Kan svara på den sista frågan att Pembroke kommer i stubbsvansform(långsvansade också) och Cardiganen har mer vallhund i sig än Pembroken som har urhund bakåt(eller var det terrier? nej gud minns inte men något sådant var det) så Cardiganen är förigare än Pembroken som är mer självständig.

Både fransk bulldog och mops har mycket sjukdomar samt problem med andning (och hudväck). Fransk bulldog har bland annat mycket allergier, hjärtproblem, hudproblem plus lite till, läs mer här: http://www.fbksverige.se/Halsa
Mopsen kan jag inte så mycket om men det jag sett är att många mopsar går lite konstigt (vet inte vad det beror på dock) så de släpar frambenen i marken (de böjer alltså inte frambenen alls) och får då sår på ovansidan av tassarna.

#1 Har hört att Pembroken ska ha spets i sig, och Cardigan collie? Och att Pembroken därför ska ha lättare till skall, medan Cardiganen har mer vall? Känns rimligt.

#2 Träffat några jättehärliga frallor och mopsar men känner mig väldigt tveksam till att skaffa en ras med många rasbundna sjukdomar. Speciellt andningsproblemen känns rätt läskigt, och kanske inte jättebra om jag vill ha en hund som ändå kan hänga med på det mesta.

#3 Trubbnosade hundar kan ju också vara känsligare för värme och blir snabbare trötta när det är varmt så vil ldu ut och gå mycket i värmen på sommaren kanske det är bättre med en annan ras :)

#4 Ja, jag har läst på lite mer om ovanstående raser på andra sidor och jag tror det blir en Welsh Corgi Cardigan för mig. De beskrivs ofta som "stora hundar i små format" och eftersom de har bakgrund som vallhundar tror jag att de har energi nog att kunna hänga med på promenader osv lika bra som en större hund :)

För mig går alla raser där utseendet i sig orsakar problem bort direkt. Alltså bostonterrier, fransk bulldogg och mops. Miniatyrbullterier verkar ha hudproblem och höga försäkringspremier, inte heller optimalt ur hälsosynpunkt. De andra raserna har ju också vissa problem som kan ärvas, men man får ju väga in hur vanliga de är, hur mycket de påverkar hunden och vad de kostar i veterinärvård. Jag skulle till exempel välja en ras med liten risk för patella eller koppartoxicos  före en med hud- eller andningsproblem.

Du har ju glömt lancashire heeler och västgötaspets 😉

#7 Haha Västgötaspets är jag inte så förtjust i (alla jag träffat har varit sååå hypern och skälliga .. Så har lite dåliga erfarenheter 👀 Lancashire heeler vet jag faktiskt ingenting om, men känns som att de har kvar mer än sina vallegenskaper än Corgin? Och att de därför också kräver mer fysiskt och mentalt?

#8 jag har inte så mycket erfarenhet av corgin och kan bara göra jämförelsen med västgötaspets och där är heelern vassare än västgöten. Men heelern är en attans rolig ras, men det skiljer enormt mellan individer. Jag har en som kräver mycket aktivering för både kropp och knopp och en som är helnöjd med att bara vara med🙂

Jag tänkte på welsh corgi, främst cardigan som jag sett mest, och ordet "småhund". Jag tycker att det är en mellanstor hund med korta ben. :-) Enligt rasbeskrivningen väger de lika mycket som min collie gjorde. Jag brukar gå förbi några stycken ibland, och då skäller de mycket ute på gården (för att vi passerar alltså). Men framför allt hanhunden låter som en stor hund. Jag tänker ändå att detta kanske är hundar som skulle tilltala dig mer eftersom de faktiskt är lite större. De övriga vet jag inte så mycket mer än som redan sagts. Jo, mittelspitz får man nog säga att de generellt är skälliga.

Min pembroke är skällig. Hennes morbror är inte särskilt skällig. Så det varierar. Hälften har svans o hälften har stubb, kan man väl säga. Dom hänger med på allt. Det finns inte många som vallar med sina corgis. Så det med vall tycker jag inte att ni ska gå nåt på. Pembroke är också en stor hund i litet format. Men cardigan sägs vara med lik schäfer i huvudet. 
"Welsh Corgin härstammar från Wales i England.
Olika teorier om dess ursprung har framkommit.
En del påstår att vikingarna från Västsverige, skulle ha fört med sig Västgötaspetsar till Wales.
Och att det sedan var de som bildade stammen för Welsh Corgi.
En annan teori är att det skulle vara tvärt om.
Dvs att de svenska vikingarna tagit med sig hundar hem från Wales till Västergötland och skapat
Västgötaspetsen av Welsh Corgin.
Hur som helst tror man att Welsh Corgin funnits ända sen 900-talet. Då de användes som gårds-,vakt- 
och vallhund. Den vallade då främst nötkreatur.
År 1925 blev Welsh Corgin registrerad som officiell ras av Engelska kennelklubben, 
då skilde man inte på Cardigan och Pembroke. Först 1934 registrerades de som separata raser.
Welsh Corgi består alltså av två olika raser.** Welsh Corgi Cardigan och Welsh Corgi Pembroke.
**Förr var nog den största skillnaden mellan dem att Cardiganen hade svans och Pembroken var utan.
Men idag är det förbjudet i Sverige med svanskupering så det är inte att förlita sig på längre.
Dock kan Pembroken födas med stubbsvans, så ser du en Pembroke utan svans behöver det inte vara en lag förbrytare som varit i farten. Utan något helt naturligt." http://swck.org/

Här finns det en bra sida att läsa också. http://swck.org/frames/D-A5-Corgi-fakta121206FARG.pdf

#11 Tack för bra information och tack för länken!

Corgi raserna och terrier raserna har lätt för skall. Jag har två welsh corgi cardigan om dom är lätta att motivera, lättlärd och kloka och vill vara till lags, dom går att ha med dom överallt och dom är lätta att ha lösa då vallen får dom att ha koll på flocken i första hand :). det som ibland kan va trist, men i de flesta fall är väldigt skönt är att dom bryr sig inte om främlingar särskilt :) man får jobba lite för att få deras tillgivenhet ;) dom är även en av de friskaste raserna. Jag föredrar stora hundar med men får inte ha det för sambon, corgin är som en stor hund i sinnet och "stor" i kroppen, det är bara benen som är kapade på hälften ;)

#14 Upplever du dina hundar som väldigt skälliga? Är det någonting man kan "träna bort" från ung ålder/lära de att bara skälla om någon närmar sig huset t.ex., eller är det helt enkelt något man får lära sig leva med?

Hur är det med hälnafsandet? Var det svårt att lära bort? 

Har du en bild på dina? 🙂 Vore kul att se!

Kan säga att min har inte nafsat något alls. Inte heller hennes mamma, morbror, mormor. Och ja, man kan begränsa skällandet, men man får vara snabb! Och vara på varje gång det händer.

De bedlingtons jag mött har inte varit skälliga och accepterade mig som främling väldigt bra, och jag har sett några roliga trickvideos med bedlington på youtube så de verkar relativt lättlärda från vad jag sett. Jag vet inte om de kan vara lösa dock och jag har inte så stor erfarenhetsbas men de borde vara värda att kika in. 

Tror de flesta raserna skulle klara av de promenader du vill ta så länge du väljer bra föräldradjur och öppna näsborrar om det är en plattnos samt håller dom i bra vikt då övervikt är deras största fiende. Blir lite rynkskötsel och man får komma ihåg att de kyler ned sig mest via flämtande och svettas via sina tassar så under somrar borde man vandra när det är svalare. Hur mycket de orkar ligger mycket i vad de är vana vid. Om det är varmt och man är ute kan man ta vatten och kyla ned mage, tassar och ben på en kortnos, speciellt om den är svart. En med knipna näsborrar kommer ha svårare att kyla sig än en med öppna näsborrar.

Mittelspitz avråder jag om du inte vill ha en skällig hund däremot.