Alltså det kan inte vara sant! Var ute med min tik idag, en snart tioårig borzoi. Halvvägs ute på promenaden får hon springa lös och går utanför skoterspåret ut i skarsnön. Det är djup snö och hon får jobba hårt för att ta sig dit hon ville och sedan tillbaka igen. Väl uppe på spåret så ska hon springa till mig men hon orkar liksom inte resa upp bakdelen mer än halvvägs så det blir små grodskutt. Efter lite vila kan hon resa sig igen, men hon går styltigt med bakbenen och lite "insparkad" i bäckenet. Nu kanske ni undrar varför jag sitter här istället för att fara i ilfart till veterinären. Men problemet är att jag HAR varit till veterinären, många gånger med dessa symptom, bara inte med denna hund. Båda mina tidigare hundar fick samma problem vids 10 resp 11 års ålder. Det kom lika plötsligt som nu och förvärrades snabbt så att de till slut inte kunde gå 20 meter in i kuperad terräng utan att "tappa" hela bakkärran. Hund nr 1 var en borzoihane. Han var extremt dåligt vinklad och det var liksom nästan väntat att när det skulle bli något så skulle det ha med rygg eller leder att göra. Han fick behandling med kortison samt något smärtstillande preparat på flaska (tramydol? kan det ha hetat det?), inget av dem gav något som helst reslutat. Röntgen visade ett visst slitage på kotpelaren. Inte extremt men det fanns där. Diagnosen blev till slut förslitningsskador alt tumör. Tumör kan min vet tyvärr inte konstatera utan det skulle i så fall ske på något av de större djursjukhusen. I vilket fall så ville jag inte utsätta min hund för operation av en tumör som sitter mot nervsystemet.  När det inte fanns hopp längre fick han lämna oss.
Året efter var det dags igen. Denna gången min 11 åriga golden retrieverhane. Samma symptom men det gick fortare denna gång.  Samma veterinärstation, samma behandling, samma resultat. Även här fanns något slitage/pålagringar som kunde ses på skelettröntgen, men inget extremt utan mer normalslitage för en hund i den åldern som varit mycket fysiskt aktiv. Otur? Ja det tyckte jag verkligen att råka ut för samma sak en gång till med hund nr 2. Men golden är ju lite kända (enl veterinären) för att ha lite svaga bakkärror och får ofta problem där. Hans bror avlivades dessutom akut två år tidigare med skelettancer.

Men kan det verkligen vara bara otur när nu hund nr 3 visar SAMMA symptom? Alltså jag håller på krevera, det finns ingen logik! Kan det vara något här på gården som gör dem sjuka? Vattnet? Jag har dessutom en yngre hund som jag nu är jätterädd att han ska få samma problem.
Ja, naturligtvis ska jag uppsöka veterinär. Men jag vill ha nya uppslag, nya ideér på vad det kan vara och vad jag kan göra :(