Annons:
Etikettbeteende
Läst 3469 ggr
leopoldfokus
3/1/15, 10:42 AM

hanhundar går inte ihop.

Hej. Skriver sällan på forum, men tänkte ge det ett försök. Behöver kanske bara lätta mitt hjärta mest mer "anonymt" än till vänner. Vilket det blir på ett forum. Ska ta det kort. För ca 3 år sedan mötte jag min bättre hälft. Allt har varit likt sagoböckerna i princip. Vi delar gemensamma intressen, vi har kul tillsammans, osv. Dessutom delar vi hundintresset. Vi åker land å rike runt och tävlar, tränar och håller kurser tillsammans. Vi har beslutat att flytta ihop på heltid. Jag känner mig lyckligast på jorden! Men det finns ett MEN i det hela. För ungefär 2 år sedan blev jag av med mina två ögonstenar på mindre än 2 månaders tid. (Ålder o diverse sjukdom). Något som tagit extremt hårt på mig då de hundarna varit mitt liv. Stått ensam kvar med min yngre hanhund. Vilket gör det jag tror tyvärr kommer hända än mer smärtsamt. Inombords vänder det sig inom mig. Det stora "MEN:et" är följande: Min hanhund HATAR hans hanhund. (Samma ålder, samma ras, storlek osv). Vi har försökt i 3 år att få det att fungera. Men jag ger upp hoppet för var dag. Min hanhund överlag är rätt lynnig i personligheten, han är trevlig i mycket. Den perfekta arbetshunden. Han har inte ont, det är något som vi redan kollat upp. Likväl ingen dålig syn eller liknande. Hans syster är enligt uppfödaren likadan. Och har liknande reaktiva tendenser som min hund. Han går ihop med somliga hanhundar - vi har ju haft hanhundar i samma flock tidigare med honom. Vilket inte varit problem. Nya hanhundar är han jättesnäll mot - ger lekinviter och är vänlig. Men så fort en annan hund muckar mot honom, eller de får en otrevlig erfarenhet så tycks han inte släppa det. Det hela började egentligen i en ren olycka. Våra hundar lekte på stranden. En lösspringande hund flyger på min killes hund som då svarar upp med en tvärvändning mot den andra hunden. Tyvärr står min hund mitt i händelsen och PANG sa det. Så pangade de in i varandra. Efter det blev relationen mellan våra hundar katastrof. Lyckligtvis hann jag dit i tid innan min hund skadat killens hund tokilla. Detta var första gången min hund hamnade i slagsmål, och för mig kom det från blotta himlen. Varje gång min hund hamnat i konflikt så slutar han inte själv attacken. Han fortsätter även om motparten ligger på rygg i backen och skriker. (Han ser helt rött - som om han stänger av allt runtomkring.) Efter första händelsen så tog vi en promenad med hundarna. Och allt var lugnt till synes. Successivt märker vi dock att killens hund verkligen försöker undvika min hund allt han kan. Han vänder hela huvudet till när min hund går förbi osv. Medan min hund går med svansen i vädret och brötar fram. Och förstå mig rätt - de funkar i vardagen i annat. De är lydiga och får mycket aktivering. Vi har jätteroligt med våra hundar och relationerna vi har med våra hundar är bra. Det läskiga i det hela är att min hanhund tycks ta de chanser han kan nu att "klippa till" killens hund nu. Och jag är helt förstörd… Hur kan MIN hund tyckas vilja ha ihjäl min killes hund? Det går från 0 till hundra. Även om killens hund undviker min hund så kan min hund plötsligt bara smälla till. Vare sig framifrån som bakifrån. När min kille blev illa biten av min hund att han hamnade på sjukan när min hund från ingenstans bara tar fart efter hans hund så förlorade jag allt. (Hundarna stod på säg 20 meter ifrån varandra på öppen yta och vi tränade) - och från ingenstans - mitt i ett moment medan killen står vid sidan och tittar på med sin hund. Är det som det säger "snap" i min hunds huvud. Han tvärtvänder och satsar allt på killens hund. (Nu pratar vi 30kg rena muskler brukshund som kommer springande med fokus likt han ska fånga en figge). Min kille går emellan innan min hund når fram. PANG säger det. Min hund går då på min kille som blir så illa biten att man kan se in i benet. Trots att min kille lyckas få bort min hund från sig kanske 5 meter så satsar min hund än en gång efter hans hund. Då har jag dock hunnit dit och hinner mellan, kommenderar ett skarpt ligg. Och min hund avbryter attacken. Sedan är han lugn som en filbunke och går iväg för att nosa på en fläck. Som om inget hänt. Efter den gången sa jag att det var sista gången något sådant här ska ske. Jag var helt förstörd, och är fortfarande. Vi håller hundarna särade med i olika rum med kompostgaller nu. Alltid ett vaksamt öga på dom. Trots gallret kan min hund gå på gallret för att försöka nå killens hund. Omplacering har funnits i tankarna i något år nu. Men enligt mitt köpkontrakt så får hans uppfödare förtur att köpa tillbaka honom. Något jag vägrar. Jag vägrar skeppa dit honom för att han ska bli en avelshingst och bo i en bur resten av sitt liv. (hon vill använda honom i avel har hon sagt, trots allt då hon inte ser det "reaktiva" som något fel.). Han är trots allt en fenomenal hund på så många vis! Och jag älskar honom, helt otroligt mycket för att han ska få leva år i misär utan aktivering. Då även släktingar visat sig ha liknande "problem" så känner jag mig än mer illa till mods med min hund i avel. Jag vet nu inte vad jag ska ta mig till. Hundpsykolog har varit kontaktad, och kom med slutsatsen att hans beteende är aggressivitet än något annat. Jag önskar min hund det bästa. Och 3 år in på detta projekt känns det inte värt det. Inte när människor och hundar kommer till skada, trots så många timmars jobb för att försöka betinga bort beteendet. Så, nu har jag lättat mitt hjärta. Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. Ett typ rop på hjälp eller stöd. Snälla, döm mig inte. Jag har gjort många fel också. Men jag skulle aldrig kunna skiljas från den människa jag vill leva resten av mitt liv med. Har verkligen gjort mitt bästa, jag har gjort allt jag kan. Men situationen känns hopplös. Tips? Råd hur jag ska gå till väga?

Annons:
[Forest]
3/1/15, 11:10 AM
#1

Jag känner dom som har hundar som i vissa sammanhang inte alls funkar ihop dom är ingen flock utan vid möte av andra hundar eller konflikt med annan hund flyger ena hunden på den andra. Det måste vara oerhört stressande för hundarna att ha det så, att inte lita på sin "kompis". Jag vet att ägarna har blivit bitna x-antal gånger då dom går emellan.  

Vad ni kan göra är väl att aldrig ha dom själva ihop att alltid ha säkert när ni inte är hemma. Din killes hund visar ju allt att han inte muckar eller vill komma i konflikt,  din hund verkar tyvärr skita i vilket och detta kanske har med aveln o göra. Låter som i grunden osäkerhet. Hoppas andra kan tipsa dig jag hoppas allt ordnar sig till det bäste för er alla 4a

russin
3/1/15, 11:17 AM
#2

Först och främst så lär in munkorg positivt och ha på så fort din hund är lös i närheten av andra hundar - det viktigaste är att den inte kan skada fler (vare sig människa eller hund). Hur du ska göra sen kan jag inte svara på och överlåter åt andra.

russin
3/1/15, 11:19 AM
#3

Enligt kontrakt så betyder det enbart att uppfödaren är skyldig att köpa/ta tillbaka hunden om inte vill ha den kvar - du får välja själv vem du säljer till. Jag är dock väldigt tveksam till att sälja vidare en hund som går på och biter så pass illa som din gör. Det är alldeles för mycket ansvar att äga en sådan hund och en sådan hund ska aldrig gå lös utan munkorg.

leopoldfokus
3/1/15, 11:28 AM
#4

#2: Menar du att jag ska ha munkorg på honom hela tiden när han är lös? Vi har en munkorg, den används i arbete i diverse moment. (skyddsträning). Han är med mig överallt egentligen -klubben, mässor, uppvisningar osv.  och där finns inte problemet.
Men kan omöjligt vara på i alla de tävlingsgrenar vi tävlar och tränar i. Dock får han idag inte umgås med andra hundar lösa (hanhundar) i säg skog och mark med större frihet då jag vet att det kan bli otrevliga konflikter.
Hoppas det inte förstods fel - men han har dessa problem specifikt med just min killes hund. Vi har tävlat i diverse grenar aktivt i 3 års tid, och aldrig har tendenserna eller händelserna funnits där.

leopoldfokus
3/1/15, 11:39 AM
#5

#3: jaha ok… För när jag talade med min uppfödare sa hon att hon kräver att få tillbaka hunden då. Likväl har hon strängt sagt att jag absolut inte får kastrera osv. Men sedan har hon också påstått att hon har rätten till kullar på honom, trots att vi inte har foderkontrakt eller liknande utan ett vanligt köpkontrakt utan något tillägg på kullar. (i hennes ögon är han för vacker och bra för att inte gå i avel minst 1 gång)

Tanjis
3/1/15, 11:44 AM
#6

Knivigt! Tyvärr kommer dessa två individer må skit av att bo med varandra, den ena hela tiden rädd för att det ska smälla till och den andra helatiden på spänn. Är kastrering helt uteslutet?

Annons:
leopoldfokus
3/1/15, 11:51 AM
#7

#6: Det är ju det. Börjar mer och mer inse att det här inte kommer gå. Aldrig har jag känt ett så stort obehag och sorg. Den här hunden har varit en så stor del av mitt liv, men på något sätt känner jag för varje dag att det är ohållbart. 
Jag gillar inte kastrering egentligen, men det har också varit i tankarna. Har dock fått bannor och hört att kastrering snarare kan förvärra problemet. (om ex. det inte är pga hormoner utan säg osäkerhet istället). Sedan har jag svårt att tro att en såpass trasig relation kan lagas av att kulorna tas bort… Eller kanske någon som upplevt annat?

herdehund
3/1/15, 11:53 AM
#8

Hon har ingen rätt till att ta en kull efter honom om det inte finns kontrakt på det. Vill du kastrera honom har du rätt till det eftersom du äger hunden. Att en hund är vacker betyder inte att han passar till avel.

hund_katt
3/1/15, 12:59 PM
#9

Nu kan jag inte så mycket om kastrering, men går det inte. Göra kemisk kastrering(sån som håller ett halvår ungefär) och se hur hans beteende ändras. Blir det bättre så kastrera, blir det sämre kastrera inte. Nu får någon säga om det funkar så eller inte, då jag som sagt inte är så insatt i kastrering.

Black Veil Brides ~ Slipknot ~ Three Days Grace ~ Falling in Reverse

Ambrose
3/1/15, 1:04 PM
#10

Enda problemet med kemisk kastrering är att det tydligen räknas som doping? Och då får hunden inte tävla på 1 år.

//Ambrose

Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se

hund_katt
3/1/15, 1:10 PM
#11

#10 jaha, ja då är det kanske inte smart att göra.

Black Veil Brides ~ Slipknot ~ Three Days Grace ~ Falling in Reverse

Catta-
3/1/15, 1:12 PM
#12

Jag har dålig erfarenhet av aggressivitet hos hund på det viset som du upplever men jag skulle säga att för säkerhets skull ha munkorg på din hund när ni tränar lösa och träna mycket possetivt runt hans hund, det ska vara kul att vara nära. Även din kille bör träna roliga saker med sin hund nära din så att hans hund får bättre självförtroende. Sen är det även väldigt viktigt att du läser din hund och ser ev minsta lilla tecken på att han ska slå över, då får du försöka distrahera eller helt enkelt visa att det inte är ok att mopsa upp sig. Jag skulle inte rekomendera dig att kastrera pga aggressiviteten. Det känns som att det är en osäkerhet i din hund och det kommer inte bli bättre av att kulorna ryker. Jag har bara lite erfarenhet av detta men hundar jag känner till som blivit kastrerade pga aggressivitet mot andra hundar har inte blivit det minsta bättre. Visst, hormonerna försvinner till en viss del men beteendet finns fortfarande kvar. En hanne som blev kastrerad pga att han var tokig i tikar blev mkt bättre och en hanne som blev kastrerad tidigt beter sig fortfarande som en valp vid vuxen ålder men de hade inga aggressiva beteenden innan. Jag hade bara satsat på mycket rolig och stimulerande träning tillsammans och satsat på att nöja sig med myrsteg i början. Ta hjälp av en riktigt bra tränare som kan se erat problem från en annan vinkel. Målet behöver inte vara att de ska bli bästa vänner igen men att de ska kunna funka i vardagen tsm utan att ni ska behöva vara rädda för slagsmål.

"Lycka och jubel att äga en pudel!"

russin
3/1/15, 1:16 PM
#13

#4 - jag pratar om munkorg hela tiden när hunden är lös - vad händer om den är lös och det dyker upp en hane som kanske muttrar lite. Kan det smälla då ? Lite så du får tänka om din hund verkligen är säker ute. Kan det tända så snabbt på din killes hund, så finns chansen att den kan göra det även på andra hundar.

Annars får du hålla på munkorg när din killes hund är nära.

Annons:
Mischa
3/1/15, 2:08 PM
#14

Kontakta skks juridiska avdelning för att reda ut ev köpeavtal, såld hund är en såld vara och inget som uppfödaren har med att göra länge såvidare inget avelsavtal finns. Ni verkar ju inte vara gröna när det kommer till hunderiet och driftstarka hundar, ibland får man acceptera sin hund som den är och att det finns de hundar som gillar att slåss eller tar tillfället när det kommer, det kräver desto mer ansvarstagande från din sida, men det verkar du ju medveten om. Vissa lever med hundar som inte fungerar ihop genom att spärra av sin bostad och vara extremt noggrann med att förebygga konflikter. Självklart är det en meckigt livsstil, men alternativet är ju att ni förblir särbo eller omplaceras hunden till någon som kan ta hand om honom på ett ansvarsfullt sätt.

≧◔◡◔≦

Majken!
3/1/15, 2:48 PM
#15

Jag hade börjat med att kastrera hunden. Har själv haft en hane som gärna provocerade och mycket gärna slogs med andra hundar, kastreringen gav en otroligt fin effekt på honom. Han slutade söka konflikt, han blev tryggare och hans stubin med mycket längre.

amandatherese
3/1/15, 5:54 PM
#16

Har din kille varit till veterinären med sin hund? Om den har någon sjukdom kan det vara så att din hund bara vill "ta bort" en sjuk individ för att skydda resten av flocken. Om inte så hade jag nog tråkigt nog övervägt att avliva :/

oh-la
3/1/15, 6:27 PM
#17

Uppfödaren har varken förtur att köpa tillbaks hunden, ta valpar på honom eller ha åsikter om kastrering eller ej. Hundar är i juridisk mening saker, och man kan inte kontraktera in krav på en såld vara på det viset. Vill du omplacera har du all rätt att göra det, vill du kastrera likaså. Att tro att man kan ha den här typen av avtal på ett sånt djur är så galet… Som om jag skulle köpa en bil, men den gamla ägaren kräver att jag inte ska köra den på onsdagar, jag Måste serva den med vissa intervall och säljer jag den får jag bara sälja till honom. Så funkar det inte. Det är DIN hund och uppfödaren kan inte göra minsta anspråk på honom.

Tanjis
3/1/15, 8:56 PM
#18

#6 till största sannorlikhet är det hormonerna som ställer till det när det är två jämnåriga hanar

fackdack
3/1/15, 9:54 PM
#19

Min sambo hade en hur som absolut inte gick bra med andra hundar. Men så köpte v i en annan hund använde munkotg heller vad det heter vickade på han det varje gång dom var tsm. Efter ca 1 månads tid vart dom bästa vänner. Och efter kort tid var vi tvungna att avliva den andra hunden pga sjuk dom. Och den andra hunden vägrade sedan att äta mm. Massa problem men dom vart bästa vänner. Tycker du borde testa. Du känner själv när spänningen är bortA. Tycker du borde testa det faktiskr. Men du måste se till att den andra hanhunden inte går för fort fram! Hoppas det löser dig hos dig önskar dig all lycka!!

teezan
3/2/15, 10:38 AM
#20

Munkorg låter som en bra början, då kan ni som ägare slappna av mer & jag tror att bara det kan ge en stor effekt på båda hundarna. Man spänner sig ofta omedvetet i situationer där man måste vara beredd på att någonting otrevligt kan hända.

Annons:
Dumpuck
3/2/15, 2:02 PM
#21

Skulle sätta munkorg på hunden oavsett vilka andra hundar den umgås med, sättet du beskriver hunden på ringer osäkerhet i mina öron. En sådan hund som tänder till 0-100 så som din gör är inget att lita på bland andra hundar, oavsett hur fint det fungerat tidigare. Han har klart och tydligt visat att han har mer eller mindre sikte på döda när det väl smäller - skulle aldrig chansa med en sådan hund!

Vad gäller tävlingar/träningar där munkorg ej kan användas så skulle jag hålla hunden kopplad, eller inte utöva de grenarna alls. Alldeles för stora risker med i bilden, i mina ögon. Jag skulle heller aldrig känna mig trygg med att vistas med min hund tillsammans med en hund som tänder till så som din gör - såvida den inte är kopplad. Hårt sagt kanske, men det handlar om både respekt och säkerhet där.

Vet några som haft munkorg inomhus när hundarna inte fungerat ihop, efter en tid så har det fungerat och om inte annat så är det omplacering som gäller.
Det som blir med att ha munkorg inomhus är att 1. det blir betydligt mindre fysiska skador, om ens några, om din hund skulle flyga på den andre. 
2. Ni kan slappna av mer med vetskapen om att bitskador inte är möjligt, vilket i sin tur gör att spänningen hemma uteblir eller i alla fall minskas vilket i sin tur kan hjälpa hundarna att landa.

Sedan som det Russin säger i #3 så kanske omplacering inte är er lösning, av flera anledningar. Dels att en sådan hund kräver verkligen sin ägare och dels för att risken finns att hunden snarare kommer att bli stjälpt än hjälpt m.m.
Här kanske, tyvärr, avlivning är ett alternativ då hunden dessutom visat att den struntar blanka tusan i vad eller vem den ger sig på. Jag skulle aldrig kunna ha på mitt samvete att omplacera en hund och sedan få veta att den gett sig på ett barn eller till och med dödat en annan hund, inte med vetskapen om att jag dessutom sålt den för just den problematiken.
Ert andra alternativ, som jag ser det, är att du själv behåller hunden men att du och din kille blir särbos. För allas bästa, då vet du hur din hund har det och ni slipper spänningen och den konstanta oron hemma. Ni får helt enkelt kontroll på läget även om det inte är på det vis ni önskat er.
Men kort och gott, jag ser inte omplacering som ett alternativ här, tyvärr.

Gällande dina frågor kring uppfödaren så, om jag minns rätt, får man inte ens lägga till i ett köpekontrakt att denne ska ha första tjing. Även om det finns med så gäller det ändå inte för tidigare nämnda anledning - det får inte ens stå med egentligen.
Sedan kan uppfödaren kryssa i en ruta att denne köper tillbaka hunden om det inte passar sig för er, men du har rätt att sälja till vem du vill och kan därmed neka vem du vill - däribland uppfödare, kolla med juridiska på SKK för säkerhetsskull, annars brukar det stå information på kontraktets baksida.
Vad gäller avel så är det bullshit från uppfödarens sida, är det ett vanligt köpekontrakt ni har så är hunden helt i din ägo = uppf har ingen rätt att kräva något från dig. Du får göra vad du än känner för, säger uppfödaren något så är det enbart tomma ord och inget att bry sig om.

leopoldfokus
3/2/15, 4:29 PM
#22

Tack för alla kommentarer!
Det är en jobbig sits just nu, fruktansvärt jobbig. Och det är därför jag skrev just här på forumet för att få lite andra vinklar, då många hundvänner till mig "viftar bort" det och påstår att jag överdriver. Omplacering och avlivning har båda känts aktuella. Ingen känns bra, men situationen i vardagen fungerar inte. Så en åtgärd måste göras. För jag vet att han smäller om en annan hund utagerar mot honom.  Det har tyvärr skett ett par gånger, även om han varit kopplad. (för även om jag i normala fall är noga med att försöka att han inte ska få möjlighet till konflikt, så är det tyvärr många andra som inte bryr sig så värst om sina hundar. Ex. släpper sina hundar utan att ha säker inkallning på dem osv.) Sedan har det bara skett vid 1 tillfälle att han fritt flugit på en annan hund. (dvs min killes som nämnt ovan). Hans reaktioner gentemot killens hund är enbart, och enbart mot honom. I övrigt ignorerar han andra hundar väldigt bra.  Han är lugn, fin och vänlig vid hälsning. Men muckar någon så smäller han. Utan att tveka.  Där är väl det största problemet.

Angående tävlandet känns det ju då rätt osäkert om jag kan fortsätta tävla alls om jag läser ovan. Känns trist på en hund med potensial, en hund som lever för arbete i princip. För om jag inte kan arbeta med honom ordentligt (munkorg går inte att använda när han är lös och vi tränar, det är ett funktionshinder delux). Så känns det dessutom som han kommer bli understimulerad. 

Nej.. jag vet inte… jag får helt enkelt fundera på allt det här.

leopoldfokus
3/2/15, 4:36 PM
#23

#16 min killes hund är kry som en lärka. Pigg, glad och inte ont. (Vi simmar och är ofta hos fysio. Med dem. Minst 1 gång i månaden). Det skulle väl vara en väldigt dold sjukdom om inte annat. Men jag tror inte det är så, med tanke på hans helhet. :) Får även tillägga - visst KAN jag ha munkorg i många av de övningar vi gör. Som när vi tränar på bk. Men det är ett ordentligt ffunktionshinder. Att varken kunna belöna med leksak och knappt med godis. Den bilden känns inte realitiskt alls.

leopoldfokus
3/2/15, 4:42 PM
#24

Men ska absolut testa munkorg i vardagen mer! Att bara finna en "acceptans" gentemot varandras excistens hade underlättat det hela. Och en vardagsgrej - som att bara vara i soffan när vi glor tv bredvid varandra hade varit underbart att se igen. Så som det var första året tillsammans då de faktiskt hade glädje av varandra.

amandatherese
3/2/15, 5:35 PM
#25

Okej, då kan man ju utesluta det iallafall! :) Hoppas det löser sig för dig hur du än bestämmer dig för att göra :)

LinaK
3/3/15, 11:50 AM
#26

Oj vilket dilemma. Tycker du fått bra tips från flera medlemmar här så vill mest bara önska dig lycka till och ge dig en stor eloge som tar till dig av alla tips!

// Lina - VärdBichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se

Upp till toppen
Annons: