Min var två, skällde en del vid hundmöten då (gör fortfarande ibland).Valpen är av en mycket mer avslappnad ras och personlighet, men visst lyckas "storebrorsan" jaga upp honom ibland. Unghundstiden var knepigast. Blev många dubbla promenader för att träna de var för sig. Jag skulle inte säga att det är helt omöjligt med valp och unghund, men det blir ju generellt lättare ju mognare och mer upplärd den äldre hunden är. Personligen hade jag väntat, jag hade inte velat ha mer jobb än jag hade med en skällig tvååring och valp, men det går säkert om man ger sig sjutton på det och har tid att träna hundarna var för sig  ofta.

Nu kan jag ju bara svara på hur jag personligen känner och sen får du känna efter själv. Jag anser att man ska känna sig "klar" med den första hunden innan man skaffar den andra. Med klar menar jag att man ska känna att vardagslydnaden sitter på den första hunden innan man skaffar en till. Även om inte alla valpar tar efter så är chansen stor att valpen kommer få samma problem som den första hunden. 

Nu har jag inte läst vilka problem din hund har men som min egen unghund som drar i koppel och till och från får fnatt på andra hundar vid hundmöten så skulle jag inte kunna tänka mig att ha två hundar som gör samma sak. 

Så frågan du bör ställa dig tycker jag är. Kommer du orka med att ha båda hundarna med detta problemet eller till och med något mer problembeteenden från den nya hundens sida? 

Jag ber om ursäkt om jag låter negativ men det är så jag tänker och har tänkt redan innan jag skaffade min första hund. Sen tänker jag att om du har så mycket tid att du skulle hinna med två hundar varför inte lägga all den tiden på hund nummer 1 så att den blir "problemfri"?

Det är ju så svårt att säga, bara du kan avgöra om du känner att du har tiden och orken att ta hand om en valp samtidigt som du ger den andra hunden lika mycket uppmärksamhet och träning som nu. Jag håller med #2, ta itu med problem med den första hunden innan ni skaffar en valp. Vi hade en hund som skällde när folk gick förbi utanför trädgården och den hunden "lärde" valpen att göra detsamma. Vi kämpar fortfarande med det här problemet… Men en valp kan ju samtidigt ge ny inspiration till träning! :)

När folk frågar min om min åsikt kring en eventuell utökning av hundfamiljen så brukar jag fråga tillbaka - har din hund något problem av något slag, exempelvis att den gör utfall mot andra hundar?
Blir svaret ja, hunden har något/några problem - då blir min följdfråga, är du beredd att ha det problemet/problemen gånger två?
Där brukar de flesta börja tänka både en och två gånger, precis som #2 säger så bör du ha i åtanke att problem väldigt lätt smittar av sig även om den nya skulle vara en lugn och stabil individ - valpar/unghundar tar mer eller mindre alltid efter den äldre på ett eller annat vis och i olika grader. Har man otur så blir problemet till och med värre hos den nya eller så utvecklar den andra typer av problem som kanske den äldre hundens beteende ligger i grund för.

Säg att din nuvarande gör utfall, den nya kanske tar efter och gör samma sak och är kanske till och med ännu värre, eller så går det åt andra hållet att den kanske istället försöker fly från den mötande hunden. Detta kan bero på att energin hos din äldre är allt annat än stabil och lugn, vilket i sig påverkar den nya.
Då står du där med en hund som gör allt för att komma fram till den mötande samt en hund som gör allt för att komma undan den mötande, en rätt okontrollerad/jobbig situation alltså.
Det kan vara så också att medan den äldre gör utfall så står den nya och skäller på grund av ex. stress, vilket i sig kan trigga den äldre ännu mer i sitt beteende.

Att den nya tar efter kan göra att en massa träning underlättas för mig som ägare, men det kan också göra att jag står där och river av mig håret för att den tagit efter fel saker - i värsta fall har den till och med blivit värre eller så triggar hundarna varandra så situationen blir hemsk bara därför.

Hur den äldre hunden påverkar vet man inte, därav skrev jag att den nya kan utveckla andra problem i samma situation på grund av den nuvarande.
Inget av det ovanstående är till för att skrämmas eller för att verka negativ, det är däremot något som många inte tänker på. Som #2 rekommenderar så rekommenderar även jag att få till er nuvarande så den blir så problemfri det bara går och därefter tänka på en till hund. 
Jag skulle ha fokuserat på den nuvarande och tänka på utökning när den fungerar i vardagen utan problem, även om det innebär en väntan på 1-2 år.

Jag tycker ni ska få ordning på första hunden först och sedan skaffa hund nr 2. Även se till att det är bra hemma ifall det nu är lite jobbigt med ett av barnen just nu som behöver er.

Valpar behöver trygga och stabila uppväxter och behöver mycket tid och uppmärksamhet. Så det kan bli tufft med en unghund med problem, ett barn som behöver tid och uppmärksamhet och sen en aktiv valp på det. Nej det låter betydligt bättre att vänta med valpen.

Min hund nr1 var väldigt lätt som valp, han är ju inte perfekt men är lätt att hantera hans små problem, då skaffade vi hund nr 2, en omplacering som krävde massor med tid och träning och att få utvecklas i lugn och ro. Nu efter 1,5 år börjar funderingarna på hund nr 3 då vi har hittat en balans i livet med dem första 2 hundarna och vardagens rullar på väldigt enkelt och okomplicerat.
Jag tycker det är viktigt att ha dem tidigare hundarna "klara" så man kan lägga mer fokus på nya hunden, få hundar är ju "perfekta" så det är ju upp till ägaren att avgöra när man är "klar" med tidigare hundar :)

Jag skulle inte ens fundera på ny hund förrän min andra är helt vuxen i sitt beteende och precis så jag vill ha den så jag inte måste jobba med 2 hundar och dessutom få samma problem på båda om de skulle smitta av sig:)

Jag tänker så här. Hund nummer 1 måste funka bra inomhus iaf för där måste man ha båda hundarna, utomhus så kan man ju gå separata promenader och träna dem separat. Dock tycker jag unghundar tar mkt energi och personligen hade jag aldrig pallat med att ha två ;) Jag hade heller inte orkat alltid gå separata promenader tills alla problem var borta.

Jag planerar för en valp i sommar och då kommer min hund vara 3 1/2 år. Han känns nu helt färdig och som en bra förebild.

jag tror att unghundar och valp kan ha mycket kul i hop med. själv haft 1 år mellan hundarna och det har vart kanon bra. Nu hade vi inga problem alls med den äldsta tvärtom stabil förebild. Men eftersom din sambo vill avvakta tills i höst så tycker jag att det är bäst o vänta ni  är ändå två som ska vara överens om detta beslut.

Jag själv ska få hem nr 3 detta år. Min första hund var fyra när nr 2 kom till oss, då vi kände att det var en ok ålder mellan hundarna. Nr 1 har lugnat ned sig för länge sedan och har passerat alla jobbiga stadier som ung. Vi hade tillsammans kommit en bit på träningsfronten och sedan var hon inte för ung men inte för gammal för att orka med en valp (enligt mig). Hon var en stabil hund att växa upp med.

Nr 3 är planerad länge (ca 3 år) men jag lät det vänta då jag tyckte att hund nr 2 inte var helt klar i huvudet när det gällde vissa saker vilket jag då valde att vänta på en valp och jobba vidare med nr 2 och vänta tills jag känner att nr 2 är redo för en till familjemedlem då nr 1 är nu äldre och kommer inte orka ta hand om en valp på samma sätt som mellan hunden. Mellanhundens jobb enligt mig ska stå för allt kul och roligt som den äldre hunden inte orkar med. Den  äldre ska lära valpen  gränser och uppfostran.

Min hund nr 2 gjorde utfall mot hundar och var osäker, just då tyckte jag inte att en valp var aktuellt då trots jag hade en stabil äldre hund.  En valp kräver en del och jag skulle aldrig orka med två jobbiga tonåringar hehe. Personligen tycker jag att det ska vara lite åldersskillnad och man börjar känna att man har kommit någonstans innan man planerar en till liten krabat. :)

Eftersom vi är två med lika stort hundintresse och tid att lägga på hundarna så var det ett enkelt val för oss att skaffa valp 2 när den första var 11 månader. Vi ville ha en "varsin" hund att träna med på promenader och så tänkte vi att det är sjukt skönt att ha unghundsperioden över ganska samtidigt. Lite bakslag har vi fått (mest valpen som smitta av sig på storebror). Men vi tränar extremt mycket med våra hundar (lydnad, inte motion, så nu behöver ingen bli upprörd över unga åldrar). Men det är inget jag skulle ta mig an om jag var själv. Men om du/ni bestämmer er för att ta en valp nu så rekommenderar jag att ni tränar dom var för sig ute vid hundmöten, så det inte smittar av sig som sagt. Stort lycka till! Ska vara skoj att ha hund(ar)!

Jag har två stycken med bara fem månaders mellan dem i ålder. Dock var ena hunden ett år när vi väl fick hem honom. Då ansåg vi att andra hunden var duktig och att vi skulle klara av det. Men då fick han på sig att han måste vakta lillebror såklart. Så det blir ofta så att har man en som funkar bra så kan det bli problem med två ändå.

Verkar som dom flesta tänker lika som vi gör hemma hos mig. Det kommer nog dröja 1-2 år innan vårt lilla Trassel(som han heter) får ett "småsyskon". Som #10 skrev, "det ska vara kul att ha hund" och jag tror nog att både vi och hundarna får ut mer glädje av en valp om vi väntar 🙂