Hur tycker du att hon ska lösa bekymret, och hur kan du på bästa sätt beskriva det utan att personen går i försvar? Där någonstans hade jag börjat, om jag hade gjort bedömningen att jag var tvungen att lägga mig i.

Rekommendera henne en bra instruktör på ett pedagogiskt  sätt som du sätt och hört ska vara väldigt duktig på sån typ av problematik. Det kan hon ju inte ta illa upp av och gör hon de så är det inget du kan göra åt de…

Låter som hon själv har lite panik i sina korrigeringar. Man ska aldrig korrigera en hund när man själv inte är lugn och sansad, hur ska hunden kunna bli det utan att matte är det? Men det är svårt att konfrontera någon, oftast går det in i försvar direkt och då lyssnar dom inte. Fundera över ett bra sätt att lägga fram det, lättare sagt än gjort! Lycka till!

#1 #3 Ja det var ju en väldigt bra fråga! Känner också att det är så himla svårt för det är verkligen inte lätt att lägga fram att någon gör fel med sin hund utan att den personen går i försvar! 

 Just nu så försöker hon lösa problemet genom att bråka och gräla på hunden hela tiden och det ger ingen som helst effekt. Detta är en stressad och osäker hund som inte alls får ut någonting av att hon bråkar med den. Problemet blir inte mindre utan det enda det ger är att matte får ut sin egen frustration och aggression. Hunden bråkar ju om möjligt ännu mer efter att hon börjar slita och skrika. Så jag tycker att hon ska gå tillbaka till att inte utsätta hunden för de stressande miljöer hon nu utsätts för, tex att åka till klubben där hon är som värst. Hon ska börja hemma i lugn miljö och bygga upp relationen  så att hunden känner att det finns en trygghet hos matte. Jobba mycket på sammarbetsövningar, träna på ryggsäcken så att hon senare kan använda det ute när hunden blir stressad och helt enkelt bara försöka ha det trevligt med sin hund. Som det är nu så är ju matte enbart ännu ett stressmoment som kan explodera vilken sekund som helst. Man ser också tydligt att hunden försöker undvika matte, tittar bort, vill inte söka kontakt osv. Sen börja ta ut det och börja på bara vanliga promenader runt kvarteret. Men det är ju det här som är svårt också! Jag har inte alls någon erfarenhet av denna problematik! Men tänker ändå att det viktigaste just nu är att rädda deras relation innan det är försent!

Men samtidigt vill jag ju inte stå där och predika om hur hon ska göra som om jag vet, för det gör jag ju inte :/ 

#2 Ja det är kanske bäst att försöka få henne att ta kontakt med någon instruktör, för det känns ändå som hon skulle lyssna bättre då.

Låter som du har massa bra idéer och tips! Av det du beskriver skulle jag också tycka att hon skulle backa. Känns som hon fått lite bråttom. Backa bak till valpträning,bygga upp en stark relation och samarbete - utan det är det svårt att komma vidare- den största byggstenen. Även träna på sig själv och inte vara så långsint, det hjälper varken henne eller hunden. Mycket följsamhetsövningar och lelövnongar- utan jakt. Så nära lekövningar och trygghet. Mycket belöning. All träning utan störning. Leken är också en träning i sig.

Låter även som hunden blir stressad och frustrerad över att dem inte förstår vad som väntas sv den. Hon måste vara tydlig i vad hon vill att hunden ska göra.

Följer.

Vill bara inflika lite med högst vänlig ton, att om hon slår hunden med kopplet kanske du borde säga ifrån? 
Med risken att matte till hunden blir lite sur så kanske det är värt det, för att bli slagen med ett koppel kommer defenitivt inte hunden att förstå. 

Men du kanske ska lägga fram det som så att "Det märks att hundens beteende är frustrerande för dig, för så där skulle du inte ha gjort för bara några månader sen. Kanske är bättre om du försöker på det här sättet? "

För det är fkatikst inte okej att slå en hund som inte förstår vad man menar, men kan inte banka vett i den . 

Som sagt, i all vänligaste ton. =)

#4 Kan som parentes tillägga att min hund av brukstyp har varit ett jävla as mellan 7 måander och nästan 2 års ålder. Så beroende på ras och egenskaper är det inte heller ett mysterium att vissa hundar börja agera som hin håle och ger en gråa hår. Sparkar och slag är förstås inte acceptabelt, men jag har full förståelse på hundägare vars hundar växer in i någon slags djävulsperiod där man varken vet ut eller in. Min erfarenhet är att tid ger störst effekt, mer än särskilda träningsmetoder.

Vill hålla med Majken! här, vissa hundar blir riktiga "pain in the ass", så att säga. Den hund du pratar om låter dessutom att vara känslig på energier, många sådana hundar svarar med att kort och gott bli värre om matte/husse blir arg, frustrerad eller osäker.  Tillsynes så biter ingenting på hunden men stressen skjuter i höjd och är då hunden redan stressad i grunden så blir det givetvis bara värre och värre. Låt hunden få ett par dagar på sig och gå ner i stress, det kan ta upp till 3 dagar för en hund att lugna ner sig till bra nivå - gör ingenting de dagarna. Därefter ska man vara väldigt noga med vad man gör och inte för att se till att stressen inte skjuter iväg igen, gällande din kompis hund så är en sak att din kompis lär sig att ta det lugnt själv.

En bekant till mig har en hund, av brukstyp, som håller på precis som du beskriver din kompis hund - hoppar och biter, denna drar även emellanåt och kan slänga sig rejält under tillfällena som den hoppar och har sig. Denna hund är för det första väldigt känslig för energier så har matte en dålig dag så kan hunden vara ett, ursäkta ordvalet, helvete att ha och göra med. Men har matte en bra dag så är också hunden lättsam, detta är också en unghund på snart 1½ år.
Hunden har även visat sig ha problem med leder och har därefter visat sig bli utåtagerande då den har ont, vilket gör dessa episoder värre och mer intensiv.

I din situation skulle jag inte gå fler hundpromenader med henne eftersom du mår så dåligt av att se hur illa o orättvist hon behandlar sin hund, och naturligtvis tala om det för henne.

Kolla upp instruktören ordentligt så det inte är någon som denna:

"[quote="Flåbusens matte"]Tack för alla svar!!

Har träffat tränaren redan idag. 30 år i branschen och en massa lydnadschampion bakom sig.
Han slog min hund med knytnäven, piskade med kopplet, drog i öronen och låg på honom. Hunden blev, efter panikslaget skrikande och sprattlande, from som ett lamm -  mot honom.
Hemma med mig, på promenaden, tog jag tag i örat när han satte igång med sitt hoppande. Han blev vild som aldrig förr, osäker, nafsade hårt för första gången.
Jag gav mitt godkännande till tränaren att han fick "ta i som det krävdes" men just detta hade jag inte förväntat mig. Enligt honom, som alltså hade förutfattade meningar från min vän, som tydligen har sagt nånting om att jag är mjäkig, kan hunden bli hur fel som helst om jag inte sätter honom ordentligt på plats, pga att han inte fått nån fostran hittills.
Nu är jag jättekluven. Jag kommer inte misshandla min hund. Men ska jag lyssna på den där tränaren så kan hunden bli katastrof om jag inte tydligt (med hans metoder) visar vem som bestämmer.
Alla andra jag talat med och beskrivet problemen, vanligt folk som tränare, ser det som helt normalt unghundsbeteende.

Sitter här med ont i armarna och händerna efter hundens hårda nafsande idag. Efter att jag varit hårdhänt undvek han mig, satte nosen i backen, tittade inte på mig.
Och jag undrar om det vi just börjat bygga upp, rivits ner? :-([/quote]"
http://alltforhundar.se/hundforum/posting.php?mode=quote&f=2&p=6931903

Som det är nu så är hon på god väg att få en hund som kan bli rejält farlig, både mot ägaren o för hundar i omgivningen.

#5 ja så tänker jag också! Men så svårt! hur säger man till en människa att de har misslyckats med sin hund och måste börja om från början UTAN att denne aldrig någonsin vill se mig igen och eventuellt bara skiter totalt i vad jag sagt :/ Så himla svårt! 

#8 JA verkligen! Första gången det hände så kan jag ärligt säga att jag faktiskt trodde att det var första gången det hände och att det gick överstyr. Denna människa är verkligen ingen ond person utan enbart en väldigt oerfaren och frustrerad människa som inte rikgtit vet vad hon ska göra och jag trodde at thon insåg att det var för mycket. Nu har hon dock gjort det en gång till efter denna första vilket tyder på att hon visst vet vad det är hon gör, och jag var för feg för att säga något!! Så du har helt rätt och jag borde verkligen vara mindre feg, eftersom det är för hundens bästa! 

#9 Ja, nu vill jag inte säga för mycket om denna person men detta är en högenergi hund. En brukshund men avlad för utställning. :/

#10 Ja jag tror att det är ett stort problem. Matte är osäker och ganska stressad. Man märker tydligt att bestraffningarna kommer när både hund och ägare är uppe i hög stress. 

#11 Ja det har du rätt i, jag måste säga att jag de senaste gångerna mått ganska dåligt av att se detta och försökt komma på sätt där i stunden att säga men det blir ju såklart aldrig bra men jag måste verkligen ta upp detta med henne på något sätt, för hundens skull! 

Ja usch, det är så himla svårt! Jag vill inte vända mig till brukshundsklubben, för jag vet vilka som är instruktörer där och vad de använder för metoder! Det finns ju flera privata instruktörer som erbjuder privat konsultering/träning men då pratar vi ju typ 500 spänn i timmen MINST vilket jag inte tror att hon har råd med! Så där måste jag ju verkligen hitta nån bra som inte tar ut sådana hutlösa priser men som ändå kommer bemöta detta på ett bra sätt!

Om du berättar var i landet ni finns så kan vi kanske komma med förslag på bra instruktörer.

mvh