Jag är övertygad om att det beror på hunden, men allra mest ägaren och dess tekniker som tränare och ledare!
Finns säkerligen jobbiga hundar, men tror definitivt inte på att de skulle vara det stora och huvudsakliga problemet när det kommer till ''jobbig hund''

Det handlar mer om ägaren än om hunden, även om hunden kan vara en liten del av problemen =)

Jag har en "stor" (snarare mellan) hund och en liten, vi snackar labbemix och en chihuahua, och jag har inga problem med någon av dom. 🙂Dom är fina individer på sina olika sätt. 

Chihuahuan kan tricks och basic lydnad, precis som vår labbemix. Chihuahuan skäller när det ringer på dörren, annars inte. Labbemixen tar inte större plats då hon rent faktiskt sover i chihuahuans sovkorg av egen fri vilja 😉

Så jag säger att det beror mest på ägaren och sen även hund, såklart även hur man valt att uppfostra hunden 😃

Nu har jag inte nån hund men jag tror det beror på både ägaren och hunden, inte storlek på hunden.

Sen så tror jag att det främst beror på ägaren men hunden har ju sin del ändå.

"Min åsikt" Beror helt på hur du själv är och hur du uppfostrar hunden. Just nu har jag två små hundar. En blandras dvärg pinscher/pappilon. Hon skäller när det kommer någon. Hon blev "uppfostrad" av vår rottweiler så hon var väldigt lik honom i beteendet. Sen har jag en Mittelspitz som är "bjebig". Jag har inte tränar honom så mycket att gå i stan/byn så han blir väldigt uppspelt när vi gör det och kan skälla mycket på folk och blandra hundar. Min nästa hu d kommer bli en stor hund då vi nästan alltid har haft en stor och en liten hund och jag trivs väldigt bra med det :)

Jag har både stor och liten hund. Valde "annat".

Beror på individen skulle jag säga.
Men fördelen med liten hund är att de är lättare att ha med, äter mindre.
Fördel med stor hund: inte så långt ner till marken, mer "skydd" (om hunden gör det såklart) och känns tryggare när jag är ute och går än med liten. 

Men fostrar stor hund på samma sätt som liten, går på individ och inte storlek

Små hundar. De är i mycket större utsträckning avlade för att larma, och eftersom skall är det mest irriterande jag vet så är valet enkelt.

Jag anser att det är individuellt, beror på hundens personlighet men också hur ägaren är och uppfostrar den. Sen rent allmänt kan jag tycka att små hundar är jobbigare då när "vanliga svenssons" ofta skaffar en liten hund för att dom tycker det är lättare att ha å göra med men där tillkommer också att de inte uppfostrar sina hundar tillräckligt och därför får dom leva rövare. Skaffar man en större hund tycker jag det verkar som om folk försöker mer för dom blir ju mycket jobbigare att hålla emot om dom t.ex. drar. vet inte hur många ggr jag fått höra att det är bra att jag har pli på mina hundar för dom är ju stora och då måste man ha det. Jag tycker det är lika viktigt som med små. Såklart ser det inte så hos alla men så upplever jag det hos väldigt många "svensson" familjer.

Jag har en GD och en Mops. 

Jag tycker mopsen är "jobbigare" för att hon jämt hamnar framför mina fötter och springer runt mig hela tiden 😂

Den lilla plockar jag upp i hundmöten för att underlätta för den jag möter om jag inte kan gå undan med min eftersom hon har svårt för hundmöten. Tänkte bara lägga till det eftersom många med stor hund verkar vara snabba att ta på sig offerkofta - Allt är inte en pik till stora hundar 🤐

Jag håller med #7, att många hundägare som har en liten hund inte känner att de "behöver" uppfostra sina hundar på samma sätt. Jag är uppvuxen med en stor hund och det är vanligt när man går på trottoaren att ägare av små hundar plockar upp sina hundar i famnen när deras hundar börjar morra och skälla på vår. Vår hund skällde tillbaka en gång på just en sån upplockad liten hund, och då blev han kallad "mördarhunden" i bostadsområdet i flera år.

Tja, stora hundar äter mer, stora tillbehör är dyrare än små så på det sättet blir det ju lite "jobbigare". Sen tycker jag stora är jobbiga i flamsåldern, det är fler kilo hund som yr runt. Drar man alla rasers hälsa över en kam så tar jag hellre patella än HD.

Har både stor och liten, och tycker de e jobbigast med den stora. Mest pga att han tar massor av plats. Främst när vi ska iväg på tävlingar. Hans grejer täcker ytan jag skulle kunna ha 6-7 små på. Men de e de ända. Annars e de samma liten som stor. Mammagrisar allihopa ;-)

Men insidan är mycket viktigare än storleken för mig.

Beror på personligheten, men även ras. Vissa raser har ju lättare för skall ex, stora som små och bland annat corgi som jag själv har, fett jobbigt(men det finns goda sidor som överväger). Sen finns det ju raser med alldeles för mycke energi, stora som små och ja, personligheten handlar det ju fortfarande om

Det har inte med storleken att göra, utan med rasen samt ägarens motivation.

Det beror på vad man menar med jobbig. Jag har bytt från tervuren till kelpie dels pga storleksskillnaden, en kelpie kan man lätt lyfta och bära om det skulle hända något, de tar inte lika stor plats i bilen, hundbäddarna är mindre  och det känns allmänt lite smidigare. Nu är ju inte kelpie "småhundar" direkt, men ändå, jag har svårt att tänka mig att gå tillbaka till en större ras. =)
Andra saker som nämnts beror ju även till stor del på rasen, inte storleken i sig, vissa små raser låter gärna mycket, andra nästan inget, lika med stora hundar (jag skulle aldrig klara av att ha en hund som låter som vissa schäfrar, aka "tysk visselpipa" ;)), vissa småhundsraser är svåra att få rumsrena, andra funkar som vilken hund som helst, mycket är individuellt och mycket följer med rasen, det går inte att dra alla över en kam. =)

Jag svarade "ingen åsikt" fast jag egentligen har.

Jag har tidigare alltid haft större hundar. Nu har jag en mindre ras, men dom uppfostras inte slappare då det är en tuff ras - men det är mycket mer skällande i denna ras, mer "bitchighet", tog längre tid att bli rumsrena mm. men i övrigt en kanonrolig ras, bara man är medveten om vad man har🙂

Beror väldigt mycket på ägaren, ras och individ. Men då TS ändå vill veta vad man tycker så kan jag dela med av lite egna erfarenheter av mina och andras hundar. Småhundar: Fördelar: små hundar Är lätt att ta med, de tar inte mycket plats, man slipper betala busskort för en liten hund då den kan sitta i knäet eller i väska. Småhundar äter mindre. Lättare att hitta hundvakt. Nackdelar utifrån olika individer och raser: Vissa Småhundar skäller väldigt mycket, längre tid att bli rumsrena, Sviniga och gillar att äta äckliga saker. Stora hundar: Fördelar: Mera att ta i. Svårt att trampa ihjäl en stor hund, Stora hundar är oftast lugnare än små hundar, inte lika sviniga som små hundar, ett beskydd. Nackdelar: tar mycket plats, äter mer än en liten hund, en stor skällig hund är inte en rolig hund, känns som mer arbete eftersom att en stor hund kan man inte ta upp i en väska om hunden skulle bli jobbig under möten med andra hundar. Svårare att hitta hundvakt.

Jag tror det är ägaren som är problemet. En golden kan bli lika "farlig" som en Pittbull. Mamma har 3 irländska varghundar. De äter mycket ja. Men tar knappt nån plats. Sen finns det ingen mindre hund i byn som vågar skälla på dem heller. ;)

fel ägare till just den hunden tror jag på. 

kan ha en hund som är underbar hos en ägare o skulle den komma till en annan ägare så är den ett monster o tvärt om. så rätt hund till rätt ägare är viktigt

#18 Haha "tar knappt någon plats" den var bra den ;) min Pyrre tog då väldigt mycket plats men irländarna är dock mer smidiga än en klumpig Pyrre :)

Likt barn så lär sin hunden från dess ägare(barn från deras föräldrar) så är hunden problematisk så beror det på ägaren som inte har använt lämpliga metoder för att skapa ett band mellan sig och sin hund imo.

Tycker att ägarna är jobbigast…

#20 jag upplever att våra hundar inte tar så mycket plats. De brukar ligga ihoprullade. Ibland utsträckta på rygg. Men stor plats neee

Enda skillnaden är just storleken, blir en del skillnad i pris/storlek på mat och tillbehör. Och svårare att ha med sig en stor hund och den kan dra omkull dig. Men det är enklare att belöna och få kontakt med en stor hund än en liten där man måste böja sig ner väldigt långt! En stor hund klarar högre/längre hopp, men en liten är enklare att hjälpa genom att bära t.ex. ner från ett berg eller ombord på en båt.

I övrigt handlar det om att avla på friska och trevliga hundar, sedan hamnar de hos ägare som har ansvar att forma valpen till en trygg/världsvan vuxen hund. 🙂

Kan komma på jobbiga saker med bägge storlekarna, om man ska generalisera.

Har haft både och och uppfostrat de små på samma sätt som med de stora hundarna men likt förbaskat går det in genom ena örat och ut genom det andra på de små rackarna, har dock delvis med rasen att göra med.

Ser fördelar och nackdelar med både stora och små hundar, har dock aldrig haft problem med att få en liten hund rumsren och då har alla varit okastrerade med. Att stora hundar tar mycket plats kan jag inte heller påstå av den erfarenheten jag har, min leonberger tog mindre plats än vad min tibbehane gör som ständigt följer mig i hälarna när jag gör något jämfört med LB'n som låg still större delen av tiden inne.

Småhundar är hemska. Det finns inte en enda småhund jag aldrig känt irritation för.

MEN, jag har en schäfertik, visserligen liten på sina 23 kg, men när man inte har körkort så tycker jag det är klumpigt att ha med henne när jag åker kommunalt, hon tar liksom upp golv för 4 personer på tunnelbanan. Sedan skiter hon fullständigt i om det står människor där hon vill lägga sig, hon lägger sig ändå.

Dock blir mitt svar ändå småhundar.

Det beror snarare på kombinationen hund-ägare än på storleken. Jag har haft allt från StBernard till Cairne terrier och "knepet" är enligt mig att veta vilken ras man ger sig in på, sedan se till individen - hur just min hund är och där efter anpassa sig som ägare.

#27 Tråkig inställning måste jag säga men givetvis får alla ha sin åsikt, men man blir ju automatiskt provocerad när man själv äger småhundar ;) Jag tycker det beror på individ och ägare, har träffat otrevliga småhundar och lika många stora hundar så som sagt så skulle jag säga att det främst har med uppfostran att göra. Med vissa inslag av medfödd mentalitet.

#27 Extremt tråkigt att du drar alla småhundar över en kam och kallar dem hemska. Jag har då ingen hemsk småhund i alla fall. Så finns icke hemska småhundar, gott om dem

Jag valde sista för det är ägarna som har gjort sina hundar jobbiga. Vad jag tycker är "jobbigt" med större hundar är att de oftast luktar mer. Vad som är "jobbigt" med de mindre är att de oftast är ettrigaRe. Annars är allt upp till ägaren att styraupp.

Något som jag däremot har märkt i min omgivning är att människor som köper en större hund är mer inställda på att den ska uppfostras. Sedan är det inte alltid de lyckas eller orkar genomföra uppfostran men de flesta går i alla fall in i hundägandet med en ide om att göra det.

Men väldigt många i min omgivning som köper mindre hundar tycker det är helt onödigt och låter hundarna göra som de vill. Vilket gör att de ofta blir jobbigare att umgås med. Men det har inte med deras storlek att göra utan med ägarnas förutfattade meningar.

Det är ju också så enkelt att en liten hund kan vara jobbigare för att det helt enkelt inte är ett så stort problem. 3 kilo hund som drar i kopplet och gör utfall är inte lika jobbigt som 50 kilo hund som agerar på exakt samma sätt. Den stora hunden är en fara för allmänheten och/eller ägaren och problemet måste därför åtgärdas på ett sätt som inte krävs av den lilla.

Har du en hund som du fysiskt kan styra med koppel eller avlägsna genom att lyfta upp den behöver du uppfostra den lika mycket. Självklart är inte alla småhundar jobbiga bara därför, men jag upplever att det finns det fler jobbiga småhundar än stora.

Jag tror det beror mest på vad man anser som jobbigt.

Som exempel så tycker min kompis att pinschrar är extremt jobbiga, eller hundar med urhundsbeteende öht.
Medan jag inte alls tycker dem är jobbiga.

Många tycker att det är jobbigt att ha en slafsig bullhund i ansiktet, medan jag tycker det är roligt & mysigt (tills viss gräns ;) ).

Jag tycker skälliga hundar är extremt jobbiga medan vissa inte ens märker av det.

Så jag skulle säga att det beror mest på hur man är som person, vad det är för individ samt ras.