Terriers är fantastiska hundar och jag tror de aktiviteter du tänkt dig är riktigt bra för en terrierägare :) 

Jag har en Jack Russell tik på två och ett halvt år. Det var ingen ras du var intresserad av men jag kanske ändå kan berätta lite som terrierägare :)

Hennes beteende är livligt, busigt, glatt och alert skulle jag säga. Men samtidigt är hon en ganska "mjuk" och lite försiktig hund. Hon är en hund som skulle kunna jobba 24 h om dygnet om jag lät henne, men det är det jag älskar med henne. Jag upplever henne som en väldigt intelligent (det tror jag de flesta terriers är), lätt att lära tricks men hon snappar även upp mycket själv. Det jag skulle tipsa blivande terrierägare är att verkligen träna passivitet. Min har så mycket energi i sig att det skulle kunna gå över styr men passivitetsträningen har gjort att både jag och hon kan kontrollera det. 

Jaktinstinkten finns där som hos många terriers, men hon har hittills aldrig drivit ett djur. Hon är väldigt säker på inkallning så jag har lyckats att styra henne från vilt. Men instinkten finns där och det är något jag alltid har i bakhuvudet när hon är lös. Vaktinstinkt har hon också, dock inte till överdrift. Vi bor i en studentkorridor med mycket spring och de enda tillfällen hon vaktar är när någon knackar på dörren. Men det blir bara ett skall och svansen går när personen kliver in.  

Hon har fungerat bra med alla hundar hon fått träffa, endast ett fåtal gånger har det varit lite gruff men de ordnade upp det själva. Dock är hon ranglåg och andra terriers i min familj ger inte upp som hon gör om det vankas slagsmål.

Med barn är hon riktigt bra. Jag håller alltid ett vakande öga på både henne och barnen men jag ser att hon är försiktig med dem och väldigt stabil. Jag har aldrig hamnat i en situation där andra människor inte går bra. Hon är väldigt social och klarar av stora sällskap :) En terrier brukar vara i centrum av uppmärksamheten och gilla det ;)

Mina föräldrar har båda katter och det fungerar bra men katter som inte hör till familjen jagar hon av gården. Även lösa höns går bra och mina brorsöners kanin, men den är i bur och jag skulle inte testa att föra dem tillsammans. Lösa höns går också bra. Det jag inte skulle kunna skaffa är smågnagare såsom hamster, de skulle få sätta livet till om hon kom åt dem… 

Gällande hälsa tror jag patella är ett problem hos många småhundsraser och tyvärr har min också det. Men det är en mild grad och hon har inte ont av det som tur är. 

Jag ber om ursäkt för min långa text men man vill ju berätta allt om sin käraste vän :)

Här är en terrierägare! :)

Vi har en irländsk terrier vid namn Kalla. Hon är fyra och ett halvt år och NU börjar hon bli vuxen ;) Kalla är en smart hund, hon gillar matte och husse. Hon vill jaga och ta död på alla katter hon ser, hon har hög jaktinstinkt och högt viltintresse, så till den milda grad att vi inte har lyckats få till en fungerande inkallning, eller ett stoppkommando. Får hon upp något vilt så drar hon, alltså kan hon bara vara lös  under väldigt kontrollerade omständigheter. Den irländska terriern avlas inte på jakt, men hos vårt exemplar är jaktlusten stor.

Kalla är social, men inte översocial, hon är inte så intresserad av människor man träffar ute, men de människor som hon känner, de gillar hon verkligen att vara med. Hon är jättebra med barn. Vi har inga egna, men får hon bara hälsa så bryr hon sig inte så mycket om dem sedan oavsett om de sitter och klappar henne eller springer runt eller kryper omkring. Hon är också en jäkligt stabil hund när det gäller vardagen, att åka buss eller tåg är inga problem, att vara ensam funkar bra, att lämna bort henne på passning funkar bra, att sova över hos andra funkar bra. Hon är lätthanterlig hos veterinär och dylikt även om hon inte gillar det.

Vad man måste vara införstådd med  med en terrier som oftast har lite gnista är att det inte alls är ovanligt att de har problem med hundar av samma kön och att de inte backar. Ett slagsmål för en mentalt stark terrier är inte traumatiskt, det piggar mest upp ;) En annan väldigt viktig sak att vara medveten om är att en terrier vanligen är ganska svårmotiverad och gör ingenting om de inte vinner på det. Att husse och matte vill det är inte motivation tillräckligt och att göra om samma övning hundar gånger för samma belöning, det funkar oftast väldigt dåligt. Vi har kört brukslydnad och det funkade sådär, nu kör vi rallylydnad och det funkar bättre, det gillar hon. Vi spårar även personspår, det tycker hon om, och kör barmarksdrag efter cykel.

Pälsvård är det ju en del, jag trimmar ner Kalla mer eller mindre helt 4-5 ggr om året, men däremellan är pälsvården ungefär noll. Och man kan ju alltid lämna in hunden till en hundtrimmare;)

Den irländska terriern är en relativt frisk ras, de är starka och tåliga hundar. Tassjuka finns i rasen, men senaste svenska fall var 1994.

http://irish-terrier.se/0/7/att-leva-med-irlandsk-terrier/

Det är en jäkligt rolig ras, det är glada och frimodiga hundar som ger en gråa hår och huvudvärk, men många fler goda skratt och varma leenden. Det är en lojal och modig kompis som behåller sin ungdomlighet och nyfikenhet  långt fram i livet och som gör att den förfärliga valptiden är värt det:)

Terriers är inte helt enkla, man måste vara smart, flexibel, snabb i vändningarna och ha ett par änglars tålamod, men det är faktiskt värt det!

Har en norfolkterrier på 1,5 år cirka. Liten och robust. Oerhört social, älskar människor och andra hundar. Företagsam, nyfiken, alert och livlig. Orkar hur mycket som helst, men kan även ta det lugnt om jag inte orkar träna eller aktivera honom ett par dagar. Älskar att vara i centrum, som #1 sa .

Vissa linjer har mindre jakt i sig än andra och funkar bra att gå lösa. Min har tyvärr en del jakt i sig och triggas av allt som susar snabbt förbi. Jobbar fortfarande på att kunna ha honom lös.

Han går på dagis och funkar jättebra med andra hundar. Däremot skulle han inte backa om det kom till riktigt slagsmål.  Vilket har hänt i situationer där han rusat fram för att försöka sno en leksak av en annan hund - han är typiskt exempel på den där texten som florerade runt internet för  några år sedan, "Lagen om terrierns äganderätt" eller vad den nu heter. Kan jag ta det så är det mitt, osv. ;) Så leksaker osv med andra hundar undviks i alla situationer, lite beroende på den andra hunden förstås.

En norfolkterrier ska däremot inte vara agressiv utan visa upp en glad och öppen attityd - passar bra in på min kille. Pälsen plockas, och jag håller på att lära mig själv. Ganska frisk ras. Rolig att träna med (tänkte snart börja med rallylydnad, håller på med lite parkour) även om han kan vara envis och komma på egna upptåg ibland istället för att lyssna på mig…

Mer om noffen på rasklubbens hemsida:
http://svenskanorfolkterrierklubben.se/?page_id=41

#2 känner verkligen igen mig i de gråa håren och en ängels tålamod 😃

"Terriers är inte helt enkla, man måste vara smart, flexibel, snabb i vändningarna och ha ett par änglars tålamod, men det är faktiskt värt det!"

Perfekt beskrivning!

jag äger en 7 månader gammal staffordshire bullterrier, en underbar ras! nu är hon inte så gammal än, så jag är ju långt ifrån expert, och det händer mycket, men jag upplever henne som en hund med en terriers driv men inte riktigt envisheten och självständigheten. min tjej är väldigt följsam, träningsvillig, vänlig, clownig och otroligt rolig att träna med! vi har inga barn, men två katter osm hon fungerar bra med, bättre ju äldre hon blir om man säger så :P barn är hon lite reserverad mot efter en incident med barn när hon var mycket liten som skrämt henne, annars älskar hon människor, charmar alla med sin öppenhet och glädje. 

min tjej går på dagis än så länge, och är väldigt låg och vänlig mot de andra hundarna. duktig på hundspråk, trissar inte upp sig och är lätt att bryta.

nackdelarna med en staffe… dom är krutpaket som inte vet sina begränsningar. som 9 veckor gammal valp kastade hon sig ut från mammas och pappas altan på typ 1,7 meters höjd för att hon såg husse nedanför. hon är modig och har liksom inga gränser. man får passa sig, för höjder och underlag spelar ingen roll när hon drar igång, och det finns många historier om staffar som skadat sig ordentligt eftersom dom bara kör. 

andra hundar, min tjej är otroligt vänlig mot hundar hon känner, men det är många staffar som har problem med andra hundar. olika skolor finns, vissa anser att det kan avhjälpas med mycket socialisering, andra att det sitter i hunden. jag försöker verkligen lägga så mycket fokus jag kan på att få henne att vända sig till mig i hundmöten, och på dagis och med hundar hon känner är hon kanonhärlig.

fördomar… vi hade uppe två vänner med en sheba för ett par veckor sedan. dom var helt förbluffade över hur folk betedde sig kring vår valp. folk stirrar och delar sig när man kommer, studerar oss, frågar om "hon vill äta deras hund" när hon satt och pep över att husse gick och beställde en kaffe. jag tänker inte på det, men jag tycker det är synd att det ska behöva vara så.

min lilla tjej skulle kunna bli en arbetsmaskin. just nu håller vi på med något som heter Nosework, en sport som bygger på samma typ av sök som tullens hundar lär sig. ville börja med en sport nu när hon börjar bli lite tonåring som vi kan jobba med vid sidan av all vardagslydnad. hon älskar det, suger åt sig och lär sig snabbare än jag :P som sagt, en otroligt rolig ras att arbeta med och jag kan nog tycka att rasen bör arbeta med något. staffen finns med i många grenar och tävlar framgångsrikt i både agility, spår, sök och andra bruksgrenar. min förhoppning är att vi ska kunna satsa på lydnad och agility när hon blir lite äldre. Nosework kan vi förhoppningsvis göra doftprov i för att börja tävla innan årsskiftet. tyvärr är det ingen godkänd gren, men vi hoppas att det blir så under 2015 :P

sjukdomar då… ja, staffen har problem med hud, armbågar och höfter och allergier bland annat. i dagsläget är det inte fler än runt 20% av föräldradjuren som höfltedsröntgas innan de paras. det finns uppfödare som anser att det är en utställning och sällskapsras, och dessa behöver inte ha fria höfter och armbågar. demodex förekommer, allergier förekommer och andra hudproblem som eksem förekommer. vår uppfödare var väldigt öppen, och har varit det under hela tiden med hur det går för hennes hundar. väljer du en staffe, var noggrann!!!

gällande jakten, visst, Fei har dragit på harar ett par gånger. i de flesta fall har vi kunnat bryta henne. jag har tränat väldigt mycket på att bryta jakt bland fåglar och andra djur. hon är inte jakttokig på något vis, hon visar intresse, så vill man förstärka det går det säkerligen. jag har tränat på att bryta det, och det funkar också.

sammanfattningsvis skulle jag säga att det är ett glatt kraftpaket, mycket will to please, mycket människokär, aktiv, arbetande, men klarar absolut av slödagar i soffan och älskar att mysa med familjen. generellt en härlig hund för den aktiva familjen som älskar att hänge på allt så länge som familjen är med. kan ha en del aggressivitet mot andra hundar, kan vara snabb att reagera på andra hundar (alltså, det är många som vittnar om att det kan gå otroligt fort om den hamnar i en situation där den känner sig hotad, och då är det 100%). man ska vara medveten om de fördomar som finns och jag skulle personligen inte släppa min med främmande hundar, för skulle något hända är det jag som får skiten, oavsett! det är en modig hund som inte backar för något, som snarare kanske behöver begränsas än peppas när det gäller vissa saker. 

min nästa hund blir tveklöst en till staffe, jag älskar rasen!

#4 och 5 Det är karaktärsdanande att ha terrier ;)

#7 Ja det kan jag hålla med om ;)

Jag har en 7 årig kerry blue terrier tik som heter Kajsa. Jag tror att en terrier skulle passa utmärkt för de aktiviteter som du skriver. Att äga en terrier är att lära sig ha tålamod för de gör det de vill när det vill det. Mer envisa och enerverande hundar får man leta efter men man får många skratt och en härlig kompis som hänger med på allt. Det jag uppskattar hos terrier är att de är så öppna mot allt nytt det är liksom inga problem att ha med dem de tänker "här kommer jag och inget kan stoppa mig" Såg att du listade kerry blue som en favorit ras av terrierna och jag tänkte jag då även kan berätta lite om rasen. Det är en av de skarpaste terrier raserna och det bör man vara medveten om. De har ofta svårt för andra hundar spelar ingen roll vilket kön, det är mycket skotträdsla i linjerna och i dagsläget nästan omöjligt att hitta en hund utan det tyvärr. Sedan för att ta en del positivt så är det en väldigt trevlig hund inne, med en härlig energi och arbetslust. Kajsa är den första kerryn jag har och hon blir även den sista då jag upplever att rasen har alldeles för många problem och inte passar in i mitt liv.

 Jag har två stycken Australiska terriers, lite ovanligare än andra kanske men kan skriva lite om dom. 

Dom är oerhört snabba smarta hundar, det innebär att dom lär sig väldigt fort även det man inte vill att dom ska lära sig. Jaktinstinkten är inte så hög om det inte gäller möss, sork och såna saker. Ormar är dom också väldigt intresserade av om man bor där det finns gott som sånt. Dom älskar att gräva och sticka ner huvudet i alla hål som finns. 

Eftersom dom har varit gårdshundar har dom en del vakt men dom gå sällan från gården hur spännande något än är. 

Jag skulle säga att dom är lite mjukare än andra terriers, har inte riktigt den där skarpheten och vaksamheten som jag tycker ex jack russels har. Väldigt familjekära och barnkära, vill gärna vara i famnen och gosa när dom vill. 

Jag kör agility med mina, vet att det funnits aussie terriers i finland som kört i högsta klasserna så det går alldeles utmärkt, Tunnelsug har dom så börjar man med att introducera tunneln brukar resten komma sen. 

Med äldre hunden har jag också kört lydnad, det gick superbra förut lite problem som de flesta småhundar har i foten, dvs rumpan trycks ut för dom vill ha kontakt. 

Värt att tänka på att en terrier som vill träna kommer att göra allt för belöning, men är den inte på humör kan man skippa det.  Mina går absolut inte att tvinga till något, man kan övertyga men då gör dom det lite halvhjärtat. 

Mina är som natt och dag då det gäller människor utanför familjen, gamlingen sätter sig och väntar på att få ett varsågod sedan hälsar hon lugnt och går sen iväg. Lillan är helt galen och vill bara hälsa på alla hela tiden. Dom är också olika i driv där gamlingen kommer från en ren utställningskennel och inte har speciellt högt föremålsintresse och driv i träningen medan lillan bara vill jobba hela tiden om hon får. 

Rasbundna sjukdomar är ovanliga hos Australiensare, min gamling fick livmoderinflammation när hon var 6 år men i övrigt har hon varit pigg och frisk. Nu är hon dock 10 och synen börjar svikta lite men det är mer åldersrelaterat än något annat. 

Bara man är medveten om vad man köper är terriers perfekta, det är hundar som måste få mycket stimulans men dom kan också koppla av och envisheten kan ibland driva en till vansinne men det är charmigt också. 

Jag har börjat kika lite på brasiliansk terrier som nästa hund då jag känner att jag vill ha en lite större hund med lite mindre päls och dom verkar vara riktigt trevliga allround hundar så där har du ett tips att kika på.

Jag hade en australisk terrier som första hund och större personlighet får man leta ett bra tag efter. Han var den coolaste hunden jag någonsin han träffat, han hade problem med hanhundar och stress men det sistnämnda är nog mitt fel. Han var en helt underbar hund att ta med sig Bara han fick sitt space. Han kunde ta det lugnt i alla miljöer så länge man lät honom vara ifred. En australisk terrier rallare ju ofta för "terrier light" jag har ingen erfarenhet av någon annan terrier men jag tror det stämmer ganska bra. Med en terrier får man inte mycket gratis. Han kunde gärna kämpa lite för en köttbulle eller favoritleksaken bara det var på hans villkor. Såfort han inte kände för det längre kunde han sticka iväg på egna upptåg utan att lyssna på vad matte säger. Man märker av det förflutna som gårdshund för när han stack så tog han en promenad runt gården och sen när han var nöjd la han sig utanför huset och vaktade från främlingar. Jag märkte aldrig av någon jakt alls hos honom förutom mot rovfåglar som jag uppmuntrade honom att jaga då dom var väldigt intresserade av mina kaniner som jag hade då. En terrier är en liten robust hund som inte ska starta slagsmål med tvekar inte en sekund på att försvara sig till blodvite om det skulle vara så. Min herre var otroligt självsäker och liksom provocerade igång andra hundar och hamnade tyvärr i lite för många slagsmål. Var noga med socialisering och passivitet så får du en fin terrier!

Jag har en cairnterrier som nu är 6,5 år.
Det tog ett bra tag att övertyga mig om att en terrier verkligen kunde vara rätt hund för mig men Skroffan är perfekt 😃, passar mig som hand i handske.
Precis lagom portion av egensinnighet och lite "attityd" samtidigt som hon faktiskt är ganska godmodig. Hon är helt klart den roligaste hund jag haft - och den som varit bäst mentalt.
Framåt och orädd, står på egna ben så att säga men är ändå förvånansvärt följsam och samarbetsvillig.
Hon är härlig att arbeta/träna med och eftersom hon är mat- och kampglad väldigt lättbelönad. Dock kommer hon från en kennel som är känd för att ha livliga och arbetsglada hundar, hon var dessutom den i kullen som var mest nyfiken och "framme" när de var små.
Vi har tränat bland annat agility, rallylydnad, viltspår och brukssök.
Det finns helt klart de cairns som inte är lika träningsvilliga eller följsamma, skall man välja en terrier överhuvudtaget så skall man nog jobba med den biten redan från början.
Sen får jag väl med handen på hjärtat säga att det trots det jag skrivit inte går att jämföra en cairn - eller de flesta terriers - med en renodlad brukshund, traggelfaktorn är för det mesta ganska låg och de kan behöva lite mer motivering varför de skall göra si eller så.
Man får relativt ofta höra att man "måste visa en terrier vem som bestämmer". Tvärtom, skulle jag vilja säga. Tar man i med hårdhandskarna så brukar terriertemperamentet flamma upp och man hamnar i en fight, om än inte bokstavligen.
Då är det bättre att vara lugn, bestämd och konsekvent och försöka få hunden med på noterna, att jobba med den i stället för mot den (och det gäller väl egentligen alla raser?).
Skroffan funkar fint med både andra hundar och med folk, hon älskar barn och är väldigt social. Och så är hon GLAD - nästan jämt!
Det finns en anledning till att rasen kallas för "Världens bästa kompis" 👍.
Generellt så är det en frisk, sund och långlivad ras men det förekommer levershunt och njursjukdomen renal dysplasi (tidigare kallad PNP). Tyvärr måste jag säga att öppenheten om det här inte alltid är så bra, men så är det dessvärre inom fler raser.
Pälsen skall trimmas, det är inte särskilt svårt att lära sig vardagstrimning själv men för utställning krävs det mer eller mindre ett proffs.
Man KAN klippa dem men då försvinner en del av pälsens bästa egenskaper, den blir inte lika vatten- och smutsavvisande. Har man väl klippt hunden kan man inte börja rycka den igen så det gäller att verkligen fundera innan man så att säga sätter saxen/trimmaskinen i hunden.
För övrigt är pälsen lättskött, jag kammar i ärlighetens namn aldrig min hund utom vid trimning. Valppälsen kan kräva lite mer pyssel för att förhindra tovor.
Livet med cairn är för det mesta lätt och roligt MEN de kan ha ganska stor jaktlust, i synnerhet på småvilt som små gnagare, kaniner och harar - de har ju ett förflutet som jakthundar så det är inte så konstigt.
De kan också vara rätt nyfikna och sticka iväg på egen hand om man inte passar dem.
De flesta cairns är som sagt väldigt sociala och gillar folk vilket jag tycker är en jättefördel. Det är bra mycket lättare att lära en social hund att inte gå fram/hälsa än att få en rädd hund att acceptera folk.
Rasen brukar vakta - tala om att det kommer någon men sedan är det för det mesta pusskalas. Skroffan skulle näppeligen försvara mig om det kom en skurk, å andra sidan hade hon väl ändå inte kunnat göra så mycket med sina 30 cm och drygt 8 kg…

Helt OT, men vilken spaniel hade du TS ? :)

Cairnterrier är en underbar ras som jag rekommenderar starkt!

Jag har en jackrussel och borderterrie. Helt underbara trots deras bakgrund. Myser gärna, båda tycker om barn, men jackrusseln tycker inte om män. Borderterrien tycker om alla människor stora som små. Båda har stort jaktintresse, aktiva ute lugna inne. Tyvärr är båda skälliga.  Väldigt kaxiga och förstår inte sin storlek. Men ändå helt underbara små hundar.

Nu har inte jag läst vad alla andra har skrivit men av skriver lite jag med:) Min gammelmorbror hade en Jack Russel, som tyvär sprang ut på vägen och dog. Men hon var nog den snällaste och roligaste hunden jag har mött! Hon lekte med hans katter, hon lekte med mig och min bror. Det roliga var att det skulle vara rättvist, hon kom med bollen varannangång. Jaktinstinkten på henne var ganska hög. Hon försvann en gång men kom tillbaka lerig och blöt efter några timmar, då hon jagat lite får. Sedan rekommenderar jag att inte ha dessa hundar nära en väg för det var så lilla Sissi blev överkörd. Sedan är de väldigt envisa och sådant men verkligen underbar!

Har inte hunnit läsa något inlägg mer ingående ännu, men ska göra det när jag får mer tid (och när klockan inte är halv fem på morgonen).

#13 Har haft Engelsk springer spaniel sen -98, två hundar totalt. Valpstadiet pågår minst till hunden är 7år, min hund blir 14 i april. Hon är nog dock född i fel ras, har förhållandevis bra känsla för vallning (även om jag inte tränat henne i det).