Om de inte har gått passgång hela livet (min mosters hund har alltid varit en passgångare) så är det oftast ryggproblem som orsakar passgången och det måste åtgärdas innan man kan träna dem. Du har ingen hundmassör i närheten som kan känna igenom hundarna?

Grejen är att jag inte vet om de alltid varit passgångare. De är egentligen inte mina, jag träffar dem inte särskilt ofta (tyvärr), och jag minns inte om de alltid varit det. Jag märkte det bara så otroligt tydligt sist jag var ut. 

Ryggproblem låter inte otroligt, jag ska se om det går att lösa något med en massör (problemen med att bo ute i skogen). Är det något som kan vara ärftligt? Jag funderade bara på det, i och med att hanen är tikens son, och de både har passgång.

Vissa raser ska vara mer benägna att gå passgång (dock minns jag inte vilka), exteriör kan också spela in som i min mosters fall, han har kort rygg och långa ben så för honom är det lättare att passa annars trampar han sig själv på framtassarna eller måste gå snett när han får upp lite fart. Jag brukar försöka få honom att gå i halvhögt gräs och ojämn mark för att "tvinga" honom att trava normalt. En del passar när de blir trötta också, något som pappan till min mosters hund gör. Båda dem passar i traven medan vår labbe kan passa i skritt för hon tycker det är jobbigt att skritta.

Min hund som har problem med ryggen samt leder är passgångare, vi får gå rakt ut i skogen så hon får lyfta på benen då och då. Cavaletti funkar också sedan är massage viktigt efter att hunden har hållt igång så hunden inte blir så stel.  Sedan beroende på koppel/sele så kan hundarna passgånga tack vare det, då enligt hunden så påverkar kopplett/selet hundens rörelse ex. wgv selen. :)

Vi har även kört med viktmachetter bak så våran hund måste jobba med bakpartiet. :) Lycka till!

Våran flat har varit passgångare hela livet, är jätte vanligt att flattarna passar :) Han är genom kollad och är frisk som en nötkärna så vi har inte lagt någon vikt vid det, 9 år gammal men pigg, alert och musklad :)

Passgång är mindre energikrävande än skritt och många hundar är smarta och sparar på sin energi genom att gå passgång. Oftast räcker det med att gå/springa/cykla lite snabbare så börjar de trava istället. Så länge hunden är frisk är det inte farligt att den går passgång.

Passgång är ett typiskt sätt att avlasta en rörelseinskränkning i bakpartiet. ("Ont i ryggen" är oftare än inte ett symptom och inte orsak.) Inte en naturlig gångart hos hund. Enbart ett sätt att avlasta/anpassa sig till en rörelseinskränkning. När man har åtgärdat rörelseinskränkningen så kan det vara svårt att få hunden att sluta i alla fall. Har de gjort det länge så kan det bli ett inlärt beteende av det. Enda sättet att få bort det då är att vara väldigt idog med backträning, när man jobbar på diagonalen och belastar en sida i taget, så hunden är tvungen att använda respektive sida så mycket separat från den andra som möjligt. Då kan man få bort det. (Men alltså inte utan att  åtgärda orsaken till rörelseinskränkningen först, backträning ska man inte slänga sig med hursomhelst.) Andra hundar tippar istället bäckenet och drar upp ryggen för att få fram bakbenen. Allt handlar om att försöka fortsätta röra sig framåt effektivt. Vissa hundar kan ha en steglängd på bakbenen som är väldigt kort, då tar man sig inte långt fort ö h t. Då har man två ”val”, antingen passar man så man vaggar från sida till sida och på så sätt får fram benen och får hyfsad fart, eller så drar man upp ryggen  så man får fram bakbenen. ”Min hund passar bara när den blir trött”. Det finns inte en fullt fungerande hund som blir trött efter en prommis i en takt som en människa kan åstadkomma. Finns ingen möjlighet. Då är det något fel som måste åtgärdas. ”Energisparande”. Det är klart att det är energisparande – det tar en jäkla massa energi att försöka röra sig när man har en rörelseinskränkning.

Tyvärr finns det i dagsläget bara en i Sverige som jag betror med mina hundar numera och således kan rekommendera till andra och tyvärr finns hon inte i Skellefteå TS. ;( Det är dock inget ovanligt att folk reser land och rike runt till henne. Jag hade besökt flera instanser med min äldsta hund innan jag tack och lov fick tips om henne och hunden är bra idag ((och slutade då också passa, bland annat ;)).) Två år i onödan fick han gå med sin skada och hann givetvis få ytterligare följdproblem eftersom han fick gå så lång tid utan korrekt hjälp och diagnos innan jag landade hos henne. Jagar dit så många jag kan av mina trimkunder när jag upptäcker rörelsestörningar eller förlorad muskelmassa, inflammerade områden osv.

Ja, jag har fått höra att det är "rastypiskt" att flattar är stela där bak och att de ofta går passgång är inte heller konstigt. Det som är rastypiskt på en flat är att de avlas med för raka bakben (inga vinklar = benen är för korta för hundens höjd) och därför blir tex deras hamstrings förkortade utan att det beror på en skada. Avståndet mellan muskelgruppens ursprung på bäckenets bakre del och fästet på baksidan av underbenet (under knäleden) är kort pga att skelettbenen är korta. På schäfer är det istället tvärtom, med för mycket ben för hundens höjd så att säga, så de går och hänger i knäna. Kroppen är konstruerad för att belasta höfter, knän och hasor i en viss vinkel och då är det optimalt att kors/bäckenvinkeln är 45 grader. Den är mindre hos ex flat och större hos schäfer. Är den vinkeln fel, då har man en hund som man i princip MÅSTE underhålla för att den ska hålla ett helt liv. Då kan man inte bara vänta tills den är skadad.

Tack för alla tips - speciellt #7 som gav många och riktigt bra tips. 

Ugh, får kanske åka runt och se om jag hittar någon som går att lita på med rehab?

Min tik passar i skritt, aldrig i trav. När jag tog henne till fysioterapeuten testade vi henne på ett gåband då fysion sa att det nästan är omöjligt för hundar att passa under så pass kontrollerade former och det stämde mycket väl, då gick hon rent så att säga.

Hon är en otroligt bekväm hund och passar dels för att det är energisparande men den största anledningen enligt fysion var att det beror på ett så pass invant beteende. Min tik blev attackerad och fick en söndertrasad bog för några år sen, smärtan gjorde att hon testade sig fram för att kunna röra sig så pass smärtfritt som möjligt och jag var allt för upptagen med att hålla koll på drän och läkandet i sig att jag inte ens noterade att hon börjat passa i skritt men så småningom märktes det tydligt eftersom det endast sker i just skritt. Nu har hon som sagt passat sen dess och jag försöker få henne att komma igång att gå ordentligt men det kräver så extremt kontrollerande former så det är svårt att hinna med på daglig basis. Skritt i terräng brukar få henne att gå ordentligt men det är inget jag har möjlighet att göra vid varje promenad.

Hon har alltså inte längre ont, men det är otroligt invant och antagligen jäkligt bekvämt för en hund som gärna spar energin till sånt som motiverar, typ jaga ekorrar eller klättra upp på diskbänken för att sno käk. 😂

Vad menar ni med att hundarna kan passa i skritt och i trav? Jag trodde att passgång innebär att de flyttar benen på samma sida om vartannat, d.v.s. höger fram- och bakben flyttas samtidigt och vänster fram- och bakben samtidigt… Skritt är ju en fyrtaktig gångart och trav en tvåtaktig. Passgång är ju också tvåtaktig men i trav flyttas benparen diagonalt till skillnad från passgång där det är parallellt. Ni får gärna förklara :)

#7 Nu blev jag ju alldeles orolig. Min hund passar ofta när jag har honom i koppel. Har han ont då? Jag trodde att han gjorde det för att hålla samma fart som mig när vi går. Jag upplever det som att om han skrittar går det lite för långsamt och om han travar går det lite för fort… Han gör det inte när han är lös.

#10 Passar i skritt menar jag iallafall bara att hon passar när hon går (skrittempo) istället för skritt och kan växla mellan pass och skritt och passa i trav så gör dem det i travtempo, snabbare gång och kan växla mellan pass och trav. 

#7 Varför skulle inte en hund kunna bli trött under en promenad? Dem kan väl bli trötta precis som vi utan att för den delen ha något fysiskt problem? Dem hundar jag har haft att göra med har blivit trötta efter mina längre promenader. Intressant inlägg iallafall, alltid trevligt när man kan lära sig något nytt!

Vem går du till med dina hundar? Min mosters hund (som ju alltid passat sen han var valp) har visat sig att han har en lös knäskål som troligen behöver opereras så skulle vara bra att kunna rekommendera någon bra till henne. Skulle ju vara bra att skicka mina föräldrar dit med vår labbe också för hon börjar ju bli äldre och har förlorat lite muskler.

Min hund har alltid passat, ffa när hon måste hålla mitt promenadtempo. När hon är lös varierar hon mellan skritt, pass o trav. O galopp också för all del. Om hon har ont i ryggen eller inte kan jag ju inte hundraprocentigt svara på och ibland kanske hon har det. Hon får massage varje vecka och vi går regelbundet till en osteopat som oftast säger att hon är mjuk och fin i muskler. Det är ett utpräglat beteende inom min ras att hundarna passar. Det tycker många som håller på med utställning är lite jobbigt ;-) Att alla dessa hundar har ryggproblem tror jag inte riktigt på så till viss del rasbundet tror jag absolut att det är.

Idag har jag varit ute med dem båda två, och har kunnat specificera mer hur det beteer sig! 

Jappe, hanen, passar istället för skritt - men kan ibland slå över i trav, ganska lättvindigt också, så länge han inte är "störd". Dvs, när jag inte ber honom att uppmärksamma mig och kopplet inte stör. Så, där verkar det ju mer vara kopplet och fotgåendet som är problemet, som att om han slapp det så skulle det bli bättre. 
Det jag då funderade på - för nu har han halsband på sig när han går, för vi har ingen bra sele, även om jag är väldigt sugen på att skaffa sele - i och med att halsen är en väldigt känslig punkt, och kopplet då hela tiden drar honom mot mig med hjälp av halsen, skulle det kunna bli bättre med en sele, där man knäpper fast kopplet på en ring på ryggen? Ryggen är ju stabilare, och det blir ju marginellt lättare att ignorera kopplet, än när det sitter på halsen? Någon som tror på detta? 

Tassa, tiken, passar i trav. Jag såg ingen trav från henne - men däremot kan hon lättvindigt gå över i skritt, t.ex. när hon spårar, eller när jag ber henne om uppmärksamhet. Där är det mer så att när hon är "störd"/distraherad, så går hon över i pass, men gör det inte när hon håller fokus på något. Tankar på detta? Det låter helt orimligt i mina öron! :D

Jag har idag också shejpat dessa gångarter lite. Jag har alltså inte gjort något för att provocera fram det, eller ens bett om det, utan när de själva bjudit på gångarten så har jag belönat det. (Naturligtvis är de inte medvetna om vad det är jag belönar än - det kommer med tiden.) Kan det här vara något som hjälper? Jag ska eventuellt höra mig av till en hundfysioterapeut, i alla fall för lite stöd och guidning, eftersom att vi har svårt att ta oss ner för att träffa henne, så vi ska försöka utreda vad som är problemet och lösa det naturligtvis, men kan det eventuellt hjälpa att lite mjukt försöka bota symptomen? Det kommer aldrig att tvingas fram, eller ens bes om, men att uppmuntra dem att göra det av sig självt, för att stimulera rätt muskler och koordinationen?

#13 Det är lättare för en hund att springa än att skritta. Det krävs inget finlir för att springa framåt, ett någorlunda fungerande ben fram och ett bak så är det bara att tuta och köra. Många säger felguidat att "det kan omöjligen vara något fel på min hund, hon springer som en tok över stock och sten, hon är bara för lat för att gå ordentligt", typ.

Symptomen talar ju om att något inte står rätt till. Vad det är vet du inte än. Att säga åt hunden att sluta gå passgång, uppmuntra annan gångart osv är lite som att säga åt en låghalt person att sluta upp med det utan att tillåta korrigerande skor. En skadad eller förkortad muskel kan inte tillgodogöra sig träning och därför inte bygga upp förlorad muskelmassa. Gissningsvis kommer fysioterapeuten du går till rada upp ett gäng symptom, men inte kunna ställa en ordentlig diagnos för att de inte gör en ordentlig rörelseanalys på hunden i skritt och trav samt ett rörelsetest i felsökningen. Tyvärr. Nu när jag själv går kurs i Rörelseanalys och felsökning (kurs i anatomi och stretching förkunskapskrav) hos den jag rekommenderat till dig, så fattar jag ju varför ingen tidigare instans kunde hitta rätt när jag kom med min hund… Och hur många hundar där ute som går omkring med rörelsestörningar - då är jag ändå väldigt "trubbig" jämfört med hennes tränade öga och vana händer. It cannot be unseen. 🤐