Såhär gjorde vi när vår labbe var liten: när han började bita på fingrarna så tog vi tag i nosen/käken och höll fast. Inte så det gjorde ont men han tyckte inte det var kul. Släppte när han försökte ta sig loss men inte på en gång. Tog inte många gånger innan han fattat vinken; bita på händer är inte kul utan då fastnar man :)

Om han får totalt spel och du inte kan avleda eller kommunicera och han har kommit in i bitmode skulle jag stänga ute honom bakom ett kompostgaller tills han lugnar ner sig lite. Innan du gör det kan du ju försöka med passivitetsträning. Håll valpen vänligt men bestämt fast i knät och släpp när valpen är lugn och stilla.

#1 ja, jag har läst om den metoden också Det känns lite samma som att hålla valpen i nackskinnet Jag är rädd att förtroendet minska om jag utsätter honom för obehag, att hålla fast blir en bestraffning, han är ju bara en bäbis

Att skrika till funkade inte för oss heller, vi gav något godkänt att bita på som en leksak eller tuggpinne och berömde och lekte med valpen när den valde rätt. Var det inte läge för det så gick vi iväg för att lära henne att bits man slutar det roliga.

Olika saker funkar på olika valpar beroende på personligheten både hos valpen och ägaren.

Det är inte så kul med bitandet, men det går över!

Han är en liten cool kille mellan utbrotten, ligger gärna och tittar både ute och inne eller ligger och tuggar lugnt på ett ben Sätta honom bakom kompostgaller tills han är lugn låter bra, ska testa det Som det är nu hoppar jag upp på stolar och höjder för att undkomma… Ja, det gå över men hur länge kan dom hålla på med bitande? (Mina andra hundar har inte varit riktigt så här vilda)

#5 Du ska inte behöva leka hela havet stormar varje gång han är busig ;) 

Omöjligt att säga. Det kan gå över imorgon eller om ett år. Men det går garanterat över. Och jag tycker som sagt var att du ska testa med kompostgaller så du får lite sinnesro.

#3 fast om du jämför med hur mamman eller andra hundar bestraffar valpar som inte uppför sig så är det verkligen ingenting. Han kommer definitivt inte tappa förtroendet för dig pga det. :)

Valpar bits och det kommer gå över med tiden, att resa sig och gå sin väg när valpen biter är ett bra tips. Det är väldigt olika vad som funkar på olika hundar och det gäller att hitta det som passar din valp. Men som sagt det kommer växa bort man måste bara stå ut :)

# 5 min valp hade ÄLSKAT om jag lekte hela havet stormar med henne när hon får sina bit-bus-attacker :) När hon anfaller säger jag nej, för bort hennes mun från mig och ger henne en ok bitsak som hon får hålla på med istället. Ibland får man leka lite med saken så hon kommer av sig med att gnaga på en.

Lyssna inte på medeltida metoder, vi är inga hundar och det vet valpen om, därför bör vi kommunicera på vårt språk för att undvika missförstånd.
Valpar bits, deras tänder kliar & det är svårt för dem att hålla energin i schack.
Larva dig inte med fysisk bestraffning, detta kan skada er relation, skapa ännu mer frustration hos valpen eller beroende på ras så kan hunden peka finger åt dig och knappast anse dig som en vettig ledare.

Öva passivitet & var konsekvent.
Ryggsäcken är en bra övning utan obehag. Efter varje aktivitet, öva passivitet.
Erbjud hunden ordentligt tugg i form av horn eller råa men (ej märg, vänj in försiktigt). Råa kycklingvingar är toppen för valpar.

Har googlat passivitetsträning och ryggsäcken det låter bra tycker jag dom gångerna han får totalt spel… Något måste jag ju göra Ganska logiskt också att man tar kontakt och klappar/tilltalar hunden när den är lugn och har ett önskat beteende Annars är det lätt till att man tar kontakt med korrigering om hunden gör "fel" eller att ge godis när hunden gör fel för att avleda måste förvirra, då jag brukar ge godis som uppmuntran för önskat beteende Jag såg att Fredrik Steen inte har mycket till övers för passivitetsträning av hundar Konstigt tycker jag. För visst måste man kunna lugna ner en hund som är uppe i varv iolika miljöer Tex finns en tråd om hund som blir orolig på bussen med stökiga medpassagerare Passivitetsträning måste ju vara bra i en sån situation Vad svårt det är, man blir inte klokare ju mer man läser, tvärtom…

Jag blev tipsad av hunduppfödaren att knäppa valpen på nosen med fingrarna när den bet. Man får ju anpassa hur hårt. Självklart inte mer än att det blir lite obehagligt för valpen. Då associerar den bitandet med obehag. Gjorde så på min valp, jag sa inget, bara knäppte lätt. Det behövdes bara några dagars enstaka träning så slutade valpen med det.

Nu har jag ingen tidigare hunderfarenhet och kanske andra hundägare blir upprörda av denna metod. Men man ska inte göra illa hunden såklart. Anser att det jag lärt min hund utan godisbelöning har suttit bättre hos den som vuxen. De belöningar jag använder i stället för godis är rösten. Ett tydligt och glatt "bra" är belöning och ett bestämt nej när det är fel. Och alltid konsekvent.

#10 Jag läser ofta vad du skriver och håller med många gånger. Men inte den här gången. Naturligtvis tror inte hundar att vi också är hundar, men att ge en snabb korrigering som en vuxen hund skulle göra mot en valp ska inte behöva missförstås. Bara för att vi inte är hundar blir inte valpen förvirrad om vi faktiskt beter oss som en.

Problemet ligger i att det är svårt att göra rätt, som en hund, i dessa situationer och för att undvika försämrad relation är det bättre att låta bli. Men för ge ett exempel,  jag morrar mycket åt mina hundar. De flesta valpar förstår direkt vad det betyder när de haft en morsa och hundbekanta som gjort det redan. Dvärgpudeln däremot, som inte fått någon uppfostran alls av sin mamma, undrade vad jag gjorde för konstigt ljud. Jag "nöp" till honom över nosen, över på en millisek, han skrek till och efter det förstod han vad mina (och andra hundars) morrningar betydde. Han tappade inte förtroende för en sekund, varför skulle han göra det? Jag förstår verkligen inte resonemanget. Han tappade inte förtroendet för sina äldre hundkompisar som gjorde samma sak heller. Det är bara klart och tydligt, det finns inte utrymme för missförstånd. Utöver dessa gånger är man ju en härlig lekkamrat och en stöttepelare som hunden finner trygg, intressant och rolig.

Att däremot brotta ner hunden och hålla fast den när den försöker ta sig loss, stirra den stint i ögonen och inte ge sig förrän den helt ger upp, och kalla det att göra "på hundars vis" är direkt felaktigt, och då är det fullt förståeligt om hunden undrar vilken idiot du är. Som sagt ska man inte ge sig på att försöka härma hundar om man faktiskt inte vet hur de beter sig.

Skulle min valp bita mig och jag inte vill att den gör det skulle jag visa det. Aj som fan, låt bli det där! Och gå därifrån.

#7 Jag har då aldrig sett en tik bestraffa en valp. Uppfostra sina valpar gör dom men inte med bestraffning och smärta.

#14  Det blir ju en lek med ord. Om valpen biter tiken i örat och hon biter ifrån, är det uppfostran eller bestraffning? Båda..?

#15 Om valpen biter tiken i örat reser hon sig och går därifrån

#16 Självklart finns det tikar som gör det. Här beror det ju på vad man anser är en bra mor eller inte. Jag tycker det är självklart att tiken ska säga åt valpen och det är mycket vanligt.

Om hon inte gör det riskerar hon att det händer igen. Vad riskerar tiken om hon biter ifrån? Försämrad relation? Really? Ska valpen som får en åthutning för att den gör illa, inte längre lita på sin mor? Eller bara förstå att så gör man inte och det var inte mer med det?

Jag kan inte se var uppfostran ligger i att bara gå ifrån när valpen biter och det gör ont. Vad lär sig valpen på det? Att det inte lönar sig?

https://www.youtube.com/watch?v=H_OHwDtOjUk

Ett rätt bra exempel. Nu försvarar morsan för all del mat, men ska valpen alltså tappa förtroende för henne efter det där? Vore det skadligt för deras relation om hon hade bitit ifrån i början när valpen biter henne i baktassen?

#17 18 19 En stabil tik skadar inte sina valpar i uppfostringssyfte. Har man en tik som gör illa sina valpar är hon antingen ostabil eller omogen. Genom att resa sig och gå iväg markerar tiken att det inte är ok att bitas, valpen lär att bits man så försvinner lekkompisen. Har man en tik som ger åthutningar till sina valpar så lär hon valparna att det är ok att bita ifrån, vem vill ha en sån hund? Nu orkar jag inte titta på länken men tiken försvarar sin mat säger du. En stabil tik låter valparna äta upp all hennes mat om dom så önskar. Modersinstinkterna hos alla arter säger att barnen ska äta först. Är mamman utsvulten äter hon tillsammans med sina valpar. Det handlar inte om att valparna kan tappa förtroende för sin mamma, det handlar om instinkter, en liten ska tas om hand inte skadas.

Ok nu har jag sett videon. Tiken ger inte en uthutning som valpen på något sätt får fysisk skada ifrån här. Hon morrar och sen markerkerar när valpen inte lyssnar på morret. Hon biter inte valpen eller tjuvnypet vad jag kan se. Hur kan detta jämföras med att hålla fast käken på en valp som bits? Eller knäppa på nosen? Tiken lär valpen här att lyssna när en annan hund morrar. Visserligen tycker jag inte att det är helt ok att hon försvarar sin mat från valparna på detta sätt men en APBT pratar inte riktigt samma hundspråk som många andra raser

Sen är ju inte människor hundar och kan inte uppfostra en valp på samma sät som en vuxen hund gör. Vi visar inte 10 olika signaler med kroppen först, som en hund gör. Vi kan inte vrida på öronen, rynka på nosen, osv. Visa tänderna och morra kan vi förvisso men det blir inte riktigt samma som en hund. Dessutom anses människan intelligentare än djur så då ska vi väl också kunna hitta minst tio steg innan vi övergår till handgripligheter. Valpar bits. Försök läsa in VARFÖR valpen biter dig denna gången? Vill hen busa? Gå ut och kissa? Är den trött? Kliar tandköttet? Svara sen på det behovet. Bus/kli = bitleksak, trött = passivitet, kissenödig = gå ut. Ang belöning för dåligt beteende så ser jag det snarare som att lära den hur den ska få utlopp för sina behov. Valpar är bebisar, vi måste visa dem hur en gör rätt. De vet inte bättre. Inte nyper vi en bebis i örat om den biter oss? Varför inte ha samma tålamod med en valp? Valptikar har enormt tålamod och är sällan aggressiva. De kan varna för oönskade beteenden men kan inte säga att jag sett en tik bita en valp. Däremot biter valparna varandra men det är en helt annan femma! ;)

Enda sättet att lugna ned energi är att få utlopp för energi. Om hunden vill busa, visa vad man får busa med och lek på! Ut och spring och busa och sen låta valpen tugga på en tuggis för att bli sömnig. :) 

Utlopp utlopp utlopp, och guidning på vad som är okej och inte. Avled, byt ut, beröm, osv. :) Att bita på nån och en leksak kommer ÄR inte hela världen. Den säger "Jag vill busa" och du fixar bus. Det går över när tänderna inte kliar så det är inget fel i att koppla dom två ihop så att säga. :)

Busa roligt och engagerat och högljutt med leksakerna, glömde säga det. :)

#20 För det första har jag aldrig skrivit att jag tycker det är OK att hålla fast nosen på valpen. Det är helt galet i min värld. Jag pratar om precis samma åthutningar som tiken gör på filmen som har precis samma effekt - det där är inte OK. 

Vi må vara intelligentare, men ibland ligger det oss i fatet. Vi komplicerar allting. En valp mister inte förtroendet efter en sådan åthutning, det är befängt, om man inte gör fel och utmanar hunden eller är långsint för den delen, en av våra största nackdelar..

Ang jämförelsen med bebisar och valpar - när ett barn är stort nog att förstå, så säger man väl åt den när den kastar dricksglas i golvet? Eller slår sin lekkamrat?

#25, ja precis, vi säger åt dem när de är stora nog att förstå, när de lärt sig vad "nej" betyder. Men det står inte ålder på valpen,bara att den väger 7 kg. Hade en valp på 8 kg på lika många veckor, Newfoundland. Den jag ska få hem snart kommer väga hälften av det som fullvuxen.

Valpen är 9 veckor, han kommer att väga ca 25 kilo som vuxen. Lite uppdatering om hur det går med bitandet Vi provade ryggsäcken när han va helt uppe i varv,, han började yla och slingra sig, det lät som han höll på att dö. Efter en stund lugnade han ner sig, då släppte jag honom. Det tog 5 sekunder sen ville han härja och bitas igen… Han tar kontakt och är lättmotiverad med godis, så jag har börjat träna honom med kom, sitt, ligg, pang och tass. Träningen funkar jättebra när han går helt upp i varv och är övertrött, då han fokuserar på uppgiften istället för att rusa runt, efter en stund ligger han kvar och somnar. Har han överskottsenergin och är pigg, så verkar BUS vara enda sättet att få honom lugn…till slut Det gäller bara att ha leksak mellan honom och mig Det finns så många kunniga kloka hundmänniskor med lång erfarenhet, ändå så många olika sätt att träna hund på. Det är inte lätt. Den som hanterar busfröt bäst är min lilla yorktik hon har lärt honom och talat om hur han ska bete sig omkring henne. Blir han för bufflig när dom leker, får han ett välförtjänt nyp.

#26 När börjar valpen förstå då? Och hur lär man valpen att förstå vad ett nej betyder?

Jag skulle tro att valpar är "spädbarn" tills att de har öppnat ögonen och kan gå i princip - dvs 3-2 veckor. Sedan gäller det att lära sig samspel och hur man är hund. DET är överlevnad.

jag har haft en valp som bitit, men som varit otroligt låg. att ta tag i, ryta ifrån och liknande resulterar i en valp som kryper ut i hallen eller försöker gömma sig under sängen. att ta i nackskinnet, skälla och liknande fungerar inte hos oss alls. när jag har err andra hundar leka med min valp har ingen sagt ifrån genom att luftbita, morra eller liknande, vare sig tikar eller hanar. de hundar som morrat har i grunden varit osäkra på andra hundar. istället har hundarna som tyckt att det räcker tjutit till och gått därifrån, slutat leka och hittat på annat. att en hund säger ifrån genom att ta tag i, morra, göra utfall och liknande har jag inte sett som något som ska hända. jag skulle heller inte låta min valp leka med hundar som gör på det viset eftersom ett utfall, morranden och liknande beteenden kan ge tråkiga erfarenheter för min hund. det pratas om att en ordentlig tillsägning från en vuxen hund i stil med att ta i nackskinnet, brotta ner, eller hålla igen nosen, alltså fysiska tillrättavisningar inte påverkar en valp, men det kan det visst. en fysisk tillrättavisning från en vuxen hund mot valpen kan resultera i en valp som blir rädd, kanske för livet, helt beroende på vilken valp vi pratar om.

jag har som sagt inte kunnat brotta ner, skälla på eller ta tag i min valp eftersom hon reagerat så otroligt starkt på det. någonstans i mitt stilla sinne har jag helt enkelt accepterat att valpar bits, dom är små pirayor och det är en fas, precis som att små barn stoppar precis allt skit i munnen under en period i livet (det innebär ju inte att det måste tränas bort så att den vuxna människan inte går och smakar på mördarsniglar och cigarettfimpar) precis som valpar. att tjuta till och sluta leka kanske inte funkar de första tio gångerna, precis som att det inte går att lära hunden sitt bara genom att säga sitt. den måste få chansen att koppla. jag har tjutit till och gått därifrån, kanske satt mig i soffan eller sängen så hon inte kom åt mig. efter ett tag fattar hon att ett tjut innebär att jag inte vill mer, och reagerar genom att stanna till, då belönar jag genom att fortsätta leka med någonting annat. 

"nej" började jag med så fort hon kom hem. jag tappade köttbullar och annat gott heeeela tiden. försökte hon ta den sa jag "nej" och satte foten emellan, när hon stannade upp fick hon köttbullen. detta spann vi sedan vidare på så att det även blev starten till "var så god" och "nej" blev även andra saker. jag har aldrig lärt in nej genom att t tag i och ryta, osm sagt, det funkar inte på min hund. ryter jag på katten kommer min hund krypande i hallen. det finna andra sätt att lära in saker än att vara fysisk och bestraffa. kanske kräver det lite mer tålamod, obehag eller smärta är, och kommer alltid att vara, en otroligt stark förstärkning som vi instinktivt (människa som hund) gör vad vi kan för att undvika, men å andra sidan tycker jag personligen att valpar, som är mitt i den största utvecklingsfasen, ska lära genom positiva metoder och så lite negativ försstärkning som möjligt. det som lärs in under valptiden påverka hunden genom hela hundens liv.

#27 Nej, det är verkligen inte lätt alla gånger, men vilken seger det känns som när det lossnar :) Jag hade också en liten piraya när min hund var valp och ständigt rivmärken och småsår på armar och ben… För det första: det går över med tiden (även om hon fortfarande gärna ligger och smakar på min hand när vi myser i soffan, men inte alls på samma sätt längre såklart). För att underlätta under valptiden så var det dock några saker som fungerade bättre än andra för oss: - Att erbjuda annat att tugga på. Min valp var också ganska ointresserad av detta först och föredrog helt klart våra händer. Vi fortsatte dock att trycka in leksaker i munnen på henne när hon ville busa och det gav resultat till slut. - Att sätta henne i "ryggsäcken". Detta tog också ett tag att få in och i början var hon lika busig igen precis efteråt, så som du beskriver. Det tar ett tag att få in det. Numera när hon behöver bli lugn räcker det om vi tar en hand på hennes bröst - mycket användbart. - Att gå in i sovrummet, lägga oss i sängen (där hon inte fick vara) medan hon skuttade runt på golvet och ligga stilla tills hon lugnat sig. Finns det något sådant tillfälle där hon blir lugn? Funkar det att simulera "natt"? :)

#28 Öh… För mig är inte att ha hund en kamp på liv och död där jag behöver slåss för att överleva eller hur menar du? Min valp behöver inte det heller utan kommer förhoppningsvis leva ett långt och lyckligt liv. Överlevnad blir väl senare, i lydnaden då för att tex inte springa över en väg men vid nio veckor är ju knappast det aktuellt. Även om en valp på några inte är spädbarn… Hur mycket förstår ett ettårigt barn? Du får förlåta men jag förstår inte alls ditt resonemang. När de kommer till oss, vid 8-9 veckor, så har de precis slutat dia och lärt sig äta själva. För mig är det bebis, möjligtvis småbarn. Och även i barnuppfostran, oavsett ålder, skulle jag som max hålla fast dem. Inte hårt så det gör ont, utan bara för att hålla still. Kan inte säga ett exakt datum när en valp mognar och förstår mer då det är individuellt. Men en sak som är klart är att när du får hem en liten valp kan du inte förvänta dig att den ska förstå och veta ord och regler. Klart du kan ryta åt en valp, men jag ser ingen poäng med det som uppfostringsmetod.

Intressant med alla olika sätt att uppfostra! När jag läser alla kommentarer här verkar det som att jag får betraktas som hundplågare? Skrev bara vad som fungerade bra för oss med en mycket livlig valp som verkligen ville gnaga på fingrar. När han tog ett finger i munnen tog vi tag i nosen tills han visade att han ville bort och då släppte vi. Inget som gjorde minsta ont men han förstod snabbt att fingrarna skulle inte bitas på. Sedan gav vi alltod något annat att tugga på också. Gnagde flera dagar på en liten tuggpinne, idag försvinner dom i ett nafs! :) Har aldrig sagt att det är ett sätt som fungerar för alla då alla valpar och hundägare är olika. Kan garantera att han inte for illa varken fysiskt eller psykiskt. Ett litet tips (om jag nu törs skriva något mer här) vi märkte snart att han fick sina tokfnatt vid särskilda tider under dagen, särskilt sent på kvällen. Så då såg vi till att vara ute i parken där han kunde springa lös. Så kunde han toka av sig i frihet, om man säger så, istället för inne i lägenheten. Han blev också väldigt upp i varv när någon kom in i lägenheten, vi gjorde så att när vi kom hem ignorerade vi honom tills han lugnat ner sig och först då hälsade vi väldigt lugnt. När andra kom, som helt enkelt inte kunde låta bli att hälsa…, gjorde vi så att vi gav honom ett grisöra. Då ägnade han sig åt det istället för att hoppa runt besökaren. Hoppas allt går bra för er, spännade med en valp, vår är en grånosad farbror på 12 år nu!

#32 Mycket har förändrats på 12 år. Djurhållningen har blivit mycket humanare på flera plan, även om det fortfarande är en bra bit att gå.