket onödig stress för honom att bli så här. Att uppmuntra det att han gasar på är, för mig, inte okej av ovanstående anledning men sen också då det stör träningen att hälsa lugnt i överlag. Pojkvännen är däremot väldigt fundersam och därför skriver jag detta inlägg. Hur ser ni på det? Ber om ursäkt för eventuell konstig formulering, skriver från telefon är det är (för mig) sent!
![[Majbot]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Håller med dig till fullo, tycker inte det är något konstigt att kräva att hunden alltid ska vara lugn då den blir klappad/hälsar på folk. Har samma "regelverk" för min russell, som jag även kommer ha för min valp som än bara är 9 veckor. Dels är det långt ifrån alla som vill ha en hund hoppandes i ansiktet av glädje, men som du säger så leder ju det till onödig stress och det blir lite svårhanterligt med större och tyngre raser.. :P
Jag håller med dig. Att vara konsekvent är det enda sättet hunden kommer förstå vad som gäller och inte tro att lös betyder full fart!
Min blogg: Fibroflicka med myalgisk encefalomyelit.
Tack för era svar! Vår kille hoppar lyckligtvis inte men är fruktansvärt bufflig, han har bland annat sprungit in mellan benen och lyft upp folk på det viset. Dock har vi sett att han haft tendenser till försök att hoppa. Han var som liten jätte duktig vid hälsningar men det såg grannarna till att ändra på, trots rejäla ifrånsägningar från oss så kunde de springa fram/ikapp, pipa, klappa, ge godis m.m. Det kastades godis från balkongerna, tjoades, visslades m.m. vi kunde även ta upp honom och gå iväg, även då sprang de ikapp. Så han har gått från lugn till himla förväntansfull vid hälsningar, ju gladare han varit desto mer har han fått. Så blev han större, inte lika liten och söt längre. Folk slutade uppmuntra honom, kvar står vi med något som visat sig vara ett himla arbete och en hund som inte förstår varför folk inte längre springer fram när han står och trampar, gnäller och slänger sig - de gjorde ju det förut, varför inte nu? Man riktigt ser hur det snurrar i huvudet på honom när han inser att människan som tidigare slängde massor av godis plötsligt bara går ifrån honom.
Jag lägger över ansvaret helt på den som vill klappa. Min hund behöver inte vara lugn eller stilla när det ska hälsas, vill personen hälsa så säger jag bara "hon är vild, bara så du vet", och sedan får personen själv avgöra om den vill klappa eller inte. Att hon varvar upp i några få sekunder ser inte jag som problematiskt eller stressande, hon blir glad och sedan går vi vidare med våra liv.
Håller med dig. Kan förvärra beteendet. Bästa hade varit om det finns barn att säga att hon får inte bli klappad. Om de inte är hundfolk kan det vara svårt att se skillnad ;)
Håller med dig självklart ska hunden vara lugn innan någon klappar Det är du och din kille som bestämmer hur ni vill att er hund ska bete sig
Han kanske inte måste sitta, men om alla slutar klappa när de tycker att han är för besvärlig, så lär han sig snart att han då måste lugna ner sig. Kanske ha alla tassarna i marken, så klappar folk, börjar han studsa runt, gå eller så, så slutar man?
MVH Elin
Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter
Låter som riktigt irriterande och respektlösa grannar..
Jag tycker att det låter som att ni gjort ett bra jobb hittills. En hund behöver inte alltid hälsa på alla. En del människor är ju faktiskt rädda för hundar. Jag tycker att våra åsikter om hur hunden ska bete sig för att få hälsa osv inte spelar någon roll, det är ER hund. Strunta i vad andra säger och gör det ni tycker känns bäst, så får pojkvännens familj foga sig i det sen.
#4 Hade det varit så att han bara varvat upp en liten stund så hade det inte gjort lika mycket men han ger sig inte, det eskalerar och han gasar hela tiden på vilket också snabbt går över till att när personen väl säger ifrån så hör han inte heller.
#5 Han har visat att ju mer han fått hälsa på sitt vis desto värre blir han till nästa gång, han är inte en av de som blir "mättade" av att hälsa och sedan lugnar sig mer och mer allt eftersom. Alla våra andra hundar har varit så men inte denna kille.
#6 Ja, det är ju faktiskt vi som bestämmer. Men man ska då alltid råka ut för stora tyckare som anser ditten och datten, tyvärr. Vi har flera gånger fått gå iväg med vår hund för att folk vägrat lyssna på oss, vi håller ju på det vi säger även om personen/erna blir sur för det.
#7 Saken är den att långt ifrån alla slutar "i tid", därför har vi sagt att direkt han varvar upp så måste de sluta klappa. Det går bara på någon sekund från att han är lugn till att han är så upp i varv att han stänger av hörseln, och för varje gång han får möjlighet att varva upp desto snabbare gör han det och desto värre blir han nästa gång. Sen vi sagt detta så har han kunnat varva ner fortare med även om det är långt kvar.
I buren har vi sagt att han måste sitta, hans svans går värre än en labradors och är i klass med en helikopterpropell så det har hänt att han klämt till den ett par gånger. Han är nämligen inte still alls om han får stå utan lever rövare, snurrar och har sig. Därför tänker vi att sitt är bra att ha som regel annars med, han står oftast inte still även om han inte hoppar.
#8 Vi har sagt ifrån alla typer av hälsningar när han är kopplad, vilket har underlättat en hel del även om det är en del jobb kvar. Och vi släpper inte ut honom ur bilen bara för att någon vill hälsa, då är det ofta samma visa då han blir så himla laddad bara man öppnar bagageluckan.
Två av pojkvännens systrar är jätterädd för hundar oavsett storlek, att få en 45kg pansarvagn mot sig är alltså inte trevligt alls. Vi vill ju gärna att de ska kunna hälsa på utan att vara rädd för vår aningen glada och framfusiga kille.
Min lillebror är också lite rädd för hundar (trots att vi är uppvuxen med hundar och vår pappa har fött upp) men han brottas gärna med vår nu när han känner honom så pass bra, så det är himla olika från person till person också.