Har hunden några meriter inom tävling/utställning/jakt och liknande? Isåfall borde det höja kostnaden.

Hon har ställts ut några gånger mer cert som bäst.

Hmm, jag hade nog stått fast vid erbjudandet vid köp av nästa hund och inte gett något annat innan det om han inte vill ha pengarna istället.
Och skulle han vilja ha pengar istället så hade jag pratat med honom om summan.

Missförstå mig rätt nu - men hunden är ''begagnad'' och då borde en summa passa som hade passat vid ex en omplacering =)
Annars hade jag pratat med honom och vill han inte ha någonting alls så hade jag försökt få detta skriftligt eller liknande så han inte bara knackar på en dag och ''vill ha hans pengar''…

Personligen hade jag inte velat ha några pengar om sambon och jag separerade och han fick hunden. Känns konstigt och fel, som om hunden är en sak liksom… Även om de kostar. 😛 Å andra sidan fick vi vår hund så det är inga större summor vi lagt på honom. Samtidigt känns det inte som om det skulle spela någon roll…

Jag hade nog erbjudit halva inköpspriset i samband med övertagandet. Så han inte kan komma från ingenstans om ett halvår och säga att han har hittat en valp och vill ha pengar. Skulle han tacka nej vid nyår har han missat sin chans.

Stod ni båda som ägare på hunden? När jag och mitt ex skaffade hund stod endast jag som ägare och det är jag glad över nu när vi separerat. Sedan betalade jag även allt för hunden medans vi var tsm, så denna fråga kom aldrig upp.

Separerar vi så följer Roxy med mig och Lillan med sambon. 
Hade vi bara haft någon av dem hade det blivit samma fördelning: Den som hunden står på.

Om jag och min man separerar så kommer den med bäst förutsättningar för hunden att få "vårdnaden". Självklart betalar man inte för en hund som man köpt tillsammans. Det är ETT LIV, inte en "begagnad sak"… Man kan inte sätta pris på hundens välmående och jag tycker alltså att den som kan och vill ge hunden det bästa livet bör få den, gratis.

Om jag och sambon skulle gå isär så skulle Kajsa som står på mig hänga med mig och Hero som står på sambon hänga med honom. Sedan skulle det aldrig krävas några pengar för att man köpt dem tillsammans det är ju ingen grej som man delar på utan ett liv som man valde att ta hand om gemensamt!

#8 Inte i lagens mening.

Det beror ju lite på situationen. Delar man 50/50 på kostnaden för hunden och separerear bara någon månad där efter så tycker jag att den som tar med sig hunden ska ge tillbaka åtminståne en del av summan till den andra. Har det gått lång tid så tycker jag att man bara tar hunden utan att pengar byter hand. Så det beror lite på hur lång tid ni bott ihop efter inköpet tycker jag.

Jag och min sambo har redan innan vi skaffade vår hund bestämt att om vi går isär så är det jag som får hunden. Anledningen är att det är jag som kommer träna honom och att det är en för krävande ras så min sambos hundintresse (alltså mängd tid han kan tänka sig lägga ner på träning både mental och fysisk) är för litet. Han kommer inte att få tillbaka några pengar. Men det är ju lättare när man redan innan pratat om dessa saker. Hos oss är det jag som står som ägare själv på hunden. Även om min sambo är lika mycket ägare till honom i vardagen. 

Din situation är ju lite svårare. Men jag skulle stått kvar vid ditt tidigare löfte men ha ett utgångsdatum på det. Det kan ju inte vara så att han kommer om 3 år och vill ha halva summan för en ny valp.

#8 i lagens mening är en hund en sak. Även om jag själv tycker det är ett dumt sätt att se de som så räknas de så med några skillnader inom vissa områden. Men i en tvist om vem som ska få hunden i en separation anses hunden i lagens mening som en sak.

tycker sånt där är jättesvårt, men vi har helt enkelt löst det på så vis att jag betalat för och står som ägare på alla våra djur. djuren är i lagens mening mina, även om det är familjemedlemmar. skulle det vara så att min sambo vid en separation har det bättre än jag hoppas jag verkligen att vi är vänner nog att lösa det på ett vuxet och moget sätt, annars är det som sagt som det är.

att sätta ett värde på ett djur i efterhand är jättesvårt, om man nu skulle betala tillbaks delar av djuret. ni har ju varit tillsammans under djurets värdeminskning, för ett vuxet djur är trots allt inte lika mycket värt rent ekonomiskt som ett ungt djur. en omplacering har alltid ett lägre värde rent ekonomiskt. om vi jämför det med att ni hade köpt en bil för 300 000 ny, och efter 2 år vill ni separera och den ena köpa ut bilen. då är det ju det värdet som bilen har då den säljs som gäller, inte det priset den hade när den köptes. 

jag, personligen, skulle aldrig begära in pengar för ett djur, även om jag betalat halva en gång i tiden. ofta rör sig marknadsvärdet för ett vuxet djur på ett par tusenlappar och inte i närheten av inköpspriset.

#10 Nej, antagligen inte. Men vuxna människor pratar väl med varandra INNAN man köper en hund tillsammans om vad som händer om man separerar? Då blir det ju automatiskt ett muntligt avtal.

#14 Vissa pratar säkert med varandra innan men sen om det väl sker är det inte säkert att det blir som man tänkt sig. Muntliga avtal är svåra att bevisa

#15 Jo, men varför skaffa en hund med någon som inte bryr sig om hundens bästa? Jag förstår inte alls problemet med ett muntligt avtal gällande en hund i ett förhållande. Klart att det är svårt att bevisa, men varför skulle man inte hålla avtalet? Eller rättare sagt, vem skaffar en hund tillsammans med någon de inte litar på?

#16 Kan ju finnas olika anledningar som skett efter man skaffat hunden. Omöjligt att säga. Handlar inte om Tillit enbart enligt mig. Kan finnas olika anledningar till att situationen ändras. Och båda kan ju vara lika bra att ta hand om hunden oavsett ekonomi

#16 Vissa människor blir ju jätte förändrade under en separation. Bara för att man litar på någon fullt ut just då betyder det inte att det är samma människa man har att göra med under en separation något år senare.

Tack för era svar. Och nej, jag är tydligen inte vuxen då. :) Inte för att det är några garantier bara för man har pratat igenom det tidigare. Många separationer går väl inte så schysst till rent allmänt, och det betyder ju inte att folk betedde sig som svin innan.

Om jag skulle separera med min sambo skulle vi nog ha någon slags delad vårdnad om hunden, trots att det största hundintresset ligger hos mig är ju vår hund lika mycket familjemedlem för min sambo.

Men man ska vara väldigt försiktig vid en separation, jag kommer framöver ha allt skriftligt sen jag blev blåst vid förra separationen, vilket jag aldrig trodde att han skulle göra. Man tror inte att en människa man delat flera år med helt plötsligt inte skulle hålla vad som sagts och blåsa en på pengar men jodå, tyvärr finns det folk som bara vänder ryggen till och inte bryr sig ett skit.

Jag blir glad när jag läser att det finns människor som dig, ts. Att du tänker erbjuda dig att dela kostnaden på en valp åt honom, det tycker jag är väldigt ärligt och fint gjort. Om du känner att du vill göra det för att det känns mest rättvist så gör det, jag vet inte hur jag hade gjort men det låter vettigt att ändå bidra med nånting för att själv fått behålla hunden 🙂