Vet ni vad som är orsaken till detta beteende? Har han varit med om nån obehaglig situation med barn inblandat?

Skulle nog i första hand försöka att träna bort beteendet och ifall man inte själv får bukt på det omplacera. Finns många människor som inte har barn. Var ärliga om att denna problematiken finns så kommer det nog dyka upp någon som gärna skulle vilja ha honom.

Det är stor skillnad att ha "huggit" mot ett barn mot att faktiskt bita. Jag har själv en hund som inte alltid tycker barn är kul och kan nypas (hon vallar och nyper i hälarna), men jag har inga småbarn hemma och när mina barnbarn är här så håller jag stenkoll och hunden går undan när den vill vara ifred. Jag märket även att hon har lättare att "reta sig" på hoppiga och studsiga barn om hon fått mindre mental aktivering några dagar.

Jag tycker absolut du ska låta hunden få en chans och leta efter ett hem utan småbarn🙂 Vad är det för ras på hunden ?

Håller med ovanstående, kolla gärna med en duktig tränare innan du gör något förhastat 🙂

Jag förstår precis ditt dilemma. Har varit i en liknande sits och fått mycket skit av folk på denna sajt. Jag tror att ingen som inte varit i samma sits kan förstå. Jag tycker du ska göra det som känns bäst för dig och din familj. Ingen har rätt att döma dig oavsett vilket beslut du tar.

Hon är en blandning mellan border collie och labrador. Saken är den att jag inte tror att jag nägonsin kommer kunna lita på henne fullt ut med vårt barn. Just nu låter vårt barn hunden vara ifred, men jag tänker på hur det kommer bli i framtiden. När barnet börjar gå, springa, hoppa, kanske ramlar över hunden.. Om hon blir så provocerad av ingenting alls, hur ska det då bli om vårt barn råkar springa in i hunden eller leker bland hundens skålar?

Prata med veterinärer och hundtränare och kolla ifall det finns någon chans att träna bort detta. Annars kan ju en ny ägare en dag råka tappa kopplet nära ett barn som blir attackerat. Och då kan det barnet bli allvarligt skadat. Ett varningsbett på småbarn kan ju betyda livet om det varningsbettet är i strupen.

En omplacering är inte av ondo om ni känner att ni inte kan lita på hunden och hunden mår sämre med barn i familjen. Alla hundägare har inte barn eller vill/kan skaffa. Var bara ärlig om ni söker ny ägare till hunden.

Och var säker på att den personen har erfarenhet av aggressiva hundar.

Tack för alla era svar! Om vi skulle börja kolla upp möjligheten att omplacera henne, har ni några rekommendationer på hur man bäst går tillväga för att hitta rätt person?

Jag hade nog övervägt avlivning på en så gammal hund. Ni ska inte behöva leva i sådan oro och måste skydda barnet i första hand.

#9 Facebook, blocket, sätta upp lappar på granngården/ica/var annars de har en annonstavla är ju en bra början 🙂 Och sedan vara väldigt selektiv med vilken ni väljer förstås, men man kan begära hembesök hos personen mm

Hittar ni ingen bra ägare via de ställena finns det också föreningar som omplacerar hundar.

Hej!

Vill bara säga som många andra redan gjort, finns de som inte vill ha barn (jag själv inkluderad), så det kan absolut gå att omplacera, dock ska man ju tänka på att avlivning inte skadar hunden… eller alltså… hunden lider ju inte av att bli avlivad men kan ju göra det om den hamnar i "fel" hem vid en omplacering eller om den är väldigt fäst vid sin familj m.m. så kan ju en omplacering vara väldigt jobbig för hunden, även om det ju naturligtvis även kan fungera utmärkt. 

Jag har en hund (min äldsta, på snart 9) han gillar inte barn utan tycker att de är läskiga och då speciellt då de börjar gå, springa m.m. Han vaktar faktiskt bebisar och försöker skydda dom (ibland lite dumt mot deras pappor… gör inget dumt men kan stå emellan, bebis med mamma och pappan), står gärna bredvid bebisen e.t.c. men då de blir äldre och börjar röra på sig så tycker han att de är läskiga och går undan… han går inte att lita på kring barn (annat än möjligen bebisar då… men det gör jag ändå inte), han kan få för sig att springa fram och markera genom att putta till med tassarna, morra eller så - har dock aldrig försökt bita, men skulle aldrig lita på honom med barn (vilket för mig inte är något problem ska tilläggas, då jag inte har eller kommer skaffa barn som sagt, när jag har barn hemma på besök så är han avstängd från barnen med grind). 

Förstår din oro och råder dig definitivt att överväga omplacering eller om det inte känns som det bästa för din hund, avlivning. En hund som markerar på ett så litet barn och på ett så "allvarligt"  sätt som att hugga mot/rispa i ansiktet kommer med största sannolikhet inte gå att lita på kring barn. Min hund skulle jag som sagt aldrig lita på runt barn men han har aldrig gjort så allvarliga markeringar som din gjort. 

Nu skulle jag personligen aldrig omplacera min hund (då jag inte har behov av det naturligtvis) men även för att jag vet att han aldrig skulle klara omställningen, han skulle må otroligt dåligt och skulle det komma till en punkt (man vet ju inte vad som kan hända i framtiden) att jag inte skulle kunna ha honom kvar så skulle den självklara utvägen i hans fall vara att låta honom somna in, för hans skull (även om det skulle vara världens värsta mardröm att se honom försvinna för min egen del). Min andra hund skulle däremot med största sannolikhet inte ha några som helst problem att bo någon annanstans då hon är så otroligt social, framåt och orädd… så vad vill jag då säga med detta? 

Jo, du känner din hund bäst och vet vad som är den bästa utvägen för just din hund, omplacering eller avlivning. För jag tror tyvärr inte att du med träning, eller ju längre tid den har att vänja sig vid barnet m.m.  kommer komma till en punkt där du känner att du kan lita på din hund fullt ut runt ditt barn och då blir det ju tyvärr en ohållbar situation både för er som familj och hunden. Dessutom tar ju träning tid, ibland väldigt lång tid och då kommer ni att bli tvungna att hålla hunden utestängd från gemenskapen väldigt mycket, för att skydda ert barn då naturligtvis, men en hund mår inte bra av att vara utestängd från sin "flock" (er familj alltså). 

Lycka till oavsett hur du väljer att göra och jag beklagar verkligen att du är tvungen att ta ett så här svårt beslut. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan mina hundar men ibland måste man ju ta ett beslut för allas bästa och du måste ju naturligtvis tänka på ditt barn i första hand. 

Mvh/Chinesecrestedlover