Ja. tyvärr hade jag en hund som råkade ut för detta. 

Vi gav honom cellgiftsbehandlingar. Det gick på försäkringen och i Jkp finns en cancerspecialist. 

Han blev bättre ett tag men det var mkt jobb. Speciellt efter varje cellgiftsbehandling. Då blev han otroligt kissnödig typ inkontinent och sen fick hunden eg inte sova i ens säng pga cellgiftet. Men det struntade jag i. 

Hans cancer var tyvärr för aggressiv och efter två månader så var det slut. Vi väntade nog lite för länge innan vi förstod att det var cancer och den var nog för aggressiv.

Men fråga gärna då det är svårt att få svar från andra. Det märkte jag under den tiden. 

Stor kram till er! Vet vad ni går igenom!

Har haft en hund som togs bort pga malignt lymfom. Fanns inte på kartan att utsätta honom för cellgifter, han var 9 år, hade spondylos o utslitna höfter.

#1 beklagar sorgen, men måste säga att det är extremt dumt att strunta i en sådan allvarlig grej. Cellgifter är extremt farliga, och efter en behandling finns det fortfarande kvar i saliv, avföring och urin.

#3 ja troligen dumt. Men jag tänkte kan han med lägre kroppsvikt klara det så kan jag. Jag struntar i min hälsa när mina djur är sjuka. Kanska dumt men sån är jag.

#4 Vill du skaffa barn så är det definitivt viktigt, för jag antar att du inte skördade dina ägg och stoppade dom i frysen inför framtiden.

#5 nej jag vet inte om jag vill ha barn eller om jag ens kan få barn., Men när mitt "barn" min hund var dålig är nog ett barn det sista jag tänkte på. Sen nör folk fått cellgiftsbehandlingar själva så kan dom få barn. Jag fick en liten efterfyning av cellgiftsbehandling på en hund. Tror knappast det påverkar! Och om det gjorde det så var det värt det för han skulle vara trygg och sova gott sina sista dagar i sitt liv! ( denna hets på kvinnor att få barn är jag fruktansvärt trött på!!)

#5 nej jag vet inte om jag vill ha barn eller om jag ens kan få barn., Men när mitt "barn" min hund var dålig är nog ett barn det sista jag tänkte på. Sen nör folk fått cellgiftsbehandlingar själva så kan dom få barn. Jag fick en liten efterfyning av cellgiftsbehandling på en hund. Tror knappast det påverkar! Och om det gjorde det så var det värt det för han skulle vara trygg och sova gott sina sista dagar i sitt liv! ( denna hets på kvinnor att få barn är jag fruktansvärt trött på!!)

#6 Om det inte påverkade så skulle inte rekommendationen att inte sova i samma säng finnas. Jag blir fascinerad av folk som tar så lätt på extremt giftiga läkemedel. Dags att läsa lite kemi kanske? Inse att du inte är odödlig? 

"Sen när folk fått cellgiftsbehandlingar själva så kan dom få barn."

För att man skördat ägg/sperma alternativt anpassat behandlingen efter att de ska kunna få det samt haft kontroller innan graviditet så att de fysiskt klarar av det. Det har de definitivt inte gjort på din hund. 

Hets? För att jag ställde en fråga? Jösses, tydligen känsligt ämne för dig.

#8 nu är inte mina kemikunskaper eller min fertilitet det denna tråden handlar om! Utan en orolig ägare till en hund med en hemsk cancer. ( Sen tycker jag du ska tänka dig för innan du ufrågasätter om en kvinnas inte vill ha barn. Tänk om det var med mig som för många andra att jag inte kunde få barn och det var min största sorg? Detta är ett hundforum du har ingen aning om vem du pratar med) Men vill du veta mer om min fertilitet eller utbildning skicka ett PM eller starta en ny tråd!

#9 Ja, det är en tråd om cellgiftbehandling av hund, där du gick ut och skrev något så otroligt korkat och dessutom livsfarligt. Ska vi bara hålla truten då och låta folk som läser tro att det inte är så farligt? TS och andra kommer ju veta nu att när veterinären säger att man inte ska ha hunden i sängen, så finns det faktiskt en orsak till det. Men du kanske även har hunden i sängen efter att du badat den i fästingmedel också?

Jag har inte ifrågasatt huruvida du vill ha barn, läs om och läs rätt. Jag visade på EN riskfaktor med det korkade du gjorde (Ja, korkat, så enormt urbota dumt). 

Och om du så gärna ville ha barn, eller om TS vill ha det, tror du chansen att bli gravid blir större om ni förgiftar era ägg?

Hundar är hundar o barn är barn, inte jämförbara, ser man inte skillnaden så bör man inte skaffa sig vare sig det ena eller det andra.

Malignt betyder elakartad, aggressiv. Hos hund betyder diagnosen att hundens överlevnad är lika med 0 o att man som bäst kan förlänga deras liv med cellgifter, man behandlar inte en hund med den diagnosen för dess egen skull, utan enbart för sin egen oförmåga att ta det slutgiltiga beslutet.

I min värld så har hunden rätt att få dö innan den ger upp. Om livslusten försvunnit o blicken är död så har man som matte/husse väntat för länge.

Om vovven var så dålig att blicken var död och livslusten borta då skulle jag inte heller välja cellgiftsbehandling. Men eftersom han är glad och pigg så tyckte både jag o veterinären att det borde vara värt att prova cellgiftsbehandling. Jag hoppas att han ska må bra och kunna fortsätta sitt liv ytterligare en period och att det inte är försent för honom.

Barnen är redan avklarade så han får nog också sova i sängen om han vill, oftast ligger han i sängen bredvid.

#1 Beklagar. Jag skulle nog gjort som du tyvärr.
Jag skulle inte ha mage att helt plötsligt tvinga hunden att sova på golvet när han fått sova i sängen i hela sitt liv. 
Kanske dumt men alla fungerar vi olika.

En kompis hund fick malignt lymfom och hon valde att behandla hunden med cellgifter. Jag tänkte ärligt talat först att det var hemskt, hur kunde hon utsätta sin hund för något sådant? - men sen såg jag ju att hunden faktiskt mådde bra.
Visst var det mycket pyssel, jag har för mig att det till exempel var extremt viktigt att de plockade upp allt bajs och så vidare. De hade heller inga småbarn när de gjorde det här valet, då hade de nog beslutat annorlunda.
S fick ett halvår till där hon kunde träna som vanligt, var pigg och glad. Sedan gick det raskt utför och matte fattade beslutet att låta henne somna in.
Jag skulle helt klart överväga cellgifter OM det var "rätt" hund och "rätt" situation.  Med "rätt hund" menar jag en som inte mår dåligt av att gå till veterinären, ligga och få dropp och så vidare.
Hoppas att ni får en fin tid tillsammans ❤️.

Hej igen! Vill bara berätta att vovven fått sin första cellgiftsbehandling i torsdag.  Han var jättedålig dagen innan,  men jag kände att när vi var så nära behandlingen ville jag åndå ta den chansen innan jag beslutade om avlivning.  Mycket möjligt att jag tog ett egoistiskt beslut.

Dagen efter behandlingen var det en helt ny hund. Helt otroligt! Nu vet jag naturligtvis att det finns verkligen inga garantier för framtiden, men det kändes som ett mindre underverk. Nu ska vi snart på vår andra behandling och försöker leva i nuet och vara glada för det.

#15 åh vad härligt att höra!! Håller tummarna att det går bra!

Tack för alla lyckönskningar!

#14 håller med dig att det ska vara rätt situation och rätt hund. Vovven mår fortfarande jättebra och jag ångrar verkligen inte att jag gjorde det.

Jag är naturligtvis medveten om att cancern kan ta överhanden när som helst och att det kan vända väldigt snabbt, men vi försöker leva i nuet. Behandlingarna har inte varit speciellt jobbiga hittills och inga biverkningar.

När jag fick beskedet letade jag efter information på nätet och det gick ju att hitta en del, men inte speciellt mycket som var skrivet av någon hundägare, hur hunden och hundägaren upplevt det hela.  Är det någon som är i den situationen att de funderar på cellgiftsbehandling så hör gärna av er.

Antar att tråden är för gammal..men provar ändå!min fråga mest ställd till "marathos" och så klart andra med egna erfarenheter om lymfom hos hund och cellgiftsbehandling…min 11årige hane har fått diagnosen idaghade hoppats det var infektion så klart för han är pigg nu av antibiotika och antiinflammatoriskt och mer som sitt glada jag igen!!!men naturligtvis var det ju inte alls så…nu får vi remiss till uppsala..det jobbigaste är nog att behöva lämna honom under dagen..hur ska han klara det som är så "mattig"???känns hemskt…gör jag rätt???hur f*n ska man kunna bedöma rätt å fel???just nu verkar åxå alla tikar löpa…vilket inte direkt gör situationen bättre

Min hane fick diagnosen malignt lymfom förra året när han var endast 3 år gammal. Jag valde direkt att inte ge honom någon cellgift då jag ansåg och fortfarande anser att det är ett förlängande av lidandet för hunden då cellgifter inte botar cancern hos hunden utan bara behandlar det en stund och med alla de biverkningar det kunde ge så ville jag inte utsätta min älskade hund för det. Jag vet så väl vad du går igenom och att få en sådan diagnos på sin hund är fruktansvärt, allt vänds upp och ner. Jag fick 6 veckor med min hund innan jag var tvungen att ta beslutet att låta honom somna. Han var sig själv och pigg hela vägen till sista dagen och det var så jag ville att han skulle ha det.

Min tik hade Cushings och åt Vetoryl (inte cellgift) de sista 2 åren. Jag resonerade så att så länge hon mådde bra såg jag inget etiskt fel i att medicinera henne även om det inte var ett botemedel utan bara tog bort symptomen. Vissa hundar får biverkningar av Vetoryl, vid ex. överdosering eller i vissa sällsynta fall kan hunden till och med dö. Men om min hund mår bra ser jag inte varför det ska hindra mig från att ge min hund medicinen. Jag antar att jag ser det på samma sätt med cellgifter, livskvalitén får avgöra och vad som är rätt för en djurägare behöver inte vara rätt för en annan.

#18, Beklagar :-( . Är din hund pigg och fräsch för sin ålder eller börjar han bli gammal och sliten? Har du barn som bor hemma? Om hunden är lite åldersskruttig eller du har hemmavarande barn (eller är gravid!) tycker jag nog inte att det är så mycket att fundera på tyvärr. Jag skulle inte utsätta mina barn för den risken, även om mina hundar betyder otroligt mycket för mig så är barn viktigare. Hur "mattig" är han när han är hos veterinären? Vissa hundar stressar ofantligt och tycker att kanyler mm är hemskt, en sådan hund skulle jag inte behandla när det "bara" handlar om att köpa sig några extra månader tillsammans. En hund som tar veterinären med jämnmod och inte verkar få direkta biverkningar, ja där hade jag kanske testat. Men fundera på en sak; är det för DIN skull eller för HUNDENS som du vill behandla den? Förr eller senare måste du släppa taget i vilket fall :-( .

Gammal tråd kanske men jag skulle aldrig förlänga en hunds lidande om denne fick denna diagnos. Jag skulle ge denna hund allt den inte fått äta den sista dagen innan avlivning (dock sett till att hunden inte äter fel så den bli lidande sista dagen.). Men skulle aldrig valt att behandla då det tydligt inte hjälper och ta bort utan bara förlänger lidandet. Våran hund fick ju old dog syndrome. Det var min sambos hund så det var hans beslut att ta. Det går behandla men mycket lidande för hunden plus att de kan komma tillbaka när som och bli cancer i slutändan. Hon var 11½ år gammal och nej, det är fel att hålla vid liv när bara lidande finns kvar. Djuren har ju åtminstone denna vackre rättighet till skillnad mot oss människor som troligt hellre skulle välja att avlivas när det gå för långt i vårat egen skede. Jag skulle då välja att somna in när det inte går längre än att vänta ut på att självdö och hållas vid liv till varje pris.

Vad jag förstått ger veterinärer generellt inte medicin för att förlänga lidande utan för att hunden ska må bättre? Är det annorlunda med cellgift? Det jag läst mig till är det många hundar som mår bra på cellgifter, om hunden inte gör det är det ju inget att fundera över ens.

Klart att det är sant. Dock så ger de råd och ägaren får bestämma över sitt djur för veterinären kan inte bestämma att djuret ska avlivas. Om ägaren ändå säger, efter att veterinären gett sitt tycke om avlivning är bäst men behandling kan ge effekt, att de vill testa genomgå behandlingen så måste de de. Veterinären kan inte vägra vad jag vet om ägaren säger sitt. De kan tycka i tysthet och sin emellan.(Klart de kanske kan vägra i extremfall). Det är vad jag upplevt och hört. Vilket gör att om man är så fäst vid sitt djur att man inte kan släppa det så låter man djuret gå igenom en process som kanske inte är den bästa för den bara bromsar men lidandet finns där i bakgrunden och blir värre  t ex. Man får se till situationen och sjukdomen.

#24: Veterinären kan såklart inte avliva ett djur mor djurägarens vilja men de kan såklart neka en behandling. Därmed inte sagt att alla veterinären skulle ta det ansvaret men det finns såklart som alternativ. Personligen har jag haft god hjälp av de veterinärer jag och mina djur lärt känna och som jag har förtroende för och de har alltid varit väldigt raka och ärliga med sina åsikter och vi ha haft bra diskussioner om livskvalité och risk med olika behandlingar.

Precis de jag tog upp 😉

#22 mfl; Vad är Old dog syndrome :-) ? I fall där hunden far illa eller lider kan veterinären anmäla till länstyrelsen om ägaren vägrar avliva hunden. Det finns många sjukdomar som går att hålla stången ett tag utan att hunden mår dåligt under tiden även om den inte går att bota. Jag var som sagt tveksam till cellgifter från början men har träffat flera hundar som levt bra liv med det men givetvis måste hundens mående hela tiden utvärderas så att man kan avsluta när det inte är ok längre. Avundas onekligen djuren som har möjligheten att slippa livets slutskede och att de inte har samma ångest och uppfattning om döden som de flesta människor har!

#18 och alla andra. Eftersom min hund fick cellgifter så kan jag berätta lite hur det gick till. Med facit i hand skulle jag absolut göra om det. Det som både jag o veterinären tyckte var det allra viktigaste var att hunden inte skulle lida utan istället må bra. Annars hade jag aldrig gjort det.  Många verkar tro att alla hundar lider, vilket inte är min upplevelse. Det hände en gång att han blev illamående av behandlingen, annars var han jättepigg. Tror inte speciellt många fortsätter behandlingen om hunden mår dåligt av behandlingen.

Den dan det inte hjälpte längre märktes det direkt på fm, på kvällen beställde jag tid och han fick somna in i bakluckan på bilen.  Dagen efter åkte jag till Falköping och kremerade honom och tog med askan hem.  Det kändes konstigt att åka nästan samma väg som vi gjorde när vi åkte till Jönköping för behandlingarna.

Jag var med på alla behandlingar, med full skyddsutrustning. Någon gång när det tog lite längre tid med cellgifterna låg vi på golvet på en filt o slappade tillsammans.  Även kortison kan hjälpa, om man inte vill prova cellgifter.

Om jag inte minns fel, är ca 25% av hundarna symptomfria efter 2 år som får behandlingen. Så länge han mådde bra kändes det helt rätt att ge både honom och mig chansen till att få ytterligare en fin tid. Det finns olika typer av malignt lymfom, tyvärr hade han den mest aggressiva formen. Han fick ca fem månader extra. Han sov i sängen som vanligt hela tiden och mådde bra. Var samma underbara personlighet som vanligt. 

Undanber mig otrevliga påhopp. Skriv gärna hur ni tycker o tänker, det går att framföra sina åsikter ändå utan att det behöver bli en otrevlig ton.  Hundarna är också olika. En del kanske har många andra problem, då kanske det inte är ett alternativ osv.

#18 tycker du ska kolla med sjukhuset om det inte finns möjlighet att få vara med på behandlingarna. Det borde gå att lösa tycker jag, eftersom jag fick vara med hela tiden.

#28, Tack för att du berättar och jag beklagar sorgen <3 !