Får väl föröska ta mig igenom ett inlägg om min älskade Hero här. 

Han fick somna in 3 år gammal den 31/3 i år. I mitten av februari hittade vi en knöl på hans överläpp som efter analys visade sig vara cancer, från att knölen hittades till att vi fick ta bort honom gick det 6 veckor. Han var den mest underbara hund jag haft och han var min trygghet i allt. Jag saknar honom så det gör ont i hjärtat och trots att jag vet att jag gjorde allt för honom och att han aldrig behövde lida av sin sjukdom så känns det fruktansvärt.

Jag vill ju bara ha honom tillbaka och få alla de åren som vi aldrig fick, tävla och mysa som vi brukade göra. Det är så fruktansvärt orättvist att han inte fick leva längre 💔😭

Jag hade en jackis som blev 12 år. Tyvärr var hon sjuk länge, och till sist fick hon också cancer. Så sommaren 2013 tvingades vi ta det svåra beslutet och nu ligger hon på den stora djurkyrkogården utanför Jönköping. Jag brukar åka dit ibland och titta på hennes grav. Det är alltid lika sorgligt.

Nu har vi en ny liten polare, jag hoppas verkligen att det dröjer länge innan vi tvingas lägga henne där.

Min älskade barndoms hund Niva.  Hon kom till familjen när jag bara var 3 år och fick somna in hösten 2012.  12 fina år fick jag och min familj tillsammans med vår lilla Tax <3

Min själsfrände, mitt allt.

Fick somna in 20/12-2013, knappt 2 år gammal, och saknaden är lika stor än.

Min underbara första hund, dvärgpudel, vid namn Zalo som somnade in hemma i min famn tidigt på morgonen den 28/1 2013 vid nästan 15 års ålder pga åldersrelaterat hjärtfel. En underbar filur som jag hade det stora privilegiet att dela så många fina år med! Tackar min lyckliga stjärna att mina föräldrar gick med på att ge mig en alldeles egen hund och att det var just HAN som kom in i mitt liv. Saknar honom massor fortfarande ❤️🌺🌈

Har tyvärr ingen bild på henne på denna dator, men hon var den vackraste rottwielern ni kan föreställa er.

Det var i oktober 2014 som min fina prinsessa gick bort, allt hände så fort och emot våran vilja. Faktumet att jag inte hann säga hejdå till henne får mig att vilja gråta, jag hade ju lovat henne det!

Hon var som den storasyster jag aldrig fick, hennes lilla nos som kom och buffade på en när man var ledsen och hennes fina ögon. Jag saknar varje liten sak med henne, bara att se en rottwieler ute på stan får mig att gråta. Hon var så mycket mer än bara en hund. hon var min absolut bästa vän. Jag hade alltid haft henne vid min sida, jag hade vuxit upp med henne och lärt känna henne bättre än någon annan. Hur mycket jag än vet att det aldrig kommer hända, så önskar jag från botten utav mitt hjärta att jag kunde få hålla om henne igen.

2014 så förlorade jag min allra bästa vän på ett sätt som jag aldrig hoppas någon annan måste gå igenom, du är saknad min ängel.😢

Min älskade barndomsvän som somnade in 2008, 12 år gammal på grund av svår diabetes. Saknar honom så och minnena efter honom blir inte svagare. En mycket speciell hund som hade sina speciella människor han månade om.

Saknar dig Chiefen, du har en alldeles speciell plats i mitt hjärta ❤️❤️

Min älskade Zhera blev tyvärr utdömd av veterinären efter en svår fraktur nu i juni, underbar hund med mycket egenheter som lärde mig mycket mycket om hundträning (stora problem med hundmöten, dominant och en riktig utbrytardrottning innan det blev rätsida på henne). Hon hjälpte mig hålla ut igenom svåra tider och var en väldigt sprallig amstaff/rottweilerblandis som älskade drag och att spåra. "jagu röttur" var vad min mor lärde henne som "sök". ❤️

Våran älskade mellanschnauzer Smilla som inte blev äns 2 år

hon var en osäker hund så vi fick hjälpa henne att få självförtroende

hon var den bästa hunden <33 saknar henne enormt😭