Jag tycker alla raser känns extremt fel. Hur kan folk föda upp hundar när det finns så himla många som inte önskar sig något annat än ett riktigt hem och en familj som älskar dem? Bara egoistiskt att köpa avelshundar :(

#1 Det var absolut inte det där jag ville diskutera. Avel är viktigt för att föra raser framåt.

Jag går också väldigt mycket på magkänsla :)

Vi behöver inte föra raser framåt, det leder bara till att de får ännu mer sjukdomar och skit än vad de redan har. Och det har visst med saken att göra, du frågade ju om magkänsla.

Jovisst ska magkänslan vara rätt men jag vill tro att jag baserar min magkänsla på fakta :P Oavsett hur petig man är med ras, uppfödare, föräldrar och valp så är det ju en individ man köper, på vinst och förlust.

#1 Med den logiken, varför ha barn när det finns så många hemlösa barn att adoptera?

Det är jättebra att folk vill adoptera hemlösa hundar, men jag tycker absolut att vi ska behålla våra hundraser. Jag går mycket på magkänsla gällande individ. När jag såg Frodo och Apache på bild så var jag förälskad direkt och hade bestämt mig redan innan jag träffade dom. 

Frodo köpte jag som valp och Apache är en rescue med dåligt förflutet där han var förbjuden från att vara inomhus och blev misshandlad. Jag hade velat ha Chinese Crested i flera år så jag hade redan planer på att skaffa en "nån gång i livet" så även om det var spontant så kändes det rätt. Funkade tidsmässigt och ekonomiskt. 

Apache är en border collie/corgi blandis och jag hade övervägt båda raserna för tävlan. Jag hoppades på tävling med Apache men av olika anledningar blir det inte så. Men han är en underbar träningskompis.

För mig skulle det aldrig funka att adoptera en hemlös hund/skaffa omplacering. Jag behöver en hundras som passar mig så bra som möjligt, då passar inte en random blandning. Och en vuxen omplacering ger mig inte samma möjligheter som med en valp. Inte heller lika lång tid med hunden.

Jag är en person som fattar många beslut på magkänslan - när jag försökt att inte göra det har saker gått riktigt fel, så för mig måste det verkligen kännas rätt. Samma gäller när jag väljer valp (Fast det har jag inte gjort ännu. Hunden jag har idag var den sista som fanns kvar)

Jag tycker att det är otroligt viktigt att det känns rätt. Det är ju trots allt en familjmedlem som förhoppningsvis ska finnas med i många år. Det verkar, för mig, helt galet att välja en hund/ras som inte känns rätt.

Personkemi är viktigt för mig. Har jag inte bra kemi med uppfödaren vill jag heller inte ha en hund därifrån :) Jag vill att båda parter ska kunna vara öppna mot varandra och eftersom jag inte tänker välja valp själv utan lämnar det helt åt uppfödaren vilken hund som ska följa med oss hem så är det ju viktigt att dem vet vad vi tänkt göra med hunden och hur vi är mentalt :) Sen spelar väl magkänsla in en del där med, har jag ingen bra magkänsla så skulle jag ju antagligen välja en annan kennel eller avelsdjur :)

#1 - så mycket oönskade hundar finns det inte i Sverige, att alla skulle räcka om renrasuppfödarna la av…

#6 Jag är emot att folk skaffar barn som de gör också. Personligen skulle jag aldrig få för mig att skaffa egna barn. 

#10 Det finns många hundar över hela världen som skulle behöva hem. Det skulle visst räcka.  Dessutom kanske folk skulle tänka några gånger extra om det var svårare att få tag på hundar.

Fast skulle alla adoptera hundar runtom i världen skulle inte Sverige vara ett så sjukdomsfritt land som vi är. Sen passar inte omplacering alla. Jag ser hellre att alla hemlösa och sjuka hundar blir avlivade och att man framför väldigt restriktiv avel där man kollar noga på vilka hundar som går i avel. 

Skulle alla adoptera hipp som häpp tror jag dessutom att vi skulle få samma problematik som finns i USA. 

Men återigen, detta har inte med min huvudfråga att göra.

Att adoptera hundarna som är hemlösa i länder med sjukdomar och där de behandlas illa kommer bara uppmuntra det att fortsätta för då finns ju inget problem att ta hand om. 

Och tro mig, vi vill inte få in hjärtmask i sverige. Djuren verkligen lider ihjäl.

Precis det #13 säger. 

Kan använda USA som ett exempel; Där finns det oerhört mycket shelters, det gör det lätt att lämna bort sin hund man inte orkar med/inte orkar träna/tröttnade på. Den kommer lixom alltid tas om hand (om den inte hamnade på ett s.k kill shelter). Detta gör att det inte blir lika svårt att skaffa en hund, det blir inte en lika "viktig" grej, hundarna blir mer av en slit och släng-vara

#10 - finns inte en chans att jag släpa hit en gathund t ex från ett främmande land. Jag vill ha större chans än så att få en frisk hund utan diverse sjukdomar och problem.

Om folk istället mer väljer att stödja seriös avel istället för att köpa billiga suspekt uppfödda hundar, så skulle nog överflödet markant minska - och att dom även satte sig och funderade på vad för typ av hund som vill ha och kan ha, så slipper det bli så många omplaceringar.

Det kommer aldrig bli mindre oönskade hundar för att folk slutar köpa renras - tvärtom så skulle det säkerligen bli fler sådana ju fler som upptäcker att det går att lura folk att köpa "gathundar" mm som egentligen kommer från valpfabriker.

Jag kan berätta enormt mycket om hur det ser ut i USA om någon är intresserad, men som Levijo säger så är inte det vad tråden handlar om.

För mig är magkänslan väldigt viktig, och att veta att uppfödaren är seriös och gör allt dom kan att kunna ge mig en valp som är hög chans att vara frisk och leva länge känns bra. Att kunna välja en ras som passar ens livsstil är perfekt! 

Ixxi valde mig, jag valde inte henne. Och vår relation är helt otrolig.

#16 hade det inte varit ett så otroligt känsligt ämne (dvs de som adopterad tycker att man säger att man vill ha ihjäl deras rescue -hundar) så hade det varit intressant att ha en diskussion om det. Men folk skulle bara bli otrevliga och/eller sårade.

För mig är magkänslan inte bara till för att kunna välja en passande ras i skrift, utan jag måste känna efter (typ som när man väljer ut valpen man vill ha hem) om det känns rätt. Nu finns det många hundraser jag är sugen på, men vissa ger mig en bra känsla och andra mindre bra, och det är typ det jag går på

När jag skaffade min Mowgli var det väldigt oplanerat. Han var mammas väninnas hund och det blev aldrig så bra som hon hoppats på. Sen hade hon ont om pengar och valde då att provjobba i Norge. (Tidigare skild och nu nyseparerad.) Uppfödaren skulle ha honom så länge men han blev jättestressad av alla tikar så min mamma tog hand om honom. Veckan gick o sen var jag hundvakt åt både honom och mammas hund. Det var nog då jag bestämde mig för att kolla om jag kunde ta över honom. Var väldigt nojig och diskuterade fram och tillbaka både med mamma och min sambo. Före mamma hunnit berätta att jag kan tänka mig att köpa honom säger hon att hon har en annan väninna som är intresserad. Mamma ringde och berättade detta och javisst det är hennes hund och det är klart att hon ska få ha honom eftersom dem bestämt/pratat om det före jag kom in i bilden, sen brast min röst och jag började gråta. Ville inte att mamma skulle säga något till Mowglis ägare men hon gjorde det ändå, gissa om jag är glad över det! Det var känslan som tog över helt enkelt och jag kunde inte sluta gråta, han kändes redan som min på något vis. Så glad att det löste sig, känt hans förra ägare sedan jag var ett år så hon tyckte det var toppen ^^. Min mamma ringde flera uppfödare innan hon bestämde sig. Det var lite längre att åka och dem hade ingen kull än men hon är SÅ nöjd att hon inte stressade fram beslutet eller tog "första bästa" :) Hon hämtar hund nummer två därifrån på lördag ;)

Tycker magkänslan är otroligt viktig, oavsett hund så tycker jag att människan och hunden ska ha likgiltiga energier så att man passar varandra bra.

Min magkänsla jag hade för min uppfödare och tiken var en pirrande känsla och kändes bara helt rätt. Att uppfödaren valde valp åt mig tog jag som positivt och jag kunde inte ha fått mig en bättre hund som passade mig mer än perfekt :)

Direkt jag såg bilden i Yodas annons så var det "DEN är min" och tja det blev bra. 

Då jag kollar raser så kollar jag av liten checklista på "de här vill jag ha/göra" å sen skulle jag väl kunna erkänna att jag väljer lite estetiskt oxå, är inte mycket för t.ex. lång päls, skägg o.s.v.  ska jag se hunden i 10-15 år varje dag så vill jag ju gärna känna att jag har en hund jag tycker är fin att kolla på.

#7 Varför skulle alla omplaceringar vara blandraser? Tror du inte att det finns många hundar med stamtavla som behöver nya hem? Eftersom jag bl a är jourhem åt hundar så ser jag alla tänkbara varianter.  När det gäller hundar med stamtavla tar vi alltid kontakt med uppfödaren. Sorgligt nog är de väldigt få som är intresserade av att  ha något med hunden att göra. Önskar att de i alla fall kunde hjälpa till att omplacera hunden.

#21 Sade aldrig att de enbart är blandraser heller? Jag bara skrev att jag vill ha en väl genomtänkt hundras, och inte en random blandning. Sen skrev jag också andra anledningar till att jag inte vill ta en omplacering, utan hellre köper direkt från uppfödare :)

#22 Då ber jag om ursäkt för min feltolkning:)

#23 Det är lugnt, läste igenom mitt inlägg igen och såg att det var lite otydligt skrivet :)