Hur gammal är hunden?

Min pojkvän hade problem med sin hund (ofrivilliga utlösningar) så han gjorde en kemiskastrering då det inte är permanent, och han kunde kolla hur hunden mådde som kastrerad. Efter att ha gjort det några omgångar så har han/vi bestämt oss för att göra en permanent kastrering Har för mig att det var veterinärens förslag att göra så till och med! (Det här började innan jag kom in i bilden, så lite fel kan jag ha haft)

Det finns mycket åsikter om kastrering. Men jag tycker det låter som om du borde börja träna oftare med kastrerade hanhundar och tikar. Det är ju inte så konstigt att han beter sig annorlunda när han inte är van och fått lära sig hur man ska bete sig runt dem. Visst är det jobbigt men att hoppa till kastrering direkt innan att ens försökt träna bort problemet tycker jag är fel. 

I övrigt är jag inte direkt emot kastrering det finns ju flera fördelar för hälsan. Däremot finns det ju även flera saker som kan gå fel vid en operation och ge hälsoproblem. Jag är inte insatt i exakt vilka det är utan har bara läst lite lätt om kastrering själv då det inte är aktuellt för oss som läget är nu. 

Om du själv varit emot att kastrera så tycker jag du ska försöka träna bort problemet först. Se till att utsätta hunden för att träna och vara kring tikar och kastrerade hanhundar. Börja självklart inte med löptikar förrän han faktiskt är lugn och kan koncentrera sig kring dem i vanliga fall.

Jag tillhör dem som är för kastrering en hund som man vet aldrig ska avlas på varför ska den ha en könsdrif? Är lite för mycket hästnörd i botten tror jag ;) Men annars är det som de redan sagt träna träna träna och hoppas att det inte blir någon tik som löper på kursen. Så ni hinner bygga upp samspelet innan det är dags för det.

Du skulle kunna köra kemisk kastrering för att testa?

Han fyller två år i maj. Han var kemisk kastrerad när vi köpte honom i sommras men tycker inte det verkar som det blivit någon skillnad.. dock svårt att säga iom att han var väldigt understimulerad när han kom till oss. Men vad jag förstod det som är att en kemisk kastrering bara gör så att spermierna blir "värdelösa"? Eller det påverkar även sexdriften, humöret, hormonerna etc? Han var hos uppfödaren ett litet tag före ägaren bestämde sig för att sälja honom, och då var han helt galen på hennes tikar så då kastrerade dem honom kemiskt men han höll på lika mycket ändå och mådde pyton och åt inte för det hade han ju inte tid med utan han skulle upp o rida osv, så min mamma fick vara hundvakt för att han inte blev lugnare utav det :/ 

Jag kommer givetvis öva och försöka träna bort det först men jag vill vara ute i god tid som man säger, detta är absolut inget beslut jag skulle ta i en handvändning. Jag vill höra lite åsikter före jag kollar upp fakta och med vetrinär osv.

Fast i den åldern sprutar det hormoner ur öronen på dem, jag skulle tränat samt avvaktat tills han har "landat" hormonellt.

Hur länge ska det spruta ur honom då? ^^ När vet man när han är klar med det? Så man inte tar ett felaktigt beslut eller så

En hanhund brukar ha landat vid 2-3 års ålder och lugna ner sig betydligt vad gäller tonårshormoner. Före dess skulle inte jag kastrera.

En kemisk kastrering sänker testosteronet och sänker sexdrift och allt! Annars hade det kallats sterilisering istället

Vill bara påpeka att en kemisk kastrering inte alltid går att använda som en förhandstitt på den eventuella kirurgiska kastreringen, detta då många är helt annorlunda med den kemiska mot för vad de blivit med den kirurgiska.

Själv tycker jag att man ska kastrera hunden om den inte ska användas till avel, då den blir mycket mer tillfreds med sig själv och lätthanterligare, inga tjuvparningar mm. För mig är det ett självklart val.

#12 - kastrering är ingen universallösning och inte alla hanhundar blir mer "lätthanterliga" eller mer "tillfreds" med sig själv.

Jag har en hanvalp just nu, 15veckor. Och en tik 5år, jag tänker kastrera min hane för att inte få valpar, om det inte finns bättre alternativ? Min tik kommer löpa, mina vänners tikar kommer löpa och grannarna som bor på mitt loft har tik som löper. Det känns som det enda alternativet. Skriver för att jag undrar om det är den enda lösningen?

Jag tycker att man ska vänta tills hunden är 2-3 år. (2 år för små hundar, 3 för stora.) Hunden borde få landa kroppsligt och mentalt innan man kastrerar. Då ger man uppfödaren viktig information om hur exteriören och mentaliteten blev. Blev hunden för hög? För lång? För liten? Fungerar hunden i vardagen när det är löptikar runt omkring? Om man kastrerar tidigt går all den informationen förlorad. 

Vi kastrerade alldeles för tidigt. Han är en unghund mentalt. Får spunk, klarar inte av för många intryck, vi kan inte ha speciellt höga krav i träning och han blir trakasserad av varenda hanhund och kan inte säga ifrån själv. Han blev alldeles för stor för en Labbe och har ett felvänt öra. Han går dock inte lätt upp i vikt och har fin päls, så där slapp han två biverkningar iallafall..

#15 Tack för svar, så jagh ska vänta tills min tiks nästa löp? och testa hur han är emot henne? tillrättavisa? Stänga ute honom? stänga ute henne? Jag vet inte.. Kemkastrera?

#16 Jag kan inte säga vad du ska och inte ska göra.

Dock vet jag många som har både intakta tikar och hanar i samma hem utan att det är något problem. De hålls åtskilda under löpet och sedan är allt som vanligt igen. Jag tror nästan att hanhundar som växer upp med tikar lär ha enklare att lära sig veta hut och leva på som vanligt när de löper. Det är såklart bara en teori, men det känns som att det skulle vara så.

Jag tycker att man måste veta om en hanhund som landat mentalt kan leva normalt med löptikar i närheten. Kan hunden inte det utan slutar äta, ylar och gnäller konstant eller får liknande, svåra beteendestörningar så anser jag att man både bör kastrera och informera uppfödaren om dessa beteendestörningar, så att denne kan avla bort från dessa.