Vad gör ni på promenaderna förutom att bara gå/springa?

Det beror lite på vissa promenader är bara kissrundor men det kan bli något godissök, lite parkour, fot träning, koppelträning, trickträning, kontaktövningar, bus med leksak eller bara med mig. Det är väldigt olika men det är samma problem oberoende på vad vi gjort. De går bra om han går i långlina i skogen men då har han 15 meter på sig att springa fram och tillbaka men den lösningen är inte möjlig när man går de vanliga promenaderna eftersom det är bostadsområden och vägar överallt. 

Har säkert glömt något jag försöker variera sakerna vi gör på promenaderna men vad jag än gör så är beter han sig likadant.

Låter nästan som om han har fått den här idén för sig, och på något vis, i hans ögon.. fått beröm för det.. eller sluppit göra något och fått en positiv effekt från det.. Något är det i alla fall som har fått honom att tycka att det är en bra idé :P

Hur pass mycket litar du på honom lös? Jag tänker att om det är så att han på något vis får "utdelning" av dig när han lägger sig ned, så hade jag personligen bara släppt kopplet och gått vidare, sedan massivs med beröm när hunden kommer efter…. men det är bara så jag hade gjort. Jag vet att Nita hade hängt på när hon förstod att jag var "borta".

#3 Ja och det blir lite värre hela tiden ju bättre dragandet bli så det måste ju vara jag som på något sett belönar fel. Eller på något sett belönar utan att veta om det. Tyvärr har vi jätte dålig inkallning så kan inte ha honom lös speciellt inte nu med alla harar och annat skoj som håller till i området. Jag kan säga att jag tänkt på det många gånger att bara släppa kopplet och gå men med alla harar, katter, hundar och bilar så har jag inte vågat. Jag berömmer honom alltid när jag väl får med honom och då ser han jätte nöjd ut men sen är det samma sak igen. Min fantasi har helt tagit slut på hur jag ska kunna lösa detta. Att få honom att sluta dra är ju inte svårt det finns det massor om men åt andra hållet hittar jag inte mycket om alls.

#4 Jo.. förstår det :s Kompisens hund är likadan, han kan inte heller gå lös just nu.

Men om du gör så att när han lägger sig ned så visa för honom att det inte är ok.. säg nej.. dra upp honom och forsätt gå… eller något… vad som eventuellt funkar för er..  och belöna INTE efter att han precis har rest sig. Man ska ju inte förmänskliga djurs tänkande, men situationen i hans huvud kan ju bli något i stil med "Jag lägger mig ned, matte blir lite småsur, men inte tillräckligt för att jag ska ta åt mig, sedan ställer jag mig upp och då får jag massa beröm och gott. Bästa uppmärksamhetsgrejen någonsin!"

Belöna istället någon minut senare när han går ordentligt.. godis.. bus… kamp..
så att det absolut inte finns någon positiv koppling till att han lägger sig ned.

Min hund var så i den åldern också. Vi började använda flexi på promenader då han ska få rasta och lukta. Han blev följsam och jag tror beteendet växte bort också . Han behövde mer frihet.

Att han lägger sig platt pannkaka vid hundmöten är en signal till den mötande hunden - att han är liten och ofarlig. Önskar Polly kunde göra så istället för att vråla "kom inte för nära" 😉

Just vid hundmöten om han lägger sig, så skulle jag tills vidare bara vänta tills den andra hunden gått förbi. Han kanske behöver få spana lite och känner sig lite osäker vid just möten.

#5 Jag har försökt det och att få upp honom på fötter går med hjälp av selen och att han inte väger mer än 8kg. Men han låser hela benen och vägrar gå någonstans. Eller så slänger han sig på rygg. jag har svårt att få honom att fatta tillsägelserna just nu. Han lyssnar bra inomhus men så fort vi går ut så är mina tillrättavisningar inget värda om jag så blir förbannad. Men ska testa att belöna när han faktiskt går framåt och har gjort det istället för när han har rest sig. 

#6 Jag hade flexi innan men han bet av linan. Är inget jätte stort fan av flexi på en hund som inte lyssnar. Vill ogärna ha honom flera meter framför mig. Det är så svårt att tvinga tillbaka honom om det skulle behövas. Men håller tummarna för att det kommer växa bort om jag inte lyckas träna bort det.

#7 I hundmötena har han hållit på så i flera månader. Men just hundmötena har faktiskt blivit bättre för för någon månad sedan gjorde han utfall när den andra hunden inte kom fram och hälsade. Nu ligger han mest och gnyr så något har jag ju gjort rätt där. Hellre en gnällig hund än en som grannarna tror e galen. 😉Det är bara så frustrerande att han ska lägga sig ner varje gång vi ser en hund. Det är jätte mycket hundar häromkring så halva promenaderna går ju ut på att han ska ligga och vänta på någon hund som vi antingen  möter eller som kommer bakom oss. Matte får träna på sitt tålamod🤪

Har haft exakt samma problem!

När han bara la sig ner utan någon anledning och vägrade gå framåt, hade jag alltid med mig en leksak så att det skulle bli roligt igen. För det var ungefär som att han tyckte att bara gå ut och rastas var tråkigt. Detta är dock inget problem idag :)

Lägga sig ner vid hundmöten gjorde han hela tiden förr, nu är det extremt sällan. Gjorde också det klassiska att bara dra med honom i början, men det både ser och känns illa. Det var svårt att få kontakt med honom, så istället hukade jag mig ner och när jag fick kontakt klickade jag och belönade. Efter det fick jag kontakt med honom även när jag stod upp, så då klickade jag för det. Efter att ha tränat på det ett tag kunde han kolla på mig, utan och lägga sig ner, och gå förbi hunden.

Hoppas det löser sig! :)

Hm, en tanke bara… Skulle du, istället för att släppa kopplet, kunna fästa det i en stolpe eller dylikt när han gör så (vid de tillfällen när det finns) och gå iväg en liten bit för att sedan gå tillbaka och hämta honom? Det blir en markering från din sida, utan att det leder till en ständig "kamp" och konflikt mellan er. Och sedan belöna när han följer med dig och går fint såklart.

#9 Vad skönt att det är någon som lyckats lösa sitt problem! jag får mer känslan av att det är så roligt att vara ute att han vill hellre stanna och göra något ute än att riskera att vi är på väg hem. Det blir alltid värre när vi närmar oss hemma. Jag har tränat mycket kontakt men eftersom han varken tycker godis eller leksak är roligare än varken hare eller hund så får jag ingen kontakt när det finns något roligare att titta på. 

#10 haha Oj vad många gånger jag tänkt på det! Fast i min fantasi går jag hem och tar en tupplur innan jag hämtar honom.🤐 Oftast gör han det där det inte finns något men skulle definitivt kunna testa det om det skulle bli så att han gör det på ett sådant tillfälle. Hur långt bör man gå? Jag måste ju se honom men finns det någon fingervisning på när man bör vända?

#11 Haha! Nej, så långt kanske man inte ska gå ;) Jag skulle gå tills hunden har hela sitt fokus på mig och undrar vart jag är på väg/ser ut att vilja följa efter. Förhoppningsvis går det fort, annars kanske det inte är en bra metod för er.

Omvänd psykologi Det verkar som du har testat det mesta för att få med dig hunden med lock och pock Med hästar funkar det med omvänd psykologi Be någon följa med er på promenad som tar över kopplet om hunden lägger sig. Du springer fort därifrån Hunden vill garanterat följa med dig Efter 20-30 meter får hunden springa efter dig kopplad, beröm när han är framme

En kompis till mig hade en golden som också höll på så. Hon satte sele på honom och lyfte helt enkelt upp honom på fötter när han la sig ner. Beroende på hur stor din hund är kanske du kan bära honom en liten bit och sätta ner honom igen, så han kommer ur "fastnandet". Alt. resa honom i selen och gå ett par steg om han är stor. 

Det där med att han lägger sig vid hundmöten hade jag däremot inte gjort något åt. Låt honom lägga sig och titta om han är lite osäker :)

Jag hade nog antingen varit bestämt och lyft upp hunden och fortsatt gå eller, om den inte går att ha lös, sätta på spårlina och bara gå, förhoppningsvis kommer väl hunden efter när den märker att matte går iväg.

Om han tycker det är så roligt med promenad att han inte vill gå in så hade jag försökt gå nya rundor så att han inte lika lätt vet när man närmar sig hemmet och kanske dragit ner på lekande osv i början av promenad för att istället göra sista biten roligare. Även att fortsätta aktiveringen/leklandet hemma så hem = skoj. Men ja, jag har själv aldrig haft problemet och är verkligen ingen expert, men så hade jah gjort:) Lycka till!:)

#11 - min Polly är ju precis tvärtemot och tycker att allting går alldeles för långsamt i koppel och går nästan alltid före mig. Och ja, hon får det när vi är på väg bortåt för annars exploderar hon av inneburen energi😃 Dock är hon ju väldigt utåtagerande vad gäller främmande/mötande hundar och talar om det högljutt…..

#12 Testade det idag och han tittade på mig när jag gick men så fort jag vände tillbaka så börja han tugga på sin pinne igen. Så jag vände och gick åt andra hållet igen och men samma sak igen han börja med pinnen. Och inte ville han följa med mig när jag väl hämtade honom heller. 🤪

#13 Ja jag ska testa det. Svårt att göra det när man är själv bara men jag och sambon får ta och dela på springandet. :)

#14 Vi har testat det med att lyfta upp honom på fötter och Han står någon sekund så får man göra om det. Vi höll på med endast det i nästan 2 månader när vi inte ville dra med honom men tyvärr hade det ingen effekt alls. 

#15 tyvärr så kan han inte vara lös så matte kommer inte mer än 2 meter ifrån honom. Och långlina går inte att ha bland bostadshusen. 

#16 Ja problemet är att han inte är så lättmotiverad som man skulle kunna önska. Leksak och godis är inte värt mer än en pinne i dessa fallen. Försöker få upp hans intresse mer men han är liksom i sin egna lilla bubbla så fort vi går utanför dörren. 

#17 Haha söta Pollly! Pascal brukar vara så. Springer långt framför och matte är inte tillräckligt snabbt. Men det verkar som att när jag lär in att man inte får dra i kopplet så blir detta beteendet värre och värre. Han har ju alltid gillat att tugga pinnar och gräva hål men att röra sig framåt brukar ju va roligast.  Hundmöten är ju skillnad där vill han ju hälsa så gärna och är lite osäker men detta med att bara slänga sig gör matte galen.🤪

Min hund kan bete sig lika dant ibland, vill hellre stanna kvar vid buskarna/trädet eller vid den roliga pinnen och vill inte ens gå framåt för en köttbulle… Men de gånger han hittat en sån där suuuperrolig pinne som han fastnar vid då går jag till honom och så tar jag med mig pinnen helt enkelt eftersom den verkar betyda mycket för honom. Och då minsann går han finare än aldrig förr bara för att få pinnen haha :) 

Har du testat att ta med pinnen och så får han den som belöning när han gått fint eller att ni leker med just den där pinnen han vill ha? :)

#19 ja jag har gjort det några gånger och då går han fint bredvid tills han får pinnen och så är vi tillbaka där vi började med att han ska ligga och äta på den tills den är i småbitar. Det kändes som att det bara blev värre då det alltid blev att jag tog det han vill ha. Så fick snarare in att matte tar alltid de roliga. Jag måste ju göra något fel som gör att han missförstår mig i just dessa situationerna. Han är tyvärr inte så intresserad av att leka med pinnen med mig utan den ska massakreras i småbitar.

Mini har börjat med en grej och det är när vi går på gräs. Vill hon gå längre ut (t ex närmare ut på fotbollsplanen) och kopplet tar stopp och jag ber henne komma närmare mig - ja då lägger hon sig ner och rullar istället. Detta kan hon göra typ 5 gånger på en kort sträcka 😃

Åh hjälp vad jag känner igen mig! Vår unghund (7 mån) gör precis likadant och jag blir helt tokig… Han hittar någon smarrig pinne/grästuss eller bekvämt ställe att ligga på och parkerar sig helt enkelt, och sen skiter han högaktningsfullt i matte och husse. Snorvalp. Det är tur att de är söta :P Har tyvärr inte så mycket tips att komma med dock, men för oss är det stört omöjligt att släpa med honom när han väl lagt sig ner så det gäller att ligga steget före. Kosmos brukar gilla att lägga sig ner på speciella ställen, t ex precis bredvid väggar, i högt gräs, i buskar, i extra mjuk gosig mossa etc, så jag försöker hålla ögonen öppna efter såna ställen och korta kopplet så att han helt enkelt inte kommer dit. Eller så springer vi förbi dem. Springa är nästan alltid kul, det tycker iaf en av oss… Hehe. Om han är på väg att lägga sig så gäller det att avbryta fort som katten, gå vidare och berömma. Om han trots mitt strikta övervakningsprogram lyckas lägga sig ner (=ofta :P) så släpper jag kopplet och går om vi är långt från vägen (bor på landet) annars tar jag tag i selen och lyfter upp honom igen, men då blir han arg som ett bi så det känns inte särskilt hållbart x_x Hoppas verkligen att de växer ifrån det här för det är sjukt irriterande, I feel your pain! Jag tror att jag förstärkt det här beteendet genom att bli jätterolig för att få honom att haka på när han lagt sig ner. Eller så rullar han runt på rygg och ser bara fööööör gullig ut när man kommer för att putta upp honom, och då MÅSTE man ju gosa lite lite… I grund och botten handlar det väl i vårt fall om att matte är tråkigare än precis allt annat utomhus oavsett vad hon hittar på = "jag underhåller mig själv och gör som jag vill". Det är ju jättesvårt att bryta det när de, precis om du säger, går in i en egen bubbla utomhus och är totalt ointresserade av att göra trick eller hoppa upp på stenar för en leksak eller korvbit. Blaah, styrka till oss med unga, envisa, självständiga hanhundar…

#21 Haha det är så Pascal gör med när han vill något annat. Det har han gjort sedan han va liten! 

#22 Ja precis så är det! Däremot kan jag få honom att hoppa på stenar och liknande men bara på hans villkor inte när jag vill att han ska göra det. Nu hade sambon tagit med honom för att springa och det hade gått ganska bra. Men man kan inte springa varenda promenad för att ta sig framåt. Jag hade gärna tagit honom på power walks men de e svårt att ha ett högt tempo när man helt plötsligt har en hund som åker på rygg bakom en eller låser benen och vägrar gå. Skönta tt höra att man inte är ensam! Om du hittar lösningen så får du gärna dela med dig av den!